Publicerad av Nina Nordh
Kategori: Feature, Leder, muskler och skelett, Vad forskar du om.
Nyckelord: ,

Visa faktaruta!
Tai chi

Tai chi. Foto: National center for complementary and alternative medicine, Bob Stockfield.

Träning är en av de viktigaste byggstenarna i vården av patienter med höftledsartros. Just nu studeras en speciell form av tai chi för artrospatienter i ett projekt vid Lunds universitet. Sjukgymnast Anne Sundén berättar här mer om sin forskning.

– Den stora gruppen patienter med höftartros är över 55 år, berättar Anne Sundén som är sjukgymnast med höftartros som sitt specialintresse. Många har haft besvär i många år innan de söker, och deras fysiska funktion kan ha påverkats mycket av det. Under flera år har de ändrat sina vanor. Smärta, muskelsvaghet och svårigheter att röra sig kan leda till sämre livskvalitet.

Höftartros förekommer också hos yngre. Det finns de som får problem redan i 35 till 40-årsåldern.

– Ibland vet man inte vad orsaken är. Leden har på olika sätt blivit utsatt för mer än vad den klarar av. Det är en långsam process som kan ha sin grund i en tidigare skada, men i de flesta fall vet man inte vad som sätter igång sjukdomsförloppet.

Höftartros minskar rörligheten

Artros tillhör de reumatologiska sjukdomarna och är den vanligaste ledsjukdomen. Det innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av det brosk som finns i lederna. Leden blir stel och många av de rörelser vi utför varje dag blir svåra och ibland omöjliga att utföra.

man med kryckor

Foto: Dreamstime

Vardagliga rörelser som kan vara svåra för dem som har höftledartros är t ex att ta på sig skor och strumpor, att gå i trappor och att komma i och ur bilen.

– Smärtan och svårigheterna att röra sig, gör också att man rör sig på ett annat sätt och kan då få ont även i andra leder och på andra ställen i kroppen, berättar Anne Sundén.

Träning kan lindra smärtan

Många studier visar på att träning vid artros kan ge smärtlindring. I sitt doktorandarbete utvärderar Anne Sundén olika träningsformer för höftartros för att se vilken träning som har effekt på just symptom vid höftledsartros.

– Den träning vi hittills har valt att studera närmare är en form av tai chi för artrospatienter, som läkaren och tai chi-experten Paul Lam i Hong Kong har utarbetat.

Tai chi är en form av kinesisk gymnastik med mycket långsamma rörelser. Det program som har använts innehåller 12 övningar som ska göras regelbundet.

Belastning av leden ger näring till brosket

– Det finns fortfarande brister i kunskapen om artros och artrosbehandling, säger Anne Sundén. Felaktigt tror man att artros är en förslitning i höften, och att träning inte är lämpligt.

Träning, information och vid behov viktreduktion är de tre viktiga byggstenarna vid all artrosvård.

– Träning har god effekt på både smärta och rörlighet, och det mesta som man inte får väldigt ont av brukar vara lämpligt. I många fall minskar smärtan så småningom – musklerna blir starkare och det blir lättare att röra sig.

Brosket har ingen blodförsörjning. Det får i stället sin näring via ledvätskan, på ungefär samma sätt som en tvättsvamp som suger in och pressar ut vatten.

Ledbrosket innehåller heller inga nervändar. Det betyder att man inte har någon känsel där. I stället är det strukturerna runt omkring leden som kan göra ont – t ex skelettet, ledkapseln och ligament.

Rätt stöd vid sjukdomen ger ökad livskvalitet

– Hjälper inte information, träning och viktnedgång tillräckligt, går man vidare med olika former av hjälpmedel som t ex gånghjälpmedel, samt antiinflammatoriska och smärtlindrande läkemedel, säger Anne Sundén.

I vissa fall behöver man byta ut leden genom operation. Men eftersom en konstgjord led inte håller hur länge som helst, och inte heller kan bytas ut hur många gånger som helst, så vill man inte operera för tidigt.

Trots att alla resultat från studien inte är bearbetade ännu, kan Anne Sundén se att gångförmågan och framför allt tilltron till den egna förmågan ökar efter att patienten har deltagit i höftskola och tai chi-träning.

– Jag känner att vi har gett dem mod att våga röra sig mer.

Text: NINA HULT