Mikroglia (färgade grönt) och nervceller (rött) i hjärnan hos en råtta. Bild: Wikimedia Commons, Gerry Shaw

Det centrala nervsystemets renhållningsarbetare, mikrogliaceller, spelar en viktig roll i skyddandet av hjärnan mot sjukdomar och skador. En forskargrupp i Lund har nu utvecklat en metod som gör det möjligt att på nära håll följa dessa stödjecellers beteende.

Ny kunskap om mikrogliacellers specifika roll kan öppna dörren för viktig forskning inom flera olika hjärnsjukdomar, såsom Parkinsons sjukdom och stroke.

Related posts:

1. Ronnie Wirestam: Bilder av hjärnans blodflöde
2. Ingrid Hansen Pupp: Hjärnans utveckling efter mycket för tidig födelse
3. Jia-Yi Li: Neural plasticitet och reparation vid neurodegenerativa sjukdomar

Omprogrammerad nervcell. Bild: Lunds universitet

Forskningsfältet cellterapi, som syftar till att bilda nya celler i kroppen för att bota sjukdomar, har tagit ytterligare ett viktigt steg i utvecklingen mot nya behandlingar. En färsk rapport från forskare vid Lunds universitet visar att det är möjligt att programmera om andra celler till nervceller, direkt i hjärnan.

Related posts:

1. Transplantation av nervceller ger etiska dilemman
2. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
3. Ny genteknik gör om hudceller till hjärnceller

– Naturvetenskaplig och humanistisk forskning behöver varandra för att belysa olika problematiker. Etnologer kan bidra med kunskap om vad den medicinska forskningen betyder för människors liv, säger Andréa Wiszmeg, doktorand i etnologi inom Bagadilico.

Andréa Wiszmeg är doktorand i den kulturvetenskapliga gruppen inom Bagadilico med professor Susanne Lundin som handledare. 

Etnologer jobbar i första hand med kvalitativa metoder som till exempel djupintervjuer av enskilda personer eller så kallade fokusgrupper där man istället frågar en grupp personer om deras känslor och synpunkter kring en viss företeelse. Eller så jobbar man med observationer, att man studerar vad människor gör och hur de gör det i olika situationer. De olika metoderna ger en bild av människors värderingar och de strömningar som råder i samhället kring en viss fråga.

Innan Andréa Wiszmeg påbörjade sina forskarstudier var hon anställd som forskningsassistent inom projektet och hann delta i flera av Bagadilicos studier.

Behov styr förhållningssätt

En studie handlade om allmänhetens syn på genetisk testning. I en annan studie tillfrågades deltagarna om sin syn på utvecklingen av olika terapier kring Parkinsons sjukdom. En av frågeställningarna handlade om hur drabbade respektive icke-drabbade förhöll sig till transplantation av Parkinsonpatienter med nervceller från aborterade foster.

Materialet från den här studien är ännu inte färdiganalyserat varför det inte går att dra några definitiva slutsatser, men Andréa Wiszmeg delar ändå med sig av några generella intryck från studien.

– Mycket tyder på att de drabbade har en mer pragmatisk syn på forskningen. De ser transplantationen som en möjlig räddning och menar att materialet, dvs. nervcellerna från aborterade foster, finns ju redan där och att det vore ett slöseri att inte använda dem.

De icke-drabbade relaterade däremot oftare till cellernas ursprung och såg dem i större utsträckning som ett potentiellt liv. Man var också mer benägen att se de etiska problemen som kunde uppstå.

Praktisk nytta

Vad har man då för praktisk nytta av den här typen av studier och resultat?

– Det är viktigt att ha kunskap om hur olika grupper i samhället känner och resonerar kring den här typen av frågor. Dels för att det kan hjälpa forskarna att kommunicera kring sin forskning på ett tydligare sätt, dels för att allmänhetens synpunkter kan bidra med nya infallsvinklar till forskningen.

En annan fråga i samma studie gällde hur deltagarna tänker kring skillnaden mellan aborterade foster och embryonala stamceller, dvs. celler som kommer från ägg som blivit över vid provrörsbefruktning. Det verkar vara en stor skillnad i förhållningssättet om det befruktade ägget är enbart ”tillverkat” i provrör eller om det har befunnit sig i en kvinnas kropp.

Följa forskarnas perspektiv

Dessa studier, hur människor förhåller sig olika till olika företeelser beroende av vad de har för behov, har inspirerat Andréa Wiszmeg i hennes avhandlingsarbete. Hon kommer att i första hand studera hur forskarna ser på sitt forskningsmaterial och kommer att använda aborterade fosterceller som en fallstudie.

– Jag kommer att följa cellernas väg, från kliniken där aborten sker, till laboratoriet där cellerna tas om hand och till sist till operationssalen där cellerna transplanteras in i en patient. Jag vill förstå både hur cellerna förändras rent fysiskt men även hur de som jobbar med cellerna ändrar sitt förhållningssätt. Jag vill ha svar på frågor som ”Hur handhar man det aborterade fostret?”, ”Vad kallar man det för?”, ”Vad händer när personal från forskningslaboratoriet kommer för att hämta cellerna?”, ”Uppstår det någon friktion här?”, ”Hur länge kallar man det foster?”, ”När slutar man säga att det har varit ett liv?” osv.

Nyansera etiska tänket

Förutom att resultaten kommer att vara högst intressanta ur ett vetenskapsteoretiskt perspektiv hoppas Andréa Wiszmeg på att de kommer att få en praktisk betydelse. Till exempel skulle hennes resultat kunna ge en mera nyanserad bild av hur vi ska tänka kring lagstiftning och biomedicinsk etik.

– Många gånger diskuterar etiker de här sakerna på en väldigt abstrakt nivå. Jag hoppas att min forskning ska kunna ge ett mera praktiskt bidrag till diskussionen, säger Andréa Wiszmeg.

Text: EVA BARTONEK  ROXÅ

Foto: hjärna (feature), Colourbox; porträtt: Eva Bartonek Roxå

Related posts:

1. Tio år av svensk-lettiskt samarbete ger nya perspektiv på åldrandet
2. Transplantation av nervceller ger etiska dilemman
3. Forsknings- samarbete med Etiopien om HIV

När medicinen L-dopa kom innebar det en revolution i behandlingen av Parkinsons sjukdom. Patienternas stelhet och darrningar försvann och de kunde åter röra sig normalt. Först senare visade det sig att många patienter efter några år fick biverkningar av medicinen i form av ryckiga och okontrollerbara rörelser, som kan vara mycket handikappande i vissa fall. Dessa rörelser kallas för ”dyskinesier”.

Symtonen vid Parkinsons sjukdom orsakas av att de dopaminproducerande cellerna i hjärnan slutat fungera som de ska. Det är därför i hjärnområden som är mest beroende av dopamin som forskarna hittills sökt förklaringen till dyskinesierna.

Det lundagruppen gjort är att ”tjuvlyssna” på vad som pågått i olika delar av hjärnan på Parkinsonsjuka och L-dopabehandlade försöksråttor. Man har gjort detta genom att operera in ett stort antal mikroelektroder, elektroder som är så små att djuren kunnat röra sig fritt och normalt under försöken. Resultatet visade, till forskarnas förvåning, ett starkt förändrat aktivitetsmönster inte i de mest dopaminberoende delarna av djurens hjärna utan i hjärnans yttre del, hjärnbarken.

Vidare studier gav vid handen att dyskinesierna hängde samman med en sorts låsning i motorhjärnbarken, den del av hjärnan som styr kroppens rörelser. När forskarna fått detta klart för sig kunde de blockera de delar av hjärnbarken som blivit överkänsliga mot L-dopa, och på så sätt häva låsningen. Fynden öppnar möjligheter för att förbättra eller komplettera Parkinsonmedicineringen i en nära framtid.

Nyhet från Medicinska fakulteten 10 december 2012 

Förtydligande från forskargruppen

Med anledning av att delar av medierapporteringen rörande vår senaste vetenskapliga studie i vissa delar var osaklig samt innehöll några allt för långtgående förenklingar vill vi förtydliga följande:

1) Studien syftade till att klargöra de mekanismer som leder fram till biverkningar i form av ofrivilliga rörelser vid läkemedelsbehandling av Parkinsons sjukdom. Att undvika denna typ av biverkningar skulle vara till stor hjälp för många drabbade eftersom biverkningarna är mycket besvärande och dessutom förlängs möjligheten till läkemedelsbehandling av sjukdomssymptomen. Det är dock viktigt att poängtera att även om vi får förbättrade möjligheter att behandla symptomen så innebär inte detta att sjukdomens grundorsak botas.

2) I ett av TV-inslagen om våra forskningsfynd görs felaktigt en koppling mellan de skakningar som drabbar parkinsonsjuka och fynden i den publicerade studien. Vi vill därför förtydliga att det inte är parkinson-tremor utan biverkningar i form av ofrivilliga rörelser utlösta av medicinering med levodopa i försöksdjur som vi har undersökt i den aktuella studien.

3)  Ett viktigt resultat i studien var att motorhjärnbarken tycks ha en speciell roll i de sjukdomsmekanismer som ligger till grund för ofrivilliga rörelser. Detta innebär emellertid inte att tidigare teorier som i första hand pekat ut delar av basala ganglierna som viktiga i processen är felaktiga. Vi vill därför förtydliga att de nya fynden visar på en ny aspekt av hur hjärnbarken och basala ganglierna samverkar på ett komplicerat sätt i de parkinsonsjuka djuren vilket tycks ge upphov till biverkningen ofrivilliga rörelser.

4) Slutligen vill vi också lyfta fram att studien i första hand har genererat ny kunskap om sjukdomsmekanismerna i Parkinsons sjukdom. Detta är ett första viktigt steg mot att utveckla nya behandlingsmetoder men steget från dessa studier i råttor till en fungerande behandling av patienter är naturligtvis stort och kommer kräva många år av vidare studier.

Författare till studien är:  Pär Halje, Martin Tamtè, Ulrike Richter, Mohsin Mohammed, Angela Cenci och Per Petersson

Studien utfördes vid: Neuronano Research Center, Institutionen för Experimentell Medicinsk Vetenskap, Lunds Universitet, 221 84 Lund.

Related posts:

1. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
2. TEMA: Parkinsons sjukdom
3. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom

Illustration: Colourbox

Inom ramen för europastudien TRANSEURO kommer fem Parkinsonsjuka patienter att genomgå transplantationer av hjärnceller på Skånes universitetssjukhus i Lund i början på 2013. Det är de första operationerna av sitt slag i Europa på över 10 år.

Den aktuella europastudien TRANSEURO, som i Sverige leds från Lunds universitet, tar nu ett kritiskt grepp om cellterapins vara eller icke vara som en framtida behandling för Parkinsons sjukdom.

Kan vi ersätta de celler som dör i våra vanligaste hjärnsjukdomar?

Vilka är framtidens terapier för neurodegenerativa folksjukdomar som Parkinsons och Alzheimers?

Olle Lindvall. Foto: Mikael Risedal

Lund tidigt ute

Under neurologi-professorn Olle Lindvalls ledning utvecklade hjärnforskare i Lund metoden att transplantera nervceller redan på 1980-talet. 1987 opererade hjärnkirurgen Stig Rehncrona den allra första patienten.

Studien är idag historisk och markerar den första reparationen av människans nervsystem. Nyheten kablades ut i världens medier och de svenska forskarna skulle snart pryda New York Times förstasida.

Hinder på vägen

Anders Björklund. Foto: Mikael Risedal

- Sedan framstegen på 1980- och 1990-talen har forskningsfältet stött på åtskilliga hinder. I början av 2000-talet visade två amerikanska studier på negativa resultat, vilket gjorde att celltransplantation för Parkinsons sjukdom hamnade i en återvägsgränd, säger professor Anders Björklund, som på 1980-talet stod för de banbrytande upptäckterna i laboratoriet.

Hopp för Parkinsonsjuka

Trots de otillräckliga resultaten som presenterades från de amerikanska försöken är cellterapi en behandling som visat upp behandlingseffekter som är helt unika i Parkinsonforskningens historia.

En tredjedel av de transplanterade patienterna har haft betydande terapeutiska vinster över mycket lång tid utan medicinering, i vissa fall så länge som 20 år.

- För en sjukdom med väldigt krävande medicinscheman, där standardmedicineringens effekter dessutom börjar avta efter 5-10 år, representerar cellterapi hopp om ett annat liv för många Parkinsonsjuka, säger professor Håkan Widner, ansvarig för patientrekryteringen i Lund.

