Underrapportering av ormbett försvårar resursfördelning

2011-01-31

I Nicaragua utgör ormbett ett stort hälsoproblem samtidigt som kunskapen om var och hur många som drabbas är dålig. Detta leder till en felaktig fördelning av hälsoresurser. Forskare från Sverige och Nicaragua har tagit fram en metod för att på ett enkelt sätt hitta områden med stor sannolikhet för underrapportering av ormbett. Dessa områden kan sedan kartläggas mera i detalj.

Giftorm, Bothrops asper
Bothrops asper. Foto: Al Coritz (http://deadlybeautiful.smugmug.com/), via Wikimedia Commons

Ormbett finns med på WHO:s lista över försummade tropiska sjukdomar. De drabbade är ofta fattiga som lever på landsbygden och de tillhör en grupp som har svårt att göra sin röst hörd. Politiker och hälsomyndigheter har ofta dålig kunskap om de hälsoproblem som råder på den fattiga landsbygden, vilket leder till en felfördelning av hälsoresurser. Situationen är särskilt bekymmersam då det, till skillnad från vissa andra sjukdomar, ofta finns effektiva behandlingar men att de inte når dem som har det största behovet.

Lågt räknat

De områden som har störst problem med ormbett finns i södra och sydöstra Asien, Centralamerika, och Afrika söder om Sahara. Det är svårt att hitta rättvisande siffror över antalet ormbett i världen men enligt en uppskattning som WHO har gjort blir 5 miljoner människor ormbitna varje år i hela världen. Av dessa drabbas 2,5 miljoner av förgiftning, 125000 dör och tre gånger så många får men för livet. Men de verkliga siffrorna är förmodligen ännu högre då det finns stora problem med underrapportering.

Söker traditionella behandlingar

Underrapporteringen leder till en felaktig resursfördelning. Det kan röra sig om behovet av fler sjukstugor, eller att ha tillräckliga lager med motgift.

– Ett problem kring rapporteringen av ormbett är att alla inte söker, eller inte kan söka, adekvat sjukvård. Många får ingen vård alls eller söker sig till traditionella behandlingar som tillämpas bland landsbygdsbefolkning, säger Erik Hansson.

En kreolsk medicinkvinnas behandling av ormbett: bananstam och bissi, en slags nöt.
En kreolsk medicinkvinnas behandling av ormbett: bananstam och bissi, en slags nöt. Foto: Erik Hansson.

Erik Hansson har i samarbete med forskare i Nicaragua och forskare vid Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet tagit fram en metod för att på ett enkelt sätt hitta områden med stor sannolikhet för underrapportering. I Nicaragua utgör ormbett ett stort hälsoproblem samtidigt som kunskapen om var och hur många som drabbas är dålig.

Livslånga handikapp

Den vanligaste och farligaste ormen i Nicaragua är Bothrops asper, och tillhör samma familj som vår svenska huggorm. Den finns främst i fuktiga områden med småskaligt jordbruk, varför lantbruksarbetare är särskilt utsatta.

Giftet från Bothrops asper innehåller proteinnedbrytande enzymer som förstör kroppsvävnader. Det förstör också blodets koagulationsbalans, vilket kan leda till både blödningar och blodproppar och infektioner är vanliga. Obehandlade ormbett kan leda till kallbrand med amputation som följd.

– Den bitne behöver oftast en avancerad eftervård som, om den saknas, kan leda till livslånga besvär och handikapp, säger Erik Hansson.

Fattigdom – en tung parameter

Forskarna utgick från antagande att följande parametrar var kopplade till underrapportering: att det var långt till sjukhus, minst fem kilometer till närmaste sjukstuga, minst en kilometer till en väg och att många födde hemma. Fattigdom och analfabetism räknades också till parametrarna. De olika parametrarna räknades samman och områden rankades utifrån sannolikheten för underrapportering.

Utsikt över Rio San Juan i sydöstra Nicaragua
Utsikt över Rio San Juan i sydöstra Nicaragua. Foto: Erik Hansson.

Områden med ett lågt antal inrapporterade ormbett, men med liknande klimatförhållande och kulturgeografi (landsbygd eller stad) som andra områden med fler ormbett, antogs också vara underrapporterade.

Första sållning ska visa vägen

– Mina metoder bygger på antaganden och är alltså bara en första sållning, ett sätt att välja ut de regioner som man sedan bör titta närmare på.

Erik Hansson hoppas nu att man kommer att gå vidare med hans resultat och på ett traditionellt sett, genom dörrknackning, kartlägga dessa områden mera i detalj.

Text: Eva Bartonek Roxå

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel januari 2011.