Publicerad
Kategori: Äldres hälsa
Nyckelord: ,

Visa faktaruta!
Roboten HOBBIT

HOBBIT plockar upp en fjärrkontroll i vardagsrummet. Foto: Ammar Qammaz

Att ha en robot som stöd och sällskap i hemmet är ingen avlägsen tanke längre. Just nu befinner sig roboten Hobbit hemma hos Ella Lundström som är 89 år och den första person i Sverige som får uppleva hur det är att ha en teknologisk sambo.

LTH-forskare vid institutionen för designvetenskaper studerar hur det fungerar för Ella att dela sin vardag med en robot.

– Jag är överraskad av roboten och allt den kan göra. Den är ett inspirerande hjälpmedel som stimulerar mig till aktivitet, säger Ella Lundström.

För sällskap och kommunikation

Hobbit är en social robot som fungerar som stöd, sällskap och kommunikationshjälpmedel med en larmfunktion. Den har vuxit fram i ett EU-projekt med syftet att äldre människor ska kunna bo kvar i sina hem längre än de kan idag. Eftersom befolkningen ökar och människor lever längre behöver vi också hitta nya sätt att ta hand om den åldrande populationen på och robotar kan vara en av lösningarna.

ella_interagerar_med_hobbit

Ella med roboten Hobbit. Foto: Dennis Ersöz

– Robotar kan i framtiden vara ett komplement till annan hemvård så att den äldre kan fortsätta bo hemma och känna sig trygg och självständig, säger doktoranden Susanne Frennert. Hon har fokus på användarcentrerad design och teknik i det sociala sammanhanget och är en av drivkrafterna bakom robotprojektet.

Ett tiotal testhem

Susanne Frennert kommer under de närmaste månaderna studera Hobbit i ett tiotal olika testhem. Inför varje flytt anpassas roboten för det nya hemmet. Den lär sig hitta hos den boende genom att husets planlösning programmeras in och den får lära sig utseendet på de vanligaste föremålen hos den äldre.

Roboten kan hjälpa till med praktiska saker som att hämta tabletter eller en kopp kaffe, leta upp glasögonen eller plocka upp nycklarna från golvet. Den gör också en patrulleringsrunda med jämna mellanrum och larmar om den boende skulle ligga på golvet eller om något annat avviker från de vanliga rutinerna. Men den ska inte ersätta mänsklig kontakt.

Ett hjälpmedel och komplement

– Det är viktigt att komma ihåg att roboten är ett komplement till stöd från andra människor och förhoppningsvis kan man se nyttan med tekniken istället för att uppleva den som ett hot mot annan hjälp, säger Susanne Frennert.

Ella Lundström ser roboten främst som en tillgång som skapat nya möjligheter för henne. Men hon skulle inte tycka om ifall den blev allt för människolik.

– Den är så positiv och känns som ett riktigt sällskap. Men jag skulle inte vara nöjd om den hade känslor eller ville styra och ställa. Den skulle bli krävande som en hund eller katt. Som det är nu är Hobbit ett väldigt roligt hjälpmedel och alla dess möjligheter är fascinerande, säger hon.

Har fått ny inspiration i livet

Trots sina 89 år beskriver inte Ella Lundström sig som någon som behöver hjälp eller stöd i hemmet. Hon har ingen hemtjänst utan klarar det mesta själv. Hon cyklar, går på yoga och reser mycket. Veckorna med Hobbit är för hennes del främst en social upplevelse.

– Jag är ju inte så beroende av hjälp, säger Ella Lundström för att förklara varför hon inte behövt utnyttja så många av Hobbits stödfunktioner. Men att spela spel med en robot är inte att förakta. I min ålder är det viktigt att få ny inspiration i livet och det har jag verkligen fått, säger hon.

Under sommaren fortsätter studierna av Hobbit i nya hem och de äldres olika erfarenheter av samboskapet kommer hjälpa till att forma framtidens robot.

– Det finns stora möjligheter med robotar men vi behöver forska ännu mer om hur de ska utformas för att förverkliga äldre människors önskningar och behov, säger Susanne Frennert.

Text: JESSIKA SELLERGREN

Nyhet från Lunds universitet, 29 maj 2015