Håkan Widner. Foto: Roger Lundholm

- Utfallet från TRANSEURO kommer att spela en viktig roll för cellterapins omedelbara framtid som en gångbar terapi. Vi har nu hårdgranskat de misslyckade amerikanska studierna i ett försök att både optimera tekniken, ta fram ett bättre patienturval, och genomföra en mer individanpassad uppföljning. Vi har gott hopp om att resultaten kommer att se annorlunda ut denna gång, menar Håkan Widner.

Text: JENS PERSSON

Pressmeddelande från Lunds universitet 27 november 2012

Related posts:

1. Transplantation av nervceller ger etiska dilemman
2. Ny genteknik gör om hudceller till hjärnceller
3. Stimulera hjärnceller med ljus – science fiction?

Foto: Dreamstime

Att föra in ett ljuskänsligt protein i genförändrade nervceller… transplantera in nervcellerna i hjärnan på försöksdjur… föra in en optisk fiber i hjärnan och så med dess hjälp belysa nervcellerna och stimulera dem att frisätta mer dopamin mot Parkinsons sjukdom… Skeendet låter lite som science fiction. Men det ska snart bli verklighet i ett forskningslaboratorium vid Lunds universitet.

Än så länge handlar det om grundforskning, men det framtida målet är att hitta nya sätt att behandla Parkinsons sjukdom. Denna allt vanligare sjukdom orsakas av att hjärnans celler inte producerar tillräckligt med signalämnet dopamin.

En hel del försök, både på djur och människor, har gjorts med att transplantera in friska nervceller för att råda bot på dopaminbristen. Men det är svårt att studera vad som händer med transplantaten.

Vill veta vad cellerna gör

– Vi vet inte hur de nya nervcellerna beter sig när de väl transplanterats in i hjärnan. Knyter de an till omkringliggande celler som de ska, och kan de fungera normalt och producera dopamin som de ska? Kan vi använda ljus för att förstärka dopaminproduktionen? Det är dessa frågor vi vill undersöka med optogenetik, säger professor Merab Kokaia.

Optogenetik betyder att med hjälp av ljus kontrollera vissa celler i hjärnan och lämna övriga celler opåverkade. För att göra detta förser man de aktuella cellerna med gener för ett speciellt ljuskänsligt protein. Proteinet gör att cellerna reagerar när de blir belysta med ljus från en tunn optisk fiber som implanteras in i hjärnan. Cellerna kan sedan ”slås på” när man belyser dem.

Spåras med ljus

– Om vi får signaler som svar från hjärnan, så vet vi att det kommer från de intransplanterade cellerna eftersom det bara är de som bär på det ljuskänsliga proteinet. Det ger oss ett mycket mer specifikt sätt att studera hjärnans reaktioner än om man för in en elektrod, vilket är den nuvarande metoden. Med en elektrod vet man ju inte om de elektriska signaler som uppfångas kommer från ”nya” eller ”gamla” hjärnceller, förklarar Merab Kokaia.

Arbetet kommer att göras i försöksdjur som utgör en s k råttmodell av Parkinsons sjukdom. De celler som transplanteras kommer att vara hudceller från en vuxen människa som ”programmerats om” till nervceller. Det ljuskänsliga proteinet är hämtat från en bakterie, som använder ljuset till att få energi. Eftersom det inte är ett mänskligt protein kommer säkerhetskontrollen att bli extra hård om metoden ska användas på människor.

– Vi vet att detta är forskning på lång sikt. Men metodiken är intressant och det ska bli spännande att se vad vi kan få fram, säger Merab Kokaia.

Text: INGELA BJÖRCK

Artikeln är tidigare publicerad som pressmeddelande från Lunds universitet, 26 oktober 2012

Related posts:

1. Ny genteknik gör om hudceller till hjärnceller
2. Så här uppfattar ögat ljus
3. Från stamcell till hjärncell – ny teknik imiterar hjärnan

Vilken attityd allmänheten har till de metoder som används för att ta fram nya behandlingar av Parkinsons sjukdom undersöks av forskare i Lund.

I samband med de nya transplantationerna kommer professor Susanne Lundins grupp vid Lunds universitet att undersöka vilken attityd människor har till de metoder som används för att ta fram nya behandlingar inom Parkinsons sjukdom.

Susanne Lundin är professor i etnologi vid Lunds universitet och hennes forskargrupp ingår i det nätverk av grupper på Lunds Universitet som forskar om Parkinsons sjukdom.

Tvärvetenskapligt perspektiv

Att ha med forskare från andra områden än det medicinska har blivit allt vanligare inom medicinsk forskning. Det gör att man får ett tvärvetenskapligt perspektiv på nya behandlingar och metoder.

– Vi använder fokusgrupper som består av 5-8 personer.  Vi har förberett en lista med frågor och sedan samtalar gruppen kring ett ämne, förklarar Markus Idvall, docent i etnologi och en av dem som arbetar med studien. Fokusgrupperna består både av personer som ska representera allmänheten och personer som har sjukdomen. I det här fallet har samtalen handlat om hur man tar fram terapier inom Parkinsons sjukdom.

– Målsättningen är att komma åt vad det är som kan vara problematiskt ur etisk synpunkt, vad man stöder och vad man inte stöder, säger Andréa Wiszmeg, som är doktorand i gruppen.

Vid celltransplantationerna är det dopamin producerande nervceller från aborterade foster som transplanteras in i hjärnan på patienter för att ersätta de nervceller som dör hos patienter med Parkinsons sjukdom.

Banar väg för försök med stamceller

Det är celler från 5-9 veckor gamla foster som används och till varje operation behövs celler från flera donatorer.
De första nervcellstransplantationerna gjordes i Lund i slutet av 1980-talet och flera av patienterna som opererades har levt med sina transplantat sedan dess och fått stor hjälp mot sina symtom.

Det har inte gjorts transplantationer på många år men nu planeras alltså för nya operationer.
– De här nya transplantationerna är mest för att bana väg för stamcellsförsök och utarbeta en standard och protokoll som kan användas för stamcellstransplantationer i framtiden, säger Anders Björklund professor i histologi vid Lunds universitet och en av pionjärerna på det här området.

– Det är ingen idag som tror att det går att använda fosterceller i en reguljär behandling, det är alldeles för svårt att få tag på tillräckligt med celler, fortsätter han.

Susanne Lundin, professor, och Markus Idvall, docent i etnologi ingår i det nätverk av forskare som studerar Parkinsons sjukdom i Lund.

Susanne Lundin har sedan 1993 intresserat sig för och forskat om hur den ”vanliga” människan ställer sig till nya upptäckter och tekniker inom medicinsk forskning och vilka attityder och värderingar människor har och hur dessa ändras beroende på den individuella livssituationen.

– Det som är spännande och utmanande med ett sådant här EU projekt är att det är många länder inblandade. De ska sitta med samma frågeställningar i fokusgrupper där och sedan ska det utvärderas utifrån ett socialt, kulturellt och nationellt sammanhang, säger Susanne Lundin

En av de frågor man tar upp är baserad på de försök med nervcellstransplantationer som gjorts tidigare och då inkluderade en kontrollgrupp som inte fick celler men ändå genomgick operationen.

En sådan grupp, placebogrupp, används som en jämförelsegrupp när nya behandlingar prövas.

– En central fråga i de här fokusgrupperna är hur människor ställer sig till den sortens problematik, är det försvarbart eller inte, säger Andréa Wiszmeg.

Livssituationen avgör

Än så länge har man bara diskuterat det här i en av patientgrupperna men där verkade man acceptera placebogruppen om det gör att metoden kan användas någon gång i framtiden.  De var beredda till det i större utsträckning än allmänheten.

– Min erfarenhet från att intervjua Parkinsonpatienter eller andra med svåra och jobbiga sjukdomar är att desperationen gör att man hoppas på att man inte hamnar i kontrollgruppen och skjuter allt annat åt sidan och kanske åsidosätter normalt etiska bedömningar, säger Susanne Lundin.

Det finns en stor benägenhet att förhandla bort värderingar man annars skulle ha.
– Det pekar på att när det gäller den här typen av problematiska behandlingar som väcker många frågor finns det inga tydliga eller sanna svar. De svar man får från allmänhet och patienter är situationsbundna. Det går inte att säga vad allmänheten tycker, svaret blir, det beror på, fortsätter hon

Text och foto: RAGNHILD AHLGREN

Frontbild: Dreamstime

Related posts:

1. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
2. Transplantation av hjärnceller i början av 2013
3. Forskare bildar nya nervceller – direkt i hjärnan

Anders Björklund, professor i histologi vid Lunds universitet har forskat om Parkinson och andra neurologiska sjukdomar sedan 60-talet. Han var en av pionjärerna bakom metoden att transplantera fosternervceller till Parkinson patienter som utvecklades under 1970 och 80-talet.

Den första nervcelltransplantationen gjordes 1987 vid Lunds universitetssjukhus och flera patienter transplanterades. De transplanterade nervcellerna producerar dopamin och även om resultaten varit varierande har flera patienter haft stor nytta av transplantationen och levt länge med transplantaten.

Att ta fram fosterceller är dock svårt, till varje patient behövs celler från flera  foster och etiska och praktiska aspekter gör att metoden aldrig kan användas i stor skala.

Stamceller alternativ

Anders Björklund och hans forskarkollegor har därför ägnat sig åt att ta fram sk stamceller som alternativ till fosterceller vid transplantationer.

– Vi vill få fram nya celler som gör att vi kan komma vidare med celltransplantationer, den här forskningen har kommit in i en intressant fas och protokollen börjar fungera nu, och cellerna ser ut som de ska, säger han.

Forskarna har arbetat med att ta fram stamceller från embryon som blivit över vid provrörsbefruktningar. De här cellerna kan utvecklas till dopaminproducerande neuron om de behandlas på rätt sätt och kan odlas på laboratoriet så att man får tillräckligt många celler för en transplantation.

Långt utvecklingsarbete

Det har tagit tio år av utvecklingsarbete för att få fram en metod som fungerar.  Ett av problemen med de embryonala stamcellerna är att de kan innehålla tumörceller som man kan få med sig vid transplantationen och det finns därför en risk att de orsakar cancer.

Innan man kan gå vidare med transplantationer måste man övertyga de myndigheter som ger tillstånd till kliniska tester att cellerna är säkra att använda.

– Det är några år kvar dit, det är säkerheten som måste dokumenteras och fler försök behövs för att underbygga det, säger Anders Björklund.

Från hudcell till nervcell

Ett sätt att undgå problemet är att istället för embryonala celler använda celler från en vuxen individ och ”omprogrammera” dem till nervceller. Malin Parmar, docent och forskarassistent  vid samma institution har nyligen visat att det går att ta celler från mänsklig hud och programmera om dem till att producera dopamin.

De här cellerna delar sig inte lika okontrollerat som de embryonala och ger därför inte samma cancerrisk. Även om resultaten är mycket lovande återstår det lång tid innan metoden är optimerad och kan användas i kliniska försök.

– Det tar säkert åtta år att utveckla metoden vidare, säger Anders Björklund.

Vill hitta sätt att bromsa sjukdomen

Ett annat forskningsområde som Anders Björklund ägnar sig åt är att försöka hitta sätt att bromsa eller blockera sjukdomsprocessen inom Parkinson.

– Vi vill kunna blockera sjukdomsprocessen och vi har utvecklat en djurmodell som kan användas för att testa nya läkemedel.

I försöksdjurmodellen som man utvecklat producerar mössen  för mycket av äggviteämnet alfa-synuklein i hjärnan vilket resulterar i att de utvecklar Parkinsonlika symtom.

Proteinklumpar i hjärnan

Modellen bygger på den kunskap man fått från genetiska studier på bland annat en släkt i södra Sverige där sjukdomen förekommer i flera generationer.

Andreas Puschmann, forskare vid avdelningen för geriatrisk psykiatri i Lund identifierade att medlemmar i familjen bär på en dubbel eller tredubbel uppsättning av genen för alfa-synuklein.

Det resulterar i att de får för mycket alfa-synuklein i hjärnan. Det är känt att vid Parkinsons sjukdom bildar alfa-synuklein klumpar i de nervceller som producerar dopamin och det bidrar till att cellerna dör.

Läkemedelsföretag intresserade

– Vi är unika med att ha den här djurmodellen och vi blir kontaktade av läkemedelsföretag som är intresserade av att testa blivande läkemedel i den. Nästa genombrott i behandlingen av Parkinson kommer nog vara att blockera sjukdomsprocessen, säger Anders Björklund.

