När hiv först kom till Sverige för mer än 30 år sedan fanns varken bot, lindring eller kunskap om hur sjukdomen överfördes. Samhället drabbades av panik och människor var rädda för att hantera pengar, gå på offentliga toaletter och äta mat som någon annan lagat. Idag vet vi bättre, men fortfarande kvarstår en del felaktiga uppfattningar om hiv.
– I det stora hela ser vi att toleransen mot personer med hiv ökat väsentligt sedan vi inledde studien för 30 år sedan, konstaterar Lars Plantin, professor i socialt arbete vid Malmö högskola och ansvarig för attitydundersökningen Hiv och aids i Sverige, som studerat befolkningens attityder, kunskap och beteende när det gäller personer med hiv.
– Men när vi däremot kopplar hiv till situationer som handlar om intimitet och sexualitet ser vi att det finns en rädsla kvar hos allmänheten. Då har många åsikter om vad människor med hiv bör, och inte bör, göra.
Var femte person tror att myggor kan överföra hiv
Studien Hiv och aids i Sverige är unik eftersom den genomförts nästan vart fjärde år sedan 1987 och har i stort sätt sett likadan ut under hela den tiden. En del frågor har forskarna valt att plocka bort, som om huruvida man tror att hiv kan överföras via pengar, om man simmar i simbassäng eller när man tar i hand.
– Att de frågorna en gång fanns med säger något om folks föreställningar om sjukdomen i slutet av 1980-talet. Nu har allmänhetens kunskap successivt förbättras. Folk känner till att viruset främst finns i blod och kroppsvätskor, som sperma och slidsekret, och att det oftast överförs via samlag. De vet också att det främsta skyddet i dessa situationer är kondom. Däremot tror fortfarande 20 procent att myggor kan överföra viruset mellan människor. Så det kvarstår en del luckor att fylla, konstaterar Lars Plantin.
Allt färre talar med sin sexpartner om hiv
Lars Plantin har också sett i studien att andelen av befolkningen som talar med sin sexpartner om hiv nu är under 10 procent.
– Det kan i sig utgöra en fara för den unga generationen. Vi vet att ungdomar i Sverige är sämre på att använda kondom än ungdomar i många andra europeiska och afrikanska länder, och det ökar risken för andra sexuellt överförbara sjukdomar.
När bromsmedicinerna kom för 20 år sedan förändrade de mycket för människor med hiv. Att få diagnosen blev inte längre synonymt med att dö. Det är nu möjligt att inte bara leva med hiv, utan att också ha en bra livskvalitet – om än med vissa biverkningar och begränsningar.
– Samtidigt ser vi fortfarande att många inte vågar berätta att de lever med hiv, endast var fjärde person är helt öppna med det. Det är sorgligt då risken för att överföra viruset i princip är obefintlig hos en person med välinställd behandling, något de flesta har i Sverige.
Bra omhändertagande leder till att virusnivåerna snabbt sänks
Sverige är det enda land som uppfyller UNAIDS 90-90-90 krav. Det innebär att 90 procent av de som har hiv ska känna till sin hiv status, att 90 procent skall ha behandling och att 90 procent ska ha en välinställd behandling.
– Sverige har ett bra omhändertagande av personer som får hiv med god uppföljning och det gör att vi snabbt får ned virusnivåerna. Förr behandlades patienterna för hela sin hälsa på infektionsklinikerna. Idag behandlas man bara för sin hiv på infektionskliniken, i övrigt är man som alla andra: behöver man allmänvård går man till vårdcentralen, förklarar Lars Plantin.
Fortfarande kunskapsluckor hos vårdpersonal
Hur ser då attityderna ut bland vårdpersonal? Vid Malmö högskola genomfördes en kunskapsundersökning bland de som gick ut sjuksköterskeutbildningen i Skåne. Den visade att bara 40 procent kände till att risken för överföring av viruset minskade vid välinställd behandling.
– Det är sorgliga siffror. Vi har sett att kunskapen om detta är bättre på vårdcentralerna, men det är fortfarande många inom vården som inte känner till att risken för att överföra viruset är minimal vid välinställd behandling.
Lars Plantin poängterar att okunskap i sig inte innebär en illvilja.
– Vi var många i allmänheten som bar upp rädslan när hiv var nytt. Inte för att vi var onda, utan för den uppiskade stämningen och för att vi inte hade kunskap. Men nu vet vi bättre.
Text: TOVE SMEDS
