Helena Hansson är forskare och sjuksköterskespecialist på Rigshospitalet i Köpenhamn. Hon har nyligen disputerat med en avhandling som handlar om vård i hemmet för barn med cancer.

Forskningen har bedrivits i samarbete mellan Rigshospitalet i Köpenhamn och Lunds universitet, och visar att behandling i hemmet kan förbättra barnets livskvalitet, är medicinsk lika säker och kostar detsamma som ett ambulant besök och mindre än en sjukhusvistelse.

– Det här har blivit väldigt positivt – barn och familjer säger att vården i hemmet har hjälpt dem att komma hela ur sjukdomsperioden, säger professor Inger Hallström som leder forskargruppen ”Barns och familjers hälsa & reproduktiv hälsa” vid Lunds universitet.

– Det har hjälpt dem att upprätta en normalitet i vardagen och samtidigt har barnen fått en säker behandling. Resultaten har varit så positiva att man sedan 2010 har infört den här sjukhusbaserade hemsjukvården som en rutin i Köpenhamn.

Se inslaget i dansk TV

Läs mer om Inger Hallströms forskning: Vård utifrån barnens behov

Nyhet från Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet, 25 april 2012

Related posts:

1. Skriver om sviterna av cancer hon fick som barn
2. Vård utifrån barnens behov förenklar vardagen
3. TEMA: Cancer hos unga

Att både förstadium till diabetes och konstaterad diabetes ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar är känt. De nya resultaten visar dock att riskökningen verkar avta med åldern, inte bara hos dem med diabetes vilket tidigare forskning antytt, utan också bland dem som befinner sig i förstadium till sjukdomen.

- Vill vi öka förståelsen för sambanden mellan hjärt-kärlsjukdomar och diabetes är det viktigt att även forska kring dem som ännu inte utvecklat diabetes men som har förhöjd sockernivå. Hela blodsockerspektrat är intressant att studera närmare, säger Margrét Leósdóttir, forskare vid Lunds universitet och kardiolog vid Skånes universitetssjukhus.

Hjärtat åldras i förtid

Det var relativt sett fler med blodsockerrubbningar i gruppen medelålders (50-69 år) som drabbades av hjärtinfarkt och stroke, än i gruppen äldre (70 år och uppåt) vid en jämförelse med dem som har normalt blodsocker.

- En tänkbar orsak är att hjärtat åldras tidigare bland dem med förstadium till diabetes och utvecklad diabetes än hos friska. Man har hos medelålders diabetiker konstaterat att hjärtats muskulatur stelnar och att hjärtats funktion försämras 10-20 år i förtid. Detta kan vara mer kritiskt för medelålders än för äldre, bl.a. eftersom vi sedan tidigare vet att kroppen tycks vara mer tolerant mot höga blodsockernivåer och diabetes när man blir äldre, säger Margrét Leósdóttir.

Äldre med förhöjt blodsocker eller utvecklad diabetes har dock en ökad ansamling av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, understryker Margrét Leósdóttir. Hit hör högt blodtryck och fetma. De uppvisar även sämre självskattad hälsa än personer med normalt blodsocker, det sistnämnda mer uttalat bland kvinnor. Det är därför viktigt med fortsatt fokus på äldre i forskningen, anser hon.

Studier från Skåne och Island

Det har tidigare varit sparsamt med fördjupad forskning kring riskerna för hjärt-kärlsjukdomar bland äldre med förhöjt blodsocker eller diabetes. Det beror bl.a. på att det finns få studier som kan ligga till grund för forskningen. I detta fall utgörs underlaget av två befolkningsstudier, från Malmö och Reykjavik, där ca 18 000 personer respektive ca 6 000 har personer deltagit.

Deltagarna har besvarat detaljerade frågeformulär, och bl.a. har deras vikt, längd, puls och blodtryck kontrollerats. En del av deltagarna har också undersökts med ultraljud och ett speciellt test som mäter belastningen på hjärtat (Nt-proBNP).

Text: BJÖRN MARTINSSON

Nyhet från Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, 23 april 2012

Related posts:

1. Olle Melander: Genetisk risk och hjärt-kärlsjukdom
2. Ny mekanism bakom hjärt- kärlsjukdom vid diabetes beskriven
3. Tretton gener som kan öka risken för hjärt-kärlsjukdom

Anna Forsberg, en av landets yngsta professorer i vårdvetenskap, började intressera sig för dessa patienters livskvalitet.

– En läkare sa till mig i mitten på 90-talet: Men Anna, det viktigaste är väl att patienten överlever? Idag 20 år senare, kommer de frågor upp som vi vårdvetare tittar närmare på – nämligen konsekvenser för det dagliga livet, berättar Anna Forsberg.

Studie av livskvalitet gav ny insikt

I Annas forskning om livskvalitet efter en levertransplantation framkom att varannan transplanterad hade smärtor i händer och fötter vilket påverkade det dagliga livet. Det visade sig senare bero på avstötningsmedicineringen – något som inte uppmärksammats tidigare.

Anna tittade även på copingmönster (upplevelse) över tid där en brytpunkt för många transplanterade var ett halvt år efter operationen. Då förväntade sig omgivningen att den transplanterade skulle komma tillbaka till vardagslivet och vara ”som vanligt” – något som själv upplevdes som konfliktfullt av den transplanterade.

Vad påverkar organdonationer?

Forskningen inom organtransplantation och organdonation fortsätter och Anna leder en forskningsgrupp med vårdvetare. En av frågorna som ställs är vad som påverkar organdonationer, alla som är möjliga donationer inom intensivvården blir nämligen inte donatorer.

– Det har visat sig att den enskilt största faktorn är IVA-personalens inställning till organdonation. Hälften av alla IVA-sköterskor litar inte på att en hjärndöd personen verkligen är konstaterad hjärndöd, säger Anna.

Det här handlar inte om intellekt utan en känsla som leder till handling. Om tanken är i strid med känslan blir ofta följderna att frågan om donation aldrig tas upp med den hjärndödes anhöriga.

Tydliggöra frågor om organdonation

Forskargruppen har utvecklat ett instrument att mäta handlandet och attityden till organdonation. Det handlar om tre delar där man dels ska skydda donaterns värdighet, dels företräda en möjlig donators rättigheter och den tredje delen är att jobba på ett strukturellt plan för att tydliggöra frågorna om organdonation.

– Det här är saker som på ett fundamentalt plan engagerar och handlar om hur det är att vara människa. Att vara patient, närstående eller sjuksköterska medför att vi måste beröra och ta ansvar för det här viktiga. Det får inte sjabblas bort! säger Anna Forsberg.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Nyhet från Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet.

Related posts:

1. Maria Norstedt: Livet efter stroken
2. Snabbare återhämtning efter cancerbehandling
3. De äldre ska få leva livet som vanligt

- Det som kan förvåna vid en granskning av samarbetet är att läkarna och handläggarna kan vara helt överens om en patients problem, men sakna språk och gemensamma strukturer för att effektivt kunna lösa problemen tillsammans, menar Jenny Hubertsson.

Istället skapas nya problem:

- Bristen på bra kommunikation mellan läkarna och försäkringskassan gör ofta att patienten kommer i kläm av rent byråkratiska skäl. Det här upptäckte jag vid en studie för några år sedan. Då intervjuade jag läkare och handläggare för att höra vad de tyckte om samarbetet.

Patienten vill ha kontroll

Därefter har Jenny Hubertsson intervjuat patienter för att höra hur de upplever samarbetet och vad det betyder för deras rehabilitering.

- Det är viktigt för patienten att sjukvård och handläggare lyssnar på dem och ser dem. Patienten vill också veta hur systemet fungerar för att bättre kunna ta makten över sin egen rehabilitering. De vill ofta själva göra något åt sin situation och behöver vägar för det.

- Det handlade dessutom mer om att lära sig leva med sina begränsningar och själv hitta ett jobb de skulle klara av. Det var en bättre väg, menade de jag pratade med, än att passivt vänta på att bli frisk eller myndigheterna skulle ordna en lösning.

Vad som också framkom var, till exempel, att patientens rehabilitering går bättre om den upplevs som hel snarare än som splittrad. Det senare är fallet när patienten tvingas ha många olika läkarkontakter och får nya handläggare, etc. En sådan verksamhet skapar oklarheter, inte minst av att de båda ovan nämnda yrkesgrupperna tenderar att tillämpa motstridiga språkbruk för att beteckna vad som är fallet och vad som måste göras, etc.

Risken högre vid lägre status

Men det finns en annan problematik också som är kopplad till sjukskrivningarna överhuvudtaget. Och det är den som Jenny Hubertsson nu fokuserar på:

- Risken för att bli sjukskriven är högre om du har en lägre socioekonomisk status. För den gruppen är risken också högre att utveckla artros. Så en fråga jag följaktligen ställer mig är om det är större risk för dem med lägre socioekonomisk status att hamna i sjukskrivning när de drabbas av artros?

Socioekonomisk status är ett sätt att dela in personer utefter verksamhet och yrke, som till exempel så kallat högre och lägre tjänstemän samt arbetare. Och artros, eller ledförslitning, är en av våra stora folksjukdomar. Det här är kända fakta, men kopplingen mellan socioekonomisk status och sjukdom är inte lika klarlagd. Något som intresserar Jenny Hubertsson att titta närmare på, bland annat.

- Istället för att se på sjukskrivna som en homogen enhet vill jag undersöka hur sjukskrivningar är kopplade till diagnos och yrke. Tunga manuella jobb toppar helt klart listan, till exempel, och i min kommande forskning vill jag granska just det här sambandet närmare.

Viktig satsa på patienter med knäartros

Hennes avhandling fokuserar på sjukskrivning vid sjukdomar i rörelseorganen med artros som exempel. Hittills har Jenny Hubertsson hunnit med att i en så kallad kvalitativ studie intervjua patienter om hur de upplever samarbetet mellan Försäkringskassan och sjukvården. Och hon har även med hjälp av nationella kvalitetsregister genomfört kvantitativa studier som resulterat i en artikel om risken för sjukskrivning och sjukersättning vid artros:

- Patienter som fått diagnosen knäartros hade dubbelt så hög risk för sjukskrivning. Och de hade 40-50 procents ökad risk för att ha fått sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension, jämfört med totalbefolkningen som i vår undersökning var hela Skånes befolkning. Detta visar på att patienter med knäartros är en viktig grupp att satsa på även i sjukskrivningssammanhang.

Om sitt arbete med intervjuer säger hon så här:

-Det gäller att finna den röda tråden, om det nu finns en sådan. Att vaska fram det som alla säger, göra innehållsanalyser och få fram kategorier. Jag är statsvetare vilket har betydelse för hur jag ser på det som framkommer.

Ville veta mer

Jenny Hubertsson anställdes som utredare vid dåvarande forsknings- och samarbetsprojektet MORSE för nio år sedan. Avsikten var att MORSE ville kartlägga sjukskrivningarna och samarbetet med Försäkringskassan. (Vid senaste årsskiftet övergick MORSE i att vara forskningsresursen Epi-Centrum med FoU-Centrum vid Region Skåne som huvudman.) Statsvetaren blev nyfiken på att veta mer och stannade kvar på arbetsplatsen och blev för två år sedan även doktorand vid densamma.

Jenny Hubertsson går i sin forskning nu vidare med en studie över ifall sjukskrivning och sjukersättning påverkas av socioekonomisk bakgrund. Och hon har också planerat för att titta närmare på sjukskrivningslängden vid olika diagnoser.

Register viktiga i hennes forskning

Doktoranden har här stor hjälp av de register och vårddatabaser som finns till förfogande, inte minst Region Skånes vårddatabas som innehåller data om alla patienter som sökt vård i Skåne sedan 2003:

- Vårddatabasen är förvånansvärt lite utnyttjad i forskningen. Jag skulle själv inte kunna genomföra min studie, till exempel, utan vårddatabasen. Jag tycker det är fantastiskt att det finns en sådan databas! Och det tycker omvärlden också när jag någon gång är utomlands och föreläser om vilken forskning som är möjlig att genomföra i Sverige.

Text & foto: ANNA-MI WENDEL

Related posts:

1. Tai chi för att lindra smärta och öka rörlighet vid artros
2. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos
3. Olika sorters ljus ger olika spektrum

Karin Johansson är sjukgymnast och blev intresserad av en av cancerbehandlingens biverkningar – lymfödem – när hennes egen moster insjuknade i bröstcancer. Då – i slutet av 80-talet var det en ny massagemetod som gällde som behandling av lymfödem:

- Jag masserade dag ut och dag in och det blev en tröstlös situation där jag till slut började undersöka andra behandlingsalternativ, säger Karin Johansson.

Lymfödem visar sig i en svullnad som uppkommer när lymfvätska samlas i kroppen, ofta i en arm eller ett ben. Det beror oftast på att lymfknutor eller lymfkärl har tagits bort eller skadats i samband med operation eller strålbehandling vid cancer. Lymfödem är oftast en kronisk sjukdom och påverkar därför livskvalitén under hela livet.

Snabb behandling

Karins forskning visar att riskgruppen för lymfödem är de patienter som fått massiv behandling – dvs fått körtlar bortopererade i armhåla samt fått strålning mot samma ställe. Runt 40 % av patienterna i riskgruppen får lymfödem och av dem är det cirka 80 % vars ödem kan hållas på en låg nivå eller rent av försvinna, eftersom man sätter in behandling snabbt.

När ödem tvärt om inte behandlas, förvandlas vätskorna i kroppen till fett och då blir nästa åtgärd kirurgi. Behandling av lymfödem består framförallt av att man bandagerar kroppsdelarna och med hjälp av kompression trycker tillbaka vätskan från vävnaden.

Inaktivitet ohälsosamt

En annan följd av Karins forskning är att man inte längre tror att belastning och tungt jobb, så länge man är i rörelse, förvärrar ödemet:

- Tidigare sa man att man skulle vara rädd om armen och inte bära mer än två liter mjölk och liknande felaktigheter. Studien visar att det är precis tvärt om – inaktivitet är ohälsosamt och det är nyttigt att jobba med sin muskelpump och gärna styrketräna med sunt förnuft.

Nya mätmetoder

För att mäta lymfödem i armen använder man sig av Arkimedes princip – man sticker helt enkelt ner armen i ett kärl med vatten och mäter hur mycket vatten som rinner över. Då kan man jämföra bägge armarna med varandra och även se hur ödemet förändras över tid.

Nu har det kommit ett nytt mätinstrument – en sk MoisterMeter – som liknar en bred penna som man riktar mot ödemområdet och mäter av hur mycket vätska det finns i huden. Denna nya teknik gör att man även kan utöka forskningen till bröstödem – något som av naturliga skäl tidigare varit svårt att mäta.

- Vi ser att problemen med bröstödem är mycket större än vi tidigare trott och därför utökar vi nu forskningen till att innefatta även detta område. 

Text och foto: ÅSA HANSDOTTER

Nyhet från Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Medicinska fakulteten, Lunds universitet, 13 april 2012

Related posts:

1. Skånsk behandling av lymfödem sprids till Danmark
2. Bertil Johansson: Barnleukemi är fokus för hans forskning
3. Karin Jirström: Att spå i tumörvävnad

Sjukgymnastens roll är att både vägleda och behandla vid t ex långvarig smärtproblematik. Tillsammans formuleras mål och delmål och man kommer överens om vad som kan uppnås. Det kan gälla olika typer av konkreta förändringar i arbets- och livssituationen. Ett mål för många som söker primärvård idag är att öka sin fysiska aktivitetsnivå och där är fysisk aktivitet på recept ett viktigt koncept. På individnivå handlar förändringsarbete mycket om att öka motivationen till att vilja förändra sitt beteende:

- Många har en låg tillit till sin förmåga att själv klara av att förändra sin arbets- och livssituation. Vi har utvecklat instrument som mäter individens motivation och sedan tittar vi närmare på vilka faktorer som kan höja den, berättar Gunvor Gard.

En gemensam nämnare för att höja motivationen är det sociala stödet från arbetsgivare, arbetskamrater, familj och vänner. När det gäller personer med långvarig smärtproblematik samarbetar Gunvor med primärvården för att lyfta fram och utvärdera relevanta åtgärder för att minska smärta och öka funktions- och arbetsförmåga.

Men Gunvor arbetar även mycket med att utvärdera psykosociala och organisatoriska förändringar – till exempel hur personalen mår när man genomför en omorganisation. Eller hur man genom hälsofrämjande insatser på arbetsplatsen kan hjälpa arbetstagare till ökad hälsa och arbetsförmåga.