På universitetet i Lund har det vuxit fram en stark tradition inom Parkinsonforskning och den har sina rötter från forskningen som gjordes på 1950 och 60-talet då många upptäckter inom neurologin gjordes av Lundaforskare.

Bland annat arbetade Arvid Carlsson i Lund då han gjorde sin upptäckt av dopamin och dess betydelse för Parkinsons sjukdom, något han fick nobelpriset för 2000.

Idag finns det flera nätverk av forskare från olika fakulteter som samarbetar inom forskning om Parkinsons sjukdom.

Text och foto: RAGNHILD AHLGREN

Frontbild: Dreamstime

Related posts:

1. Innovativ behandling vid Parkinsons sjukdom
2. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom
3. Stor påfrestning att leva med Parkinsons sjukdom

– Det ultimata är att ha så små elektroder att de följer med hjärnan när vi andas. Om elektroden är liten, tunn och böjlig så ger den mindre biverkningar i form av skador på nervcellerna, säger professor Lars Montelius.

Det handlar om att koppla ihop nerver och elektronik med hjälp av nanoteknik.

Vid Neuronano Research Center, Lunds universitet arbetar forskare med medicinsk, teknisk och naturvetenskaplig inriktning med att ta fram elektroder av nanotrådar som har en storlek av en miljondels millimeter.

Elektroderna ska placeras i hjärnan för behandling av olika neurologiska sjukdomar. Tekniken används redan idag på patienter med Parkinsons sjukdom.

– Jag ska visa vad jag menar säger Lars Montelius och letar fram ett video-klipp på sin dator och startar filmen.

Filmen visar en man som sitter vid ett skrivbord. Hans högra hand skakar så kraftigt att han inte kan få tag på pennan som ligger på bordet.

Han för handen över bröstet och effekten är dramatisk, skakningen försvinner och han tar utan svårighet pennan och börjar skriva på ett papper.

Det vi såg på filmen var en man med Parkinsons sjukdom som har elektroder inopererade i hjärnan.

Elektroder hjälper vid långt gången sjukdom

Tekniken, Deep Brain Stimulation, eller DBS används på patienter med en långt gången sjukdom där mediciner inte längre har effekt och där patienten har stora problem med skakningar och ofrivilliga rörelser av armar och ben.

Elektroder opereras in i vardera hjärnhalvan och kopplas till en dosa som placeras under huden på bröstkorgen.

Dosan skickar en permanent elektrisk signal till elektroden och det resulterar i att nervsignalerna i hjärnan påverkas så att skakningen försvinner.

Metoden godkändes 2002 för behandling av Parkinson och det finns runt 80 000 personer som får DBS behandling.

Under operationen borrar neurokirurgen hål i skallbenet under lokalbedövning och via ett hjälmliknande operationsinstrument förs elektroderna in i hjärnan med stor precision.

Varje år opereras cirka 2000 Parkinsonpatienter med Deep Brain Stimulation i Europa

Hjälper mot depression och smärta

DBS används inte bara för behandling av Parkinson utan också vid depression och mot kronisk smärta.

De elektroder som används idag är runt en millimeter tjocka och inte så böjliga och kan ge upphov till skador på hjärnvävnaden. Det är också svårt att styra elektriciteten med dagens elektroder.

På Lunds Tekniska Högskola, LTH arbetar man med att hitta nya material för nanotrådarna. Det gäller att de inte orsakar skador på vävnaden men också att de inte bryts ner med tiden.

För att få in de tunna och böjliga elektroderna i hjärnan behöver de ha mer stadga och forskarna letar efter material att bädda in elektroderna i.

– Vi arbetar nu med utvecklingen av elektroder. När du för in dem måste de vara stabila men sedan mjuka under sin aktiva del, vi undersöker olika material som löses upp när de har förts in kroppen, säger Lars Montelius.

Solfjädersform

Hans vision är att elektroderna skall aktiveras trådlöst och att man på det sättet slipper ha trådar som löper under huden.

Han tar fram ett papper och ritar upp hur han tänker sig att nanotrådarna kan fungera.

– De kan ha formen av en solfjäder som fälls ut efter att den har förts in i hjärnan. På varje elektrod kan det finnas flera kontaktpunkter för stimuleringen, säger Lars Montelius.

 Ett av målen för Lundaforskarna är att göra så tunna elektroder att de bara har kontakt med ett fåtal celler.

På så sätt vill forskarna använda dem som ett verktyg för att kunna lära sig mer om hur hjärnan fungerar och studera hur enskilda nervceller signalerar under exempelvis inlärning.

Lovande resultat

Forskarna vid Lund universitet har redan provat de supertunna elektroderna i djurförsök med lovande resultat.

Lars Montelius poängterar att det fortfarande är en lång väg kvar innan elektroderna kan användas på människor.  

Text och foto: RAGNHILD AHLGREN

En kortare version av artikeln har tidigare publicerats i tidskriften Aktuellt om Vetenskap &  Hälsa,  juni 2012.

Related posts:

1. Mjuka nanoelektroder skonar hjärnan
2. Att avläsa elektroder i hjärnan
3. Nanoimplantat i hjärnan möjlig bot för flera sjukdomar

– Det är skakningarna som ger personer med Parkinson de största problemen i början av sjukdomen. Att knäppa knappar, hålla i bestick, använda telefon och dator, säger Björg Thordardottir.

För arbetsterapeuter är målet med arbetet att hjälpa personen att skapa en vardag som han eller hon kan vara så delaktig i som möjligt.

Det kan vara att skaffa hjälpmedel som rollator och käppar men också att lära ut tekniker som underlättar vid vissa situationer. Ibland kan en person med Parkinson ”fastna” i ett läge och då kan arbetsterapeuten hjälpa till med råd.

– Att gå över gatan kan vara svårt, då hjälper det med övergångställen där det hörs ett ljud när signalen slår om till grönt. Det blir ett taktfast ljud som hjälper personen att komma igång, säger Björg Thordardottir som är arbetsterapeut och doktorand inom MultiPark, på Center for Ageing and Supportive Environment (CASE) på Lunds universitet.

Björg Thordardottir har tidigare jobbat med rehabilitering och vet att det inte alltid är så att det man tränar med patienten under rehabiliteringen används hemma så att vardagen blir enklare.

Delaktighet i vardagen

– Även om vi tränar fysisk förmåga och en viss aktivitet kan vi faktiskt inte veta vad som händer när personen går hem. Vi kan inte veta vad som händer hemma och hur delaktig personen är i det vardagliga livet, säger hon

Björg Thordardottirs forskningsprojekt handlar om att ta reda på mer om hur delaktiga personer med Parkinsons sjukdom är i vardagen.

Ett mål är att få en ökad kunskap om viktiga aspekter vad gäller delaktighet för att bättre kunna erbjuda åtgärder och utvärdera dessa.

Vill ha perspektiv från de som har sjukdomen

Det finns redan idag enkäter och frågeformulär som kan användas men inget som är utformat speciellt för personer med Parkinson.

– Vi genomför nu den första delstudien och vi har bildat fokusgrupper och kommer att diskutera vad delaktighet betyder för dem så att vi får deras perspektiv.

Deltagarna rekryteras genom ett samarbeta med Universitetssjukhuset Skåne, neurologiska kliniken i Lund.

Björg Thordardottir hoppas att arbetet med fokusgrupperna kommer att resultera i att hon kan välja enkäter som redan finns och se hur väl de fungerar på den här diagnosgruppen.

Anpassar frågeformulär

Det kan också bli så att man måste göra ett nytt frågeformulär som ställer frågor som är specifika för personer med Parkinsons sjukdom.

– Vi kommer att ta en enkät och gå igenom varje fråga med patienten och fråga hur aktuell den är för personens situation. Det har blivit allt vanligare att ha med patienter när man utformar enkäter. Hittar vi en enkät som fungerar bra använder vi den när vi går ut till en större grupp personer med sjukdomen. Finns det ingen får vi göra en ny, säger hon.

Björg Thordardottir poängterar att det är viktigt att låta fokusgrupperna bli en guide till hur arbetet utformas i framtiden.

TEXT: RAGNHILD AHLGREN

Foto: Ragnhild Ahlgren (gatubild) och Kennet Ruona (porträtt). Frontbild: Dreamstime

Related posts:

1. Drömmaskiner hjälper funktionshindrade
2. Träning i elrullstol hjälper svårt hjärnskadade
3. Rätt djurmodell viktigt vid forskning om stroke

Foto: Colourbox

Parkinsons sjukdom beror på att de 1 miljon nervceller i hjärnan som producerar den kemiska substansen dopamin bryts ner och dör. Dopamin behövs för att hjärnan ska kunna kontrollera våra kroppsrörelser och utan dopamin får man svårare att röra sig. Ungefär 20 000 personer i Sverige har sjukdomen.

Det pågår mycket forskning inom både medicin och teknik för att hitta nya behandlingar. Framstegen som görs ger hopp för patienterna men också upphov till etiska frågor och dilemman.

Vetenskapsjournalisten Ragnhild Ahlgren har träffat forskare, drabbade och anhöriga med anknytning till Parkinsons sjukdom och belyser ämnet i en serie artiklar:

Krönika: Min pappa hade Parkinsons sjukdom

Stor påfrestning att leva med Parkinsons sjukdom

Många mediciner för att hålla symtomen borta

Stora vårdkostnader för Parkinsons sjukdom

Nytt Parkinsonregister ska ge jämlik vård

Viktigt att veta att behandlingen hjälper i vardagen

Små elektroder i hjärnan ska hjälpa mot darrningar

Med siktet på nya behandlingar av Parkinsons sjukdom

Related posts:

1. Med siktet på nya behandlingar av Parkinsons sjukdom
2. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom
3. Blodkärl påverkas av behandling vid Parkinsons sjukdom

Det finns  stora skillnader vad gäller Parkinsonvården i landet. Bor du i storstäderna får du träffa din läkare oftare än om du bor på landsbygden och fler patienter får träffa en neurolog i Hallands län än i Jönköpings. Det visar en  enkät som Parkinsonförbundet gjorde för drygt ett år sedan.

Om det här avspeglar den verkliga situationen i landet är svårt att säga eftersom det bara är en del av de som har  Parkinson som tillfrågats.

För att verkligen ta reda på vilken vård och behandling som erbjuds patienter vid olika landsting behövs det statistik i form av ett nationellt register.

Ulrika Mundt-Petersen i Lund är projektkoordinator och en av dem som i två år arbetat med att utveckla ett Parkinsonregister som ska tas i bruk i år.

Varför behövs ett register?

– För att se om man gör på samma sätt i landet, för att kunna jämföra hur behandlingen görs på olika ställen. Och att kunna standardisera behandlingen så att alla gör på samma sätt.

– Det är en demokratisk fråga också, varför ska vården vara bättre på ett ställe där man är väldigt intresserad av sjukdomen?

I första hand är det för att utveckla vården i andra hand för att användas i forskning, det är viktigt att poängtera, säger Ulrika Mundt-Petersen

Vilken information kommer att finnas i registret och hur kommer det att fungera?

– Patientens kön, hur länge man haft sjukdomen, detaljerad information om medicinering. Skattningar om hur patienten upplever sin vardag, kan man klä sig själv, äta själv, den typen av information. Det ska vara enkelt att fylla i så få frågor är obligatoriska. Det är en IT plattform där du loggar in och kommer till en extern webbsida.

– Varje klinik kommer bara kunna se sina patienter. Det är en journalhandling och av säkerhetsskäl är det en s.k. dubbel inloggning för att komma in i registret.

Vilka ska vara med?

– Vi vill att alla sjukhus ska vara med. Sex stora universitetssjukhus är redan med,  Skånes Universitets Sjukhus, Stockholm, Uppsala, Umeå, Göteborg och Linköping.

I Skåne har sjukhusen i Kristianstad, Ängelholm och Hässleholm också visat intresse. Det gäller att förankra det på klinikerna så att det används.

Hur långt har ni kommit?

– Vi hoppas att ha registrerat 200 patienter i Lund innan årets slut. I Lund har vi en forskningssjuksköterska som arbetar på halvtid med att registrera patienter.

Vi har haft stor hjälp av de patientregister som finns inom Reumatologi och Multipel Skleros. Av dem har vi lärt oss att det måste vara enkelt för den som ska lägga in data i registret så att det används.

Vad kan bli problematiskt?

– Om det inte används, det vill säga om patienter inte registreras, så att det inte går att dra några slutsatser från det. Det gäller att få det förankrat inom professionen.

