Vetenskap & Hälsa

Grundforskning om vår skyddande hud

2014-06-24
Emma Sparr
Emma Sparr samarbetar med kosmetikaföretaget L’Oréal när det gäller grundforskning om hudens uppbyggnad och funktion. Foto: Gunnar Menander

Med våra vätskerika, varma kroppar i en torr omgivning skulle vi alla ha avdunstat och skrumpnat ihop till små mumier, om det inte varit för huden. Huden är det membran som ser till att vi inte förlorar all vår vätska, och som också hindrar farliga ämnen utifrån att tränga in i kroppen. 

– Fast membranet kan inte vara alldeles tätt, för då skulle det bli som en rustning. Vår hud måste ju också vara elastisk och smidig. Att förena dessa egenskaper kräver en avancerad design, säger Emma Sparr.

Hon är professor i fysikalisk kemi och forskar om huden, framför allt om dess yttersta hornlager. Detta fungerar som ett membran, samtidigt som det har förmåga att påverkas av förändringar i omgivningen.

Huden blir t.ex. tätare i torr luft, så att vattnet inifrån inte kommer igenom, medan den blir mer öppen och genomtränglig i fuktig miljö, som under ett plåster.

Hornlagret – det yttersta lagret i huden

Hornlagret är tunnare än ett vanligt skrivpapper och består av döda celler inbäddade i fettämnen. De ligger varvade i fasta och mer flytande lager, som kan liknas vid skikt på skikt av växelvis fett och vatten. Denna uppbyggnad gör det svårt för molekyler i omgivningen, som kemiskt sett är antingen ”fettälskande” eller ”vattenälskande”, att ta sig igenom hornlagret.

– Hornlagret är en mycket effektiv skyddsmekanism. Därför är det också svårt att utforma läkemedel som kan ta sig igenom huden. Det hade ju annars varit ett bra sätt att tillföra medicin – diabetikerna skulle t.ex. ha sluppit sina sprutor om det gick att tillföra insulin via ett plåster på huden, säger Emma Sparr.

Fuktgivare i hudkrämer

Hon har samarbetat både med olika läkemedelsföretag och med kosmetikaföretaget L’Oréal. Samarbetet har inte handlat om att ta fram enskilda produkter, utan om grundforskning om hudens uppbyggnad och funktion. Där återstår nämligen en hel del att göra, menar hon.

– Mycket av det vi vet bygger på forskning om tillämpningar som just kosmetika och läkemedel. Men det saknas en hel del grundläggande kunskaper om hudens proteiner, lipider och annat på molekylär nivå.

hygienprodukter
Foto: Colourbox

Emma Sparr och hennes medarbetare orsakade en hel del rubriker i fackpressen när de tagit fram sådan grundläggande kunskap om så kallade moisturisers, fuktgivare. Det är komponenter i hudkrämer som marknadsförs med argumentet att de ska öka hudens fukthalt.

Men så är det inte, visade forskningen: krämerna gör visserligen torr hud mjukare och mer elastisk, men inte främst för att den tagit upp mer vatten utan för att krämerna ökar rörligheten hos hornlagrets proteiner och fettämnen.

– ”Fuktgivare” är därför ett missledande namn på dessa krämer. Det innebär inte att de inte gör nytta, bara att de inte fungerar så som man trott att de gör. Den kunskapen kan kanske vara ett steg på vägen mot ännu  bättre behandling av torr hud, menar Emma Sparr.

Mer marknadsföring än effekt?

Själv använder hon i princip inga hudkrämer och skulle inte – om hon nu ändå skulle köpa en kräm – lägga pengar på någon av de dyraste. Karbamid och glycerol, de ämnen som brukar ingå i de så kallade fuktgivarna, är nämligen inga exklusiva molekyler, och finns dessutom naturligt i frisk hud. Skillnaden mellan billiga och dyra krämer kan därför ofta handla mer om förpackning och marknadsföring än om innehåll och effekt, tror hon.

Emma Sparr är ändå mycket nöjd med sitt samarbete med kosmetikaindustrin.

– De har väldigt kompetenta kemister på L’Oréal, och jag har lärt mig en hel del av dem. Det är också roligt att se att det jag gör har praktiska tillämpningar. Och så har kosmetikakopplingen en populärvetenskaplig poäng – den gör det lättare att intressera både studenter och allmänhet för vad jag sysslar med i min forskning!

Text: INGELA BJÖRCK

Artikeln är tidigare publicerad i Lund University Magasin nr 5/14.