- Det är viktigt med ett helhetsperspektiv på hälsa och arbetsmiljö där vi har balans mellan arbetets krav och den egna kapaciteten för att vi ska klara av arbetslivet och/eller en rehabilitering tillbaks till arbetet, avslutar Gunvor.

Text & foto: ÅSA HANSDOTTER

Nyhet från Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet.

Related posts:

1. Rullstolar och bänkpressar – visst hör de ihop!
2. Kropp och själ hör ihop
3. Gunnar Flivik: Allt bättre resultat för proteskirurgin

Foto: Dreamstime

En ny försöksmodell ger unika möjligheter att studera vad som händer på gennivå hos patienter med akut myeloisk leukemi. Forskarna har visat att två vanliga mutationer som samarbetar leder till en mycket snabbare utveckling av leukemin. Försöksmodellen kan också användas för att studera effekten av olika läkemedel mot leukemi som är under utveckling.

Leukemi är cancer i benmärgen där blodkropparna bildas. Blodkroppar utvecklas ur stamceller, celler som har förmågan att bilda alla typer av blodceller. På vägen från stamcell till färdig blodkropp mognar cellerna undan för undan till allt mer specialiserade celler för att till sist komma ut i blodet som färdiga röda eller vita blodkroppar eller blodplättar.

Vid leukemi uppstår störningar i mognadsprocessen så att en del celler stannar upp i utvecklingen. Det som då händer kan liknas vid en plötslig fördämning i ett vattendrag, där vattennivån stiger uppströms om fördämningen medan det råder vattenbrist nedströms. Konsekvenserna vid leukemi blir att produktionen av mogna fungerande blodkroppar avstannar, det uppstår blodbrist, samtidigt som en del mellanprodukter blir bara fler och fler och tar över utrymmet i benmärgen.

Mutationer som följer på varandra

Leukemi beror på att det uppstår ett antal, på varandra följande genetiska förändringar, mutationer i någon eller några av de stadier som cellerna genomgår under mognadsprocessen. Det finns olika typer av leukemier beroende på vilka celler i mognadsprocessen som drabbas. Vid akut myeloisk leukemi, AML, drabbas produktionen av granulocyter som är en viss sorts vita blodkroppar.

- Ett genomgående mönster vid leukemi är att det först uppstår en mutation som blockerar den fortsatta mognadsprocessen och som sedan följs av en annan mutation som gör att de celler som inte kommer vidare i sin mognadsprocess börjar föröka sig i en allt snabbare takt. Dessa kan så småningom utvecklas till cancerceller, säger Kristian Reckzeh, doktorand vid Sektionen för molekylärmedicin och genterapi. I maj lägger han fram sin avhandling.

Nytt verktyg bekräftar samarbete

Han har studerat två olika mutationer som är vanliga i samband med AML. Syftet har varit att ta reda på om och i så fall hur dessa mutationer samarbetar och om de i så fall påskyndar utvecklingen av cancerceller. Det har tidigare varit mycket svårt att studera de här mutationerna eftersom det inte har funnits några bra verktyg, s.k. försöksmodeller för detta.

Kristian Reckzeh och hans kollegor har utvecklat en så kallad ”musmodell”. Kortfattat innebär det att man har korsat fram möss som utvecklar AML och där sjukdomsförloppet i mössen återspeglar på ett bra sätt det som händer hos människor med AML.

- Med hjälp av modellen har vi kunnat bevisa att det sker ett samarbete mellan dessa två mutationer. Möss som hade båda mutationerna utvecklade leukemi mycket snabbare.

Omogna celler som vägrar att dö

Den första mutationen, i Cebpa-genen, påverkar en så kallad transkriptionsfaktor, vars uppgift är att sätta på eller stänga av gener. När den inte fungerar som den ska blockeras vägen som leder till mogna granulocyter. Om denna mutation följs av en annan, i Flt3-genen, påverkas en sorts receptorer på cellyta som i sin tur påverkar cellens förmåga att överleva.

- Det leder till att vi får en ansamlig av omogna celler som inte dör och bara blir fler och fler.

Studera nya läkemedel

Kristian Reckzehs nya resultat är i första hand viktiga i ett grundforskningsperspektiv. De är ett mycket viktig bidrag till det enorma pussel som världens alla leukemiforskare lägger för att bättre förstå mekanismerna bakom hur leukemi uppstår och utvecklas. Ju mer vi förstår desto större är chansen att vi kan bota och kanske till och med förhindra att sjukdomen uppstår.

- Men det finns faktiskt en direkt praktisk tillämpning av vår försöksmodell. Den kan användas för att studera effekten av olika läkemedel som är under utveckling, säger Kristian Reckzeh.

Text & porträttfoto: EVA BARTONEK ROXÅ 

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel mars 2012

Related posts:

1. Kees-Jan Pronk: Kan åldrande celler leda till nya behandlingar av blodcancer?
2. Protein som muterar ökar risk för blodcancer
3. Cancerstamceller orsak till återfall vid blodcancer

I kroppens celler finns vår arvsmassa, DNA, som innehåller gener. Generna utgör ritningen som bestämmer hur vi ser ut och fungerar. Alla celler innehåller samma gener. Men hur skiljer sig då till exempel en benmuskel från ett öga, trots att de byggs utifrån exakt samma ritning?

Som ett piano

Det handlar om hur generna används. Alla gener är inte påslagna överallt. I en muskelcell är bara muskelgenerna påslagna, och i ögat är istället ögongenerna aktiva. Man kan likna det vid ett piano; pianot har alltid samma tangenter, men man kan spela olika melodier på dem. Det är bara tangenterna som trycks ned som hörs. Kroppens system för att bestämma vilka tangenter som skall tryckas på, det vill säga vilka gener som skall vara påslagna, kallas epigenetik. Ordet härstammar från grekiskan och betyder över (=”epi”) genetik. Epigenetik fungerar som en länk mellan arv och miljö. Det finns olika så kallade epigenetiska markeringar. De kan sätta på en gen och fungera antingen som grönt ljus eller som stoppskyltar för om genen ska vara aktiv. Varför har då forskarnas intresse för epigenetik fullkomligen exploderat de senaste åren?

Miljön ändrar epigenetiken

Man har upptäckt att i flera sjukdomar, t ex cancer, har det blivit fel bland de epigenetiska markeringarna. Det kan handla om en anti-cancergen som på grund av någon miljöfaktor får för många ”stoppskyltar” på sig och inaktiveras. Det tilltalande med epigenetiken är att den går att förändra. Man kan inte göra något åt vilka gener man ärver av sina föräldrar, men miljön man lever i påverkar hur aktiva de är!

Styra generna med maten

Därför kan enäggstvillingar – trots att de delar samma gener – se olika ut och vara olika benägna att drabbas av sjukdomar. Miljön ändrar deras epigenetik. En miljöfaktor som vi har stor möjlighet att påverka är kosten vi äter. Mer och mer forskning visar att vissa födo- och näringsämnen har en direkt effekt på epigenetiken och därmed våra gener. Exempel på mat rik på sådana ämnen är grönt te och gurkmeja. I teorin innebär det att även om du är född med en gen som gör att du lätt går upp i vikt, så kanske du kan stänga av den genom att äta rätt kost!

Övervikt och typ 2 diabetes

Frågan är vad vi ska äta för att få epigenetiken på vår sida i kampen mot ohälsa. Detta vill forskare vid Lunds universitet ta reda på i ett nytt projekt om kost och epigenetik. Målet är att undersöka om vissa epigenetiska markeringar kan leda till övervikt och typ 2 diabetes. Nästa steg är att hitta mat och näringsämnen som kan motverka de epigenetiska markeringarna och därmed förebygga sjukdom. Lundaforskarna har hittat flera intressanta matkomponenter som kan förebygga viktuppgång hos möss. Nu återstår att se exakt hur ämnena påverkar kroppen och om de har epigenetiska effekter.

Epigenetik framtidens hälsovård?

Idag är det fler människor på jorden som lider av övervikt än av undernäring och svält. För att motverka denna utveckling är det nödvändigt att få en bättre förståelse för hur våra kroppar påverkas av kosten vi äter – ända ner på gennivå. Vet vi vilka epigenetiska markeringar vi vill motverka och vilken mat som kan göra detta, ökar våra chanser att förebygga välfärdssjukdomar. Tanken att kunna ta kontroll över sina gener är lockande. Vi är inte riktigt där ännu, men epigenetiken är en viktig post på vägen till framtidens hälsovård.

Text: LOVISA HEYMAN

Foto i artikeln: Colourbox

Related posts:

1. Jennie Wickenberg: Krydda dig till en bättre hälsa?
2. Fetmaepidemin sprider sig över världen
3. Samarbete över Sundet ger bättre vård av höft

Illustration av nervceller. Bild: Dreamstime

Parkinsons och Huntingtons är de vanligaste neurodegenerativa sjukdomarna som påverkar rörelseförmågan. Båda kännetecknas av olika former av nervcellsdöd och hopklumpning av proteiner i hjärnan. Den vanliga förklaringen till sjukdomarnas symptom har varit nervcellsdöd. Allt fler forskningsrön tyder dock på att synaptisk dysfunktion – d.v.s. fel i kontaktöverföringen mellan nervcellerna – spelar en viktig roll för sjukdomens början och utveckling.

Synapser är grundläggande enheter i hjärnan som förmedlar information mellan nervceller. Den signalöverföring och informationsbehandling som sker i synapserna styr alla kropps- och rörelsefunktioner samt kognitiva funktioner som uppmärksamhet, lärande, beslutsfattande, minne m.m.

Synaptisk dysfunktion tycks spela en central roll för sjukdomsbilden och utvecklingen av olika neurodegenerativa sjukdomar. Min forskargrupp (Neural plasticitet och reparation) försöker förstå de neurodegenerativa sjukdomarnas uppkomst och utveckling samt utveckla metoder för att motverka dem. Jag är särskilt intresserad av om och hur synaptisk dysfunktion, axondegeneration (att nervcellernas utskott förstörs) och avvikelser i den synaptiska formbarheten (plasticiteten) spelar in i sjukdomarnas inledningsskede innan utbredd nervcellsdöd tar vid.

Jag undersöker också om och hur neuroinflammation, i synnerhet i mikroglia, hjärnans inflammatoriska celler, kan vara ett resultat av synaptisk dysfunktion i dessa sjukdomar.

Mitt mål är att identifiera molekyler som är inblandade i dessa brister. Resultaten skulle kunna leda till nya mål för små läkemedelsmolekyler som kan återställa förlorade nervfunktioner.

Jag försöker också ta fram metoder för att ersätta förlorade nervceller vid dessa sjukdomar, framför allt genom stamcellstransplantationer vid Parkinsons sjukdom.

Text: JIA-YI LI

Från broschyren ”Professorsinstallation 16 mars 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Nya professorer berättar om sin forskning
2. Studerar hur sjukdomar utvecklas i minsta detalj
3. Innovativ behandling vid Parkinsons sjukdom

Förmågan att minnas exakt hur ett nytt ord lät eller att kunna göra två saker på en gång, t.ex. att minnas ett telefonnummer medan man letar efter en penna, kallas arbetsminne. Arbetsminneskapaciteten är en förutsättning för att lära sig nya ord och bygga upp ett ordförråd.

Undersökningar av barns arbetsminne kan även hjälpa till att förutsäga utvecklingen av färdigheter som berättande, läsning och skrivning. Många språksvaga barn har en begränsad arbetsminneskapacitet.

Tidigt inriktade jag min forskning på barn med s.k. specifik språkstörning. De senaste tio åren har jag använt teorier och metoder som vi har utvecklat för barn med sådan störning för att studera språk och kommunikation hos barn med hörselskador. Det finns mer än 1000 barn i Sverige med hörselnedsättning.

Även bland dem som har en mild eller måttlig hörselskada har nästan hälften problem med sin språkutveckling och bara 10–15% går vidare till högskola. Döva barn får idag ofta ett hörselhjälpmedel inopererat s.k. cochleaimplantat (CI), och de går ofta integrerade i vanliga skolklasser.

Vi har funnit att ett utmärkande drag för dem är svårigheter att minnas hur nya ord lät. Trots detta läser de till en början förvånansvärt bra, troligen bättre än de skulle gjort utan CI. Men språkljudsproblemen påverkar deras strategier i läsningen. Att ”ljuda” ett ord blir svårare än för barn med normal hörsel. Detta innebär en risk för att läsförståelsen halkar efter högre upp i åldrarna, när barnet möter nya, svåra ord i texter.

Vi har också visat att barn med CI i samtal tittar mer på sina hörande kamrater, frågar mer och på ett annat sätt än kamraterna. Frågetyperna verkar vara beroende av arbetsminnet.

Text: BIRGITTA SAHLÉN

Från broschyren ”Professorsinstallation 16 mars 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Birgitta Malmberg: ”Jetlag” efter nattjour håller i sig två dygn
2. Barn med cerebral pares vill också ha gympa
3. Hur påverkas små barn av föräldrarnas levnadsvanor?

Det finns många mycket olika sorters infektioner, alltifrån den livslånga HIV-infektionen, den kroniska höftprotesinfektionen till den akuta infektionen orsakad av ”mördarbakterien” eller den ”köttätande” bakterien som snabbt sprider sig i kroppen.

Mitt forskningsintresse har handlat om behandling av kroniska infektioner men framför allt om att utveckla snabb och tidig laboratoriediagnostik av akuta, livshotande infektionstillstånd. I denna diagnostik har det visat sig fruktbart att utnyttja samspelet mellan människans (värdens) immunförsvar och mikrobens (inkräktarens) försök att undgå detsamma.

Ett av mina huvudintressen rör diagnostik av infektioner med de mycket vanliga bakterierna stafylokocker och streptokocker, som bildar gifter (toxiner) när de angriper oss. Exempel på sådana ”giftiga” infektioner är den stafylokockorsakade ”tampongsjukan” och streptokockernas (”mördarbakteriernas”) Toxic Shock Syndrome.

Vi har kunnat påvisa brister i immunförsvaret mot dessa toxiner som vi numera kan behandla. Vid sepsis, populärt kallat ”blodförgiftning”, har vi å andra sidan visat att vårt välfungerande immunförsvar reagerar väldigt snabbt på angreppet. Vi kan därför ställa en mycket tidig diagnos genom att i blodprov påvisa ett specifikt ämne från denna försvarsreaktion, vilket leder till en omedelbar behandling av patienten. Vi kan också i prover från patienten direkt påvisa toxiner och andra ämnen som mikroberna utsöndrar.

Denna kunskap har vi använt för att tidigt diagnostisera allvarliga svampinfektioner. Dessa infektioner blir allt vanligare i modern sjukvård, framför allt hos cancerpatienter och individer med transplanterade organ eller stamceller.

Text: BERTIL CHRISTENSSON

Från broschyren ”Professorsinstallation 16 mars 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Infektioner kan bli livsfarliga
2. Bertil Johansson: Barnleukemi är fokus för hans forskning
3. Demenssjukdomar är svåra att diagnostisera

Foto: Dreamstime

Jag arbetar med att utveckla genterapi för läkning av skador i centrala nervsystemet. Eftersom centrala nervsystemets kapacitet för läkning av skador är begränsad och skador på hjärnan är ett så stort samhällsproblem, har omfattande forskning initierats på många olika plan. Jag arbetar direkt med nervcellernas funktion och skapar metoder för att kunna modifiera deras funktion på genetisk väg.

Förhoppningsvis ska våra forskningsprojekt leda till utvecklingen av nya genetiska metoder för behandling av hjärnskador hos patienter. Jag vill nämligen utveckla sätt att göra gener till medicin.

Generna för många tillväxtfaktorer och proteiner som tillverkar signalsubstanser är nu identifierade. Därmed har möjligheten öppnats att försöka rekonstruera skadade nervcellsnätverk med hjälp av genöverföring.

Det innebär i korthet att jag tillför cellerna egenskaper (i form av gener, s.k. transgener) som de behöver för att kunna hjälpa sig själva att läka. Fortfarande krävs dock omfattande grundforskning för att genterapi ska kunna utvecklas till en metod som kan användas på patienter.

Jag och min forskargrupp arbetar hårt med att utveckla metoder för att skräddarsy sådana transgenuttryck till specifika celltyper, samt att få dem att uttrycka höga eller låga nivåer av transgenerna beroende på skadans typ, vilka är viktiga mål i vårt arbete. Vikten av utvecklingen av nya, effektiva konstruktioner för genöverföring, liksom kritisk, systematisk analys av resultaten, kan inte överskattas.