Text och foto: RAGNHILD AHLGREN

Related posts:

1. Ett svenskt Parkinsonregister – först i världen
2. Splittrad äldrevård kan bli mer jämlik visar ny studie
3. Samarbete över Sundet ger bättre vård av höft

Nästan 2 miljarder kronor kostade vården av patienter med Parkinsons sjukdom i Sverige år 2009. Det visar en studie som gjorts vid Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi (IHE) i Lund.

I en nyligen publicerad artikel har hälsoekonomer vid institutet tillsammans med forskare på Karolinska Institutet undersökt de direkta vårdkostnaderna för Parkinsons sjukdom i Sverige.

Summan blev 1,7 miljarder för hela landet i kostnader för vård och läkemedel, 76 000 kronor per patient. Av den stod 52 procent för kostnader för sluten vård, 27 procent för kontakter med primärvården och 21 procent för läkemedelskostnader.

I den här studien är inte kostnader för hemtjänst, färdtjänst, och inte heller indirekta kostnader för sjukskrivningar och förtidspensioneringar med.

131 000 kronor per patient

För tio år sedan gjordes en liknande undersökning i Skåne och då tittade forskarna också på indirekta kostnader. De indirekta kostnaderna stod för runt 40 procent av den totala kostnaden den gången.

– Räknar man med samma siffra den här gången kommer man fram till en total kostnad på 131 000 kronor  per patient, säger Sixten Borg, statistiker vid IHE och en av dem som genomfört studien.

För att kunna göra beräkningar på vad olika sjukdomar kostar samhället måste man först ta reda på hur många personer som har sjukdomen.

Patientregister saknas

Det kan låta enkelt men när det gäller Parkinsons sjukdom finns det inget nationellt register över antalet patienter och då får man använda sig av andra metoder.

Forskarna på IHE använde sig av ett register vid Stockholms läns landsting. Där finns alla vårdkontakter som gjorts noterade och ibland är det registrerat vilken diagnos kontakten gällt. Det innefattar alla typer av kontakter med vården som besök på vårdcentral, telefonsamtal, specialistvård och sjukhusvistelse.

Från registret plockade de ut alla individer som någon gång under tiden 2000-2009 haft en kontakt med sjukvården som hade med Parkinson att göra och som fortfarande var i livet 2009.

Sixten Borg på IHE i Lund har beräknat vad kostnaden för Parkinsons sjukdom är i Sverige.

Forskarna resonerade att har man Parkinsons sjukdom har man med största sannolikhet haft kontakt med vården någon gång under en tioårsperiod på grund av sjukdomen.

På det sättet hittade forskarna ungefär fyratusen personer med sjukdomen i Stockholms län.

– Vi har gått på registrerade diagnoser, säger Sixten Borg.

22 000 har sjukdomen i Sverige

Översatt till hela landet skulle det finnas cirka 22 000 personer med Parkinsons sjukdom eller 196 per 100 000 invånare.

Genom att titta i registret vilka kontakter patienterna haft med vården under 2009 kunde forskarna räkna ut hur stor kostnaden i medeltal var per patient. Från det räknade de ut vad kostnaden för alla 22 000 personer med Parkinsons sjukdom i landet är.

– Vi tittade på alla kontakter personen hade och det är inte säkert att alla hade med Parkinson att göra. Ett besök hos sjukgymnast för problem med en axel kan ju bero på något annat, det vet vi inte, säger Sixten Borg

Läkemedelskostnaden fick man genom att titta i Apotekens register över förskrivning av mediciner mot Parkinson under 2009. Kostnaden för läkemedel stod för 21 procent av kostnaderna.

– Vi antog att medicinen som förskrivs mot Parkinson främst användes av personer med Parkinson men det vet vi inte med säkerhet, säger Sixten Borg.

Kostnaden beror på hur svår sjukdomen är

I Umeå har en annan forskningsgrupp gjort en studie där de har dammsugit hela kommunen och gått igenom vartenda fall med misstänkt Parkinsons sjukdom.

Där kom forskarna upp i högre siffror på incidensfall och stämmer det över hela landet är det snarare 35-40 000 patienter i stället för 22 000,

Kostnaden per patient varierar med sjukdomens svårighetsgrad och kan per patient och år uppgå till 250 000 kronor för de med en avancerad sjukdom.

Text och fotot: RAGNHILD AHLGREN

Related posts:

1. Med siktet på nya behandlingar av Parkinsons sjukdom
2. TEMA: Parkinsons sjukdom
3. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom

Att ta flera olika mediciner många gånger om dagen är inte ovanligt för personer med Parkinson.

Darrar och skakar handen, känns armen stel, har du svårt att röra dig och är du över 50 år? Då finns risken att du har Parkinsons sjukdom, en neurologisk sjukdom som runt 20 000 personer har i Sverige.

Vad som orsakar Parkinsons sjukdom vet man inte. Ålder och ärftliga orsaker är de främsta riskfaktorerna och sjukdomen är vanligare bland män. Diagnosen ställs utifrån personens sjukdomshistoria och genom en neurologisk undersökning. Det går inte att upptäcka sjukdomen genom blodprov eller röntgen.

Sjukdomen med långsamt förlopp

Parkinsons sjukdom har ett långsamt förlopp och symtomen kommer smygande och förvärras med tiden. Skakningar, stelhet, svårighet att röra sig och muskelsvaghet är några av symtomen Det går inte att bota sjukdomen men med läkemedel kan symtomen behandlas.

Symtomen varierar mycket från person till person och även behandlingen skiljer sig mellan individer. Den vanligaste behandlingen är att tillföra hjärnan nytt dopamin genom ett läkemedel som omvandlas till dopamin av de nervceller som finns kvar.

Den här behandlingen kan fungera bra många år men med tiden blir det svårare att hålla en jämn behandling över dygnet och under vissa tider får man svårt med ofrivilliga rörelser, skakningar och stelhet. Genom att kombinera olika mediciner kan man förlänga den symtomfria tiden på dygnet och det kan handla om att patienter får ta 30 olika tabletter vid 15 tillfällen på dygnet.

Skräddarsydd behandling

– För att få en optimerad behandling måste man testa många mediciner och kombinationer för att skräddarsy behandlingen för varje patient. Det här är avancerad polypharmaci (användande av många läkemedel samtidigt), där vi jagar symtom, säger Håkan Widner.

När man ändå inte kan få en god effekt av läkemedlen kan det vara aktuellt med mer avancerad behandling antingen genom att ge en jämn tillförsel av läkemedel via en bärbar pump eller genom elektrisk stimulering av nervceller via elektroder som opereras in i hjärnan, Deep Brain Stimulation.

– Det finns fortfarande behov av nya typer behandlingar och det pågår mycket forskning, allt ifrån genterapi, cellterapi till försök med att återskapa de dopaminproducerande nervcellerna, säger Håkan Widner.

Text och foto: RAGNHILD AHLGREN

(Källor: Hjärfonden, Parkinsonförbundet, Läkemedelsverket)

Related posts:

1. Stor påfrestning att leva med Parkinsons sjukdom
2. Psykofarmaka bakom många fallskador
3. TEMA: Parkinsons sjukdom

Lillemor Dahlqvist fick diagnosen Parkinsons sjukdom 2002. Hon måste ta medicin varannan timme.

En promenad på egen hand är en självklarhet för de flesta men inte för Lillemor Dahlqvist. Hon har Parkinsons sjukdom och just nu räcker krafterna inte till.

– Jag kan inte gå ut själv, jag har ingen styrka och har svårt med balansen, tar lätt ett snedsteg och jag är rädd för att ramla, säger hon.

Det är tolv år sedan hon fick diagnosen, hon tror själv att hon redan då hade haft sjukdomen i två år.

– Jag minns att en kväll när vi skulle gå ut sa mina vänner att jag haltade och släpade ena benet efter mig och jag tror att jag var sjuk redan då.

Det är söndagseftermiddag då jag träffar Lillemor Dahlqvist. Hon bor med sin man Ingvar i en lägenhet högst upp i en fastighet i centrala Malmö. Stora fönster släpper in mycket ljus och från vardagsrummet ser man Turning Torso i fjärran.

Här i lägenheten klarar sig Lillemor Dahlqvist bra än så länge. Maken Ingvar är pensionär och finns hemma mycket. När han går ut har de kontakt via telefon och skulle något hända kan hon ringa till frisersalongen som ligger längre ner i huset.  Dottern Maria finns också i Malmö. I Stockholm finns sonen Måns som hör av sig varje dag för att höra hur hon mår. I en liten tygväska har hon sin telefon och den bär hon med sig hela tiden.

Nobelpriset

År 2000 fick Arvid Carlsson Nobelpriset för sin upptäckt av dopamin och dess betydelse för Parkinsons sjukdom. I samband med det stod det mycket i tidningarna om sjukdomen och Lillemor Dahlqvist kände igen symtomen och ställde diagnosen på sig själv.

– När jag läste om symtomen i tidningen förstod jag att klockan var slagen, säger hon.

Det var beskriviningen om stelhet i ansiktsmimiken och den sämre rörelse-förmågan som Lillemor Dahlqvist kände igen. Hennes syster hade också gjort henne uppmärksam på att något inte var som det skulle men inte kunnat sätta fingret på vad.

– Jag förstod själv att något var fel när jag var ute och gick.  I skyltfönstren såg jag att när jag gick hängde den ena armen bara rakt ner, den pendlade inte fram och tillbaka som den andra och jag gick stelt framåtlutad. Jag försökte räta på mig men så föll jag tillbaks fram igen, säger Lillemor Dahlqvist.

Lättnad att få diagnos

Hon kontaktade sin läkare och efter flera besök hos olika specialister och efter att flera andra sjukdomar var uteslutna ställde även läkarna diagnosen Parkinson och hon fick medicin. Att få rätt diagnos var en lättnad.

– Jag blev glad för då visste jag att det fanns möjlighet att göra någonting. Familjen blev lite chockad, speciellt barnen. De ville inte ta det till sig då och jag pratade inte så mycket om det här hemma. Det är först nu de vill veta, jag tror att vår dotter Maria läser mycket om sjukdomen nu. Ingvar satte sig direkt vid datorn för att ta fram så mycket information som möjligt.

När hon fick diagnosen var hon 58 år. Två år senare förtidspensionerades hon, då orkade hon inte längre med arbetet som ekonomichef på ett mindre företag.

Det innebär stora omställningar att leva med Parkinson och det kan vara svårt att klara av vardagen. Skakningar, svårighet att röra sig och stelhet är de vanligaste symtomen men också smärtsamma kramper.

Sjukdomen beror på att de nervceller som producerar dopamin i hjärnan dör och mängden dopamin sjunker. Dopamin är en signalsubstans som behövs för rörelseförmågan. Behandlingen är i första hand medicinering som gör att nivån av dopamin återställs i hjärnan.

Tar medicin varannan timme

Lillemor Dahlqvist

För Lillemor Dahlqvists del innebär det att hon måste ta medicin varannan timme. Hon tar 15-18 tabletter om dagen, missar hon någon gång känns det på en gång och hon måste ta en extra dos och får vänta på att den ska verka innan kroppen fungerar igen.

– Det är en förfärlig sjukdom, konstaterar hon. Det är väldigt svårt att beskriva hur det är. Man kan inte tro att man kan ha så ont som man har. Det susar i hela kroppen när man ska lägga sig. Benen hoppar, det är som dödsryckningar.

Nu kommer mina ryckningar brukar jag säga till Ingvar. Varje kväll så undrar jag hur länge ska jag kunna sova innan jag vaknar.

Kvällen innan vi träffas var Lillemor och Ingvar borta på middag. Att fortsätta umgås med vänner är viktigt trots att Lillemor har svårt att orka med en lång kväll.

Viktigt att inte isolera sig

– Det är väldigt viktigt att komma ut, man får inte isolera sig, säger hon. Jag har lite extraarbete här hemma, jag säljer kläder av kashmir och pashmina. Jag tycker det är roligt och det gör att jag kämpar vidare. Det håller tankarna på Parkinson borta, säger hon och visar mig en katalog med kläderna hon säljer.

Lillemor Dahlqvist rekommenderar alla som tror att de har sjukdomen att söka hjälp meddetsamma och få det bekräftat och sen gå med i en patientförening. Hennes första möte med Parkinson föreningen var chockartat.

– Det första mötet med Parkinson drabbade var förfärligt.  Jag sa att aldrig mer ska jag gå på ett sådant möte, jag tyckte alla var så sjuka.  Ska jag verkligen bli så tänkte jag, och nu är jag ju där som de var då. Men man får ju så oerhört mycket stöd och hjälp av alla andra så man bör ta kontakt.

