Vetenskap & Hälsa

Tungmetaller i mat är en fortsatt fara för hälsan

2010-09-13
Staffan Skerfving
Vete är ett av de växtslag som har särskilt lätt för att ta upp kadmium. Staffan Skerfvings EU-projekt summeras i början av nästa år. Foto: Roger Lundholm

För 30-40 år sedan gick larmen om bly, kvicksilver och kadmium. Under senare år har andra kemiska ämnen dominerat debatten. Nu visar ny internationell forskning, ledd från Lund, att faran är långtifrån över.

– Undantaget är möjligen bly, sedan vi förbjöd bly i bensinen 1994. Kvicksilvret på botten av våra sjöar kan utlösas vid ökad försurning och hamnar så småningom i den fisk vi äter. Men största hälsorisken är det kadmium som fortfarande faller ned över våra åkrar, säger professor emeritus Staffan Skerfving vid Arbets- och miljömedicin på Labmedicin Skåne.

Nya mätmetoder

Han koordinerar ett EU-projekt med 22 deltagande länder, inklusive bland andra Kina och Bangladesh, med en uppsättning av hundratalet världsledande experter. I sin arsenal förfogar de över allt mer förfinade metoder att mäta såväl låga halter av metaller i människans kroppsvätskor som enskilda individers genetiskt betingade sårbarhet.

I februari 2011 lämnar forskargruppen sin slutrapport till EU-kommissionen.

Försvinner mycket långsamt 

– Det otrevliga med kadmium är att det sugs upp av växternas rötter, framför allt i vete och ris men också i potatis. Dessutom stannar det länge kvar i kroppen. Efter 30 år har blott hälften försvunnit, berättar Skerfving.

Kvinnor, som har lägre järndepåer, är särskilt drabbade. Kadmium ackumuleras i njurarna och ger en indirekt påverkan på skelettet som kalkas ur. Risken för benskörhet med frakturer ökar.

Ökad medvetenhet om riskerna

– EU:s livsmedelsmyndighet i Parma ser numera allvarligt på ”metallernas återkomst” och deras betydelse för folkhälsan. Och växtfysiologerna ser en stor utmaning i att få fram varianter som lättare kan undvika att ta upp dessa metaller, säger Staffan Skerfving.

Text: PER LÄNGBY

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne, nr 4/2010.