De nya blodproven för att diagnostisera Alzheimers sjukdom ger allt bättre möjligheter till tidig diagnos, men en utmaning är att markörerna som mäts förändras långt innan symtom utvecklas. Forskning ledd från Lunds universitet visar nu att en tidigare inte använd blodmarkör kan, när den kombineras med dagens blodmarkörer, betydligt minska risken för att personer får missvisande besked om sjukdom.
Alzheimers sjukdom kännetecknas av ansamling av två proteiner i hjärnan: amyloid-beta och tau. Tau stabiliserar normalt nervcellernas struktur, men vid sjukdomen förändras proteinet kemiskt och börjar klumpa ihop sig i nervcellerna. En sådan förändrad form kallas p-tau217 och den kan mätas i blodet.
Men sjukdomen utvecklas långsamt under många år och Alzheimerförändringar i hjärnan kan spåras i blodet upp till 20 år innan symtomen märks. En utmaning med de nya blodproven är att därmed avgöra om de mätbara biologiska förändringarna verkligen är orsaken till personens symtom – eller om dessa beror på något annat.
Söker markör kopplad till senare skede
– De nya blodproven som börjat användas är bra på att upptäcka Alzheimerförändringar tidigt – ibland nästan för tidigt eftersom sjukdomen inte har brutit ut och symtomen kan därmed bero på annan sjukdom. Mer än 30 procent av den äldre befolkningen har alzheimerförändringar i någon grad. Vi har därför undersökt en markör som i stället är kopplad till ett senare skede av sjukdomen, säger Niklas Mattsson-Carlgren.
I studien ingick 572 personer som sökt vård på grund av kognitiv svikt och som inkluderats i den så kallade BioFinder2-studien.
Forskarna mätte nivåerna av proteinet p-tau217 på dessa med avancerade mätmetoder. Av de 350 personer som hade höga nivåer av p-tau217 hade 341 (97%) också amyloid i hjärnan. Resultatet visar att höga nivåer av P-tau217 är ett mycket starkt tecken på att Alzheimerförändringar finns i hjärnan, något även tidigare studier visat.
Kombination av markörer undviker falska positiva
Däremot kan blodprovet inte ensamt avgöra hur långt framskriden sjukdomen är. Bara 199 av de 350 patienterna hade redan utvecklad Alzheimers sjukdom.
– En blodmarkör kan ibland ge utslag hos personer som ännu inte uppfyller kriterierna för sjukdom, så kallat falska positiva resultat. Så var fallet hos 43 procent av dem som hade högt p-tau217 – de hade förändringarna, men uppfyllde inte alla kriterier för sjukdom, säger Niklas Mattsson-Carlgren.
Forskarna analyserade också en annan tau-markör i blodet, eMTBR-tau243. Då blev bilden tydligare: av de patienter som var positiva för p-tau217 hade 194 personer (55 procent) också förhöjda nivåer av denna markör. När forskarna kombinerade båda markörerna gick det att identifiera personer med etablerad Alzheimers sjukdom med omkring 80 procents träffsäkerhet. Samtidigt minskade andelen falska positiva testresultat från 43 procent till 16 procent.
Resultaten validerades i ytterligare en amerikansk grupp personer med liknande kognitiva besvär.
– Genom att kombinera blodmarkörer kan vi bättre se vilka människor som har Alzheimer sjukdom och vilka som har sjukdomen i ett så pass avancerat stadium att det leder till symtom.
Personer som hade båda biomarkörerna i blodet försämrades dessutom snabbare kognitivt över tid och hade en ökande ansamling av tau-protein i hjärnan.
– Den nya markören kräver fortfarande analys med avancerade metoder som masspektrometri. Nästa steg är att undersöka om testet kan förenklas, och om det kan användas bredare – till exempel inom primärvården, säger Niklas Mattsson-Carlgren.
Länk till publikation
Text: TOVE SMEDS
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet
Ingångsbild träd/åldrande hjärna: iStock/wildpixel