Patientförening engagerar

Både Ingvar och Lillemor är nu engagerade i Parkinsonförbundet i Skåne och sitter i styrelsen, Ingvar är ordförande och Lillemor är kassör.

Föreningen ordnar olika aktiviteter och kurser och de har fått nya vänner genom föreningen.

– Vi har roligt tillsammans. Nu ska vi på en tre-dagars kurs i Råå. Vi lär känna varandra, lyssnar på föredrag och umgås.En del spelar golf, andra lyssnar på musik. På kvällen dansar vi. Det är otroligt att se att de som inte kan gå kan dansa. Jag tror det är något förlösande, något man längtar efter. Gemenskap och glädje som gör att man glömmer bort sjukdomen, säger Lillemor eftertänksamt.

Engagemanget i föreningen gör också att hon kan hålla sig à jour med den forskning som görs och också att hon får information om nya behandlingar.

Smärtsamma kramper

För Lillemor är de smärtsamma kramperna det svåraste med sjukdomen just nu. När hon får kramp måste hon ta en spruta med Apo-morfin, en medicin som gör att krampen släpper, ibland kan hon få ta fem-sex sprutor på en dag. När kramperna kommer kan hon inte gå utan måste få hjälp av sin man.

En biverkan av dopamin medicinen hon tar är s.k. överrörlighet, ofrivilliga rörelser som inte går att kontrollera.

– Jag är lite överrörlig emellanåt, just nu är jag rätt lugn, säger hon.

Trots det märker jag att hon har svårt att kontrollera benen och armarna som ibland far iväg i en rörelse.Förutom medicinen gör hon också sjukgymnastik för att motverka stelheten och öva upp rörelseförmågan. Hon planerar att skaffa en träningscykel att ha hemma eftersom hon har svårt att komma ut.

Veckan efter vårt möte ska Lillemor läggas in på Neurologen i Lund. Det är hennes läkare som har kallat henne för en genomgång. Hon vet inte riktigt vad det kommer att leda till men hoppas på att hon ska få en ny behandling som gör att hon får mer kraft och ork så att hon kan gå ut själv i vårsolen.

Text och foto: RAGNHILD AHLGREN

Related posts:

1. Med siktet på nya behandlingar av Parkinsons sjukdom
2. Stora vårdkostnader för Parkinsons sjukdom
3. Krönika: Min pappa hade Parkinsons sjukdom

Infektionsteorin har aldrig tidigare kartlagts så tydligt i en levande organism och genombrottet tar nu forskningen ett steg närmare en bromsmedicin för Parkinsons.

Bilden visar alpha-synuclein (rött) som har infekterat en nervcell (blått) och attraherar andra protein (grönt) i en stor klump.

2008 såg forskargruppen de första avgörande tecknen på proteinöverföring vid Parkinsons sjukdom. I obduktionsrapporter från parkinsonpatienter hade transplanterade friska nervceller ”smittats” av ett felveckat proteinet, alfa-synuklein. 2011 publicerade de resultat som tydde på att Parkinsons sjukdom kan spridas på ett ”prion-liknande” sätt.

I den aktuella studien har forskarna för första gången kunnat följa skeendet när mottagarcellen tar upp ett sjukt protein genom att låta det passera sitt yttre cellmembran. Försöken visar också på hur det överförda proteinet attraherar andra proteiner i den mottagande cellen. En process som leder till att de tillsammans bildar små onormala klumpar inne i cellerna.

- I våra försök visar vi hur en kärna av sjukt humant alfa-synuklein omges av alfa-synuklein som tillverkats av råttan själv. Detta tyder alltså på att detta felveckade protein inte bara kan flytta mellan celler utan också fungera som ett frö till nya sjuka proteiner producerade av råttans egna hjärnceller, förklarar Elodie Angot, doktor i neurovetenskap och försteförfattare till studien.

Patrik Brundin. Foto: Mikael Risedal

Forskningsfyndet avslöjar inte roten till Parkinsons sjukdom, men öppnar dörren för nya terapier riktade mot att mildra eller bromsa effekterna av sjukdomen. På lång sikt är målet att utveckla helt nya behandlingsstrategier som syftar till att blockera spridningen av skadade proteiner i hjärnan.

- Ett stort, idag obesvarat, behov inom vården är en terapi som bromsar sjukdomsförloppet. Vi strävar efter att bättre förstå hur Parkinsons patologi fortskrider och därmed hitta nya sätt att angripa de molekyler som deltar i sjukdomen. Därmed hoppas vi så småningom att effektivt kunna dämpa sjukdomens fortskridande, säger professor Patrik Brundin, ledare för forskargruppen som genomfört studien.

Pressmeddelande från Lunds universitet, 27 juni 2012

Related posts:

1. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
2. TEMA: Parkinsons sjukdom
3. Stora vårdkostnader för Parkinsons sjukdom

Det handlar om att koppla ihop nerver och elektronik med hjälp av nanoteknik som vi skrev om i Aktuellt om vetenskap och hälsa hösten 2005.

Vid Neuronano Research Center, Lunds universitet arbetar forskare med medicinsk, teknisk och naturvetenskaplig inriktning med att ta fram elektroder av nanotrådar som har en storlek av en miljondels millimeter.

Elektroderna ska placeras i hjärnan för behandling av olika neurologiska sjukdomar. Tekniken används redan idag på patienter med Parkinsons sjukdom men elektroderna är tjockare och inte så böjliga och kan ge upphov till skador på hjärnvävnaden.

Letar efter nya material

För att få in de tunna och böjliga elektroderna i hjärnan behöver de ha mer stadga och forskarna letar efter material att bädda in elektroderna i.

– Vi arbetar nu med utvecklingen av elektroder. När du för in dem måste de vara stabila men sedan mjuka under sin aktiva del, vi undersöker olika material som löses upp när de har förts in kroppen, säger Lars Montelius.

Forskarna vid Lund universitet har redan provat de supertunna elektroderna i djurförsök med lovande resultat. Lars Montelius poängterar att det fortfarande är en lång väg kvar innan elektroderna kan användas på människor.

 Text: RAGNHILD AHLGREN

Related posts:

1. Små elektroder i hjärnan ska hjälpa mot darrningar
2. Nanoimplantat i hjärnan möjlig bot för flera sjukdomar
3. Från stamcell till hjärncell – ny teknik imiterar hjärnan

Foto: Dreamstime

En ny teknik som omvandlar stamceller till hjärnceller har tagits fram av forskare vid Lunds universitet. Metoden är enklare, snabbare och säkrare än tidigare forskning visat och öppnar dörren för en kortare väg till celltransplantationer i kliniken.

Genom att tillsätta två olika molekyler har forskarna hittat ett oväntat enkelt sätt att starta stamcellens resa mot färdig hjärncell. Processen härmar hjärnans naturliga mognande genom att utlösa signaler som sker i den normala utvecklingen. Experiment i djur visar att de framtagna cellerna anpassar sig snabbt i hjärnan och beter sig som en vanlig hjärncell.

Mindre risk för tumörer

- Den här tekniken tillåter oss att finslipa styrningen mot alla olika typer av hjärnceller. Tidigare studier har inte alltid använt de signaler som aktiveras under hjärnans normala utveckling. Det har dels inneburit att när cellerna tranplanteras utvecklas tumörer, dels att de inte fungerat så bra i hjärnan, säger Agnete Kirkeby, en av författarna till studien.

Eftersom metoden effektivt imiterar hjärnans egna processer minskar alltså risken för tumörbildning, ett av stamcellsforskningen vanligaste hinder. Den enkla och snabba tekniken får cellerna att mogna snabbt vilket gör transplantaten säkrare samtidigt som cellen integreras bättre i hjärnan. Resultaten från studien för nu stamcellsforskningen närmare transplantationsförsök i den mänskliga hjärnan.

Celler som skadas vid Parkinson

- Vi har använt den nya tekniken till att göra dopaminceller, den typ av hjärncell som påverkas vid Parkinsons sjukdom och för första gången pratar vi nu på allvar om att de här cellerna är tillräckligt bra för att ta nästa stora kliv mot kliniken. Nästa steg är att utveckla processen i större skala och göra fler tester med avseende på säkerhet, berättar Malin Parmar, forskargruppsledare.

Text: JENS PERSSON

Ett pressmeddelande från Lunds universitet 25 maj 2012

Related posts:

1. Ny stamcell kan kanske reparera hjärnskador
2. Forskare bildar nya nervceller – direkt i hjärnan
3. Unik metod att mäta blodflödet i hjärnan

Vid Parkinsons sjukdom försvinner sakta de celler i hjärnan som tillverkar signalsubstansen dopamin. Utan dopamin fungerar inte längre nervsignalerna som styr våra rörelser som de ska, och det leder till långsamma, stela och skakiga rörelser.

Sedan 60-talet har man behandlat Parkinsons sjukdom med läkemedlet L-dopa som omvandlas till dopamin i hjärnan. På så sätt kompenseras för hjärnans bristande förmåga att själv tillverka dopamin.

Förstå förändrad effekt av L-dopa

Tack vare L-dopa och andra läkemedel som jämnar ut och förlänger effekten av behandlingen, blir numera de flesta med Parkinsons sjukdom nästan fria från sina symptom i många år. Med tiden kan dock uppkomma allvarliga biverkningar i form av kraftiga och okontrollerade skakningar – så kallade dyskinesier.

Angela Cenci Nilsson. Foto: Kennet Ruona

– Det finns idag olika sätt att skjuta biverkningarna några år framåt i tiden men inget sätt att förhindra dem helt, säger Angela Cenci-Nilsson. Vårt mål är att förstå varför reaktionen på L-dopa förändras med tiden, och att hitta alternativa behandlingsmetoder som inte leder till dessa besvär.

Fler och mer reaktiva blodkärl i hjärnan

En av de upptäckter som forskargruppen har gjort de senaste åren är att L-dopa leder till en ökad tillväxt av blodkärl i de områden av hjärnan som styr våra rörelser, framför allt i det område i hjärnans inre som kallas de basala ganglierna. Angela Cenci-Nilsson berättar att detta helt förbisetts tidigare.

– Det här är första gången någon har kunnat visa en kraftig påverkan av blodkärlen vid behandling med L-dopa vid Parkinsons sjukdom, säger Angela Cenci-Nilsson. Våra fynd från en djurmodell av sjukdomen stämmer väl med en rad fynd gjorda på Parkinsonpatienter.

Elisabet Ohlin. Foto: privat.

Elisabet Ohlin disputerade förra året om hur L-dopa påverkar hjärnan vid Parkinsons sjukdom. Hon ingick tidigare i Angela Cenci-Nilssons forskargrupp, och har nu en postdoktjänst vid Uppsala universitet.

Elisabet Ohlin berättar att hos dem som drabbas av dyskinesier efter en tids användning av L-dopa, verkar det bli en okontrollerad överaktivitet i de delar av hjärnan som stimuleras av dopamin.

– I en av våra tidigare studier såg vi att de små blodkärlen i de basala ganglierna växer vid behandling med L-dopa, säger Elisabet Ohlin.

– Med den här studien ville vi ta reda på mer om hur blodkärlen påverkades. Vi såg att blodflödet ökade kraftigt i de områden i hjärnan som visar blodkärlstillväxt under L-dopa-behandling. I en del av dessa områden ökade också energiförbrukningen. Effekten var särskild uttalad i de djur som hade fått dyskinesier under behandlingens gång.

Viktig kunskap för framtida läkemedelsutveckling

– Vi kunde också se att redan en timme efter behandlingen med L-dopa ökade genomsläppligheten i blodhjärnbarriären i samma områden som visade ett förhöjt blodflöde, säger Angela Cenci-Nilsson.

Normalt sett fungerar blodhjärnbarriären som ett skydd för hjärnan, men det tycks alltså som om behandlingen med L-dopa kan öppna upp för att fler ämnen tar sig in i hjärnan, åtminstone i de fall där behandlingen ger upphov till dyskinesier. Vad detta innebär kan inte forskarna säga idag, men det är något man behöver tänka på vid utveckling av framtida läkemedel.

– Det är viktigt att iaktta även dessa förändringar när man i framtiden studerar Parkinsons sjukdom och nya behandlingsalternativ, säger Angela Cenci-Nilsson. Antingen kan upptäckten av ökningen i blodflödet i sig leda till nya behandlingar – eller behöver man säkerställa att andra framtida behandlingar kan stabilisera blodkärlens reaktioner och genomsläppligheten i blodhjärnbarriären. Här återstår mycket forskning fortfarande.

