Publicerad
Kategori: Leder, muskler och skelett, Vad forskar du om?
Nyckelord:

Visa faktaruta!

Ben har en unik förmåga att läka efter skada och bilda ny frisk vävnad. Ibland fungerar dock inte läkningen på ett bra sätt utan dött ben bryts ner snabbare än vad nytt starkt ben hinner bildas. Sker detta vid en led kan det ge svåra följder av ledsvikt, artros, vilket medför smärta och nersatt funktion. Resultatet blir ofta operation och ledprotes. Jan Juréus, nybliven doktor i ortopedi vid Lunds universitet har framgångsrikt sökt efter en lösning på problemet.

Vävnadsdöd i skelettet kan uppstå av olika orsaker varav benbrott är en. Men även medicinering med kortison, vissa reumatiska sjukdomar och alkoholism kan ligga bakom.

– Ibland vet vi inte orsaken till vävnadsdöden, säger Jan Juréus. Den kan uppstå spontant också. I vilket fall kan det leda till kraftig smärta och nersatt funktion i den led som drabbas.

Om det område av skelettet som drabbats av vävnadsdöd ligger nära ledytan i en viktbärande led som höft-, knä- eller fotled, kan det få stora konsekvenser. Under läkningen sjunker benet ihop och det utvecklas en artros, ledsvikt.

Bisfosfonater minskade risken för ledsvikt

Jan Juréus har följt upp hur det har gått för olika patienter som behandlats för den spontana formen av skelettdöd i knäleden. Han fann att prognosen var sämre för äldre människor samt vid större angrepp på leden; andelen som behöver opereras ökar då.

jan_jureus_medium

Jan Jureus har undersökt om ett särskilt läkemedel, bisfonater, som används mot benskörhet kan minska risken för att utveckla artros efter vävnadsdöd.

I sin doktorsavhandling undersöker Jan Juréus speciellt om ett särskilt läkemedel, bisfosfonater, som används mot benskörhet kan minska risken att utveckla artros efter vävnadsdöd. Genom djurstudier mättes effekten av hur det går när dött ben ska omvandlas till levande under belastning så som ju sker vid en led. När bisfosfonater användes minskade risken för ledsvikt i jämförelse med när försöken gjordes utan läkemedlet.

– Vi fann att resultaten stöder vårt antagande att bisfosfonater också kan användas inom sjukvården vid vävnadsdöd i viktbärande leder, att risken för artros minskar vid sådan behandling, säger Jan Juréus.

Unga patienter

En fraktur på lårbenshalsen kan även inträffa hos barn och ungdomar, även om det är ovanligt, men det kan inträffa vid högenergiskador som trafikolyckor, fall från höga höjder eller vid utförsåkning på skidor. Frakturen opereras, men ofta leder skadan till en alldeles för tidig artros i höften.

– Vi tror att detta kan bero på att blodförsörjningen till ledhuvudet i höftleden ibland skadas i själva frakturögonblicket. När blodförsörjningen kommer igång igen och nytt ben ska bildas överväger i början de bennedbrytande cellerna och delar eller hela ledhuvudet riskerar att utveckla en vävnadsdöd, säger Jan Juréus.

Blodcirkulation avgörande

De senaste åren har därför barn och unga vuxna i Lund och Malmö, vilka drabbats av den här sortens benbrott, undersökts om de har kvar en tillräcklig blodcirkulation i ledhuvudet efter operation.

– I en undersökning av hur det gick för de här patienterna fann vi att alla brott med normal blodcirkulation läkte fint med bevarat ledhuvud och ingen utveckling av artros. Men om hela eller delar av ledhuvudet saknade blodcirkulation fanns risk för vävnadsdöd och utveckling av artros, säger Jan Juréus.

Unga patienter med höftfraktur kan därför i framtiden komma att delas upp mellan dem som har nedsatt cirkulation i ledhuvudet och som bör ha en försiktigare återgång till normala aktiviteter och kanske också läkemedelsbehandling med bisfosfonater och dem som har en normal cirkulation och som kan komma igång med sin träning tidigare.

Text och foto: ANNA-MI WENDEL

Texten är tidigare publicerad av Lunds universitet, 20 oktober 2014