Föreställ dig att du går till tandläkaren på din årliga kontroll. Till din stora förvåning uppger tandläkaren att du har hål i tänderna. Hur kan detta ha skett undrar du som har varit så noggrann med tandborstningen och inte ätit mycket godis. Att munhygien och kost påverkar tänderna är känt sedan tidigare, men forskare undersöker nu om det kan finnas ännu okända faktorer i saliven som spelar in.
Varför får vissa hål i tänder medan andra inte får det? Frågeställningen är mycket komplex och omfattar ett enormt område då förekomsten av hål i tänderna, karies, orsakas av flertalet olika faktorer.
Det är sedan tidigare vedertaget att bland annat tidigare historik av karies, relaterade allmänsjukdomar, kostens innehåll, hur ofta man äter, fluorprogram samt salivens utsöndring och dess möjlighet att neutralisera pH-värden påverkar risken för att utveckla hål i tänderna. Däremot kan det finnas flera faktorer i saliven som påverkar. En faktor kan vara ämnet LL-37.
Skyddar mot invaderande mikroorganismer
LL-37 är ett kroppseget ämne som utsöndras i munhålan från de stora salivkörtlarna. Salivens LL-37 kommer bland annat från vita blodkroppar i salivkörtlarnas blodkärl. Ämnet är en viktig del i kroppens skydd mot invaderande mikroorganismer då det kan avväpna bakterier genom att förstöra deras skadliga ämnen och det kan därutöver döda bakterier genom att borra hål i deras cellvägg. Eftersom LL-37 agerar som kroppens egen livvakt, har ämnet även väckt stort intresse inom tandvården. Det tros nämligen kunna skydda tänderna från bakteriella angrepp.
Man har tidigare sett ett samband mellan LL-37 och karies, men forskarna är ännu inte eniga om det kan spegla hur mycket hål man har i tänderna. Tidigare studier har inte kunnat påvisa någon skillnad i salivens LL-37 koncentrationer hos personer utan karies jämför med personer med karies. En trend har kunnat ses med lägre LL-37 nivåer hos kariesaktiva jämfört med kariesfria, men inget tydligt samband har konstateras.
Biomarkör för kariessjukdom?
Att studera om denna peptid kan flagga för kariesaktivitet är även av stor vinst för patienterna. Tillsammans med andra forskare vid Lunds universitet hoppas jag med min forskning kunna bidra till en fördjupad förståelse för karies, och hoppas kunna fastställa om LL-37 fungerar som en biomarkör för kariessjukdomen. Att klarlägga LL-37´s betydelse för kariessjukdom kan lägga grunden till vidareutveckling av nya diagnostiska metoder och behandlingsprinciper. Lyckas forskarna, skulle det i praktiken kunna innebära att tandläkare kan samla upp lite saliv och utifrån det bedöma din risk för att drabbas av hål i tänderna.
Text: ALEXANDRA AIDOUKOVITCH, allmäntandläkare och doktorand vid Medicinska fakulteten vid Lunds universitet