Framtida projekt

Jag frågar också Angela Cenci-Nilsson om vad som är på gång framöver i deras forskargrupp.

– Ett av de projekt som är på gång och som nu nått fram till kliniska studier, är att studera hur man kan minska besvären med dyskinesier genom att blockera ett mottagarprotein för glutamat i hjärnan, säger Angela Cenci-Nilsson.

Glutamat är en annan signalsubstans i hjärnan som man har sett samverkar med dopamin.

– Det intressanta är att just detta mottagarprotein för glutamat som vi studerar inte bara uttrycks av nervceller utan också av astrocyter belägna runt om små blodkärl, säger Angela Cenci-Nilsson.

– En mycket spännande och ny tanke är att signalsubstanser som frisätts i den parkinsonistiska hjärnan under behandlingen med L-DOPA, i synnerhet dopamin och glutamat, påverkar astrocyterna.

Astrocyter och blodkärl i hjärnan. Foto: Elisabet Ohlin

Astrocyter och blodkärl i hjärnan. Bilden ovan visar hur astrocyter (som färgats gröna) tillverkar det tillväxtstimulerande proteinet VEGF (rött och gult) runt ett blodkärl (blått), i samma områden där man kan se ett ökat blodflöde och blodkärlstillväxt. Foto: Elisabet Ohlin.

Astrocyternas viktiga roll

Astrocyter finns i hjärnan och ryggmärgen, och är små celler med många förgreningar. Angela Cenci-Nilsson berättar att man fram till för bara några år sedan trodde att astrocyter var ett slags klister som höll ihop nervcellerna.

– Men nu har det visat sig att astrocyter har många viktiga funktioner som man tidigare inte kände till. Med sina utskott sveper de runt blodkärl samtidigt som de är i kontakt med nervceller och andra astrocyter. På så sätt bildas jättestora nätverk mellan blodkärl, nervceller och astrocyter. Alla de signalsubstanser som verkar på andra nervceller – dopamin, glutamat etc – kan aktivera också de närliggande astrocyterna. Det är ett komplext samspel, och forskningsområdet växer snabbt.

– Tillför man dopamin till astrocyter som odlas i odlingsskålar på laboratoriet kan man se en ökad produktion av de proteiner som behövs för att bilda nya blodkärl, säger Angela Cenci-Nilsson. Men vi vet ännu inte om detta även händer inne i vår hjärna. Här har vi ett mycket intressant spår för nya forskningsprojekt!

Text: Nina Hult

Artikeln är också publicerad på Medicinska fakultetens hemsida som månadens vetenskapliga artikel i april 2012 vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

Related posts:

1. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom
2. Innovativ behandling vid Parkinsons sjukdom
3. Oväntat fynd om Parkinsons sjukdom

Foto: Dreamstime

Nya forskningsfynd pekar på att det inte räcker att transplantera dopaminproducerande celler vid Parkinsons sjukdom för att lindra alla symtom.Även serotoninceller – som styr sömn, ämnesomsättning och humör – måste sannolikt ingå i framtida transplantationer.

Parkinsonpatienter som fått friska dopaminceller transplanterade till hjärnan får en bättre rörlighet. Patienternas andra symtom fortsätter däremot att förvärras.

Med hjälp av avancerade kameror som avslöjar hjärnans olika signalsystem har forskarna följt upp Parkinsonpatienter som fick dopaminceller transplanterade på 1990-talet.

Rörelsesymtom lindras – övriga kvarstår

Dopaminsystemen, som styr motoriken i hjärnan och som återuppbyggts genom transplantationen, var oskadade ännu efter 16 år. Patienterna upplevde att sjukdomens karakteristiska rörelsesymtom blivit mycket lindrade. Kamerabilderna visade dock även en fortsatt celldöd i serotoninsystemen, som reglerar sömn, mättnad, humör och känslor.

Trötthet, sömnproblem, blodtrycksfall och andra icke-motoriska symtom vid Parkinsons sjukdom har på senare år fått en allt större plats inom forskningen. Dessa symtom är svårbehandlade och påverkar patienternas livskvalitet allt mer ju längre sjukdomen fortskrider. Resultaten från studien visar på den komplexa symtombild som kommande celltransplantationer måste sikta mot att lindra.

Även andra nervceller måste ersättas

Trots transplantationernas begränsade effekt på icke-motoriska symtom så visar den aktuella studien att operationerna lyckats återställa den förlorade funktionen hos dopaminproducerande nervceller. För flera av de patienter som transplanterades på 90-talet så bidrar de nya cellerna än idag till att hålla rörelseproblemen borta och de behöver inte längre standardmedicinen vid Parkinsons sjukdom, L-Dopa.

– Vi ser fortfarande transplantationer av nervceller som en mycket lovande möjlighet för att behandla Parkinsons sjukdom. Men för att också lindra icke-motoriska symtom måste man troligen rikta in sig på att transplantera mer än bara dopaminproducerande nervceller framöver, säger professor Olle Lindvall.

Pressmeddelande från Lunds universitet, 5 april 2012

Related posts:

1. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom
2. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
3. Innovativ behandling vid Parkinsons sjukdom

Illustration av nervceller. Bild: Dreamstime

Parkinsons och Huntingtons är de vanligaste neurodegenerativa sjukdomarna som påverkar rörelseförmågan. Båda kännetecknas av olika former av nervcellsdöd och hopklumpning av proteiner i hjärnan. Den vanliga förklaringen till sjukdomarnas symptom har varit nervcellsdöd. Allt fler forskningsrön tyder dock på att synaptisk dysfunktion – d.v.s. fel i kontaktöverföringen mellan nervcellerna – spelar en viktig roll för sjukdomens början och utveckling.

Synapser är grundläggande enheter i hjärnan som förmedlar information mellan nervceller. Den signalöverföring och informationsbehandling som sker i synapserna styr alla kropps- och rörelsefunktioner samt kognitiva funktioner som uppmärksamhet, lärande, beslutsfattande, minne m.m.

Synaptisk dysfunktion tycks spela en central roll för sjukdomsbilden och utvecklingen av olika neurodegenerativa sjukdomar. Min forskargrupp (Neural plasticitet och reparation) försöker förstå de neurodegenerativa sjukdomarnas uppkomst och utveckling samt utveckla metoder för att motverka dem. Jag är särskilt intresserad av om och hur synaptisk dysfunktion, axondegeneration (att nervcellernas utskott förstörs) och avvikelser i den synaptiska formbarheten (plasticiteten) spelar in i sjukdomarnas inledningsskede innan utbredd nervcellsdöd tar vid.

Jag undersöker också om och hur neuroinflammation, i synnerhet i mikroglia, hjärnans inflammatoriska celler, kan vara ett resultat av synaptisk dysfunktion i dessa sjukdomar.

Mitt mål är att identifiera molekyler som är inblandade i dessa brister. Resultaten skulle kunna leda till nya mål för små läkemedelsmolekyler som kan återställa förlorade nervfunktioner.

Jag försöker också ta fram metoder för att ersätta förlorade nervceller vid dessa sjukdomar, framför allt genom stamcellstransplantationer vid Parkinsons sjukdom.

Text: JIA-YI LI

Från broschyren ”Professorsinstallation 16 mars 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Nya professorer berättar om sin forskning
2. Studerar hur sjukdomar utvecklas i minsta detalj
3. Innovativ behandling vid Parkinsons sjukdom

Genom experiment på råttor samt i jämförande studier av mänsklig hjärnvävnad har forskarna kunnat koppla ett ökat uttryck av tillväxtfaktorn VEGF till utvecklingen av dyskinesier. De okontrollerade rörelserna är sedan länge en väldokumenterad komplikation av behandlingen med L-DOPA. De nya forskningsrönen avslöjar en helt ny mekanism i denna process, uppgifter som bidrar till att ytterligare kartlägga hur L-DOPA påverkar den parkinsonistiska hjärnan.

Blodförsörjningen till hjärnan är stor. Den totala längden av blodkärl i hjärnan kan sammanflätas till ett snöre längre än 600 kilometer och ytan för syreutbyte motsvarar 20 kvadratmeter. Små blodkärl som kallas kapillärer är ytterst ansvariga för denna process.

Studien, som publiceras i augustinumret av tidskriften BRAIN, följer upp tidigare resultat från forskningsgruppen som visat på en betydande överaktivering i tillväxten av dessa små blodkärl på djurmodeller av Parkinson. Genom att analysera hjärnvävnad från parkinsonpatienter har man nu kunnat fastslå en ökad blodkärlsmängd samt höjda nivåer av tillväxtfaktorn VEGF i de drabbade delarna av hjärnan.

Studiens försteförfattare Elisabet Ohlin har också kunnat bevisa, i försök med råttor, att dyskinesierna kan begränsas genom att blockera tillväxtfaktorn VEGF.

- I råttförsöken har vi hämmat blodkärlstillväxt i hela kroppen och därmed lyckats begränsa dyskinesierna. Att hämma all blodkärlstillväxt är dock inte ett alternativ för en långvarig behandling men det är viktigt att kunna identifiera orsaken till förändringarna. Det är första gången effekten av en parkinsonterapi kartlagts på blodkärlsnivå, vilket gör det hela mycket spännande med tanke på de måltavlor för nya terapier som skulle kunna tänkas komma upp.

Studien publiceras även i Elisabet Ohlins kommande avhandling; Microvascular plasticity and neurovascular coupling in the pharmacotherapy of Parkinson’s disease.

Text: Jens Persson

Nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 14 september 2011

Related posts:

1. Blodkärl påverkas av behandling vid Parkinsons sjukdom
2. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
3. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom

Anders Björklund, professor i neurobiologi. Foto: Mikael Risedal

Hjärncellstransplantationer ger Fernströmpris

I prismotiveringen nämns bland annat Anders Björklunds ”utveckling av innovativa behandlingsformer vid Parkinsons sjukdom”. Detta arbete började redan på 70-talet, när hans grupp var pionjärer när det gällde att transplantera nya nervceller till hjärnan. Det var något som de flesta forskare då inte ansåg vare sig möjligt eller meningsfullt.

– Den gängse synen var att hjärnan var en sorts telefonväxel, en sluten kopplingscentral som man inte kunde gå in i och förändra. Nu däremot vet man att hjärnan är plastisk – den förändrar sig hela tiden beroende på individens utveckling och eventuella sjukdomar, säger Anders Björklund.

Transplantation av hjärnceller har idag vuxit till ett stort internationellt forskningsfält. I Lund har flera patienter med Parkinson fått nya nervceller via transplantation. Men resultaten har varierat: somliga har blivit mycket bättre, medan andra inte påverkats alls. De fosterceller man använt (överblivna från provrörsbefruktningar) är dessutom både för få och för varierande för att kunna ligga till grund för en mer allmän behandling.

Hoppet står därför till stamceller som skräddarsytts för att tillverka dopamin, det ämne Parkinsonpatienterna har för lite av. Visionen är att genom en engångsbehandling med sådana stamceller kunna bromsa sjukdomen på ett tidigt stadium.

– Det kräver förstås ett kirurgiskt ingrepp i hjärnan. Men sådana har redan gjorts på många tusen Parkinsonpatienter, där medicineringen inte hjälpt och där man i stället gått in med s k Deep Brain Stimulation via en elektrod. Stamcellerna skulle på ett liknande sätt kunna injiceras med tunna kanyler till olika ställen i hjärnan, förklarar Anders Björklund.

Först måste dock lämpliga stamceller utvecklas och testas. Det är ett arbete som det stora forskarnätverket kring Anders Björklund aktivt deltar i. Målet är dels att få fram celler som fungerar som planerat utan risk för biverkningar, dels att få klart för sig vilka patienter som gagnas av behandlingen.

– Vi tror att det bara är en viss andel av Parkinsonpatienterna som kan dra nytta av att få nya dopaminproducerande celler. Det gäller ju att förstå vad som kännetecknar den gruppen, så att vi inte utsätter någon patient för en onödig behandling, säger Anders Björklund.

Han tror dock mycket på metoden.

– Om vi kan visa att transplantation med friska nervceller kan hjälpa den Parkinson-skadade hjärnan att läka sig själv, så skulle den principen kunna användas också vid andra neurologiska sjukdomar, säger han.

