I sin doktorsavhandling har Jenni Engstedt undersökt egenskaperna hos lipidbaserade läkemedelsdepåer, med särskilt fokus på en injektionsteknik som utvecklats av företaget Camurus. Syftet är att öka förståelsen för bildandet av depåer och därmed bidra till nya sätt att tillföra läkemedel på.
Lipider är fetter och fetter har vi överallt i kroppen. Den aktiva substansen från ett läkemedel kan blanda sig med lipiden och på så sätt skapa en läkedelsdepå inuti kroppen om läkemedlet injiceras under huden. Med hjälp av diffusion eller nedbrytning ser kroppen sedan till att frisläppa substansen på ett naturligt sätt under en längre period.
Läkemedel i jämnare flöde
– Så istället för att ta en tablett varje dag, kan man göra en injektion och sedan låta kroppen distribuera ut substansen i ett jämnt flöde: från en vecka upp till en månad. En annan fördel är att man reducerar biverkningar av läkemedlet, eftersom man undviker toppar och dalar i tillförseln till kroppen. Kurvan blir jämnare med andra ord, förklarar Jenni Engstedt, som tillhör institutionen för biomedicinsk vetenskap vid Malmö universitet.
Enligt Jenni Engstedt finns det redan läkemedel ute på marknaden som frisläpps på detta sätt. Exempelvis den aktiva substansen Buprenorfin som används mot heroinmissbruk.
– Det är ett läkemedel som är narkotikaklassat, så istället för att gå till vårdcentralen varje dag, kan man nu istället få en spruta varje månad och slippa den logistiken och distributionen.
Små fettjusteringar gav stora ändringar
I avhandlingens första fas fokuserade Jenni Engstedt på vilka olika strukturer lipider kan formera sig till. En intressant upptäckt var att även mycket små justeringar av lipidsammansättningen, leder till stora förändringar för strukturen och dess egenskaper.
– Lipiden består av en huvudgrupp och en svans. Svansen är hydrofob (vattenavstötande) och huvudgruppen är hydrofil, vilket innebär att lipiden har en amfifil egenskap, det vill säga att den både gillar och ogillar vatten. Så när lipiden kommer i kontakt med vatten, vill svansen skydda sig ifrån vattnet. Beroende på hur lipiden ser ut, om den är konformad eller cylindrisk, kommer den att försöka formera sig till en ny och specifik struktur för att nå ett lägre energitillstånd. Vi såg att det är väldigt känsliga system som är lätta att justera. Bara man vet på vilket håll man ska göra det!
Men den mest intressanta upptäckten var enligt Jenni Engstedt den som framgick i hennes senaste artikel som just ska publiceras.
– Det är att lipiddepån inte är homogen när den injiceras. Lipiderna kommer att flytta på sig i själva depån. Så mitten av depån kommer inte att se likadan ut som yttersta lagret, vilket leder till en koncentrationsskillnad inuti depån. Den är en viktig upptäck för att förstå hur plattformen fungerar.
Hur kan man använda sig av dessa upptäckter framöver?
– Nu vet vi hur det fungerar in vitro (utanför kroppen). Nästa steg är att praktisera det in vivo (inuti kroppen). Och att där kunna reglera lipidkompositionen beroende på hur man vill att frisläppningen av läkemedlet ska ske. Det hjälper också företaget Camurus att förstå formuleringen bättre och varför vissa sammansättningar fungerar bättre än andra.
Doktorsavhandling
Structure, Phase Behaviour, And Swelling Kinetics Of Lipid-Based Drug Delivery Depots
Text: MAGNUS ERLANDSSON
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Malmö universitet