Vetenskap & Hälsa

Ökad aktivitetsförmåga ger bättre smärthantering

2014-04-30

I en avhandling från Lunds universitet visar arbetsterapeut Elisabeth Persson att ökad aktivitetsförmåga är kopplad till bättre smärthantering och att kvinnor och mäns aktivitetsproblem skiljer sig åt.

Även om det idag finns mycket smärtforskning är arbetsterapeutisk forskning inom långvarig smärta och smärthantering i princip obefintlig i jämförelse med andra behandlingsalternativ. Cirka 30 procent av samtliga längre sjukskrivningar i Sverige beror på långvarig smärta. Patientgruppen är stor och interdisciplinär smärtrehabilitering, när patienterna träffar flera olika yrkesgrupper, har visats ha långsiktigt bäst resultat. Det är vanligt att patienterna träffar läkare, sjukgymnaster och psykologer i primärvården, men de som har svårt med aktiviteter i vardagen bör även utredas av en arbetsterapeut för att få rätt hjälp menar arbetsterapeuten och forskaren Elisabeth Persson.

Problem i vardagliga aktiviteter

– Smärtdrabbade har ofta stora problem i vardagliga aktiviteter. De åtgärder som idag finns, för att öka eller bibehålla aktivitetsförmåga, har länge används inom specialiserade rehabiliteringskliniker. Men de arbetsterapeutiska åtgärderna är i princip outforskade, säger Elisabeth Persson, arbetsterapeut på Skånes universitetssjukhus.

Elisabeth Persson har i sitt avhandlingsarbete undersökt om patienternas förmåga att hantera smärta förändrades efter rehabilitering och om vissa patientgrupper har bättre resultat än andra. Studien omfattar drygt 500 patienter med långvarig smärta.

– Patienterna fick uppskatta hur de klarade av de aktiviteter som de hade problem med, sin psykosociala situation och vilken typ av strategier de använde för att hantera sin smärta. Detta gjordes vid start och avslut av rehabiliteringsperioden samt ett år efter avslutad behandling säger Elisabeth Persson.

Förbättrad smärthanteringsstrategi

Under programmet med arbetsterapeutiska metoder, förbättrades smärthanteringsstrategierna och vid ettårsuppföljningen hade 30 procent av deltagarna goda strategier jämfört med 17 procent före.

Hon upptäckte också att kvinnor och mäns aktivitetsproblem skiljer sig åt. Medan kvinnor beskriver störst problem i samband med arbete och hushållssysslor, har män mer problem med att förflytta sig eller sköta personlig vård. Kvinnor förbättrades också mer under rehabiliteringens gång när det gällde hur nöjda de var med hur de klarade sina vardagsaktiviteter, än vad männen gjorde.

Förbättrad aktivitetsförmåga visade sig ha samband med förbättrad smärthantering. Fysisk aktivitetsbegränsning hade liten betydelse för förbättrad aktivitetsförmåga vilket talar för att aktivitetsstrategier kan vara viktigare än fysisk träning om man vill hjälpa patienter att förbättra sina vardagliga aktiviteter. Arbetsterapeuterna är en viktig del i detta.

– Vi behöver mer kunskap om varför smärtdrabbade har problem att klara vardagens aktiviter då det inte verkar ha samband enbart med ökad fysisk aktivitetsförmåga eller förbättrad smärthantering, konstaterar Elisabeth Persson.

Text: ÅSA HANSDOTTER 

Foto: Privat

Artikeln är tidigare publicerad av Lunds universitet, 24 april 2014