Klimatförändringar försämrar folkhälsan och leder även till att människor dör i förtid. Samtidigt står sjukvården själv för betydande utsläpp. Studier av intensiv- och operationsvård i Sverige visar att över 60 procent av klimatpåverkan i intensivvården kommer från den växande mängden engångsprodukter, enligt forskning av Linn Hemberg vid Lunds universitet.
En viktig ledstjärna inom sjukvården är den så kallade do no harm-principen, att inte orsaka någon skada. Klimatförändringarna i världen innebär att fler människor blir sjuka och även dör i förtid, till exempel på grund av värmeböljor och luftföroreningar. Mot den bakgrunden blir det särskilt viktigt för sjukvården att minska sin egen påverkan, menar Linn Hemberg, som nyligen har disputerat vid Medicinska fakulteten med avhandlingen ”Critical Care, Critical Emissions: Applying life cycle assessment on intensive and perioperative care” om sjukvårdens klimatpåverkan.
– I dag står sjukvården för omkring fem procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Det är faktiskt mer än flyget och sjöfarten tillsammans. Jag tror att sjukvården länge har kommit undan med resursslöseri eftersom verksamheten handlar om att rädda liv, säger hon.
Linn Hemberg har en bakgrund inom miljövetenskap och har i sina doktorandstudier beräknat klimatpåverkan från intensivvård och kirurgi med hjälp av livscykelanalyser. Metoden gör det möjligt att estimera produkters och systems totala påverkan, från råvaruutvinning och tillverkning till användning och avfallshantering. I analyserna har hon inkluderat instrument och förbrukningsmaterial, energianvändning och ventilation, medicinsk bilddiagnostik, narkosgaser, läkemedel och vätskor.
Viktigaste åtgärden – minska användningen av engångsprodukter
Resultaten visar tydliga skillnader mellan Sverige och många andra länder i världen. I Sverige är den enskilt viktigaste åtgärden att minska användningen av engångsprodukter, som står för 63 procent av klimatpåverkan från intensivvården. I ett internationellt perspektiv är det i stället energiförbrukningen som dominerar utsläppen, vilket gör att en övergång till förnybar energi är den mest effektiva åtgärden i länder beroende av fossila bränslen.
När Linn Hemberg har träffat personal på sjukhusen i Helsingborg, Landskrona, Lund och Malmö har hon sett att det ofta är traditioner och personliga preferenser som styr vad som köps in till materialförråd och operationssalar.
– Jag vill inte skuldbelägga vårdpersonalen, de sliter redan hårt i sin vardag. Men det handlar ofta om vanor. Därför behövs mer utbildning, även för inköpare, och på politisk nivå behöver man lösa infrastrukturen så att de nödvändiga förändringarna faktiskt går att genomföra.
Topp 5-listan över utsläppskällor
Avhandlingen pekar ut konkreta utsläppskällor i intensivvården där topp 5-listan av engångsartiklar utgörs av handskar, plastförkläden, sprutor, kompresser och tvättlappar – produkter som ibland används i onödigt hög utsträckning. Många engångsartiklar skulle också kunna bytas ut mot flergångsalternativ. För exempelvis textilier handlar det om en klimatbesparing upp mot 90 procent och en kostnadsbesparing på cirka 40 procent, vilket motsvarar cirka 35 kronor per användning vid central venkateter-inläggningar.
Linn Hemberg skulle önska att miljö- och klimatpåverkan vägs in tidigare i beslutsprocesser, till exempel inom klinisk forskning. Om två behandlingsalternativ ger lika god vård för patienten borde även klimatpåverkan kunna utgöra ett beslutsunderlag. På så sätt kan vården minska sina utsläpp utan att göra avkall på kvalitet eller patientsäkerhet, menar Linn, som har utforskat statistiska metoder för att kunna bedöma just detta.
Både miljöfråga och förebyggande hälsoinsats
Att minska sjukvårdens klimatpåverkan är därmed inte bara en miljöfråga, utan också en förebyggande hälsoinsats. Klimatförändringar leder till både direkt och indirekt ökad sjuklighet och dödlighet, till exempel genom luftföroreningar och extrem värme, vilket i sin tur ökar belastningen på sjukvården.
– I dag behöver principen first do no harm tolkas bredare. Det handlar inte bara om att inte skada den enskilda patienten, utan om att värna folkhälsan i ett längre perspektiv och även hälsan hos framtida generationer, säger Linn Hemberg.
Text: SARA HÅKANSSON
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet