Mattias Belting: Nya vägar för bättre cancerbehandling

2010-06-15

Tumörcellens eget signalsystem kan vara en nyckel till hur den ska bekämpas. En forskargrupp i Lund är bland de första att studera en helt nyupptäckt transportväg.

– Det här är kanske vårt allra mest spännande projekt hittills!  

Det berättar Mattias Belting som är läkare och docent vid Skånes Onkologiska klinik i Lund. Tillsammans med kliniker och biomedicinska forskare försöker han förstå mekanismerna för cancer.  

vesikler i cancerceller
Bilden visar hjärntumörceller (glioblastom) i grönt i samverkan med blodkärlceller (endotel) i rött. Pilarna markerar vesikelpartiklar som överförts från cancerceller till endotelceller. Mattias Belting och hans medarbetare undersöker betydelsen av dessa vesikler för kärlnybildning (angiogenes) och metastasering.

Transportvägar betydelse för tumörtillväxt 

– Det vi framför allt studerar just nu är ett helt nyupptäckt sätt för tumörcellerna att kommunicera på, berättar Mattias Belting. Vi är en av de första forskargrupperna i världen som tittar på detta i cancerceller.  

Det Mattias Beltings forskargrupp har studerat under de senaste åren har varit olika sätt som ämnen kan transporteras in och ut ur cellerna. Det senaste projektet knyter samman kunskap från tidigare projekt och kan på sikt få stor betydelse för den kliniska cancerforskningen, menar Mattias Belting.  

– Vi intresserar oss för vilka signaler en tumör skickar ut i sin omgivning för att aktivera och locka till sig andra celler. Tumören stimulerar till exempel bildningen av blodkärl för att den ska få tillräckligt med syre och näring för att kunna växa.  

– Det vi nu tittar på är ett system som cellerna använder för att transportera nukleinsyror, framför allt RNA, ut ur cellerna i form av virusliknande partiklar, så kallade exosomer eller mikrovesikler. Detta fält är mycket nytt och endast ett fåtal rapporter har beskrivit fenomenet i däggdjursceller. Det här kan vara nästa stora revolution inom cellbiologin! säger Mattias Belting.  

Hitta aggressiva tumörer

Förutom att denna kunskap kan ge en bättre förståelse för varför tumörer uppstår och hur man kan bekämpa dessa, kan man även tänka sig att det på sikt kan få betydelse för diagnostiken av cancer.  

Mängden av cirkulerande mikrovesikler i blodet och deras innehåll av proteiner och RNA har kopplats till tumörers aggressivitet. RNA liknar DNA och hjälper till att omvandla den genetiska informationen i DNA till olika slags proteiner som behövs för att cellerna ska kunna överleva och växa. 

Mattias Belting
Cancerläkaren och forskaren Mattias Belting vid ett så kallat konfokalmikroskop som med hjälp av laserljus kan skapa tredimensionella bilder av cellernas inre. Foto: Roger Lundholm.

Möjlig väg för framtida behandlingar 

Just nu håller forskarna på att studera den här nya typen av ”signalämne” i cellerna för att förstå vad det har för funktion – och vad som har gått snett i cellerna när tumörer bildas. Ett viktigt mål för forskningen är också att hitta nya sätt att behandla cancer – och en möjlighet skulle kunna vara att rikta behandlingen mot dessa virusliknande partiklar.  

– Vi har länge varit intresserade för hur man i terapeutiskt syfte kan få in nukleinsyror i cellerna, säger Mattias Belting. Det skulle kunna vara ett sätt att stänga av vissa signaler i cancercellerna för att få dem att sluta växa. Vi har tidigare i vår forskning hittat en viktig transportväg in i cellerna som skulle kunna användas för den här typen av läkemedel. Kanske kan även de nyupptäckta virusliknande partiklarna vara ett sådant transportsätt.  

Mattias Belting konstaterar att det fortfarande är en helt öppen och mycket spännande fråga hur man ska kunna använda den här kunskapen på cancerområdet. Just nu är det många intressanta upptäckter som håller på att pusslas samman för att man på sikt förhoppningsvis ska kunna hitta nya diagnosmetoder eller behandlingar av cancer.  

Göra cancerceller känsligare för syrebrist

I ett annat projekt studerar Mattias Beltings forskargrupp hur tumörceller svarar på syrebrist. De rapporterade i slutet av 2008 om en tidigare okänd räddningsmekanism som aktiveras i cancerceller vid syrebrist. Cancerceller är oerhört duktiga på att överleva i en mycket ogästvänlig miljö – en sur miljö med för lite syre.  

– Vi visade att denna räddningsmekanism kan stängas av och göra cancerceller mycket känsliga för syrebrist. Det är viktigt att kunna göra det eftersom de metoder som finns idag för att stänga av blodförsörjningen till tumörcellerna kan få motsatt effekt genom att man selekterar fram de mest livsdugliga cellerna. Alltså de mest aggressiva cancercellerna. Genom att kunna kombinera vår upptäckt att göra cancercellerna mer känsliga för syre skulle man kunna få bättre effekt av de läkemedel som stryper blodförsörjningen till cancercellerna.  

Text: NINA HULT