I Sverige drabbas årligen cirka femhundra kvinnor av livmoderhalscancer, en sjukdom som om den upptäcks tidigt i de allra flesta fall kan botas, men i senare skeden innebär en mycket sämre prognos. Tack vare ett organiserat screeningprogram ligger Sverige i topp när det kommer till överlevnad och i Lund arbetar forskare för att ännu fler kvinnor ska slippa drabbas.
Den allra vanligaste orsaken till livmoderhalscancer är Humant Papillomvirus (HPV). Denna upptäckt tilldelades 2008 Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Viruset är mycket vanligt och det finns i närmare tvåhundra typer varav endast ett fåtal kan orsaka cancer. Andra typer kan orsaka vårtor på till exempel händer och fötter och några typer även könssjukdomen Kondylom. I de allra flesta fall så läker en HPV-infektion ut av sig själv men i vissa fall kan den orsaka cellförändringar som i värsta fall utvecklas till cancer.
– Men det kräver en långvarig infektion! säger Ola Forslund, docent vid Avdelningen för medicinsk mikrobiologi på Lunds universitet och mikrobiolog vid Labmedicin vid Region Skåne. Man märker inte själv om man bär på viruset, men det kan ligga dolt för immunförsvaret i ett till två år innan man blir av med det.
Upptäcks tidigt
Han berättar att normalförloppet att utveckla livmoderhalscancer kan vara så långt som tio till femton år från det att kvinnan infekterats av viruset. I Sverige kallas kvinnor till regelbundna cellprovskontroller från det att de fyllt tjugotre år. I och med dessa upptäcker man förstadier till cancer tidigt och kan då sätta in behandling innan sjukdomen är ett faktum.
– Det är därför det är så viktigt att kvinnorna deltar i screeningen och kommer på kontrollerna när de blir kallade, säger Ola Forslund. Cirka femtio procent av de kvinnor som utvecklar livmoderhalscancer har inte gjort det och bland dessa finner vi många mycket allvarliga fall där sjukdomsförloppet gått långt.
Överlevnadsgraden för dem som drabbas av livmoderhalscancer är i Sverige cirka sjuttio procent, men varierar mycket mellan de tidigare och senare stadierna. Tack vare screeningen så upptäcker man ofta cancern tidigt och kan då behandla patienten genom operation – prognosen att bli frisk är då mycket god. Men i senare stadier och om cancern har spridit sig, så är prognosen sämre och behandlingen tuffare. En ofrånkomlig effekt av den strålbehandling som sätts in vid allvarlig livmoderhalscancer är till exempel infertilitet. Och en av de stora utmaningarna inom livmoderhalscancer är att det idag inte finns någon effektiv behandling om cancern kommer tillbaka.
Nytt system i Skåne
De allra flesta, cirka åttio procent, av alla kvinnor går trots allt på sina kontroller. Men för att hjälpa de kvinnor som inte gör det har forskarna startat ett nytt projekt där man skickar hem ett provtagnings kit till dem som inte hörsammat sina kallelser på flera år, så att de får möjlighet att ta ett cellprov på sig själva som sedan skickas in och analyseras. Ola Forslund hoppas att detta ska leda till att flera kvinnor kommer att delta i screeningen och att livmoderhalscancer och dess förstadier diagnosticeras innan det är för sent.
2017 bestämdes det på nationell nivå att man skulle modifiera screeningen till så kallad primär HPV-screening. I Skåne innebär det att man testar alla cellprov från kvinnor mellan trettio och sextiofem års ålder för närvaro av aktivt humant papillomvirus. Virus-positiva prov går sedan vidare till cytologisk undersökning, då man letar efter faktiska cellförändringar. Kan inget virus påvisas så går provet inte vidare till uppföljning.
– Detta har gjort screeningen mycket mer effektiv, säger Ola Forslund. Istället för manuell cytologisk granskning av alla cellprov, så behöver vi nu endast följa upp cirka sju procent av dessa – men vi hittar lika många fall av cellförändringar.
Läs även: Ny metod upptäcker HPV-infektioner som kan leda till cellförändringar
Behövs större fokus
Maria Bjurberg är är överläkare vid verksamhetsområde hematologi, onkologi och strålningsfysik på Skånes universitetssjukhus i Lund och hon ser mycket positivt på att diagnosen livmoderhalscancer uppmärksammas. Hon menar att det hittills forskats relativt lite på sjukdomen jämfört med många andra cancerformer, som till exempel bröstcancer, och att diagnosen inte fått lika stort medialt fokus.
– En del av förklaringen kan vara att patientgruppen historiskt sett till stor del bestått av socialt utsatta kvinnor utan en stark röst i samhället, säger hon. Innan man visste vad som i de allra flesta fall ligger bakom sjukdomen, så trodde man att den var ett resultat av promiskuitet.
– Sedan införandet av screeningen i mitten av sextiotalet, när man började kalla kvinnor till regelbundna cellprovskontroller så halverade man incidensen av livmoderhalscancer, berättar hon. I många låginkomstländer saknas sådana former av screening och det leder till att många kvinnor diagnosticeras först när det är för sent och sjukdomen har spridit sig.
Sjukdomen utvecklas långsamt
I Sverige började man 2012 att vaccinera alla flickor i årskurs fem till sex mot humant papillomvirus, som man vet orsakar livmoderhalscancer. Men då sjukdomen tar så lång tid att utvecklas så menar Ola Forslund att vi får vänta några år innan vi ser full effekt av vaccinationen.
– Det kommer ta ett antal decennier innan man kan se om vaccinationsprogrammet har någon effekt på antalet cancerfall, säger han. Men i Australien, där man för övrigt vaccinerar både flickor och pojkar, var man tidigt ute och där har man sett en betydande minskning av kondylom och förstadier till cancer.
Han fortsätter:
– Om vaccinet fungerar skulle det kunna göra en enorm skillnad i låginkomstländerna där livmoderhalscancer i vissa fall skördar fler kvinnors liv än till exempel bröstcancer.
Text: CATRIN JAKOBSSON
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet