Min forskning är fokuserad på hur nervsystemet reagerar på skada och hur det läker. Forskningen har tagit mig från systemets yttersta delar via ryggmärgen till hjärnan.
I början var jag intresserad av hur perifera nerver kunde repareras. Jag använde olika experimentella metoder för att försöka förbättra resultatet efter perifer nervkirurgi. Under denna period började jag alltmer intressera mig för hur nervceller i ryggmärgen reagerar på skada, hur de förändrar sin produktion av olika tillväxtfaktorer och små äggviteämnen. Dessa ämnen kan ses som biokemiskt ”prat” mellan nervcellerna och deras stödjeceller. Tillväxtfaktorer har stor betydelse för nervsystemets förmåga till överlevnad och läkning efter skada.
Sedan femton år tillbaka arbetar jag tvärvetenskapligt tillsammans med LTH och Naturvetenskapliga fakulteten, till en början för att konstruera viljestyrda handproteser och på senare tid för att kunna operera in elektroder i hjärnan. Syftet med att operera in hjärnelektroder är att kunna registrera elektriska signaler mellan nervceller. Elektroderna tillåter oss att lyssna på kommunikationen. Detta hjälper oss att förstå hur vår hjärna fungerar och hur nervceller pratar med varandra.
Elektroderna kan även användas för att prata med eller egentligen elektriskt stimulera olika hjärnområden för att lindra symtom och i vissa fall bota sjukdom. Idag används metoden framgångsrikt för att motverka symtomen vid Parkinsons sjukdom, och metoden är lovande för att behandla depression och kronisk smärta.
Min huvuduppgift inom det tvärvetenskapliga center som kallas Neuronano Research Center är att analysera de reaktioner som uppträder i hjärnans vävnader efter att olika elektroder inopererats i hjärna eller ryggmärg. Vi försöker konstruera elektroderna så att dessa reaktioner minimeras.
Text: NILS DANIELSEN
Från broschyren ”Professorsinstallation 7 september 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.