Text: CECILIA LUNDBERG

Från broschyren ”Professorsinstallation 16 mars 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Marju Orho-Melander: Gener och diet i samspel
2. Tobias Cronberg: Allt fler behandlingar som kan rädda hjärnan vid stroke
3. Arne Lindgren: Gener och register öppnar nya möjligheter mot stroke

Svepelektronmikroskopisk bild på vita blodkroppar i lungvävnaden hos en KOL patient (vänster). De vita blodkropparnas identitet avslöjas med antikroppsbaserade infärgningstekniker, exemplifierat till höger som en röd och en grön population av immunceller. Foto: Jonas Erjefält

Många gånger är det en obalans i immunförsvaret som ligger till grund för utvecklingen av kronisk inflammation. Min forskning är centrerad kring inflammatoriska sjukdomar, särskilt de som drabbar luftvägarna.

Astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) tillhör våra folksjukdomar och orsakar ett omfattande lidande och en stor kostnad för samhället. Runt 300 miljoner människor lider av astma, och många patienter svarar inte på behandling. KOL förutspås bli den tredje vanligaste dödsorsaken inom kort, och idag finns ingen behandling mot den inflammation och vävnadsnedbrytning som leder till livshotande andnöd.

Målet för min forskning är att öka möjligheterna till bättre behandling. Utvecklingen av nya läkemedel hindras idag av bristande kunskap om vad som sker inne i den drabbade vävnaden, om vilka celltyper och vilka immunologiska processer som leder till att vävnader förstörs, och om vilka som skyddar.

Med hjälp av en unik vävnadsbank med prover från friska och sjuka lungor försöker jag och mina medarbetare förstå vad som händer med lungornas immunförsvar under olika stadier av astma och KOL och även luftburna virusinfektioner. Konkret tittar vi på tunna vävnadssnitt och använder avancerade mikroskopiska tekniker och datorbaserad bildanalys för att studera immunceller och inflammatoriska molekyler.

Det vi ser är att sammansättningen och aktiveringsgraden av vävnadens immunceller snabbt förändras vid exempelvis en infektion. Samma sak händer även när vävnaden utsätts för allergiframkallande ämnen eller tobaksrök.

Vid astma och KOL bildas varaktiga förändringar som gör att inflammationen underhåller sig själv och blir kronisk. Hur detta går till är ett mysterium som vi försöker avslöja med nya tekniker för att bättre tydliggöra komplexa immuncellsmönster och deras vävnadspåverkan.

Text: JONAS ERJEFÄLT

Från broschyren ”Professorsinstallation 16 mars 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Jonas Åkeson: Hjärnkoll på flöden och öden
2. Läkemedlet spåras i vävnaden med ny metod

Foto: Colourbox

Min forskningsinriktning bestämdes av en kliniskt problematisk situation – en kvinna i tidig graviditet bar ett barn med hjärtsvikt p.g.a. en allvarlig hjärtarytmi. Hjärtarytmin behandlades framgångsrikt med hjärtmedicin i livmodern. Det var första gången någonsin, och kvinnan födde ett friskt barn.

Detta fall ledde mig in på forskning rörande metodutveckling för att undersöka både fostrets cirkulation, utan behov av ingrepp, och sjukdomar i fosterlivet. Forskningen rör framförallt förändringar i blodcirkulationen i samband med hjärtarytmier, tillväxthämning och syrgasbrist.

För att studera detta använder vi ultraljud och s.k. Dopplerteknik, men också metoder för att mäta fostrets tillstånd med blodprovstagningar från navelsträngen under graviditeten. Vi genomför studier av blodflödesvågformen i fosterkärl såsom stora kroppspulsådern, artärer och vener i navelsträngen, halspulsådror, kärl i hjärnan etc. liksom av blodflöden i fosterhjärtat.

Fostret är mycket väl rustat för att ställa om cirkulationen i samband med syrgasbrist, bland annat ”prioriteras” cirkulationen i hjärnan. Vid hjärtarytmi kan man se att fostret kan ändra hjärtats s.k. slagvolym, vilket tillsammans med en ökning av hjärtfrekvensen, gör att hjärtats pumpfunktion säkras.

I s.k. translationell begynnande forskning, som utgått från problem hos individuella patienter, har vi använt samma modell för att med stamcellstransplantationer försöka nå längre i behandlingen av ärftliga ämnesomsättningssjukdomar.

I samarbete med andra forskningsgrupper utvecklar vi också bl.a. magnetresonansteknik för att mäta syrgasinnehåll hos fostret.

Jag har också intresserat mig för kvinnans bäckenbottenanatomi liksom kort- och långtidseffekter av bäckenbottenskador som kan uppkomma vid förlossning.

Text: GÖRAN LINGMAN

Från broschyren ”Professorsinstallation 16 mars 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Göran Olivecrona: Hjärtmassagemaskin från Lund räddar liv

Foto: Colourbox

Cancer orsakas av att celler delar sig på ett okontrollerat sätt. Tumörcellerna behöver mycket energi för att kunna dela sig och använder glukos som energikälla. Till sin hjälp har de proteiner som är specialiserade på att transportera in socker i cellen. Att förstå hur de här sockertransportörerna fungerar för att sedan kunna stoppa dem,  är ett av målen för Karin Lindkvists forskning.

Karin Lindkvist är docent i molekylär proteinvetenskap vid Lunds universitet och är specialist på proteinkristallografi. I sin forskning undersöker hon hur proteiner ser ut i minsta detalj och hoppas på det sättet få ledtrådar till hur de fungerar.

– I min forskningsgrupp fokuserar vi på att se hur proteiner samspelar med varandra och i förlängningen hur de påverkar cellens funktion, säger Karin Lindkvist. Sockertransportörerna är extremt viktiga men vi vet inte hur de ser ut, det finns inga strukturella studier på dem, fortsätter hon.

Proteiner har många funktioner

Proteiner finns i alla växt- och djurceller och har en mängd viktiga och nödvändiga funktioner. Att proteiner kan ha så många olika funktioner beror på deras komplexa och varierande form.  Den detaljerade beskrivningen av ett proteins struktur och form hjälper ofta till att förklara dess funktion.

Proteinkristall Foto: Karin Lindkvst

För att kunna se den tredimensionella formen på proteiner använder sig Karin Lindkvists grupp av röntgenkristallografi. Tekniken bygger på att man först får proteinet att bilda kristaller som man sedan skickar röntgenstrålar igenom. Röntgenstrålarna ändrar riktning när de träffar atomer i kristallen och med hjälp av det kan forskarna skapa en bild av hur proteinet ser ut.

Nya Läkemedel

Ett område där den här forskningen fått allt större betydelse är inom läkemedelsutveckling. Känner man till strukturen och formen på ett protein kan man också utforma läkemedel som optimalt passar in i proteinet och på så sätt kan påverka dess aktivitet.

– Cancerceller har väldigt många sockertransportörer och kan vi blockera dem är det en fantastisk möjlighet för cancerbehandling, säger Karin Lindkvist.

En tredimensionell modell av ett protein som transporterar vatten in i cellen. Bild: Karin Lindkvist. PLoS Biology 2009

Bakterietoxiner

Hon har tidigare visat strukturen för vissa bakteriegifter, toxiner, som bildas av stafylokockbakterier. De här toxinerna kan påverka immunförsvaret så starkt att man blir sjuk och kan få förgiftningssymptom, illamående och feber. Toxinerna aktiverar immunförsvaret genom att fästa sig på ett protein som finns i höljet på en viss typ av de vita blodkropparna, T-cellerna. Den detaljerade kunskapen om toxinerna kan nu användas för att ta fram läkemedel som hindrar eller mildrar effekterna av toxinerna.

– Min grupp är bra på att producera proteiner och kristallografi men vi kan inte de biologiska systemen lika bra, där behöver vi samarbeta med de som har större kunskap, säger Karin Lindkvist och menar att den kompetensen finns på medicinska fakulteten i Lund.

Genom att samarbeta med kemister som kan göra nya molekyler hoppas hon hitta ämnen som kan blockera sockertransportörerna och på sikt kunna användas för att svälta tumörerna och på så sätt hindra deras tillväxt.

TEXT: RAGNHILD AHLGREN

Related posts:

1. Virus möjlig bov bakom många fall av typ-1 diabetes
2. Karin Jirström: Att spå i tumörvävnad
3. Rickard Linnskog: Cancerforskningen blir kristallklar – tack vare jästsvampar!

Foto: Colourbox

Leukemi är den vanligaste cancerformen hos barn. Bättre diagnostik och effektivare behandling har gjort att drygt 80 procent av barnen blir friska. Ett fåtal drabbas dock av återfall och de är fokus för Bertil Johanssons forskning.

Bertil Johansson är läkare och professor i klinisk genetik vid Lunds universitet. Hans grupp gör genetiska analyser och försöker identifiera förändringar i arvsmassan i leukemicellerna hos de barn som får återfall.

-Det hade inte varit dumt om vi redan vid diagnos kunde göra en analys och se att det här är en farligare form som vi skulle behandla annorlunda redan från början, säger Bertil Johansson.

Detaljerad diagnostik

Idag vet forskarna att leukemi beror på att det uppkommer förändringar i cellens arvsmassa och flera olika avvikelser har identifierats. Varje avvikelse innebär en särskild leukemityp som kräver en speciell behandling. Ju mer detaljerad diagnos, desto större möjlighet till en riktad och effektiv behandling.

-Redan idag får barnen olika behandling baserat på vilka genetiska förändringar som finns men vi behöver dela upp dem mer, säger Bertil Johansson.

Inom leukemidiagnostiken använder man olika metoder. FISH är en teknik som används för att identifiera genetiska förändringar. Bilden visar en kromosomförändring där en del av kromosom 21 finns i flera kopior, rosafärgad i bilden. (Foto: Bertil Johansson)

Okontrollerad tillväxt

Vid leukemi växer omogna förstadier till de vita blodkropparna okontrollerat i benmärgen och tränger på olika sätt ut den friska blodbildningen i benmärgen.

Det finns två huvudtyper av leukemi hos barn, akut lymfatisk leukemi (ALL) och akut myeloisk leukemi (AML). De två leukemisorterna utgår från olika sorters celler i blodet.

Sämre prognos för T-ALL

Varje år insjuknar ett hundratal barn och ungdomar i leukemi. ALL är den vanligaste formen av barncancer och utgör cirka 85 procent av alla leukemifall. Närmare 90 procent blir botade men de som råkar ut för en svårare form, T-ALL, har en sämre prognos.

Att hitta olika genetiska förändringar som förklarar varför T-ALL är svårare att bota och varför det går bra för en del barn men inte för andra är därför ytterligare en utmaning för Lundaforskarna.

-Vi vet inte vem som behöver en tuffare behandling, det finns idag inga säkra genetiska markörer. Vi letar även här efter det vi kan ha nytta av vid diagnos.

DNA teknik

För att hitta de små förändringarna i kromosomerna använder sig forskarna av en teknik som gör det möjligt att analysera en miljon DNA-varianter samtidigt. Genom att studera kromosomerna hos flera hundra fall hoppas Bertil Johansson och hans grupp att de ska kunna hitta de förändringar som kan vara av betydelse.

För att få ihop antalet fall av de mer sällsynta leukemivarianterna är det viktigt att samarbeta med andra forskargrupper på andra sjukhus.

Nordiskt samarbete

-Vi har ett fantastiskt samarbete i Norden. Alla barn och ungdomar som får leukemi behandlas enligt samma rutin, säger Bertil Johansson. Det spelar ingen roll om det är i Oslo, Reykjavik eller Lund.

Det här gör att forskarna har tillgång till prover från fler barn och att de vet att de barn som får återfall har diagnostiserats på samma sätt och genomgått samma behandling.

Barnleukemi behandlas med olika cellgifter, ibland med flera på samma gång, och i vissa fall i kombination med benmärgstransplantation.

Trots att forskarna känner till många av de genetiska förändringar som finns i leukemicellerna finns många frågor kvar att besvara

-Fortfarande vet vi inte varför leukemier uppkommer, säger Bertil Johansson.

Text: RAGNHILD AHLGREN

Related posts:

1. Fakta om barnleukemi
2. Karin Johansson: Ny teknik för att mäta lymfödem
3. Bertil Christensson: Att diagnostisera giftiga infektioner

Hon fick, i konkurrens med många doktorander på Lunds universitets Diabetescenter (LUDC), årets studentpris.

I motiveringen beskrivs hennes genomtänkta projektplan, det vetenskapliga innehållet och nyhetsvärdet i hennes forskning.

Från upptäckt till mekanism

- Jag har varit med från början i det här projektet, från upptäckten att en vanlig genetisk variant i genen för melatonin ökar risken för typ 2 diabetes tills nu när vi arbetar med att kartlägga varför den gör det, säger Cecilia Nagorny.

Upptäckten av riskvarianten gjordes av LUDC-forskare för drygt två år sedan. Nästa naturliga steg är att kartlägga de bakomliggande mekanismerna.

Detta gör Cecilia Nagorny i provrör och med försöksdjur där antingen den ena eller den andra eller båda receptorerna för melatonin har slagits ut, så kallade knockout-möss.

Försämrar insulinutsöndringen

Mängden melatonin påverkas av dagsljuset och är med styr vår dygnsrytm. På natten när det är mörkt är halten hög. På dagen när det är ljust sjunker nivåerna. Ibland kallas melatonin för mörkrets hormon.

Kopplingen till typ 2 diabetes är att riskvarianten i receptorn försämrar de insulinproducerande betacellernas förmåga att utsöndra insulin. Ett sätt att öka utsöndringen vore att med läkemedel blockera receptorn.

- Eftersom receptorn finns på cellens yta finns det möjlighet till det, säger Cecilia Nagorny.

Kanske en ny dator

Med doktorandpriset följer också 40 000 kronor.

- De kommer nog att gå till ganska tråkiga saker, laboratoriematerial, kanske en ny dator, säger hon.

Det är tredje gången Cecilia Nagorny får priset, tidigare har det varit delat. I år var första gången en enda doktorand lönades.

- Det blir ju mer prestigefyllt då, säger hon.

Nästa år kommer hon dock inte vinna. Planen är att hon ska disputera i september i år.

Text: TORD AJANKI

Tidigare publicerad på diabetesportalen, 20 februari 2012

Related posts:

1. Kvinnligt hormon skyddar mot diabetes
2. Hormon förutspår framtida diabetes
3. Bengt-Olof Nilsson: Östrogen – gåtfullt hormon i nya roller

- Man måste hela tiden hålla koll, säger Catarina Nordander, överläkare vid Arbets- och miljömedicin, Labmedicin Skåne. Catarina Nordander ansvarar för kinikens verksamhet inom arbetsrelaterade besvär i rörelseorganen.

Klniken utreder patienter med misstänkt arbetsrelaterade besvär i rörelseorganen. En viktig del i arbetet är också att tidigt kunna fånga upp problem, helst redan innan de lett till svåra besvär och sjukskrivningar. Därför gör man fältprojekt i olika arbetsmiljöer. Just nu pågår undersökningar om kassaarbete, postsortering, och arbete inom vård och skola.

Tufft för styckare

Arbets- och miljömedicin har en lång tradition av att studera hälsorisker i olika sorters arbetsmiljöer. Hur är då läget på den svenska arbetsmarknaden?

-De kemiska hälsoriskerna har minskat, och det har hänt mycket inom vissa sektorer, som till exempel inom livsmedelsindustrin. De skadliga ensidiga industrijobben har också blivit färre, men det är snarare på grund av ökad automatisering än på grund av förbättrad ergonomi. och dessvärre dessutom för att de jobben lämnat landet. Men många problem kvarstår, konstaterar Catarina Nordander. Det gäller till exempel styckningsbranschen där jobben fortfarande är tunga och ensidiga och utförs i högt tempo i kylslagen miljö.

- Styckarna är den mest belastade yrkesgrupp vi sett, med en hög andel underarms- och handbesvär. Att förbättra deras arbetsmiljö handlar främst om att sänka tempot. Idag får man inte stycka mer än sex timmar per dag enligt Arbetsmiljöverket.

Det är ett steg på väg, men Catarina Nordander tycker att det hade varit bättre med ett fast riktvärde när det gäller handledsvridningar. Arbets- och miljömedicin har här tagit fram en egen mätutrustning som de använder vid fältstudier: hur mycket böjs handleden vid arbetsmomentet, hur fort går det och hur många gånger per tidsenhet utförs handledsböjningen?

