När företagshälsovården mäter arbetsohälsa borde den studera hur ständigt upprepade moment och muskelbelastande arbete sliter på arbetarens kropp.
Det finns nämligen välutvecklade metoder för detta.
– Men samhället saknar uppsatta gränsvärden för när en risk för skada kan uppstå. Trots detta är vår kliniks expertis mycket efterfrågad, påpekar Gert-Åke Hansson på Arbets- och Miljömedicin vid Labmedicin Skåne.
Nyligen mätte Gert-Åke Hansson och teamet arbetet på ett stort internationellt företag i Sverige. Muskelbelastningen var där mindre än för riskgruppen styckare, som oftast framstår som den mest belastade av yrkesskador.
I gengäld fann man att om företaget ökade produktionen, ökade också de återkommande arbetsmomenten och även risken för arbetsskador.
Företaget hade hittat klinikens mätmetod i en artikel i Bulletin från Arbets- och miljömedicin i Lund.
– De ville nu veta hur farligt arbetet med precisionsarbete och tunga lyft är för de anställdas hälsa, berättar Gert-Åke Hansson.
Mätningarna har även väckt uppmärksamhet i andra länder. För närvarande samarbetar enheten i Lund med danska sjukhus och med forskare i Brasilien.
När det gäller muskelarbetet utnyttjas små elektroder som exempelvis fästs på skuldrornas muskler som mäter vinklar och rörelsehastighet i händerna vid återkommande moment. Alla mätningar måste utföras på plats i industrin.
– Den realistiska arbetsmiljön går inte att skapa i ett laboratorium.
All fakta som kommer fram från det 40-tal arbetsplatser i och utom landet som hittills testats lagras i en bank för att man ska kunna göra framtida jämförelser. Yrkesgrupper som mäts är så skiftande som tunga industrijobb, styckare, städerskor och frisörer.
Text: HANS-GÖRAN BOKLUND
Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia nr 1/2012 från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne.
