Vetenskap & Hälsa

Innerstadsbor rör på sig mer än invånare i villaförorter

2013-02-15

Ny forskning visar att invånare i tätbebyggda innerstadsmiljöer rör på sig mer än de som bor i villaområden och andra stadsmiljöer med glesare bebyggelse. 

I en ny avhandling har 32 bostadsområden i Stockholm undersökts med fokus på närmiljö och fysisk aktivitet bland invånarna. Det är den första undersökningen inom ämnet i Sverige som bygger på objektiva mätmetoder, och inte deltagarnas egna uppskattningar.

– De som bodde i promenadvänliga områden rörde på sig mer. Framför allt gällde det promenader med transportsyfte, t.ex. till jobb, affärer eller träning. Promenadtiden var då ca 50 procent högre jämfört med de som bodde i mindre promenadvänliga områden. Det motsvarar 50 minuter mer per vecka, berättar Ulf Eriksson, forskare vid Centrum för primärvårdsforskning som drivs av Lunds universitet och Region Skåne.

Nära till olika typer av service

Ett promenadvänligt bostadsområde kännetecknas av hög befolkningstäthet och tillgång till ett varierat serviceutbud i närmiljön, bl.a. skolor, arbetsplatser, butiker, nöjen, träning samt hälso- och sjukvård.

De mest promenadvänliga områdena låg i centrala Stockholm, belägna på bl.a. Kungsholmen och Södermalm. Men även andra delar av staden, exempelvis Farsta, placerade sig högt. I villaområden, som t.ex. delar av Bromma och Älvsjö, var deltagarna däremot inte lika fysiskt aktiva.

Resultaten visade också att de som bodde i promenadvänliga bostadsområden ägde färre bilar.

– Skillnaden i fysisk aktivitet mellan promenadvänliga och icke promenadvänliga bostadsområden förklarades till stor del av minskat bilägande, vilket kan betyda att promenadvänlig närmiljö både ger en folkhälsovinst och en miljövinst, berättar Ulf Eriksson.

Ytterligare studier nödvändiga

Bostadsområdena klassificerades enligt en objektiv skala utifrån bostadstäthet, markanvändning samt hur gatunätet var sammanlänkat med omgivningen. Totalt 2 200 invånare mellan 20 och 65 år i de utvalda områdena utrustades med en accelerometer* som mätte deras fysiska aktivitet.

Sambandet mellan promenadvänliga områden och ökad fysisk aktivitet återfanns oavsett deltagarnas kön, ålder, inkomst och eventuella bilinnehav.

– Det är glädjande ur ett folkhälsoperspektiv att kön, ålder och inkomst inte spelade någon roll. En tänkbar förklaring kan vara att närmiljön faktiskt är tillgänglig för de flesta helt gratis, och kan därför ha betydelse oavsett vilken samhällsgrupp man tillhör, säger Ulf Eriksson.

Eftersom det är en observationsstudie krävs det dock ytterligare studier för att uppnå större säkerhet kring vilken roll bostadsområdenas utformning spelar för de konstaterade sambanden.

Det finns ett ökande intresse bland politiker, samhällsplanerare och arkitekter kring hur man utformar bebyggelse så att den även främjar vår hälsa. Ulf Eriksson hoppas på att det också ska få större genomslag i praktiken.

– Politiker och stadsplanerare har ett stort ansvar när de utformar bebyggelse och stadsmiljöer eftersom resultatet av deras arbete påverkar många människor under lång tid. De har potential att bidra till förbättrad folkhälsa.

*En accelerometer är en rörelsemätare som fästs med ett band vid höften. Det kan förenklat beskrivas som en avancerad variant av stegräknare som mäter hur ofta, hur länge, och vid vilken intensitet man är fysiskt aktiv.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Artikeln är tidigare publicerad som pressmeddelande från Lunds universitet, 6 februari 2013