-Gällande regler tar inte hänsyn till hastigheter för dessa har tidigare inte gått att mäta. Men vi kan göra det och vi använder oss också av resultatet. För det finns, till exempel, ett samband mellan mätresultat och sjukdomar: Ju snabbare man rör handleden desto fler sjuka. Det här framkommer tydligt när exponeringen går att mäta.

Vi står fria

Arbets- och miljömedicin anlitas av flertalet aktörer: Företagshälsovården kan skicka patienter till dem; facken kan ”remittera” på så sätt att patienten gör en egenremiss bland annat inför arbetsskadeprövning; och övriga vården hänvisar rutinmässigt patienter till enheten. Däremot är det numer mindre vanligt att Försäkringskassan kontaktar dem.

-Men vi tar också egna initiativ: Inom ramen för vårt förebyggande ansvar går vi ut och göra egna fältundersökningar där vi misstänker att det kan finnas problem. Samtidigt får vi möjlighet att informera om hur belastningsskador kan undvikas. Vi står fria att agera och det är viktigt, poängterar Catarina Nordander.

- Arbete i butik karaktäriseras av snabba rörelser och att jobbet är tungt och repetitivt. Både de som plockar upp varor och de som sitter i kassan utsätts för belastning. Kan man därför införa arbetsrotation visar det sig att personalen mår bättre. Arbetsmiljöverket har också lagt begränsningar om hur länge man får sitta i kassan under ett arbetspass.

Även byggbranschen är behäftad med klassiska risker för arbetsskador. I den senare branschen förekommer det också vibrationer vid en hel del arbetsmoment.

- Vi måste titta på vad kombinationen ergonomi och vibrationer kan betyda.

Ta bort ensidigheten viktigare än verktygen

Catarina Nordander är mindre intresserad av att arbets- och miljömedicin skulle vara med och utveckla mer ergonomiska verktyg för industrin. Är de ensidiga arbetsmomenten kvar så är problemen det också, menar hon. Och vad som är problem har enheten god kännedom om genom sina kanaler:

- Våra patienter, våra fältstudier och övriga kontakter som kliniken har ger oss en mycket god insyn i vad som är aktuella och relevanta problem i arbetslivet. Vi har även ett nära samarbetet med Lunds universitets Avdelning för arbets- och miljömedicin, vilket gör det möjligt för oss att fördjupa oss, och göra vetenskapliga studier, som kan publiceras och därmed spridas långt utanför närområdet. Detta finansieras via externa forskningsanslag.

Nära kontakt med forskningsvärlden

- De fördjupade kunskaper vi får, genom den nära kontakten med forskningsvärlden, kan sedan föras tillbaka och utnyttjas i vårt klinikarbete. Vi är därför ett bra exempel på välfungerande translationell forskning, dvs medicinsk forskning som bygger på nära och ömsesidigt utbyte med konkreta vårdfall eller liknande exempel från verkligheten.

Ett exempel på sådana här studier är att universitetsavdelningen för arbets- och miljömedicin var med och utvärderade glasögon med speciella prismor vilka ger tandläkare en bättre arbetsställning. Västra Götalandsregionen har beslutat att erbjuda tandläkare och tandhygienister sådan glasögon, och arbets- och miljömedicin kommer att medverka i utvärderingen av effekter på hälsotillståndet på lång sikt.

Det senaste är annars att data som samlats in under mer än 20 år om arbetsmiljöproblem nu håller på att sorteras in i en databas. Det här kommer att utgöra en viktig källa för framtida forskning. Men nu är tiden dock mogen, menar Catarina Nordander, för Arbetsmiljöverket att sätta in mer utarbetade regler för handledsrörelser inom industriarbete, montering, packning och liknande arbetsuppgifter.

För som Catarina Nordander avslutar:

- Det är svårare att skydda folk från dålig ergonomi än dålig luft.

Text: ANNA-MI WENDEL

Tidigare publicerad av LUMSI, 17 februari 2012

Related posts:

1. För ”effektivt” arbete kan ge riskbelastning
2. Metod att mäta muskelbelastning intresserar industrin

Marie Gisselsson-Solén. Foto: Roger Lundholm.

För barn med återkommande öroninflammationer är det viktigt att tidigt ställa rätt diagnos och sätta in rätt behandling. Förebyggande vaccinationer har också visat sig ha goda effekter. Öronläkare Marie Gisselsson-Solén vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet har studerat detta närmare i sin avhandling om öronbarn.

– Man vet sedan tidigare att de barn som drabbas av öroninflammationer som mycket små, också har störst risk att få återkommande öroninflammationer, säger Marie Gisselsson-Solén.

I de flesta fall beror öroninflammationer på att bakterier får fäste i mellanörat och leder till varbildning inne i örat. Återkommande öroninflammationer är vanligast hos de riktigt små barnen under två år.

Gammal kunskap om bakterier bakom öroninflammation

Öroninflammationer kan bero på flera olika typer av bakterier. Vanligast är troligen pneumokocker (Streptococcus pneumoniae), men även bakterierna Haemophilus influenzae och Moraxella catarrhalis kan orsaka öroninflammationer hos barn.

Det är bakterier som ofta finns i vårt nässvalg utan att ställa till några problem, men som i vissa fall kan ta sig via örontrumpeten in i mellanörat och ge en infektion där.

– Vi vet egentligen ganska lite om vilka bakterier som är orsaken till öroninflammationer hos barn idag, säger Marie Gisselsson-Solén. För att vara helt säker skulle man behöva gå in bakom trumhinnan och ta bakterieprov därifrån, men det vill man inte göra i onödan.

Senast man gjorde en sådan studie på svenska barn med okomplicerade öroninflammationer var 1973, berättar Marie Gisselsson-Solén.

– Det kan ju ha hänt mycket sedan dess. I vår studie har vi i stället tittat på vilka bakterier som finns i nässvalget. Det ger naturligtvis inget hundraprocentigt svar på vilka bakterier som ställer till besvär inne i mellanörat, men kan ändå ge en indikation. Bakterier som inte finns i näsan finns troligen heller inte inne i örat.

Forskarna kunde bland annat se att öronbarnen oftare bar på bakterien Haemophilus influenzae i nässvalget, både när de var friska och sjuka. Riktigt varför det är så vet man inte ännu, men man tror att öronbarnen börjar bära de här bakterierna tidigare än andra barn, och också har svårare att göra sig av med dem.

– På senare år har man upptäckt att öroninflammationsbakterier kan gömma sig i nässvalget i en sorts slemlager. När vi behandlar öronbarnen med antibiotika kan de gå in i ett vilostadium, berättar Marie Gisselsson-Solén. När barnet inte längre får antibiotika kan bakterierna ”vakna till liv” och infektionen får möjlighet att blossa upp igen. Antibiotika kommer inte åt bakterier som gått in i ett sådant ”vilostadium”.

Vanlig följdsjukdom efter förkylning

Lindrigare former av öroninflammationer är en relativt vanlig följdsjukdom efter en förkylning.

– Man tror att virusinfektionen gör så att bakterierna lättare får fäste och kan orsaka en öroninflammation, säger Marie Gisselsson-Solén. På något sätt gör virusinfektionen så att slemhinnorna blir känsligare och mer mottagliga för en bakterieinfektion.

För de allra flesta läker en öroninflammation ut av sig själv. Får man inte några andra symptom som tyder på att en komplikation kan vara på väg, behandlas därför vanligtvis inte barn mellan 1 och 12 år med antibiotika vid öroninflammationer för att minska riskerna för antibiotikaresistens. Det man i stället rekommenderar i de flesta fall är behandlingar som lindrar symptomen, framför allt smärtstillande medel.

Hos små barn som får många öroninflammationer sätter man också ofta in ett litet rör i trumhinnan för att minska på trycket vid en infektion och minska riskerna för nya infektioner. Inom ett till två år stöts röret ut av sig själv.

Förebyggande behandling i stället för antibiotika

Sedan 2009 ingår pneumokockvaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Vaccinationen ges under barnets första år för att ge ett skydd mot en av de vanligaste orsakerna till blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Pneumokocker är dessutom en vanlig orsak till lunginflammation, öroninflammation och bihåleinflammation.

I Marie Gisselsson-Soléns avhandling ingick den första svenska uppföljningen av vaccinets effekter på öroninflammationer sedan vaccineringen infördes. Hon kunde se att vaccinet minskade antalet öroninflammationer i en grupp små barn med återkommande öroninflammationer.

– I en studie som gjordes mellan 2003 och 2010 innan pneumokockvaccinet hade införts i Sverige kunde vi se att vaccinerade barn hade 26 % färre öroninflammationer och hälften så ofta behövde sätta in rör i öronen jämfört med icke-vaccinerade barn. Det är ungefär samma nivå som man sett i USA där vaccinet har funnits under längre tid.

Viktigt ställa rätt diagnos

Det kan ibland vara svårt för en distriktsläkare eller barnläkare att tidigt ställa rätt diagnos vid en öroninflammation.

– I dessa fall är det bra om vi kan hjälpas åt, menar Marie Gisselsson-Solén. Små barn som fått öroninflammation innan de är ett halvt år kommer ändå ofta till oss så småningom, så jag skulle gärna se att vi tidigt har en dialog kring hur vi bäst tar omhand dessa barn. När det gäller de allra minsta barnen kan örongångarna vara så trånga och fulla med vax att det kan vara svårt att se in i örat utan den utrustning som vi öronläkare har tillgång till.

Marie Gisselsson-Solén utvärderade i sin avhandling också om ett snabbtest för urin som vanligtvis används för att hitta pneumokocker vid lunginflammation också skulle kunna användas för att spåra bakterier vid en öroninflammation. Det visade sig att snabbtestet fungerade nästan lika bra som vanliga bakterieodlingar när det gällde att hitta pneumokocker från nässvalget och örat.

– Den här typen av snabbtest är relativt dyra så det är inget man använder på alla patienter, men de kan vara användbara i en del fall när man står och väger mellan att sätta in antibiotika eller inte, säger Marie Gisselsson-Solén. Ser man att det inte finns pneumokocker i nässvalget så kan det tyda på att öroninflammationen kommer att kunna läka ut av sig själv.

Medfödda brister i immunförsvaret

Hos öronbarnen kan det också finnas en medfödd avvikelse i immunförsvaret som gör att det blir mer utsatta för öroninflammationer. Öronbarnen hade mindre av en sorts antikroppar i immunförsvaret som kallas IgG2, och forskarna kunde också se att det fanns ett protein, MBL, som saknades i det så kallade medfödda immunförsvaret.

– Det här är sådant som rättar till sig med tiden, men kan vara en förklaring till att dessa barn lättare får många öroninflammationer som små.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Bertil Johansson: Barnleukemi är fokus för hans forskning
2. Solen tema i Aktuellt om vetenskap & hälsa juni 2011
3. Solen som stjärna

Närmare 6 000 personer i Sverige drabbas årligen av cancer i tjocktarm eller ändtarm. Sjukdomen är bland de vanligaste cancerformerna och trenden är ökande. På senare år har dock dödligheten minskat, sannolikt på grund av förbättrad diagnosticering och behandling.

Vid cancer i tjock- eller ändtarm opereras en bit av tarmen bort, och därefter kopplas delarna ihop.

- Tarmkoppling har gjorts i över 100 år. Det är viktigt att tarmen förblir rörlig efter operation, spänningar kan påverka bl.a. blodcirkulation och läkningsprocess negativt med risk för allvarliga komplikationer som t.ex. bukhåleinfammation, berättar Martin Rehn, doktorand vid Lunds universitet och specialistläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Stygn behandlas med antibiotika

I en ny avhandling har han fokuserat på problem och möjliga lösningar vid akut tarmcancer som står för ungefär en femtedel av fallen. Cancern är då i ett långt framskridet stadium och kan ha deformerat tarmen på olika vis vilket försvårar sammankoppling och läkning.

Stygnen behandlades med ett antibiotikum, doxycyclin, med syftet att bibehålla god styrka i tarmväggen så att stygnen inte lossnar. Ett problem är annars att tarmkanterna under de närmast följande dagarna efter operation tenderar att mjukna på grund av att enzymer bryter ner de nödvändiga kollagenfibrerna med stabiliserande egenskaper. Doxycyclinet visade sig ha en hämmande effekt på enzymerna och tarmen bibehöll sin styrka under den kritiska fasen som följer på operationen.

Sårläkning i tarm är mycket besvärligt att studera på människor eftersom den befinner sig inne i bukhålan. Forskningen har därför gjorts i djurmodeller med råttor.

- Laborationerna har gjorts på normal tarm. Men de positiva resultaten motiverar framtida studier för att ta reda på om metoden kan användas även när förutsättningarna för läkning är sämre, t.ex. vid utspänd tarm, säger Martin Rehn.

Studie kring hälsena gav positivt besked

Läkande stygn har – under förutsättning att metoden går att vidareutveckla – en del fördelar gentemot andra befintliga behandlingsmetoder. En metod som redan används och som i patientstudier visat på god läkningsförmåga är s.k. stent – ett rör som förs in i tarmkanalen och som därmed kan återge tarmen normal vidd.

Nackdelar med stent är att det krävs mycket stor skicklighet för att få stenten på plats, och att det även vid lyckad insättning finns en viss risk att stenten ger upphov till hål på tarmen eller att den flyttar på sig.

Tidigare studie kring hälsena har utförts av Björn Pasternak vid Linköpings universitet och den visade på starkare läkning när antibiotikabehandlade stygn användes. Han har även varit delaktig i den nya studien från Lunds universitet.

Text och foto: BJÖRN MARTINSSON

Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö

Related posts:

1. Vanlig värktablett kan skydda mot tarmcancer
2. Tema cancer: Leta efter förstadier till tarmcancer!
3. Vardagsrevidering – hjälp för stressade kvinnor

– Vi måste bli bättre på att hitta de särdrag hos enskilda tumörer som visar sjukdomens troliga utveckling och hur olika behandlingar kan fungera, säger Karin Jirström.

Karin Jirström (i mitten) och hennes medarbetare Marie Fridberg och Björn Nodin studerar mikroskopbilder i datorn.

Hon är professor i patologi och vill utveckla verktyg för att skilja olika varianter åt vid bl.a. tjocktarmscancer och äggstockscancer. Vilka varianter har en god prognos och vilka inte? Vilka behöver en tuff behandling, och i vilka fall kan de nya dyra cancerläkemedlen ge en god effekt? Det är viktiga frågor både för patienterna och för sjukvården. Men ännu vet man för lite för att kunna ge bra svar.

– Det läkarna kan göra är att undersöka tumörvävnaden samt se var tumören sitter och om cancern spritt sig. Men det är trubbiga metoder som inte räcker för att kunna göra bra diagnoser och prognoser, ­menar ­Karin ­Jirström.

Letar specifika markörer

Hennes forskning går ut på att hitta proteiner som kan fungera som biomarkörer och särskilja de olika varianterna av en viss cancerform. När hon lyckas blir skillnaden tydligt synlig.

– På den här bilden har vi ett prov från en äggstockstumör med väldigt mycket av ett protein kallat Dach2. Här är somliga cellkärnor nästan svarta. I det här ljusa provet däremot finns nästan inget Dach2, visar hon.

Dach2 är ett av de protein forskargruppen arbetar med. Det verkar kunna ge utslag på olika varianter av äggstockscancer: tumörer med mycket Dach2 är elakartade och ger patienterna en dålig prognos, medan tumörer utan Dach2 är godartade.

Atlas över människans proteiner

För att titta på proteinerna tar forskarna supertunna skivor ur prover från sjuk och frisk vävnad, som bevarats inkapslade i så kallade paraffinklossar. ­Innan den tunna vävnadsskivan läggs under mikroskopet behandlas den med en analysvätska som reagerar på just det protein man letar efter.

De proteiner man studerar hämtas från den pågående kartläggningen av människans proteiner. Det är ett jätteprojekt vid KTH och Uppsala universitet som ska leda till en ”atlas” över alla de 20–22.000 proteiner som finns i den mänskliga kroppen. För varje protein finns uppgifter bl.a. om var i kroppen det kan hittas, och om det också finns i tumörer från någon av de vanligaste cancerformerna.

Arbetet med proteinatlasen har nu kommit ungefär halvvägs. Nya omgångar proteiner läggs ut på Internet med jämna mellanrum, och all information är fritt tillgänglig. Förhoppningen är att de nya kunskaperna ska leda till nya sätt att bedöma och behandla sjukdomar.