Pressmeddelande från Lunds universitet 12 september 2011

Related posts:

1. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom
2. Med siktet på nya behandlingar av Parkinsons sjukdom
3. Blodkärl påverkas av behandling vid Parkinsons sjukdom

Illustration: Malin Parmar och Bengt Mattsson

 Ett genombrott i forskningen bevisar nu att det går att programmera om mogna celler från människohud direkt till hjärnceller, utan att passera stamcellsstadiet.  

Den oväntat enkla tekniken går ut på att man aktiverar tre gener i hudcellerna, gener som sedan tidigare är kända för att de är aktiva vid bildandet av hjärnceller i fosterstadiet.  

Den nya tekniken kringgår många av de etiska dilemman som stamcellsforskningen ställts inför. 

Löser etiska frågor

En forskargrupp vid Lunds universitet har för första gången lyckats skapa specifika typer av nervceller från mänsklig hud. Genom att programmera om bindvävsceller, så kallade fibroblaster, direkt till nervceller har man öppnat upp ett nytt fält med potential att ta forskningen kring celltransplantationer till nästa nivå. 

Upptäckten förändrar fundamentalt synen på mogna cellers funktion och kapacitet. Genom att utgå från mogna celler istället för stamceller undviker lundaforskarna också de etiska frågor som är kopplade till forskningen kring embryonala stamceller. 

Forskarna förvånade

Forskningsledare och docent Malin Parmar blev själv förvånad över hur mottagliga fibroblasterna var för nya instruktioner. 

- Vi trodde egentligen inte att det här skulle fungera, från början var det mest ett experiment som var kul att testa. Men det visade sig ganska fort att cellerna var oväntat mottagliga för instruktioner.
Studien, som publiceras i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften PNAS, visar också att hudcellerna kan styras mot att bli specifika typer av nervceller.

Hopp för Parkinson-patienter

I experiment där ytterligare två gener ”slagits på” har forskarna kunnat ta fram dopaminhjärnceller, den celltyp som dör vid Parkinsons sjukdom. Forskningsfyndet är därför ett viktigt steg mot målet att bilda nervceller för transplantation som härstammar från patienten själv. Cellerna kan också användas som sjukdomsmodell vid forskning kring olika neurodegenerativa sjukdomar.

Till skillnad från äldre omprogrammeringsmetoder där hudceller görs om till pluripotenta stamceller, så kallade IPS-celler, innebär direkt omprogrammering att hudcellerna inte passerar stamcellsstadiet när de konverteras till nervceller. 

Minskar tumörrisken

Genom att hoppa över stamcellssteget elimineras troligen risken för att det bildas tumörer när cellerna transplanteras. Att vissa stamceller fortsätter att dela sig och bildar tumörer efter transplantation har länge varit ett stort hinder för stamcellsforskningen.Innan tekniken med direkt konvertering kan användas i kliniken behövs mer forskning kring hur de nya nervcellerna överlever och fungerar i hjärnan. Framtidsvisionen är att läkare ska kunna få fram de hjärnceller som en patient behöver från ett enkelt hud- eller hårprov. Specifikt designade celler som utgår från patienten själv antas dessutom komma att accepteras bättre av kroppens eget immunförsvar än transplanterade celler från donerad vävnad. 

- Detta är den stora idén på sikt. Att vi ska kunna ta en biopsi på en patient, göra exempelvis dopaminceller och sen transplantera dem som en behandling för Parkinsons sjukdom, säger Malin Parmar, som nu forskar vidare på att ta fram fler typer av hjärnceller med den nya tekniken. 

Text: JENS PERSSON 

Foto (av Malin Parmar): KATRIN STÅHL

Pressmeddelande från Lunds universitet 7 juni 2011

Artikeln är tidigare publicerad som månadens vetenskapliga artikel juli 2011 vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

Related posts:

1. Modern genteknik kommer cancerpatienter till godo
2. Stimulera hjärnceller med ljus – science fiction?
3. Transplantation av hjärnceller i början av 2013

PET-bild av en hjärna hos en patient med Alzheimers sjukdom till vänster och en frisk hjärna till höger. Bild: Wikimedia Commons

Neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons kan delvis bero på inflammation i hjärnan. Forskare vid Karolinska Institutet, universitetet i Sevilla och Lunds universitet visar nu att en välkänd familj av enzymer kan hindra inflammationen och utgöra ett potentiellt nytt mål för läkemedel.

Forskningsresultaten har publicerats i den ansedda vetenskapstidskriften Nature. 

Forskningsresultaten visar att hjärnans mikrogliaceller, immunceller i nervsystemet, spelar en viktig roll i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom. När dessa celler överaktiveras kan det leda till inflammation med följden att nervceller dör. 

Genom att hindra mikrogliacellerna från att aktiveras kan inflammationen motverkas. Detta görs genom att blockera de enzymer, kaspaser, som forskarna visat styr mikrogliacellernas aktivering, 

- Vi har brutit ny mark i den vetenskapliga världen genom att visa på en helt ny egenskap hos de här enzymerna, vilket öppnat upp ett nytt forskningsområde. Upptäckten kompletterar de fynd som låg till grund för nobelpriset 2002, som förklarar kaspasers roll i programmerad celldöd. Den här familjen av enzymer visar sig nu även ha en viktig funktion i aktiveringen av skadliga inflammationer i hjärnan, en upptäckt som kan leda till nya terapier för neuroprotektion i ett antal hjärnsjukdomar, säger Miguel Burguillos och fortsätter; 

- Sambandet mellan kaspaser och celldöd har varit en dogm i den vetenskapliga världen, och detta är naturligtvis fortfarande sant. Men vad vi har visat är att aktiveringen av vissa kaspaser inte längre är oåterkalleligt länkade bara till celldöd, utan också till inflammation. Om vi kunde kontrollera den överaktivering av inflammationer som sker i Parkinsons och Alzheimers skulle vi kunna begränsa oönskad inflammation och på så sätt hjälpa hjärnceller överleva. 

Nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet 11 mars 2011

Related posts:

1. Riskmarkörer för Alzheimers hittar patienter i riskzon
2. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
3. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom

Foto: Dreamstime

Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Clinical Investigation, visar att alfa-synuklein (som är centrala för utvecklingen av Parkinsons sjukdom) kan spridas på ett ”prion-liknande” sätt, en infektionsmodell som tidigare beskrivits för sjukdomar som t ex galna ko-sjukan.

- Detta är ett betydande steg framåt för vår ökade förståelse av den roll som cellöverföring av alfa-synuklein kan spela vid utvecklingen av Parkinsons sjukdom och vi är mycket glada över resultaten, säger professor Patrik Brundin vid Lunds universitet, som har lett ett en grupp forskare från forskningscentra i Danmark, Frankrike och Portugal.

Patrik Brundin. Foto: Mikael Risedal

Från cell till cell

Ett tidigare forskningsfynd har visat att dessa skadade proteiner gradvis dyker upp i friska unga nervceller som transplanterats i hjärnan på Parkinsonpatienter. Upptäckten från 2008 gav upphov till gruppens hypotes om proteinöverföring mellan celler i hjärnan. Teorin har nu testats i flera experiment i olika cellkulturer.

Dr Christian Hansen, en av de drivande forskarna, förklarar vikten av de nya resultaten.

Felaktig programmering

- Vi visar nu att alfa-synuklein inte bara kan överföras från en cell till en annan, men också att de överförda proteinerna kan orsaka en felaktig programmering i den mottagande cellen. Detta kan vara en väldigt viktig mekanism för spridningen av sjukdomen i hjärnan, säger Christian Hansen.

Transplantationsförsök i möss, utförda av Dr Elodie Angot, huvudansvarig för djurmodeller i studien, styrker teorin om cellöverföring: ”Sex månader efter att musmodeller med Parkinsons sjukdom transplanterats med friska dopaminnervceller fann vi att de nya hjärncellerna innehöll mänskligt alfa-synuklein, något som starkt antyder att det skett en cellöverföring från den mottagande hjärnan till transplantaten”.

Bromsa sjukdomsförloppet

Dessa fynd ger ytterligare stöd till forskargruppens hypotes att proteinaggregat kan passera cellmembran och bidra till patogenesen vid neurodegenerativa sjukdomar.

- Vi är ett steg närmare att förstå hur neuropatologi sprids i nervsystemet vid Parkinsons sjukdom vilket öppnar upp möjligheter för nya behandlingar. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden att kunna hindra denna spridning och bromsa det annars obevekliga sjukdomsförloppet och försämringen av symtom hos patienter, säger Patrik Brundin.

Text: JENS PERSSON

Ett pressmeddelande från Lunds universitet 19 januari 2011

Related posts:

1. TEMA: Parkinsons sjukdom
2. Kommunikation mellan celler – på gott och ont
3. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom

 Lundaforskare har visat hur sjukdomen Parkinson sprider sig i hjärnan. Det handlar om sjuka proteiner som sprider sig från cell till cell.  

– Nästa steg hoppas vi är att vi kan hämma mekanismen så att vi kan stoppa sjukdomens fortskridande. Det skulle innebära att patienter som precis fått diagnosen skulle kunna få ett nytt tilltänkt läkemedel i framtiden. Det läkemedlet skulle göra att de inte blev sämre utan hade en väldigt mild sjukdom, säger Patrik Brundin, professor i neurovetenskap i Lund, i en intervju till Ekot.  
Läs och hör mer på Ekots hemsida. 

Related posts:

1. Biverkningar vid cellterapi mot Parkinson förhindras
2. Nya vägar in i cellen öppnar för ny cancerbehandling
3. Chilipeppar-forskning öppnar för bättre smärtlindring

- Det handlar egentligen om effekter inom två olika områden. Dels de omedelbara förutsättningarna för förbättringar i vården, läkare får direkt tillgång till relevant information för patienten. Sen har vi de forskningsmässiga möjligheterna, att kunna använda registret för att titta på påverkan av olika behandlingar i större befolkningsgrupper över längre tid, säger Per Odin i ett pressmeddelande från Lunds universitet.

Läs hela pressmeddelandet

Related posts:

1. Svensk Waran-behandling bäst i världen
2. Fetmaepidemin sprider sig över världen
3. Ovanlig blodsjukdom engagerar världen

Biverkningarna av standardmedicineringen för Parkinsons sjukdom har länge varit en måltavla för hjärnforskare. Nu presenterar forskare vid Lunds universitet nya resultat som ger hopp om en effektivare medicinering för dem som lider av nervcellsjukdomen.

I sin avhandling presenterar neuroforskaren Daniella Rylander nu två viktiga fynd som angriper olika stadier i utvecklingen av de ryckiga och flaxiga rörelser, dyskinesier, som är en oönskad följd av behandling med standardmedicin levodopa.

Oönskad överaktivering

Hon har undersökt två olika system i hjärnan som tros spela en viktig roll vid uppkomsten av biverkningarna – glutamat och serotonin. En överaktivering av glutamatsignaler, orsakad av behandling med levodopa, bidrar sannolikt till utvecklingen av dyskinesier. Daniella Rylanders forskning är inriktad på att blockera den oönskade överaktiveringen.

- Den mottagande cellen har olika receptorer (mottagare) på ytan där glutamatet binds in för att aktivera cellen och det är dessa receptorer jag har försökt att blockera. Kan man hitta rätt kanal och dämpa den skulle vi kunna få en effektivare behandling med levodopa utan några biverkningar. Det har hela tiden varit mitt mål, säger Daniella Rylander.

Tester i djurmodeller har visat väldigt goda resultat för den nya metoden. Det läkemedel som använts för att blockera glutamatet i studien är sedan tidigare testat på människor och ger ett försprång i de tidskrävande kliniska testerna inför introduktionen av en ny medicin.

Skräddarsydd behandling

Även serotonin spelar en viktig roll i utvecklingen av dyskinesier vid Parkinsons sjukdom.

- Vi visar nu för första gången att individer som har extra mycket av en viss form av fibrer på serotinincellerna också har en ökad risk att drabbas av dyskinesier vid behandling av levodopa, säger Daniella Rylander.

Den nya kunskapen om en tydlig patologisk förändring av serotoninsystemet kan nu utnyttjas för att bättre skräddarsy den individuella behandlingen av patienter med Parkinsons sjukdom.

Text: JENS PERSSON

Foto: Dreamstime

Related posts:

1. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
2. Ny kunskap om svår biverkning av Parkinsonmedicin
3. Standardmedicin för Parkinsons ger oönskad blodkärlstillväxt

Bild: Dreamstime

En på 100 av alla äldre människor har Parkinsons sjukdom, en nervsjukdom som kännetecknas bl.a. av stelhet och darrningar. Standardmedicinen mot Parkinsons heter Levodopa, ett läkemedel som först är till stor nytta men senare kan ge svåra biverkningar i form av okontrollerbara, ryckiga rörelser.

