Publicerad
Kategori: Diabetes, Vad forskar du om?
Nyckelord:

Visa faktaruta!

Hon övergav tidigt planerna på att bli vägarbetare. En starkt bidragande orsak till det var hennes farbror Thomas Walz, cancerforskaren, som tog henne med till labbet. Då fastnade hon för naturvetenskapen.

– Han visade mig hur man odlar celler, vad flytande kväve är och annat som var så fascinerande, säger Helena Jones.

Idag är hon forskare på Biomedicinskt centrum i Lund i gruppen ”Molekylär endokrinologi”. Hon står mitt i karriären, har börjat bygga upp en egen forskargrupp, handleder, tillsammans med professor Cecilia Holm, en doktorand.

Bygga en egen forskargrupp

– Målet är att ha en egen forskargrupp men inte för stor, två disputerade och två doktorander är nog lagom. Jag vill inte bara leda utan också hinna forska själv, även konkret i laboratoriet. En dröm är att jag om tio år fortfarande kan gå till labbet, öppna kylskåpet och veta vad som finns där.

För Helena Jones var det ingen tvekan att hon skulle välja det Naturvetenskapliga programmet på gymnasiet.

– Men sen visste jag inte vad jag ville göra tills jag upptäckte att det finns en utbildningen till biomedicinare. Som gjord för mig.

– Jag hade inte betyg för att läsa medicin och det hade nog inte passat. Jag är alldeles för blödig. Biomedicin, det var perfekt, konstaterar Helena Jones.

Ett spännande projekt

Hon doktorerade vid Lunds universitet 2007 och avhandlingen handlar om mekanismer som reglerar utsöndringen av insulin från betacellerna och framför allt om ett enzym (fosfodiesteras 3B eller PDE3B) som spelar en viktig roll.

Helena Jones

– Nu fokuserar jag på ett annat protein, Adiponutrin, vars funktion är okänd. Det är ett riktigt spännande projekt, säger Helena Jones..

Kartlägga signalvägar

I en artikel som publicerades redan under doktorandtiden visade Helena Jones och medförfattare att enzymet reglerar cAMP-signalen som förstärker insulinfrisättningen från betacellen.

– Min inriktning är att kartlägga molekylära signalvägar i betacellen och senare också i andra vävnader, exempelvis fett och lever, säger Helena Jones.

I studien använde de genmanipulerade möss som hade dubbelt så mycket PDE3B-enzym i sina betaceller jämfört med normala möss.

– Sedan belastade vi mössens ämnesomsättning genom att föda upp dem på en diet med mycket fett, 58 procent av deras energiintag kom från fett, berättar Helena Jones.

Liknar förstadier till typ 2 diabetes

Två månader senare hade de möss som hade för mycket PDE3B-enzym i betacellerna utvecklat störningar i sockeromsättningen på ett sätt som påminner om förstadiet till typ 2 diabetes hos människor.

De hade även andra rubbningar, till exempel trefaldigt ökad mängd av det farliga blodfettet triglycerid.

– Förklaringen är att den höga halten av enzymet PDE3B motverkade den förstärkning av insulinfrisättning som cAMP står för.

Två bitar i ett stort pussel

I regleringen av blodets sockernivå deltar många sam- och motverkande substanser och signaler i komplex växelverkan. Två av dem är alltså cAMP som förstärker och PDE3B som försvagar.

– De är två bitar i ett stort pussel och vi måste bättre förstå varför människor insjuknar i typ 2 diabetes om vi ska kunna utveckla nya sätt att behandla eller förebygga sjukdomen, konstaterar Helena Jones.

Hon ser det i två steg. Först, ta reda på hur den molekylära signalvägen går. Sedan, försöka påverka den.

– Det finns medel som hämmar PDE3B-enzymet och alltså skulle kunna gynna insulinfrisättningen men de är inte specifika nog vilket ger många oönskade effekter. Ett medel som dämpar PDE3B-aktiviteten så att det blir mer cAMP kvar enbart i betacellen skulle kunna vara ett sätt öka insulinfrisättningen och därmed bidra till en bättre sockeromsättning hos patienter.

Mångflyttare som landat

Hon kommer från Stockholm, bodde som barn i USA några år, har studerat i Linköping och var efter doktorsavhandlingen en tid post-doc i Massachusetts, USA. Men nu har hon inga planer på att lämna Skåne.

– Nej, jag trivs mycket bra här.

Kanske är innebandyträningen med grabbarna på Sony i Lund en av anledningarna.

– Min man arbetar där och jag är med ibland när de tränar. Tidigare höll jag på med ganska mycket fysisk aktivitet; simning, klättring, snowboard. Idag finns det inte lika mycket tid.

Låter inte karriären gå ut över familjen

Ett skäl till det är familjen med sonen Elliot, två år.

– Jag låter inte min karriär gå ut över min familj. Jag går hem från jobbet klockan fem. Det måste gå att vara en bra mamma fast man arbetar med forskning, säger Helena Jones.

Ett annat tungt vägande skäl till trivseln i Lund är arbetesplatsen.

– Det är så bra stämning här, på hela våningsplanet, säger Helena Jones och visar runt med armen.

– Och det beror mycket på  Cecilia Holm och de andra seniora forskarna här, tillägger hon.

God stämning på arbetet ska även hon bemöda sig om att ha i den blivande egna forskargruppen.

– Skapa de bästa förutsättningarna, ha tillit till medarbetarna så att de kan arbeta fritt och kreativt. Då gör man också den bästa forskningen.

Text och foto: TORD AJANKI

Artikeln är tidigare publicerad på Diabetesportalen, 27 augusti 2012