Jämför med cancerprover

Lundagruppen kring Karin Jirström är en av dem som arbetat mest med att göra information från proteinatlasen praktiskt användbar i sjukvården.

– Vi letar i atlasen efter proteiner som finns vid en viss form av cancer i antingen väldigt stora eller väldigt små mängder. Sådana proteiner skulle kunna utgöra biomarkörer och skilja på tumörer som bör ha olika behandling, förklarar hon.

När forskarna hittat ett sådant protein går de vidare till sin stora bank med vävnadsprover som samlats in från bortopererade tumörer. Till varje prov hör uppgifter om hur den aktuella patienten behandlats och hur det gått för honom eller henne. Genom att testa sina proteiner på vävnadsproverna kan forskarna se om de verkligen ger utslag så som man hoppats, och skiljer på t.ex. aggressiva och mer godartade tumörer.

Cellgifter eller inte

Lundaforskarna har redan hittat 15 intressanta proteiner och tagit lika många patent. Tre av proteinerna ska testas i cancersjukvården inom de närmaste åren.

– Ett av våra proteiner finns i tjock- och ändtarmscancer, som är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige. Det kan användas som en fingervisning för den läkare som ska avgöra om en viss patient bör få cellgifter eller inte efter sin canceroperation. Vi har visat att om vårt protein finns i en tumör så är cancern så aggressiv att den absolut bör behandlas med cellgifter, säger Karin Jirström.

Skillnad på möss och människor

Hon tycker det är en fördel att utgå från studier av proteiner i mänskliga vävnader, och först senare undersöka hur proteinerna fungerar i odlade celler och laboratoriemöss. Många forskare går den omvända vägen, men skillnaden på möss och människor gör ibland labbresultaten omöjliga att tillämpa i mänskliga sammanhang.

Som exempel berättar Karin Jirström om sina kontakter med en grupp amerikanska forskare. Gruppen hade studerat ett visst protein som skyndade på cancertillväxten i laboratoriemöss. Genom att oskadliggöra detta protein skulle man kunna bota cancer, hoppades amerikanarna – men lundaforskarnas studier gav andra resultat.

– När vi studerade proteinet i våra prov från mänsklig vävnad, så fanns det visserligen även i mänsklig cancer. Men det fanns bara i mycket godartade tumörer, och skulle därför inte vara en meningsfull grund till något läkemedel. Exemplet visar hur viktigt det är att studera mänskliga sjukdomar i prover från människor, menar hon.

Text & foto: INGELA BJÖRCK

Related posts:

1. Karin Jirström: Att spå i tumörvävnad
2. Att svälta tumören-möjlig cancerterapi i framtiden

Related posts:

1. Bröstcancer kan även ärvas från pappans sida
2. Christian Ingvar: Melanom och bröstcancer
3. Folsyra i kosttillskott kan öka risken för bröstcancer

Sverige är besparat från direkt inblandning i krig sedan 200 år. Under samma tid har sjukvårdsutbildade svenskar vid flera tillfällen medverkat i utländska konflikter. Hittills finns inga samlade studier om dessa individer. Deras erfarenheter kan dock vara till nytta för nutida hjälpinsatser i katastrofer.

Dagens medicin har många rötter i militära behov. Exempelvis grundades Karolinska institutet ursprungligen för att tillfredställa bristen på svenska fältläkare. Den allmänt bedrövliga hjälpen för sårade i krig under mitten av artonhundratalet ledde också till bildandet av Röda korset och upprättande av den första Genevekonvention. Enligt denna internationella överenskommelse skall sårade soldater skyddas och neutrala organisationer ges rätt att bistå med sjukvård. Under 1900-talet gavs dessvärre gott om tillfällen att praktisera dessa krigsregler med två världskrig som kom att skapa en förödelse utan motstycke.

Svensk sjukvårdspersonal har ofta deltagit i utländska konflikter. Under dansk-tyska kriget 1864 tjänstgjorde 19 svenska läkare i den danska armén. Illustration: The Illustrated London News, 1864/1865.

Olika motiv lockar

Under samma tid har Sverige strävat efter att inneha en neutral position. Däremot har ett relativt stort antal svenskar på eget bevåg begett sig utomlands för att delta i krig. Flera av dessa har varit sjukvårdsutbildade. Vid Enheten för medicinens historia vid Lunds universitet studeras dessa medicinska insatser för att öka förståelsen för medicinsk hjälp i krig och katastrofer idag. Från historiska skildringar om sjukvårdsarbete i krig har flera återkommande parametrar identifierats. Orsaken till engagemangen visar stor bredd. Många anger politiska eller humanitära motiv, medan andra beskriver en vilja till äventyr eller meriterande erfarenhet.

Farligt uppdrag

Flera gånger har deltagandet varit farligt då sjukvårdare ofta betraktats som ett strategiskt mål. Att t.ex. bära ett rött kors på armen har därför ofta ökat risken att bli beskjuten. Märkligt nog har militärmedicinen ofta visat det största intresset för vapenskador, trots att infektionssjukdomar nästan alltid varit en vanligare dödsorsak. Insatsernas form har varierat kraftigt från deltagande i militära enheter till humanitära organisationer. Ofta har insatserna skett i samarbete med andra nordiska länder.

Högre säkerhet vid insatser

Svenska sjukvårdsinsatser i krig är en hittills relativt försummad del av den svenska medicinhistorien men ändå en viktig komponent för att förstå nutida medicinsk vetenskap och organisation. Fortfarande idag pågår ett stort antal väpnade konflikter och under senare år har antalet naturkatastrofer blivit allt fler, liksom antalet internationella hjälparbetare. Hur dessa påverkas av insatserna är idag relativt okänt, liksom vilka faktorer som förutsäger negativa konsekvenser. Studier av historiska insatser kan därför skapa förutsättningar för framtida katastrofinsatser med en högre säkerhet för både patienter och sjukvårdsarbetare.

Text: TOMAS GUSTAFSSON

No related posts.

Foto: Colourbox

Det finns många studier som utgår från patienterna och deras behov, men få undersökningar av de närståendes situation när någon i familjen drabbas av en dödlig sjukdom.

Ingrid Gunnarsson och Ulrika Sundström som i sina arbeten som kuratorer möter både patienter och närstående, bestämde sig för att göra en enkätstudie av närståendes syn på vården.

– Även om vi tror oss ha en uppfattning om vad de närstående behöver så fanns det en önskan om att ta reda på vad de faktiskt behöver och ge dem en chans att också säga vad som fattas, säger Ulrika Sundström.

Enkät om bemötandet i livets slutskede

Enkäten skickades till närstående till samtliga patienter som under en tvåårsperiod vårdats för hjärntumör eller ALS. Enkäten besvarades efter det att patienten avlidit. Totalt kom det in 86 besvarade enkäter. Av dem kom 69 från närstående till patienter med hjärntumörer och 17 från gruppen med ALS. Svaren var proportionerligt fördelade mellan de båda diagnosgrupperna.

Analysen av svaren visade tydligt vilken stor betydelse bemötandet har för de närståendes upplevelser. Det var vårdpersonalens bemötande som avgjorde om de närstående var nöjda eller missnöjda med vården. Särskilt viktigt var hur mötet när patienten fick sin diagnos avlöpte.

– Det är alltid svårt att få ett svårt besked, men vi kan konstatera att de som tyckte sig ha haft ett bra diagnostillfälle menade att det färgade deras resa. På samma sätt var de som inte haft ett bra möte präglade av det.

Empati och kunskap om människors reaktioner

För att diagnostillfället ska bli bra krävs det att läkaren inte bara har kunskap om sjukdomen och olika behandlingsmöjligheter. För att det inte ska uppstå missförstånd måste de även ha förmåga till empati och kunskap om de reaktioner som patienter och närstående kan visa.

– Det är viktigt för vårdpersonal att känna till att vi människor har olika förmågor att ta ett besked. Vi måste försöka förstå vad det är för person som sitter framför oss och anpassa situation därefter, säger Ingrid Gunnarsson.

Studien visade också att det är viktigt att personalen är tillgänglig för de närstående.

Se anhöriga som en resurs

Det framkom också av svaren att många närstående lägger ned mycket tid och arbete på att ta hand om den sjuke. Utan dessa insatser hade patienterna sannolikt krävt mer av sjukvården.

– Vi har mycket att vinna på att se de anhöriga som en resurs. Om vi ger dem stöd kan det också underlätta för patienten.

Det finns också en risk att närstående själva insjuknar på grund av den stress de lever med, och även här spelar bemötandet en viktig roll. Enkätsvaren visar att de närståendes upplevelse av den egna hälsan är nära relaterad till den vård, omsorg och bemötande som patienten fått under sin sjukdomstid.

I en situation där kraven på sjukvården ständigt ökar och där färre ska producera mer riskerar stödet till närstående att försämras. Men Ulrika Sundström och Ingrid Gunnarsson hoppas att vårdpersonalen även i fortsättningen ska ha tid och kraft att ge närstående den hjälp de behöver för att orka med sin svåra situation.

Text: SET MATTSSON

Artikeln är tidigare publicerad i HHLK News, från Divisionen för hjärna, hjärta, lungor och kärl vid Skånes universitetssjukhus, 12 januari 2012.

Related posts:

1. Signe Andrén: Information och stöd till närstående inom demensvården
2. Marlene Malmström: Livskvalitet en viktig del av vården
3. Avancerade simulatorer höjer kvaliteten i vården

Basal kroppskännedom är en blandning mellan öster- och västerländska behandlingsmetoder och är en förenklad form av Tai Chi. Det är en kropp-själbehandling där man genom att jobba med en medveten närvaro ökar kroppsmedvetandet. Under ett pass med BK utför man mjuka rörelser samtidigt som man koncentrerar sig på sin andning. Det är viktigt att vara närvarande med både tankar och känslor, på det sättet skiljer behandlingsformen mot traditionell sjukgymnastik.

Vän med kroppen

Amanda Lundvik Gyllensten är sjukgymnast och universitetslektor och har arbetat med metoden under många år.

- Du blir vän med kroppen och lär dig att känna igen dina och andras signaler – när du förstår dig själv förstår du även andra människor bättre, förklarar Amanda.

Amanda har forskat inom psykiatrisk och psykosomatisk sjukgymnastik där hon studerat patienter med ångest, personlighetsstörning och depression. Många hade även någon form av kroppslig smärta. De som deltog i BK blev signifikant bättre, fick bättre sömn och tilltro till sig själv och behövde mindre sjukvård och kortare sjukskrivningstid.

För att bedöma patientens kroppsliga funktion t.ex. hur avspänd patienten är använder hon sig av BAS MQ (Body Awareness Scale- Movement Quality) som är ett rörelsetest där man undersöker funktioner som att t ex stå på ett ben, hoppa eller sätta sig ner. Här mäter man stabilitet, koordination och rörelsekvalitet som sedan blir en bra grund för sjukgymnasten för att lägga upp en adekvat träning.

Livskvalitet efter bröstcancer

Amanda har även tillsammans med forskarkollegor översatt ett bedömningsinstrument för att studera kroppsmedvetande och livskvaliteten för kvinnor som har haft bröstcancer.

- Har man fått delar eller hela bröstet borttaget i samband med cancer så påverkar det naturligtvis ens kroppsmedvetenhet. En studie på onkologen på Skånes universitetssjukhus planeras där kvinnorna får skatta hur de mår och hur de ser på sin kropp, berättar Amanda.

Det är också viktigt att skapa ett bra möte mellan sjukgymnast och patient. Det är patienten som är experten på sig själv och sjukgymnasten är expert på en behandlingsmetod. Amanda har studerat interaktionen mellan patient och sjukgymnast och attityder till patienter med psykisk ohälsa.

- Det är lätt att det blir ett problemorienterat möte i stället för att fokusera på de resurser man har, avslutar Amanda.

Text och foto: ÅSA HANSDOTTER

Tidigare publicerat 19 december, Institutionen för hälsa vård och samhälle, Lunds universitet

Related posts:

1. Allt hänger ihop – helhetsperspektiv på hälsa och arbetsmiljö
2. Rullstolar och bänkpressar – visst hör de ihop!
3. Cellerna i vår kropp påverkas av ljuset

– Med en tredimensionell högupplöst röntgenbild får man bättre information om vad som döljer sig i vävnaden.

Pontus Timberg har i sitt arbete simulerat tumörer och testat olika bildförhållanden.

– Jag har varierat typen av tumörer med anspråk på storlek och kontrast, och jämfört detektionen av dessa mellan tvådimensionell mammografi och det nya sättet, säger han.

Med den teknik som används idag riskerar 15-30 procent av bröstcancerfallen att förbli oupptäckta.

I ett av sina arbeten har Pontus Timberg studerat radiologernas ögonrörelser när de granskar röntgenbilder.

– En tredimensionell bröstbild som visas i horisontellt läge är bättre anpassat för granskarens synfält, säger Pontus Timberg och jämför med dagens breda tv-apparater.

Metoden som han disputerat på, kallad brösttomosyntes, är säkrare, men är mer kostsam och tidskrävande än den tvådimensionella metoden. Den kräver också väsentligt större lagringskapacitet än dagens system.

Avhandlingen heter ”Breast Tomosynthesis, aspects on detection and perception of simulated lesions”. Den är framlagd vid Medicinska fakulteten på Lunds universitet.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia nr 7/2011 från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne.

Related posts:

1. Bilder i tunna skivor hittar små brösttumörer
2. Ny teknik mot mördarbakterien
3. Fler melanompatienter – men inte fler dödsfall

Daniel Arvidsson och Matti Leijon vid Centrum för Primärvårdsforskning.

Nu är ”livsstilsdatorer” på väg ut till ett trettiotal vårdcentraler i Skåne. Det är ett koncept som använts på Östergötlands vårdcentraler sedan 2006, och som visat sig vara ett användbart stöd för att förbättra människors hälsa. I en nyligen publicerad studie visar man att metoden fick människor att röra mer på sig.

Tanken är att en ”livsstilsdator” ska stå där människor som söker vård befinner sig. De söker sig antingen dit på egen hand, eller blir anvisade av vårdpersonal. Genom att anonymt svara på olika frågor kring kost, motion, alkohol m.m. i en dator, får man en utskrift med konkreta råd om hur man kan förbättra sina levnadsvanor.

En knuff i rätt riktning

Matti Leijon är forskningskoordinator vid Centrum för Primärvårdsforskning i Malmö och berättar att han var med och byggde upp konceptet i Östergötland. I den studie som nu publicerats finns en beskrivning av konceptet och en utvärdering av effekten på användarnas fysiska aktivitet.

Livsstilstest i dator ska testas på ett trettiotal vårdcentraler i Skåne. Foto: Matti Leijon

– Vi såg vid en uppföljning tre månader efter testet i livsstilsdatorn att den fysiska aktiviteten hade ökat hos nästan hälften av dem som gjort testet, säger Matti Leijon. I en tidigare studie har vi också sett att livsstilsdatorerna ledde till en minskad alkoholkonsumtion på kort sikt hos användarna.

För en del räcker den lilla knuff i rätt riktning som testet i datorn ger. För andra kan det behövas mer stöd.

– Det är en process som sker i flera steg, berättar Matti Leijon. Ibland kan det vara så att vårdpersonalen uppmanar någon att göra testet och att man sedan pratar om resultatet tillsammans. Kanske det leder till att din läkare skriver ut fysisk aktivitet på recept eller att du kan ta hjälp av någon form av beteendeterapi för att öka motivationen. I många studier ser man att den inre motivationen är avgörande för hur bra man lyckas hitta fram till en sundare livsstil.

Ta tekniken till hjälp för sundare livsstil

På Centrum för Primärvårdsforskning finns ett nära samarbete mellan forskare inom olika områden och från olika delar av hälso- och sjukvården i Skåne.

– Vi vill både föra ut nya forskningsrön i primärvården och stimulera till ökad forskning ute på vårdcentralerna. Vi får en enorm dynamik i forskningen när vi som i denna studie kombinerar helt olika områden som främjandet av goda levnadsvanor inom hälso- och sjukvården med teknikens möjligheter i form av såväl hårdvara som mjukvara.

Daniel Arvidsson är biträdande forskare på Centrum för Primärvårdsforskning. Han arbetar med att utveckla tekniker för hur man kan mäta och uppmuntra till fysisk aktivitet.

– På olika sätt försöker vi stötta människor att ta ansvar för sin egen hälsa, och att anpassa stödet till olika människors behov, säger Daniel Arvidsson. För detta kan man bland annat ta tekniken till hjälp. Program som ger råd i datorn eller mobilen kan vara ett sätt. Rörelsemätare eller stegräknare ett annat.