En forskargrupp i Lund har nu hittat ett sätt att studera vad i hjärnan som orsakar dessa biverkningar.

De ryckiga och flaxiga rörelserna som är medicineringens biverkning kallas dyskinesier. Att dyskinesierna beror på en lång tids användning av Levodopa är klart, men exakt hur mekanismerna ser ut har neuroforskarna varit oeniga om, och något bra sätt att studera dem i försöksdjur har inte funnits. Det är detta som lundaforskarna nu tagit fram.

Modell att studera biverkningar

– Vi använder ett ofarligt virus som för in ett visst litet protein i nervcellerna. Proteinet åstadkommer i en komplicerad flerstegsprocess att nervcellerna inte förstörs men slutar tillverka dopamin, förklarar Ayse Ulusoy. Hon har nyligen disputerat på en avhandling där dessa studier ingår.

Att nervcellerna slutar tillverka dopamin är just vad som händer hos en patient med Parkinsons sjukdom. Men där får de också andra sjukliga förändringar, medan försöksråttornas nervceller i övrigt fungerar normalt.

Det är detta som gör att det nu gått att se vad dyskinesierna, de obehagliga biverkningarna av Parkinson-medicinen, beror på.

Ny kunskap kan på sikt förbättra behandlingen

– Vi har sett att de hänger samman med de så kallade fiberterminalerna på de nervceller som ska släppa ut dopamin. Den här nya kunskapen ger stora möjligheter att på sikt förbättra behandlingen av Parkinsons, menar neurologen Gurdal Sahin.

Ayse Ulusoy och Gurdal Sahin ingår i professor Deniz Kiriks forskargrupp vid Lunds universitet. Gruppen har nyligen publicerat resultaten i tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences.

Deniz Kirik tror att studien kommer att väcka stor internationell uppmärksamhet, eftersom Parkinsons sjukdom finns över hela världen och medicinens biverkningar länge setts som ett mycket stort problem.

Text: INGELA BJÖRCK

Pressmeddelande från Lunds universitet 15 juli 2010.

Related posts:

1. TEMA: Parkinsons sjukdom
2. Frågor och svar om felaktig demensdiagnos
3. Biverkningar vid cellterapi mot Parkinson förhindras

Parkinsonpatienter som behandlats med transplanterade celler kan drabbas av allvarliga biverkningar i form av ofriviliga rörelser. Forskare i Lund och London har nu visat att dessa biverkningar går att förhindra. Därmed har forskarna tagit ett steg närmare en välfungerande cellterapi vid Parkinsons sjukdom.

I studien som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Translational Medicine har forskare från Lund och London använt en speciell teknik för att avbilda hjärnan, så kallad positronemissionstomografi, på två patienter med Parkinsons sjukdom som transplanterades med fosterceller i Lund på 90-talet. Båda patienterna har blivit mycket bättre och kunnat sluta med klassisk L-dopa-behandling. Men transplantationen har även medfört att patienterna har utvecklat så kallade dyskinesier, de besvärliga ofrivilliga rörelser som är en typisk biverkan av Parkinson-behandling.

Minska frisättning av serotonin

– I avbildningen kunde vi se en onormalt hög täthet av nerver som använder signalsubstansen serotonin i det transplanterade området. Genom att använda ett läkemedel som blockerar frisättningen av signalsubstans från dessa nerver lyckades vi hämma dyskinesierna hos patienterna, berättar professor Olle Lindvall som tillsammans med professor Anders Björklund och docent Stig Rehncrona och kollegor i London ligger bakom forskningsstudien.

– Resultaten talar för att vi genom att minska antalet serotoninnerver i ett transplantat skulle kunna undvika att patienter som blivit transplanterade utvecklar dyskinesier.

– Den nya studien är ett genombrott i cellterapifältet för Parkinsons sjukdom eftersom att den visar att serotonerga nerver orsakar dyskinesier och att denna allvarliga biverkan kan behandlas och förhindras, fortsätter Olle Lindvall

Genombrott för cellterapin

Studien är av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av cellterapi vid Parkinsons sjukdom genom transplantation av dopaminnerver från foster eller från olika typer av stamceller. Behovet av nya behandlingsmetoder vid Parkinsons sjukdom är stort. Trots att mer än 35 år har gått sedan behandlingen med L-dopa introducerades och revolutionerade behandlingen vid Parkinsons sjukdom är det fortfarande det viktigaste läkemedlet. Efter 2-5 år börjar behandlingen fungera sämre hos en majoritet av patienterna. I Sverige finns idag ungefär 15 000 patienter med Parkinsons sjukdom och 1 500-2 000 svenskar insjuknar varje år.

Text: JOHANNA SANDAHL

Bild: Dreamstime

Pressmeddelande från Lunds universitet 1 juli 2010

Related posts:

1. Nya rön öppnar för bromsmediciner mot Parkinson
2. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom
3. Gunnar Juliusson: Lyckad form av cellterapi vid blodcancer

Parkinsons sjukdom beror på att den sjuka människans hjärna slutat producera ett visst viktigt ämne, dopamin. Sjukdomen behandlas därför med läkemedel som tillför dopamin. Men efter 5-10 år hjälper inte läkemedlen längre så bra, och börjar dessutom ge besvärliga biverkningar. Tänk om patientens hjärna i stället kunde fås att producera sitt eget dopamin på nytt?

Det är tanken bakom ett forskningsprojekt vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus i Lund. Projektet handlar om genterapi – att föra in friska gener i cellernas arvsmassa för att återställa en förlorad funktion.

Lagom aktiv på rätt ställe

Genterapi har länge setts som ett kommande alternativ till behandling för sjukdomar som saknar läkemedel eller där läkemedlen har stora biverkningar.

Men arbetet har varit svårt. Hur för man in den nya genen på ett ofarligt sätt? Hur får man den att bli aktiv bara i det organ där den behövs, och inte på ställen där den skulle kunna ställa till skada? Hur får man den att bli lagom aktiv, och t.ex. producera precis rätt mängd av ett visst ämne?

Lundaforskaren Deniz Kirik och hans kollegor arbetar med gener för två enzymer som deltar i produktionen av dopamin. Arbetet har gett bra resultat i försöksdjur med en motsvarighet till Parkinsons sjukdom: djurens egen dopaminproduktion har kommit igång igen med lagom kraft.

Får skjuts med virus

Generna har förts in i hjärncellerna med hjälp av ett virus. Virus är kända för sin förmåga att ta sig in i mänskliga celler, och det är den förmågan man utnyttjar fast virusets egen arvsmassa här tagits bort.

– Det genbärande viruset finns i en lösning som sprutas in genom ett litet hål i skallbenet. Insprutningen kan ske med vanlig neurokirurgisk teknik. Lösningen ska sedan sprida sig i hela det berörda området, förklarar Deniz Kirik.

Har mycket att vinna

Inom de närmaste tre åren hoppas man kunna börja försök med patienter. Det blir då patienter i sjukdomens senare stadium, när biverkningarna av medicineringen börjar bli kännbara. Sådana patienter har mycket att vinna och lite att förlora på att delta i försöken.

– Men om försöken går så bra som vi hoppas, så kan man i framtiden även pröva med patienter i ett tidigare stadium. De skulle då slippa att någonsin råka ut för läkemedlens biverkningar, säger Deniz Kirik.

Effekt livet ut

De närmaste åren kommer lundaforskarna att driva arbetet själva. Om och när det sedan blir dags att göra försök i stor skala, så får något läkemedelsföretag överta uppgiften att utveckla metoden till en kliniskt använd behandling.

Hur länge håller då behandlingens effekt i sig? Länge nog, av djurförsöken att döma: under en tid som i människans liv skulle motsvara ett eller flera årtionden. Och eftersom Parkinsons sjukdom främst drabbar äldre människor, och genterapibehandlingen inte behöver sättas in under sjukdomens första år, så borde dess effekt kunna räcka så länge patienten lever.

Text: INGELA BJÖRCK

Illustration: Dreamstime

Related posts:

1. Genterapi mot epilepsi – ett steg närmare
2. Försök med genterapi vid ärftliga ögonsjukdomar
3. En spruta och två gener – effektiv behandling mot Parkinsons sjukdom

 

En enda spruta som behandling för Parkinsons sjukdom. Det hoppas forskare i Lund ska vara verklighet inom fem år.

Det är forskaren Tomas Björklund med kollegor som har kommit fram till en form av genterapi som ser mycket mer lovande ut än det som hittills har forskats fram inom fältet. Deras terapi baserar sig på att överföra gener, som kodar för de dopaminproducerande enzymerna, till patientens egna nervceller.

Fungerar på djur

Lundaforskarna har undersökt behandlingen i en djurmodell i en situation motsvarande slutstadiet av Parkinsons sjukdom, när över huvud taget inga dopaminproducerande nervceller finns kvar.

– Djuren blir i stort sett helt återställda av behandlingen, säger Tomas Björklund, som i nyligen försvarade sin doktorsavhandling i ämnet.

I avhandlingen ingår den artikel om Lundaforskarnas genterapi som nu har publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften Brain.

Ska testas kliniskt

I Tomas Björklunds avhandling beskrivs hela resan från att förstå sig på samspelet mellan de två generna som utgör genterapin, till skapandet av en så kallad genvektor som nu ska testas kliniskt. En genvektor är skalet av ett virus, i vilket man kan sätta in gener som sedan levereras av virusskalet till cellerna man vill behandla. Lundaforskarna har redan skickat in ett patent på konstruktionen.

– Hela avhandlingen bygger upp till att prova den här metoden kliniskt. Vi hoppas hitta en partner som kan hjälpa oss att finansiera de kliniska studierna. Målet är att ha en första klinisk prövning inom tre år. Om allt går bra kan vi då ha ett läkemedel ute på marknaden om fem år, säger Tomas Björklund.

Jämnare med genterapi

Och då är det inte frågan om någon långrandig behandling.

- Tanken är att man ska kunna få en spruta och sen är det färdigt.

Parkinsons sjukdom orsakas av att vissa celler i hjärnan, som producerar signalsubstansen dopamin, dör. Vanliga symptom är skakningar, stelhet och långsamma rörelser. Standardbehandlingen är L-dopa, ett förstadium till dopamin, men behandlingen ger ofta biverkningar i form av ofrivilliga rörelser efter några år.

En fördel med genterapin är att dopaminet produceras kontinuerligt i cellerna. Patienten slipper de toppar och dalar i dopaminproduktionen som till exempel traditionell behandling med L-dopa ger.

Öppnar för nya behandlingar

– Läkemedelsindustrin är intresserad av sådan här behandling och börjar se möjligheterna med det. Vi visar att det är säkert och effektivt. Detta kan även öppna upp för nya behandlingar inom Huntingtons sjukdom och Alzheimer, säger Tomas Björklund.

KATRIN STÅHL

Foto: Roger Lundholm

Pressmeddelande från Lunds universitet

9 februari 2010

Related posts:

1. Innovativ behandling vid Parkinsons sjukdom
2. Blodkärl påverkas av behandling vid Parkinsons sjukdom
3. Med siktet på nya behandlingar av Parkinsons sjukdom

Vid de transplantationer som genomförts på cirka 350 Parkinson-patienter över hela världen (varav 18 i Lund) har man använt nästan färdigutvecklade dopaminceller från mellanhjärnan på sex till nio veckor gamla aborterade foster. Vissa patienter har förbättrats dramatiskt och kunnat vara utan L-dopa-behandling i många år. Andra patienter har endast visat måttlig eller ingen förbättring. Men det är osannolikt att användning av nästan färdigutvecklade dopaminceller från foster blir en rutinmetod. Många laboratorier över hela världen arbetar därför med att försöka odla fram fungerande dopaminceller från stamceller.

Cirka 15 procent av de patienter som behandlats med celltransplantation utvecklade dyskinesier. Fram tills nu har risken för utveckling av sådana dyskinesier – och osäkerheten vad dessa beror på och hur de ska behandlas – hindrat den fortsatta utvecklingen av cellterapi vid Parkinsons sjukdom.

Mer information om behandlig av Parkinsons sjukdom idag, transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom och den nya studien:

Cellterapi vid Parkinsons sjukdom

Related posts:

1. Transplantation av nervceller ger etiska dilemman
2. TEMA: Parkinsons sjukdom
3. Stora vårdkostnader för Parkinsons sjukdom