Minnet är avgörande för vem vi är och hur vi beter oss.
Vår förmåga att minnas kommer till uttryck på många sätt: då vi känner igen människor vi tidigare mött, navigerar i miljöer vi tidigare besökt, förstår innehållet i texter vi läser och då vi återupplever det där speciella ögonblicket som ligger oss varmt om hjärtat.
Minnet skapar också förväntan och föreställningar om framtiden och möjliggör inlärning av nya kunskaper och färdigheter. Det mänskliga minnets kapacitet och allomfattande betydelse slutar inte att fascinera.
För att förstå hur minnet fungerar och belysa dess neurala grund använder jag experimentella metoder typiska för kognitiv psykologi, metoder för att avbilda hjärnans struktur och funktion, samt undersökningar av patienter med avgränsade hjärnskador.
Minnet utgörs av en samling system ämnade för särskilda uppgifter. En del av min forskning har undersökt interaktionen dem emellan, såsom hur språk och faktakunskaper påverkar minnesinkodningen av upplevelser och händelser.
Vi tenderar att minnas händelser så som vi förstod dem, hur vi associerade eller de slutsatser vi drog, vilket inte alltid leder till perfekt överensstämmelse mellan vad vi minns och vad som verkligen hände. Förkunskaper visar sig både kunna hjälpa och stjälpa. Falska och förvrängda minnen kan också uppkomma som resultat av att vi inte tillräckligt noggrant utvärderar källan till våra minnen (jfr fantasi och verklighet).
I det kanske tydligaste exemplet på när vårt minne fallerar – glömska – bleknar inte enbart minnesinformation över tid utan glöms också som resultatet av en aktiv och i grunden anpassningsinriktad mekanism. Vi kan se hur konkurrerande minnen automatiskt hämmas för att underlätta åtkomsten av ett specifikt minne, men också hur glömska kan uppstå av medvetna ansträngningar att trycka undan det oönskade.
Text: MIKAEL JOHANSSON
Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.