Man kan behöva olika tekniskt stöd i olika faser av förändringsprocessen – uppmuntrande sms, frågor via mejl, appar till smartphones som visar var närmaste gym finns, utvärdering i livsstilsdatorn och så vidare. Teknikutvecklingen just nu är också mycket snabb.

– Samtidigt är det viktigt att utveckla och utvärdera det som redan finns, menar Matti Leijon. Och att skapa system som fungerar praktiskt ute i verkligheten. Att ge stöd att förändra levnadsvanor är komplext och svårt, men något sjukvården nu verkligen behöver jobba aktivt med.

Testet i ”livsstilsdatorn” tar också hänsyn till den process man går igenom när nya vanor skapas – en beteendetrappa som sträcker sig från ”inte beredd” – ”osäker”– ”beredd” – ”handling” – till ”vidmakthållande”. Efter en bild från Samtal om tobak. Illustrationer: Colourbox. Läs mer om beteendetrappan: http://www.somt.se/kursen/content/g_s_03.htm

Nya rekommendationer om att förebygga sjukdom

Nyligen kom det riktlinjer från Socialstyrelsen om sjukdomsförebyggande metoder – där man utifrån en kartläggning av vetenskapliga studier rangordnat olika sätt att uppmuntra till sundare levnadsvanor. Frågor som är lämpliga att ställa i samband med att levnadsvanorna utvärderas har också tagit fram.

I slutet av november kom det också uppdaterade rekommendationer om fysisk aktivitet för vuxna från YFA, Yrkesföreningen för fysisk aktivitet, och Svenska Läkaresällskapet. De tidigare råden om lägst 30 minuter per dag har utvecklats utifrån den senaste forskningen på området.

Numera ger man rådet att röra sig måttligt minst 150 minuter i veckan eller mer intensivt 75 minuter i veckan – eller en kombination av detta. De nya rekommendationerna betonar också vikten av att bygga upp muskelstyrkan, balansträning hos äldre och att inte sitta stilla för länge åt gången.

– Att vi inom hälso- och sjukvården på allvar arbetar med att förebygga sjukdom ger en tydlig signal till hela samhället hur viktig fråga det är, säger Matti Leijon. Det är många olika aktörer som behöver samverka.

Text: Nina Hult

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel december 2011.

Related posts:

1. Primärvården skulle kunna jobba mer förebyggande
2. Bengt Sivberg: Samspel mellan människor

- Man mätte konditionen på 44 kvinnor och 100 män bland annat studenter, hemmafruar och bryggeriarbetare. Dels är det yrken som på intet sätt representerar Sverige idag och dels är det en alldeles för liten försöksgrupp. I den studie som nu påbörjas kommer flera hundra slumpmässigt utvalda försökspersoner att undersökas, berättar Anita Wisén.

Nya mätmetoder

Sedan 60-talet har man även bytt mätmetoder. Tidigare samlade man upp utandningsluft i 20-liters säckar under ett konditionstest och när testet var klart gjordes beräkningar manuellt på den uppsamlade luften. Numera mäter man syreupptagningen och koldioxidutsläppet i delar av varje andetag och analyserar datoriserat. Anita har varit med och vidareutvecklat de datoriserade mätmetoderna så att man slipper analysera manuellt.  På det här sättet kan man få mycket mer tillförlitliga värden för att mäta kondition. Genom en självskattningsskala som Anita har utvecklat, kan man få en uppfattning om personers upplevda kapacitet. Det kan vara användbart när man inte har möjlighet att göra konditionstester eller då man vill ha en ungefärlig uppfattning om en persons förmåga inför tester eller träning.

Anita Wisén håller även på att sammanfatta resultaten av en studie där man har mätt hur bl. a. stresshormon, tillväxtfaktorer och inflammatoriska markörer utsöndras under aktivitet för friska respektive deprimerande personer. Tidigare har detta endast gjorts i vila.

Fysisk aktivitet och sjukdomsmekanismer

- Ja, utsöndringen av hormoner, tillväxtfaktorer och inflammatoriska markörer under aktivitet skiljer sig beroende på om man är frisk eller deprimerad. Detta är intressanta fynd som kan leda till vidare studier där man kan undersöka effekten av fysisk aktivitet. Kanske har vi möjlighet att visa vilka sjukdomsmekanismer som kan påverkas med fysisk aktivitet, säger Anita Wisén.

Resultat av en studie där överviktiga personer tränat med olika intensitet är också under bearbetning. En träningsmodell är utvecklad och bäst effekt av ses efter träning med hög intensitet. Deltagarna går ner i vikt och förhållandet mellan fett och muskler förbättras, konditionen och förmågan att orka ökar och dessutom förbättras metabola faktorer som blodtryck, blodsocker och blodfetter.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Institutionen för hälsa vård och samhälle

Related posts:

1. Viktstudie om spenat och mättnad våren 2012

- Det är särskilt viktigt att äldre patienter med yrsel blir ordentligt undersökta och får adekvat vård. Ett fall medför ofta skador som påverkar funktionsnedsättning och livskvalitet på ett helt annat sätt än för yngre människor, säger Eva Ekvall Hansson, sjukgymnast och universitetslektor.

Utmana balanssinnet

Men många olika typer av yrsel går att behandla. Eva Ekvall Hanssons forskning berör främst hur man kan träna för att motverka yrsel med en speciell form av balansträning som utmanar balanssinnets alla delar. Metoden har funnits sedan 1940-talet och utarbetades för patienter som drabbats av virus på balansnerven. Utvecklingen i vårt samhälle med en större andel äldre människor och mer kunskap om övriga medicinska tillstånd som t ex migrän och Menieres sjukdom, har gjort att behovet av behandlingsalternativ även för dessa former av yrseltillstånd har ökat. Evas forskning visar att dessa sjukdomar har god nytta av denna speciella träningsform.

För närvarande pågår två studier där Eva testar äldre personer med underarmsfraktur och äldre personer med yrsel. Syftet är att undersöka om man kan förutsäga vilka personer med yrsel som kommer att ramla och därför träna upp deras balans för att undvika framtida fall och skador:

- Om man har en nedsatt funktion i led- och muskelsinnet så är det kanske så att man kan kompensationsträna andra delar av balanssystemet? Det är ju jätteintressanta frågor som vi hoppas att få svar på genom det här projektet.

Artrosskola

Förutom yrsel och balansforskningen så är artros och effekten av den artrosskola som bedrivs inom primärvården i Malmö, ett annat spår inom Evas Ekvall Hanssons forskning:

- Vi tittade på funktion, självskattad hälsa och tilltro till den egna förmågan och det har verkligen bekräftats att artrosskolan är väldigt viktig för funktion och självskattad hälsa och i många fall innebär att en operation kan skjutas på framtiden eller ställas in, avslutar Eva.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Institutionen för hälsa vård och samhälle

Related posts:

1. Kortisonbehandling gav kortare vårdtid vid svår yrsel

Elena Razumovskaya är doktorand vid Lunds universitets institution för laboratoriemedicin i Malmö och har i sitt avhandlingsarbete undersökt en särskild typ av protein, FLT3.

FLT3 sitter på omogna blodcellers yta och är en receptor, vilket innebär att den har som uppgift att fånga upp och vidarebefordra signaler till cellen. FLT3 kan mutera och kan genom sin signalering påverka flera viktiga egenskaper och funktioner hos cellen. Till exempel celldelning samt cellens förmåga att överleva och att röra på sig. FLT3 upptäcktes i början av 1990-talet.

Studier i Sverige och Ryssland

- Jag gillar forskning som är kliniskt relaterad, och jag ville fortsätta att forska kring cancer. Att det blev just leukemi och FLT3 är delvis en slump, eftersom jag hittade en passande doktorandtjänst inom detta forskningsfält, berättar Elena Razumovskaya som tidigare studerat biologi vid universiteten i S:t Petersburg och Lund samt gjort ett examensarbete med fokus på receptorer och cancer.

Bakom blodcancer, och dess variant akut myeloisk leukemi som Elena Razumovskaya koncentrerat sig på, döljer sig ett komplicerat mönster på cell- och molekylnivå där FLT3-proteinerna är en av flera komponenter. FLT3 muterar i olika former, varav en del är skadliga eftersom de förändrar de signaler som skickas till cellen. Därmed kan FLT3 bidra till en ökad risk för blodcancer.

Letat hämmare med matchande egenskaper

Elena Razumovskaya har i avhandlingen fördjupat kunskaperna kring hur signaleringen som uppkommer ur olika muterade FLT3-proteiner ser ut och fungerar. Denna kunskap är viktig om man ska öka chanserna att i framtiden hitta effektiva och biverkningsfria behandlingsformer mot blodcancer.

Bland forskningsresultaten finns också kartläggning och test av några olika hämmare som eventuellt skulle kunna sättas in mot akut myeloisk leukemi:

- Målsättningen har varit att hitta hämmare som specifikt matchar de muterade FLT3-receptorer som skapar förutsättningar för blodcancer. Jag har undersökt olika hämmare och har lokaliserat ett par stycken som är så pass intressanta att de kan fungera som mål för fortsatt forskning med siktet inställt på nya behandlingsformer av akut myeloisk leukemi.

Vad Elena Razumovskaya kommer att ägna sin tid åt efter disputationen är ännu inte helt klart, men siktet är inställt på fortsatt forskning inom cancer och cellsignalering. Hon letar efter en postdok-tjänst för att kunna förverkliga detta.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Institutionen för laboratoriemedicin, Malmö

Related posts:

1. Kees-Jan Pronk: Kan åldrande celler leda till nya behandlingar av blodcancer?
2. Nytt verktyg i kampen mot blodcancer
3. Gunnar Juliusson: Lyckad form av cellterapi vid blodcancer

Patrik Önnerfjord med en masspektrometer till vänster. Den kan bland annat identifiera proteiner och beskriva om de är intakta, vilket ger viktig information för att kartlägga hur brosk bryts ner vid artros och ledgångsreumatism. Foto: Anna-Mi Wendel

När patienten söker vård för problem med till exempel lederna har sjukdomsprocessen redan pågått länge i kroppen och hunnit orsaka stor skada. De uppdykande besvären signalerar snarast slutstadiet (förlust av vävnad och därmed funktion) för en av våra folksjukdomar: artros. Trots att denna åkomma är mycket vanlig i befolkningen är mycket okänt i sjukdomsförloppet.

- När patienten söker vård för smärta i leder och har problem med rörligheten och liknande, så är det ofta sent i sjukdomsförloppet. Kan vi kartlägga hur processen ser ut från början skulle det vara en oerhörd framgång, säger Patrik Önnerfjord. I slutänden kan det betyda att sjukdomen aldrig bryter ut eller åtminstone avsevärt hämmas i sin framfart.

- Men vi är absolut inte där än. Först måste vi ta reda på vad som händer inne i brosket vid en ledsjukdom. Jag undersöker därför blod och ledvätska på jakt efter proteiner som skadats och läckt ut från ledbrosket, det är här sjukdomsförloppet avslöjar sig.

En del av effekterna som sjukdomsprocessen i brosket leder till är avancerade ledskador. Både vid artros och reumatoid artrit (ledgångsreumatism) föreligger en inflammation som medverkar till att brosket successivt bryts ner. Detta medför smärta och nersatt rörelseförmåga för patienten. Processen leder med tiden också till vävnadsförlust eftersom kroppen är dålig på att återskapa brosk som gått förlorat.

Brosk finns även i luftstrupen och i näsan

Brosk består huvudsakligen av protein och vatten, men även av broskceller. Vävnaden finns normalt i luftstrupen, revbenen, näsan, örat samt i alla våra leder där det täcker benytorna. Brosklik vävnad finns även i mellankotskivorna och i menisken. Broskets funktion är att ta upp och fördela belastning vilket för de olika broskvävnaderna sker på lite olika sätt. Vävnaderna skiljer sig  därför också åt i sina detaljstrukturer vad det gäller proteinmönstret.

-  Ett protein som  kollagen II, till exempel, finns bara i brosk där proteinet fördelar belastningen i brosket genom att bygga tredimensionella nätverk. I nätverket ser sedan ett annat protein, aggrekan, till att hålla brosket spänstigt. Det gör det genom att binda och hålla vatten på plats, något som är nödvändigt för att brosket ska motstå belastning.

Inflammation i en led kan sättas igång av flera orsaker: Bland de kända finns akut trauma med blödning, bakterieangrepp eller en autoimmun reaktion genom att antikroppar bildas mot kroppsegna proteiner. Det senare är fallet vid ledgångsreumatism. En gemensam nämnare är att inflammationen påverkar broskets celler så att en vävnadsnedbrytande process kan uppstå. Nerbrytningen sker efter en viss turordning där kollagenet är det sista protein som förstörs.

- Intressant nog så sker det inte alltid en fortsatt nerbrytning, säger Patrik Önnerfjord. Många inflammationer läker ut, men vad som skiljer utläkning från fortskridande skada är inte känt.

- Jag arbetar själv med att jämföra vävnader och sortera proteiner efter i vilka broskvävnader de påträffas samt att katalogisera när och hur de här proteinerna påverkas vid en inflammation: Vilka proteiner skadas först och sipprar ut ur brosket och vilka kommer därefter? Och hur bryts proteinerna sönder? Vad skiljer sig mellan processer som leder till leddestruktion och de som läker?

Antikroppar letar upp skadade broskproteiner

Till sin hjälp använder Patrik Önnerfjord särskilt framtagna antikroppar som letar upp skadade broskproteiner som frisatts från brosket ut i blod och ledvätska. Olika proteiner bryts ner på olika sätt vilket gör att skräddarsydda antikroppar kan skilja ut och binda fragment av dessa proteiner. På olika sätt kan därmed den aktiva processen avslöjas i sina minsta beståndsdelar.

- Genom att identifiera skadade proteiner, så kallade biomarkörer, kan vi påvisa processen i leden mycket tidigare än vad som sker i dag inom vården. Med denna nya möjlighet till diagnos och den ökade kunskapen om vad som händer i början av nerbrytningsprocesser kan också nya mål skapas för behandlingar av exempelvis artros.

- Vi har hittills gjort grundläggande undersökningar av vilka proteiner som överhuvudtaget förekommer i olika broskliknande vävnader, det här för att kunna härleda var de olika fragmenten kommer ifrån. Vi har studerat omkring 200 olika proteiner och upptäckt att olika vävnader har olika fördelning av proteinerna. Det är mycket intressant att därefter utröna vad dessa relativa skillnader har för betydelse rent funktionellt, säger Patrik Önnerfjord.

Tekniken som används spelar stor roll för forskningens resultat. Och det var bland annat tekniken som förde in Patrik Önnerfjord på själva forskningsämnet. När han 1999 var färdig doktor i kemi gällde det att hitta något intressant att tillämpa studierna på och det förde honom till avdelningen för reumatologi vid Lunds universitet. Idag är Patrik Önnerfjord docent i cell- och molekylärbiologi.

Vid identifiering, kvantifiering samt lokalisering av var proteinerna skadats används masspektrometriska undersökningar. Dessa har möjliggjort karaktärisering av flera hundra proteiner i mycket små vävnadsbitar.

- Dagens maskiner för masspektrometri går fortare, är känsligare och kan ge svar på betydligt fler frågor än när jag började. Nu kan vi även hitta exakt var klyvningen i ett visst protein skett. Den kunskapen behövs för att kunna tillverka antikroppar som endast känner igen fragment och inte intakt, helt, protein.

Utveckla hämmare för att stoppa sjukdomen

Ett problem med att forska i brosk är tillgången; det är till exempel inte tillåtet att ta broskprov från friska människor för forskning.

- Vid vissa försök som till exempel hur ett akut trauma (överbelastning) påverkar brosket tillgriper vi broskvävnad från slaktade kor. Denna vävnad kan under precist kontrollerade betingelser utsättas för mekanisk belastning i laboratoriet och den skada som blir följden kan då studeras med de tekniker vi förfogar över.

- Genom att tillföra ämnen i testvävnaden kan en inflammation sättas igång och kartläggas i brosket. Återkoppling av sådana funna resultat till människan är ett viktigt steg i processen.

En del av arbetet går även ut på att identifiera vad som kan orsaka en viss klyvning av proteinerna. Den kunskapen skulle på sikt kunna användas för att utveckla möjliga så kallade hämmare som kunde användas för att blockera eller minska sjukdomsförloppet:

- Kanske till och med kunna avbryta det, avslutar Patrik Önnerfjord.

