Vetenskap & Hälsa

”Kirurgen som opererade mig sa att cancern kanske finns kvar”

2018-11-15

Erik Agger är doktorand vid Lunds universitet. Här berättar han om sin egen forskning.

Kirurgi är vårt viktigaste redskap för att bota cancer i tjocktarm och ändtarm. Ofta är behandlingen en stor utmaning både för patienten och för oss som försöker bota den. Vi rör oss ibland på gränsen av det möjliga, både kirurgiskt och för patienten. Vad händer då när tumören kanske finns kvar?

Varje år opereras 1500 personer i Sverige för cancer i ändtarmen. De flesta som insjuknar är omkring sjuttio år gamla, nyblivna pensionärer som ännu ser fram emot många friska år av livet med tid för barn och barnbarn. Istället väntar för några intensiv behandling och för de flesta av dessa en mycket stor operation.

Genom en kombination av strålbehandling, operation och ibland tilläggsbehandling med cellgifter efter operationen är chansen idag att bli botad från sin cancer långt mycket större än att inte bli det.

Oklart om allt är borta

Vid behandling av ändtarmscancer är operation med ordentlig marginal mellan tumör och frisk vävnad det som minskar risken mest för återfall. Tyvärr är det ibland så att tumören är stor eller har växt på ett komplicerat sätt utanför tarmväggen som gör det svårt att operera med bra marginal till frisk vävnad.

Min forskning handlar om dessa tumörer, där vi trots effektiv krympande förbehandling med strålning och optimal kirurgisk teknik inte alltid kan vara säkra på att all tumörvävnad är borta.

Vi är idag inte säkra på vad vi ska göra för dessa patienter. Att operera igen är ett komplicerat och riskfyllt alternativ och vi vet inte vilken nytta extra cellgiftsbehandling ger.

Mer kunskap kan bota fler

Genom att följa upp patienter som behandlats för ändtarmscancer vill vi svara på hur det går för patienter med avancerade tumörer. I mitt avhandlingsarbete kommer vi fokusera på fall där den kirurgiska behandlingen inte kunnat utföras med tillräckliga marginaler, på särskilda inre egenskaper hos tumören som ökar risken för att den ska komma tillbaka samt hur ändtarmscancer sprider sig lokalt i bäckenet redan innan patienten blir opererad.

Kan vi lära oss mer kan vi bota fler patienter. Vi kan med mer kunskap våga att ge tuff behandling när vi vet att den gör nytta. Vi kan också, vilket ibland är ännu viktigare, lära oss när en behandling bara riskerar att skada patienten utan att bidra till mindre sjukdom eller bättre överlevnad.

Behandlingen av ändtarmscancer har de senaste trettio åren varit en framgångssaga där ständiga förbättringar kunnat ge livet tillbaka till otroligt många patienter. Nu ställer vi några frågor till, vars svar förhoppningsvis kan flytta gränsen för det möjliga ytterligare en bit framåt.

Text: ERIK AGGER


 

istock.com/Satenik_Guzhanina

FAKTA tjock- och ändtarmscancer

Ändtarmscancer är tillsammans med tjocktarmscancer en av våra vanligaste cancerformer där förekomsten dessutom ökar. Förändrade kostvanor och att vi lever längre anses bidra mest till detta. Symtom på sjukdomen kan vara förändrade avföringsvanor, blod i avföringen och viktnedgång. Tidig upptäckt av tumören är mest avgörande för prognosen. Det finns idag ingen nationell screening men screening har införts och införs på flera håll både internationellt och i Sverige. Inför operation utreds patienterna med videoundersökning av tarmen, vävnadsprover från tumören, skiktröntgen samt magnetkameraundersökning.