Typ 2-diabetes ökar i Malmö, särskilt bland yngre vuxna. Med sjukdomen följer komplikationer, framför allt i hjärta, njurar och fötter, något som kan få stora konsekvenser. Forskningen visar också att många patienter efterfrågar en vård som bättre matchar deras behov.
Runt om i världen ökar förekomsten av typ 2-diabetes och Malmö är inget undantag. Mellan 2011 och 2018 fördubblades antalet fall i staden. Den kraftigaste ökningen sågs bland invånare under 49 år.
– Utvecklingen innebär att många riskerar att drabbas av diabetesrelaterade komplikationer långt före pensionsåldern, vilket kan leda till förtidspensionering eller förkortad livslängd, säger Magdalena Annersten Gershater, forskare i vårdvetenskap vid Malmö universitet.
En sak som delvis förklarar varför antalet diabetespatienter har ökat så pass mycket under de undersökta åren är att det flyttat in personer med typ 2-diabetes från länder där det är mer vanligt förekommande. Tidigare forskning har också visat att typ 2-diabetes är vanligare i socioekonomiskt utsatta områden, och Malmö har flera sådana stadsdelar.
Ögon, njurar och fötter riskerar skadas
Diabetes kan ge upphov till olika följdsjukdomar som brukar delas in i mikrovaskulära och makrovaskulära komplikationer. De mikrovaskulära påverkar kroppens små blodkärl, bland annat i ögon, njurar och nerver, medan de makrovaskulära ökar risken för hjärtkärlsjukdom. Synpåverkan och njurskador är vanliga konsekvenser av långvarigt höga blodsockernivåer, ofta i kombination med högt blodtryck. Men ett av de tydligaste tecknen på sjukdomen visar sig ofta i fötterna. Vid diabetes ökar risken för både nervskador och försämrad blodcirkulation i fötterna. Nervskador kan ge nedsatt känsel, vilket gör det svårare att upptäcka en skada. Nedsatt blodcirkulation kan samtidigt göra att sår läker långsammare.
Läs hela vår tidning om: Diabetes – från vetenskap till vardag
NY TIDNING: Diabetes – från vetenskap till vardag – Vetenskap och Hälsa
Undersök fötterna varje dag
Hur lång tid det tar för ett diabetessår att läka varierar kraftigt – från sex veckor till fyra år – men de flesta läker inom ett halvår. Om såret sitter under foten går det ofta inte att belasta området. Då kan personen behöva gips, rullstol eller andra hjälpmedel.
– När man träffar sin diabetessjuksköterska eller läkare ingår det att undersöka fötterna. Men eftersom många bara kommer på besök en gång om året är det väldigt viktigt att patienterna själva tittar på sina fötter varje dag, så att sår upptäcks tidigt, säger Magdalena Annersten Gershater.
Särskild kompetens krävs
En betydande andel av patienter som har hemsjukvård eller bor på särskilt boende har också diabetes.
– Hemsjukvårdens sjuksköterskor behöver ha kompetens både för att ta hand om patienter med diabetesfotsår och för att identifiera riskfaktorer hos patienter som riskerar att utveckla sådana sår.
Även primärvården behöver stärka sina insatser. Magdalena Annersten Gershaters studie visade att drygt 40 procent av patienterna inte nådde sina behandlingsmål för blodsocker-kontroll, och en av fem hade inte fått sina fötter undersökta.
För personer med typ 2-diabetes är kontakten med vården återkommande, men den utgör bara en liten del av livet med sjukdomen. I en ny studie har Josefine Thylefors, doktorand i hälso- och samhällsstudier vid Malmö universitet, intervjuat 21 personer mellan 35 och 81 år med typ 2-diabetes i Malmö, från områden med olika socioekonomiska förutsättningar.
I intervjuerna framträder en grupp patienter som vill vara delaktiga och ta ansvar för sin vård, men som inte alltid upplever att det finns tillräckligt utrymme för det i kontakten med vården.
– För många blev det en resa där de fick anstränga sig hårt för att ta sig fram i vården. Det kunde handla om att byta vårdcentral, försöka få kontakt med rätt person eller efterfråga mer stöd än det som hinns med i ett rutinbesök, säger Josefine Thylefors.
Samtidigt visar studien hur viktig kontinuitet och tillgänglighet är. När patienten möter samma läkare eller diabetessjuksköterska över tid ökar möjligheten att bli sedd som individ och att samtala om hur sjukdomen faktiskt påverkar vardagen.
– Man vill prata om hur det är att leva med sjukdomen just för mig och få anpassat stöd utifrån detta, säger Josefine Thylefors.
Vill ha mer stöd för att förändra vanor
Flera av de intervjuade efterfrågade också mer praktiskt stöd kring mat och vanor och även forum där de kan dela erfarenheter med andra i samma situation.
– Det finns ett behov av att träffas och dela med sig av sina egna upplevelser och höra andras upplevelser, säger Josefine Thylefors.
Det som återstår i hennes doktorsavhandling är djupintervjuer med diabetesteam vid några av de vårdcentraler i Malmö som är certifierade för diabetesvård. Syftet med studien är att lyfta fram exempel där diabetesvården fungerar väl.
– Vi kan inte bara fokusera på problemen. Mycket görs redan bra i diabetesvården, och det behöver vi ta vara på och sprida, säger Josefine Thylefors.
TEXT: HANNA RYDÉN