Text och foto: ANNA-MI WENDEL

Nyhet från Lund University Musculoskeletal Science Institute, LUMSI, 1 december 2011

Related posts:

1. Ämnen i ledbrosk kan ge reumatisk värk
2. Rätt från början med mikrodoser
3. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos

Elin Ekström, doktorand vid Lunds universitets institution för laboratoriemedicin i Malmö, har i en ny avhandling undersökt hur Wnt5a fungerar i samband med malignt melanom.

Wnt-proteinerna är viktiga för funktionen i olika celltyper och har stor betydelse för fosterutvecklingen hos människor och djur. Sedan de upptäcktes i slutet av 1970-talet har de varit föremål för forskarnas intresse. Wnt har en påverkande funktion i de flesta cancerformer, inte minst i samband med tjocktarmscancer. När det gäller malignt melanom spelar Wnt en viktig roll, men inte så stor att de på egen hand

orsakar cancern, berättar Elin Ekström.

Elin Ekström forskar kring hudcancer och disputerar nu på sin avhandling. Här vid spikningsceremonin. Foto: Privat

Hämmande protein nedreglerat

- Kopplingen till hudcancer gjordes i början på 2000-talet, men det är ett komplext och komplicerat samband som det behövs mer forskning kring. Det är också en av anledningarna till mitt intresse, säger Elin Ekström.

I avhandlingen har hon koncentrerat sig på proteinet Wnt5a och hur det fungerar som signalväg mellan olika celler. Resultaten visar på nya mekanismer för hur Wnt5a påverkar aggressiviteten och spridningen av malignt melanom.

Bland annat fann hon att Wnt5a har förmågan att skicka signaler som förändrar cellernas metabolism (ämnesomsättning) så att den gynnar tumörceller. Vidare fann hon att ett annat protein som har en hämmande effekt på tumörer, SFRP3, är nedreglerat i tumörerna och att Wnt5a därmed kan öka tumörspridningen genom att aktivera sin signalering okontrollerat.

Till New York för postdok-tjänst

Wnt5a visade sig också ha förmågan att frigöra två andra proteiner med signalförmåga som sedan tidigare är kopplade till dålig patientprognos för malignt melanom. Dessa finns färdigproducerade i cellerna, men utsöndras normalt inte.

- Wnt5a har en mångfacetterad funktion i samband med malignt melanom och att det behövs en ökad förståelse av dessa processer för att kunna utveckla nya behandlingar mot malignt melanom, sammanfattar Elin Ekström.

Efter disputationen väntar en postdoktor-tjänst i New York vid Memorial Sloan–Kettering Cancer Center. Elin Ekström kommer där att forska kring cellers rörelsemönster, cellmigration.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Ett pressmeddelande från Lunds universitet, Institutionen för laboratoriemedicin Malmö

Related posts:

1. Genetisk koppling ökar risken för att drabbas av malignt melanom
2. FÖRELÄSNING: Melanom och annan hudcancer
3. Gen som ökar risk för njurcancer och melanom

För personer med funktionsnedsättningar är det en verklighet att inte kunna ta sig till träning, att inte få plats och kunna förflytta sig mellan maskiner. Det är också en verklighet att bli bemött av personal som inte vet hur man ska anpassa träning eller som kanske inte ens tycker att man borde träna. Svårigheterna och de hinder som man möter gör att träningsnivån blir låg och hälsan försämras. Det är mer än tio gånger vanligare med dålig hälsa bland personer med funktionsnedsättning jämfört med den övriga befolkningen. Störst är ohälsan bland personer med rörelsehinder.

Ett rörelsehinder är en funktionsnedsättning som gör att det är svårt att röra delar av kroppen. Det kanske behövs hjälpmedel för att kunna ta sig runt. En tredjedel av Sveriges befolkning har någon form av funktionsnedsättning, varav ungefär hälften med ett rörelsehinder. Andelen personer med funktionsnedsättning ökar dessutom när åldern stiger.

Hinder i miljön stoppar handikappade

Vi vet att fysisk aktivitet är en av de viktigaste faktorerna för att påverka hur vi mår; både idag och hur vi kommer att må som äldre. Detta oberoende av om vi har en funktionsnedsättning eller inte. Fysisk aktivitet är all rörelse som ökar förbrukningen av energi i musklerna. Ökad förbrukning får vi på flera sätt genom att träna men också genom att gå eller cykla, arbeta i trädgården eller i hemmet. Aktiviteten skiftar likväl som miljön som vi utövar den i. Med en funktionsnedsättning blir miljön viktigare.

Det kan finnas många olika skäl till att man inte börjar träna. Ibland kan det kännas svårt att träna för att man inte orkar eller inte hinner. Många upplever också att träning är för dyrt. Dessa kallas för personliga hinder. Om man har en rörelsenedsättning är hindren fler. Hinder som finns i miljön omkring oss. Svårt att ta sig till träning, små och trånga utrymmen, okunskap hos personal och andra som tränar där. Att ta sig till gymmet blir en lång uppförsbacke.

Forskning ska öka tillgänglighet

Genom vår forskning hoppas vi kunna öka kunskapen om vad som påverkar vår fysiska aktivitet. Vi kommer att intervjua personer med funktionsnedsättning kring fysisk aktivitet och de hinder och möjligheter som finns i relation till fysisk aktivitet. Förhoppningsvis kommer vi sedan att kunna besvara frågor som: Är de hinder som upplevs personliga eller finns de i miljön? Kan vi på något sätt påverka miljön så att den blir mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning? Om vi tar bort hinder i miljön kommer träningsfrekvensen att öka då? Vi behöver dessutom öka vår kunskap om de som är aktiva; vad är det som gör att de valt att träna och vilka aktiviteter väljer de?

Otillräcklig fysisk aktivitet är ett nationellt problem som kostar samhället 6 miljarder kronor per år. Av dem som inte rör sig tillräckligt finns en stor andel personer med rörelsehinder. Vi tror att det behövs ett bredare perspektiv på folkhälsoarbetet där personer med funktionsnedsättning behöver omfattas. Insatser behöver göras –  inte bara på individnivå utan även i miljön.

Text: CECILIA WINBERG

Foto: Colourbox

Related posts:

1. Allt hänger ihop – helhetsperspektiv på hälsa och arbetsmiljö
2. Kropp och själ hör ihop
3. Dålig hälsa vanlig bland funktionshindrade

Rökning och övervikt bland föräldrar, amning och barnens antibiotikaanvändning är exempel på parametrar som ingått i undersökningen.

Slutsatserna visar på ett tydligt mönster där barnens hälsa påverkas av föräldrarnas vanor, beteenden och sociala förhållanden. I kombination med ärftliga riskfaktorer blir det ännu tydligare.

Brist på trygghet

Foto: Colourbox

- Barn med lågutbildade föräldrar utsätts i högre grad för olika riskfaktorer. Rökning under mammans graviditet och passiv rökning är exempel. Men det handlar också om socialt och emotionellt stöd, t.ex. tillgång till barnvakt och en trygg relation med föräldrarna, berättar Elisabeth Mangrio.

Forskningsresultaten baseras på en speciellt framtagen enkät som föräldrarna besvarat i samband med barnens åttamånaders- respektive fyraårskontroller vid Malmös barnavårdscentraler. Totalt ingår enkätsvar för ca 9 000 barn från hela Malmö under tidsperioden 2003-2008.

Resultaten har ett stort värde även utanför Malmö, menar Elisabeth Mangrio. Tidigare erfarenheter från liknande forskning visar att de samband man ser lokalt oftast återfinns även i en större befolkning. Däremot kan proportionerna variera.

Några exempel på slutsatser i avhandlingen:

• Antibiotikaanvändningen var högre bland barn med lågutbildade föräldrar. Pojkarna använde dessutom mer antibiotika än flickorna.

• Passiv rökning höjde risken för allergier, framförallt om barnen hade ärftliga anlag för allergier. Då syntes en kraftigt ökad risk.

• Rökning under graviditeten visade på en ökad risk för fetma. Övervikt hos föräldrarna, passiv rökning och om barnen inte ammades ökade risken ytterligare för fetma.

• Konsumtionen av sjukhusvård var upp till 25 procent högre bland barn med lågutbildade föräldrar.

Lång amningstid och deltagande i föräldragrupp är exempel på hälsofrämjande faktorer som kan minska vårdbehovet och som visade sig vara mer vanligt förkommande bland högutbildade föräldrar.

Rökning under graviditeten vanligare

Foto: Colourbox

Elisabeth Mangrio är även verksam som barnsjuksköterska vid BVC Lindängen i Malmö.

Hon menar att flera av hälsoproblemen kan minskas genom förebyggande arbete, riktat till rätt grupper:

- Rökning under graviditeten var fem gånger vanligare bland lågutbildade än bland högutbildade. Det förebyggande arbetet kan bli bättre än idag – det är viktigt att de blivande mammorna får tydlig och konkret information om riskerna för deras barn.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Nyhet från Lunds universitet 6 december 2011

Related posts:

1. Positiva erfarenheter av hemsjukvård för barn med cancer
2. Barn kan behöva långsiktigt stöd
3. Uppföljningsprogram positivt för barn med typ 1-diabetes

Patrik Medstrand kommer närmast från universitetets institution för experimentell medicinsk vetenskap i Lund där han varit forskargruppchef. 

Intresset för virus har funnits under hela forskarkarriären. Bland annat har han skrivit en avhandling om en särskild virustyp, humana endogena retrovirus, vid universitetets medicinska fakultet och därefter fortsatte han sin virusforskning som postdoktor i Vancouver. 

Patrik Medstrand

- Professuren är ett nytt steg i karriären. Förhoppningsvis bidrar det också till att jag och min grupp kan forska under mer stabila förhållanden framöver. I Malmö finns en bra virologisk kompetens och jag hoppas framför allt att ytterligare kunna stärka mitt samarbete med kliniskt aktiva forskare, säger Patrik Medstrand.

Förutom Patrik Medstrand själv, så ingår fyra personer och en biomedicinsk analytiker i forskargruppen som han på sikt vill ta med till Malmö. Forskningen har dock en del särskilda villkor och krav när det gäller lokalerna, som gör att en flytt direkt inte är möjlig. Men under tiden så planerar Patrik Medstrand att ändå finnas på plats i Malmö flera dagar i veckan.

Vidareutveckla dagens behandling

Tyngdpunkten i forskningen ligger på HIV. Dels att öka kunskapen om virusets snabba föränderlighet, dels att utnyttja virusets speciella egenskaper för effektiv smittspårning. 

- HIV är en av de största epidemierna i världen med en global smittspridning som är enorm. Jag vill bidra till nya diagnostiska metoder och förbättrade behandlingar för de grupper som är i störst behov, säger Patrik Medstrand och tillägger: 

- De bromsmediciner som HIV-patienter behandlas med idag infördes i mitten av 1990-talet och det är ingen som med säkerhet vet vilka långsiktiga effekter de har på patienten. En djupare forskning och vidareutveckling av behandlingsformer är nödvändig, bl.a. på grund av resistens. 

Den stora utmaningen ligger i HIV-virusets  egenskap att ständigt och i hög takt ändra karaktär. Patrik Medstrand och hans forskarkolleger undersöker olika varianter av viruset, för att på ett mer nyanserat vis förstå smittans spridning och karaktär. 

Olika varianter av viruset

De tittar också på kopplingen mellan viruset och människans genetiska förutsättningar, med målet att kunna förklara varför människor reagerar väldigt olika på HIV-smitta. Det finns t.ex. tecken på att vissa HIV-varianter triggar igång vårt immunsystem i högre utsträckning än andra. 

Viktiga samarbetspartner är bl.a. universitetet i Köpenhamn och belgiska Katholieke Universitet Leuwen samt Smittskyddsinstitutet och Karolinska institutet. Han har också varit delaktig i Sidas långvariga engagemang i Guinea-Bissau med fokus på HIV. 

Text: BJÖRN MARTINSSON

Nyhet från Institutionen för laboratoriemedicin i Malmö vid Lunds universitet 30 november 2011.

Related posts:

1. Stefan Schwartz: Virus
2. ”Finns det ett virus där kommer vi att hitta det”
3. Virus möjlig bov bakom många fall av typ-1 diabetes

Cellprov, som också kallas finnålspunktion, ger bra material för att avgöra om det är cancer eller inte. Foto: Gunnel Pigou.

Charles Walther vill i sin forskning hitta bättre metoder för att ta cellprov för cancerdiagnostik. Här berättar han själv om sitt forskningsområde.

”Aaaj”, skriker kvinnan. Dock har nålen inte rört huden. Rädslan för smärtan är så stor att hon upplever den innan sticket är genomfört. Den själsliga plågan är stor och någonstans lurar det otänkbara. För en vecka sedan kände hon en knuta i bröstet. Hård och illavarslande. Hennes mormor hade gått bort i bröstcancer. Minnet av den avmagrade och pinade mormodern var grått och kändes påträngande.  

Doktorn på vårdcentralen hade känt på knutan i bröstet och konstaterat att hon skulle genomföra röntgenundersökning och ”punktion”. Hon reagerade på ordet men doktorn förklarade att punktionen var ett cellprov som avgjorde om det var något farligt eller inte. Ett cancerprov.  

Kallelsen till undersökningarna kom snabbt och röntgen och punktion skulle genomföras samtidigt. Röntgenundersökningen gick fort och sedan väntade punktionen. Många tankar hade gått igenom huvudet sista veckan. Knutan i bröstet var där. Kall och hård. Ont gjorde den inte.  

Sittande på britsen med bar överkropp sneglade hon över mot bordet med blanka metallinstrument på en grön duk. Det såg obehagligt ut.  Nu kom ångesten och en tanke fyllde henne. Jag har cancer!

Efter att doktorn presenterat sig kände han på knutan och hon fick lägga sig på britsen. 

 ”Nu tar jag provet”, sa han. Det stack till men sen kände hon ingen smärta. Han gjorde snabbt om proceduren två gånger med en halv minuts mellanrum. Cellerna bevarades på glas och i provrör. 

Det räckte till diagnos. Bröstcancer.

Detta scenario är en verklighet för många patienter. Provtagningsförfarandet gäller inte bara bröstcancer, utan många sorters tumörmisstänkta förändringar i kroppen. Diagnosen måste vara rätt och bygger i allt större utsträckning på flera olika metoder. 

Vår forskning syftar bland annat till att undersöka vilken typ av provtagningsmetod som ger mest information och är bäst lämpad för genetisk och molekylär diagnostik, och på så sätt är till mest hjälp för patienten.  

Skräddarsydd cancerbehandling

Utöver den grundläggande mikroskopiska undersökningen av cellprovet, används numera sofistikerade cellundersökningar som ger svar på vilka egenskaper som tumörcellerna har. Exempelvis används antikroppar för att se om cancercellerna är ”känsliga” för olika hormoner.

Östrogenpositiva bröstcancerceller från finnålspunktion. Bröstcancerceller som behöver hormonet östrogen för att växa har färgats bruna med hjälp av antikroppar. Denna information kan bidra till att hitta den bästa behandlingen för patienten. Foto: Charles Walther.

Cellmaterialet i kombination med nya genetiska metoder, till exempel DNA-matristekniker, åskådliggör olika skador i arvsmassan, exempelvis kromosomrubbningar. Den informationen kan sedan användas för att närmare studera tumörens uppkomstmekanism, typ och ursprung.

Resultatet av cellundersökningarna används därefter för att ”skräddarsy” behandlingen. 

Cellprov ger besked

Cellprov, som också kallas finnålspunktion, ger bra material för att avgöra om det är cancer eller inte men räcker inte alltid till för att ge den informationen som behövs för att avgöra behandlingen. Ingen bedövning ges eftersom det förstör cellerna och försvårar bedömningen.

Bröstcancerceller från en 35-årig kvinna. Provet taget med finnålspunktion. Foto: Charles Walther

Ibland behöver man gå vidare och ta en vävnadsbit med grov nål. Större nålinstrument, även kallade grovnålsbiopsier, kräver lokalbedövning men ger ofta bättre material för tilläggsundersökningarna. Större ingrepp med bedövning eller sövning där en bit av en tumörmisstänkt förändring skärs bort för diagnostik, ökar däremot risken för komplikationer. 

Kombination av olika metoder behövs

Det verkar således som att den mest informativa provtagningsmetoden gör lite ont. Våra resultat visar att enkla nålprov i kombination med nya molekylära metoder ger både säker diagnostik och behandlingsgrundande information. 

