IVF-behandling vid konstgjorda befruktningsförsök är förknippad med både biverkningar och risker för kvinnan. Nu öppnar resultaten i en omfattande studie från Lunds universitet nya möjligheter för en lindrigare och mer individanpassad behandling inom snar framtid.
Gonadotropiner är molekyler som är viktiga för våra könskörtlar där bland annat östrogen och androgen produceras. I den aktuella studien undersöktes om en kombination av två olika varianter av gonadotropinreceptorer kan användas som en markör för chansen att bli gravid vid konstgjord befruktning med IVF (in vitro-fertilisering).
Individanpassad behandling
– Metoden gör det möjligt att genom ett blodprov skilja kvinnor med större respektive mindre chans att bli gravid i samband sin IVF-behandling. Utifrån denna kunskap kan vi anpassa insatserna så att en kvinna med goda chanser kan få lindrigare behandling. På samma vis kan vi i förväg ringa in kvinnor med lägre odds som kan behöva extra resurser och en kraftfullare behandling, förklarar doktoranden Ida Lindgren vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet.
Vid IVF ges vanligtvis kvinnan en kraftig hormonbehandling med syftet att upp till ungefär 15 ägg ska frisättas vid ett enda tillfälle inför följande försök med konstgjord befruktning utanför kroppen. Det är stor skillnad mellan hur olika personer svarar på denna hormonbehandling. Förutom biverkningar kan kvinnan i sällsynta fall bli akut och mycket allvarligt sjuk.
Markör för chansen att bli gravid
Den nya studien omfattar sammanlagt ca 600 kvinnor som sökt hjälp för ofrivillig barnlöshet vid Reproduktionsmedicinskt centrum på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Studien ger belägg för att de undersökta varianterna av de båda receptorerna (med beteckningarna FSHR samt LHCGR) kan användas i kombination som en markör för chansen att bli gravid via IVF.
Nu planeras en jämförande klinisk studie där ett slumpvis urval kvinnor som söker hjälp för ofrivillig barnlöshet får individanpassad behandling enligt de nya rönen. Det pågår också studier för att kartlägga receptorernas funktion på molekylär nivå.
– Målet är att blodprovet ska komma i reguljär klinisk användning så snart som möjligt, och underlätta behandlingen för de kvinnor som försöker få barn genom IVF-metoden. Vår förhoppning är att det ska kunna ske redan inom några år, berättar docent och handledare Yvonne Lundberg Giwercman.
Text: BJÖRN MARTINSSON
