Publicerad
Kategori: Ögon
Nyckelord: ,

Visa faktaruta!

I näthinnan sitter våra synceller, tapparna och stavarna. Därför är sjukdomar i näthinnan så drabbande, och därför är det många patienter som hoppas att det i framtiden ska gå att transplantera bitar av frisk näthinna till sjuka ögon. Men arbetet är svårt: forskargruppen i Lund har fått övervinna många problem på sin väg framåt.

Näthinnetransplantation. En liten bit näthinna förs på plats i ögat.

Den lilla biten näthinna förs på plats i ögat.

Hösten 2007 beskrev vi i Aktuellt om vetenskap och hälsa hur transplantationen av ett litet stycke näthinna går till:

”Den supertunna långskaftade skalpellen skär försiktigt upp ett litet snitt. Ett annat instrument, ett smalt glasrör, kommer lika försiktigt med en bit vävnad och petar in den i snittet. Med milda puffar av vätska genom röret trycks den lilla vävnadslappen in under ytan och slätas till så att den ligger platt. Färdigt!

Allt sker i ultrarapid, som om rörelserna gjordes under vattnet. Och de görs verkligen i en våt miljö: det som visas på datorskärmen är en titthålsoperation i näthinnan, allra längst bak i ögat.”

Överlever men fungerar inte

För fyra år sedan hade ögonforskaren Fredrik Ghosh och hans medarbetare lärt sig att i försök på grisar transplantera en bit näthinna utan att skada linsen, glaskroppen eller andra delar av ögat. Transplantaten överlevde också med alla tappar och stavar intakta. Problemet var bara att de transplanterade cellerna höll sig isolerade från omgivningen: de skickade inga signaler vidare till synnerven. Metoden skulle i så fall inte kunna hjälpa patienter med näthinnesjukdomar som retinitis pigmentosa, diabetesretinopati eller degeneration av gula fläcken.

Sedan dess prövar forskargruppen olika sätt att förbättra transplantaten, som t.ex. att ge dem extra mycket nyttiga tillväxtfaktorer. Man försöker också sålla fram bara tapparna och stavarna ur de många celler som ingår i näthinnan.

– I projektet ingår även ett samarbete med universitetet MIT i Boston som går ut på att lägga ett speciellt membran mellan transplantatet och värdens näthinna, berättar Fredrik Ghosh.

Testar vuxen vävnad

Forskarna har hittills använt näthinna från grisfoster eftersom man trott att den skulle överleva bättre. Men fostercellerna har i vissa fall fått en oönskad form när de flyttats till ett nytt ställe, och därför försöker man nu använda näthinnebitar även från vuxna djur där vävnadsstrukturen är mer stabil.

Ögat har ett sänkt immunförsvar, så en möjlighet är att transplantat från gris skulle kunna föras in i mänskliga patienter. En annan möjlighet – om försöken med vuxen vävnad faller väl ut – är att transplantera näthinna från avlidna personer lika väl som man idag transplanterar hornhinna. Detta ligger dock långt in i framtiden.

Text: INGELA BJÖRCK