Cancerprovets smärtsamma sanning. Det gör ont. 

Text: CHARLES WALTHER 

Doktorand vid avdelningen för klinisk genetik, Lunds universitet

No related posts.

Foto: Dreamstime

Stroke är en av de vanligaste orsakerna till funktionshinder. Ca 30 000 personer om året drabbas. Vad händer med dem som får det i arbetsför ålder? Sociologen Maria Norstedt vid Lunds universitet har studerat hur livet efter stroken ter sig för människor som drabbas i relativt unga år.

Varje år drabbas ca 6000 personer i arbetsför ålder av stroke och mycket forskning tyder på att sjukdomen blir allt vanligare bland yngre. I sin studie har Maria Norstedt intervjuat strokedrabbade personer samt företrädare från arbetsförmedlingen, försäkringskassan och vården.

Intressant är, enligt henne, att samtligas berättelser kretsar kring anställningsbarhet. Det säger en hel del om vad som värderas högt i dagens samhälle, menar Maria Norstedt.

Svårt komma tillbaka till arbetslivet

Alla som hon har intervjuat tycker att arbetsmarknaden är alltför stelbent och rigid.

- De upplever att det inte finns plats för folk som inte kan prestera till 100 procent och helst lite till, säger hon.

Ingen av Maria Norstedts strokedrabbade intervjupersoner har heller lyckats komma tillbaka till sitt gamla arbete. Många tycker att de är för friska för att förtidspensioneras och för att räknas som oförmögna att arbeta.

Samtidigt anser de sig för gamla för att lära ett nytt arbete eller för att arbetsgivare ska våga satsa på dem. Samtliga intervjuade efterlyste en mer flexibel arbetsmarknad.

- En flexibel och mer tillåtande arbetsmarknad går stick i stäv med de ideologiska förändringar av det svenska välfärdssystemet som vi kan se idag, säger Maria Norstedt.

Återhämtning behöver ta tid

Tillståndet för strokedrabbade är inte statiskt. Hjärnan kan övas upp igen, om än långsamt. Därför förespråkade intervjupersonerna från vården att återgången till arbetslivet måste få ta tid.

Försäkringskassan har dock krav på sig att vara väldigt snabb med att bedöma en persons arbetsförmåga. Trots att alla som intervjuats i studien har arbetslivet som mål, gör handläggare och vårdpersonal alltså motsägande bedömningar, menar Maria Norstedt.

Stroke betecknas ofta som en dold sjukdom eftersom många av följderna inte syns på utsidan av kroppen. Det kan handla om svårigheter att hitta orden, koncentrationssvårigheter och extrem trötthet.

Rädsla för att få stroke igen

Just det faktum att sjukdomen kan vara dold försvårar återgången till arbetslivet; kollegan ser ju ut precis som vanligt! Men trots att dolda funktionshinder kan vara väl så svåra att leva med som synliga så beskriver de drabbade sig som lyckligt lottade i jämförelse med andra funktionshindrade med synliga handikapp.

Den synliga, yttre delen av kroppen är viktig, även i de professionella intervjupersonernas berättelser.

- Man kan se det som ett uttryck för hur kroppar som ser ut att vara friska antas vara arbetsföra och anställningsbara, säger Maria Norstedt. Studien visar hur samtliga intervjupersoner eftersträvar normalitet – både avseende kroppens funktioner och genom deltagande i arbetslivet.

En annan sak som präglar många strokedrabbades liv är vetskapen om att det kan hända igen. Rädslan för en ny stroke är stor och gör att många upplever att de får en annan syn på livet. 

Text: ULRIKA OREDSSON

Nyhet från Lunds universitet 1 december 2011

Related posts:

1. Anna Forsberg: Livet efter en levertransplantation
2. Maria Tyrberg: Förändringar i diabetesögon börjar tidigare än man trott
3. Maria Emmelin: Sociala faktorer och global hälsa

Foto: Dreamstime

Flera blodsjukdomar, som leukemi (blodcancer) eller vissa genetiska blodsjukdomar kan idag botas genom att man slår ut patientens egen sjuka benmärg och transplanterar med stamceller från en frisk person. Har man tur hittar man en lämplig donator bland patientens nära släktingar men om sådana saknas kan det bli problematiskt att hitta en matchande givare. Blodstamceller från navelsträngsblod kan vara ett alternativ – om de bara vore fler till antalet.

– Navelsträngsblod är en god stamcellskälla. Genom att spara och klassificera navelsträngsblod från nyfödda skulle man kunna öka utbudet av blodstamceller väsentligt och därmed öka möjligheterna att hitta lämpliga donatorer. Problemet är att mängden blodstamceller i navelsträngen är begränsad och räcker inte alltid till för att transplantera en vuxen person som är tyngre en 50-60 kg.

Det säger Stefan Karlsson, överläkare och professor vid Sektionen för molekylärmedicin och genterapi vid Lunds universitet. Han leder EU-projektet Stemexpand vars yttersta syfte är att öka tillgången på mänskliga blodstamceller. (Läs mer om stamceller i faktarutan nedan.)

Kenichi Miharada och Stefan Karlsson.

Odla i provrör

– Vår forskning går ut på att förstå vad det är för faktorer som styr blodstamcellernas förökning och förmåga att omvandlas till alla möjliga blodceller.

Den stora utmaningen i dagsläget är att hitta en metod där man kan plocka ut blodstamceller från kroppen och föröka dem på laboratoriet utan att de förlorar sin förmåga att vara stamceller, sin ”stemness” som forskarna kallar det.

Behåller stamcellsegenskaper

Kenichi Miharada, forskare i Stefan Karlssons grupp, letar efter sådana reglerande faktorer. Efter en omfattande litteraturstudie valde han ut några lämpliga kandidater som han provade på laboratoriet och har nu fått ett första napp.

– Cripto är ett protein som har visat sig ha förmågan att få blodstamcellerna att behålla sin ”stemness”. Vi lyckades odla blodstamcellerna i hela två veckor på laboratoriet och därefter transplanterade vi bestrålade möss med dessa stamceller. Mössen behövde fungerande blodstamcellerna för att överleva – vilket de också gjorde, säger Kenichi Miharada.

En cocktail kan vara lösningen

Den stora utmaningen att få blodstamcellerna att föröka sig kvarstår fortfarande men att man nu har hittat en reglerande faktor som förmår dem att behålla sina stamcellsegenskaper är ett stort steg i rätt riktning.

– Jag kommer nu att fortsätta studera andra faktorer och prova olika blandningar. För kanske är det en s.k. cocktail, en blandning av olika reglerande faktorer som man ska tillsätta till blodstamcellerna för att de både ska föröka sig och samtidigt behålla sina stamcellsegenskaper.

Det är givetvis omöjligt för forskarna att säga när dessa resultat kan komma patienter till godo men Stefan Karlsson vågar sig ändå på en djärv gissning:

– Om fem år kanske vi vet ur vi ska göra för att föröka stamcellerna. Förmodligen räcker det med bara 3–5 gångers uppförökning för att det ska räcka till en vuxen patient.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel november 2011

Related posts:

1. Blod från navelsträngar utforskas
2. Blodstamceller ger nya möjligheter för leukemiforskningen
3. David Bryder: Vad får stamceller att åldras?

Foto: Colourbox

Det betyder att de ges läkemedel i onödan.  Att förlossningen drar ut på tiden är alltid väldigt jobbigt för en födande kvinna och problemet är störst hos förstföderskor. Men att ge värkstimulerande medel är förenat med risker.

Risk för syrebrist

- Ibland blir det väldigt täta värkar när man gett värkstimulerande vilket kan göra att barnet inte hinner återhämta sig mellan värkarna och därför löper risk att få syrebrist, berättar Anna-Karin Dykes, barnmorska och forskare.

Den största riskfaktorn för att få diagnosen värksvaghet är om kvinnan fått ryggbedövning. Det gäller att lägga den i rätt tid – inte för tidigt då det är risk att värkarbetet avstannar, men inte heller för sent. Anna-Karin Dykes sitter med i en nationell arbetsgrupp på initiativ av Sveriges kommuner och landsting, där man tagit fram nationella riktlinjer för läkemedel för värkstimulering. Genom detta hoppas man på en större noggrannhet när man ställer diagnosen värksvaghet.

Delaktiga i besluten

Mycket av de senaste årens forskning handlar om att utgå från föräldrarnas känslor och deras behov att vara delaktiga i vård och vårdplanering runt sin graviditet. Det kan handla om t ex fosterdiagnostik eller för tidigt födda barn. Ska man förlösa mamman för att barnet inte mår bra i magen eller ska man vänta några dagar för att fostret ska växa till sig och vad är bäst för barnet?

- Det är väldigt viktigt att föräldrarna är väl informerade och görs delaktiga i besluten. Vår forskning visar att föräldrar vill ha kvalificerad information fortast möjligt och följa utvecklingen. Föräldrar idag är mycket medvetna och blir det ett tidsglapp mellan att de får en indikation att något är fel till att de får den rätta informationen, går de ofta ut på nätet och försöker hitta sina egna svar vilket skapar onödigt mycket oro.

Tydlig och konkret information

När det gäller fosterdiagnostiken samarbetar forskarna med Skånes universitetssjukhus och vet att det finns mycket oro och ett starkt behov av tydlig och konkret information och en vårdplan när man har en misstanke om t ex en missbildning hos fostret. Det behövs rutinerad personal och en organisation som kan ta hand om avvikande fynd i princip omedelbart med information till föräldrarna.

- Att båda föräldrarna känner sig delaktiga är grundstommen för allt arbete och att vi ska kunna ge trygghet och rätt vård. Det är viktigt att vårdorganisationen byggs upp för att göra detta möjligt, avslutar Anna-Karin Dykes.

Text: ÅSA HANSDOTTER

No related posts.

Tänk dig ditt liv som en trasmatta där varje inslag är en aktivitet. Där finns huvudaktiviteter som dominerar i uppmärksamhet, dolda aktiviteter som vi gör utan att tänka och som utgör kittet i vardagen, samt oförutsedda aktiviteter som kan störa och stressa oss. Hur ser din matta ut? Vilka färger har den och hur långa sjok är inslagen?

Foto: Colourbox

- Det finns ju mattor som byter färg hela tiden där människor hackar sönder sin vardag så att allt blir gråmelerat, menar Lena-Karin Erlandsson, docent och arbetsterapeut på Institutionen för hälsa, vård och samhälle.

Stress i vardagens aktiviteter

Lena-Karin Erlandsson forskar om kvinnor och stress med fokus på hur vardagens aktiviteter påverkar hälsan. Just lönearbetande småbarnsmammor är ofta dubbelarbetande och har en hög påfrestning genom att växla mellan flera olika aktiviteter med hög komplexitet och många avbrott. Hennes forskning har visat att om avbrotten blir så många att man sällan har möjlighet att fullfölja det man gör innebär det en högre risk för ohälsa.  Det kan ta sig uttryck som t.ex. sömn- och minnessvårigheter, humörsvängningar, allmän trötthet och i vissa fall leda till t.ex. depression.

-  Det är viktigt att få redskap för att analysera sin egen vardag och lära sig att känna igen vad man mår bra av, säger Lena-Karin.

Lär sig ta kontroll

För att kunna förstå hur vardagen påverkar oss använder Lena-Karin en metod; ett gruppbehandlingsprogram som kallas Vardagsrevidering som hon har utvecklat. Genom olika tekniker får deltagarna lära sig att ta kontroll över de vardagliga aktiviteterna genom att till exempel sätta namn på det de gör. Att namnge aktiviteten är att skapa legitimitet för den och blir även en strategi att komma närmare på det man gör. Att tvinga sig själv att göra en hel aktivitet i ett sträck utan avbrott är också något som Lena-Karin ger i hemuppgift till de deltagare som genomgår programmet.

Självbelöning

Aktiviteten i sig kan brytas ner i tre olika dimensioner med olika värde. Självbelöning är en dimension – t.ex. att göra något som man tycker är roligt som att gå ut och träffa kompisar. Det kan även vara ett konkret värde i aktiviteten – som att när man städar så blir det rent. Den sista dimensionen är ett symboliskt värde som visar på tillhörighet och sammanhang. Dessa olika mått finns i alla aktiviteter i olika hög grad. När vi får stress i vardagen är det vanligt att man prioriterar bort självbelönande aktiviteter och istället endast gör det som man måste eller förväntas göra. Men för att kunna hantera av vardagens stress behöver vi ha ett visst mått av självbelönande aktiviteter.

- Förutom att analysera sin egen vardag för att identifiera hinder och stress, får man inte glömma att även se till sina resurser. Det är lätt att fokusera på det som är jobbigt och glömma det som ger en energi och livsglädje.

Passar även män

Vardagsrevidering är utprövat på kvinnor men Lena-Karin ser inget hinder i att använda metoden även på män.

- Vårt samhälle är annorlunda idag än för några årtionden sedan. Nu finns det få lönearbeten som är monokroma, utan i de flesta arbeten förväntas du ha väldigt många processer igång samtidigt. Jag har mött väldigt många män som känner igen sig i vardagsstressen och som tycker att det är viktiga saker som vi tar upp.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Related posts:

1. Vardagsrevidering – hjälp för stressade kvinnor
2. Förkylningar kan vara farliga för astmatiker
3. Lev livet friskare!

Foto: Colourbox

- Det var en rätt så missförstådd grupp med väldigt komplexa symptom och vid svårare fall stora funktionshinder i sina vardagsaktiviteter. Jag upptäckte att man hade för lite och för dålig kunskap ute i verksamheterna inom det här området, berättar Ragnhild.

Upptäcka skadan tidigt

Exponering för vibrationer från olika handhållna verktyg som borrmaskiner, slipmaskiner, motorsågar m.fl. är vanligt i arbetslivet och kan medföra en risk att utveckla en vibrationsskada. De drabbade kan vara allt från tandläkare, tandtekniker, hantverkare till skogsarbetare eller personer inom verkstadsindustrin. Vibrationer kan ge nerv- och kärlskador och ju längre exponering som man har varit utsatt för desto större risk för fler konsekvenser och symptom. Det är också viktigt att upptäcka symptomen tidigt innan det gått för långt – har man väl fått en vibrationsskada är det svårt att bli helt återställd eftersom det inte finns något effektivt botemedel.

Konsekvenser i vardagen

Ragnhild Cederlund började titta närmare på nedsättningar i patienternas handfunktion där hon undersökte känsel, finmotorik, greppstyrka, smärta och köldkänslighet. Vilka konsekvenser får detta sedan i vardagen ifråga om delaktighet i dagliga aktiviteter och upplevd livskvalitet?

-  En konsekvens kan vara att man på grund av köldkänslighet till exempel inte kan vara ute och leka med sina barn i snön på vintern, tvätta bilen eller till och med att bada i en sjö på sommaren. Eller att man inte längre klarar av att skriva för hand eller öppna förpackningar då man saknar finmotorik och greppstyrka i händerna, berättar Ragnhild.

Mentala processen viktig

I rehabiliteringssammanhang är det inte alltid den som har den största skadan som behöver mest stöd, utan avgörande är hur hög personens känsla för sammanhang är. Det vill säga har man en hög känsla av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet har man troligen fler och bättre strategier för att klara sina dagliga aktiviteter än om man har en låg känsla för sammanhang. Man har alltså ett bättre utgångsläge för sin rehabilitering och tillräckligt många strategier för att tackla vardagen. Man talar om friskfaktorer där man i mötet med en patient inte bara pratar om problem utan också lyfter fram vilka resurser personen har för att möta problemen. 

- Den mentala processen är väldigt viktigt.  Dels måste man ju förändra sitt beteende genom problemlösning för att klara av en ny vardag, men man måste även förändra sina tankemönster, avslutar Ragnhild.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Related posts:

1. Långvarig cancer kräver bättre stöd och rehabilitering
2. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos

Foto: Colourbox

Eva Nordmark, docent på Institutionen för Hälsa, vård och samhälle, är forskningsledare för en plattform för handikappvetenskap med inriktninghabilitering. Uppdraget är att tänka nytt och tillsammans genom att arbeta tvär- eller flervetenskapligt. Här kartlägger man hur det ser ut när det gäller fysisk aktivitet för barn och ungdomar mellan 7 och 17 år med funktionshinder.

Mänskliga rättigheter inte självklara

Barn med funktionsnedsättningar har samma behov som andra barn men har svårare att få sina behov tillgodosedda. Det råder brist på kunskap kring hur roliga fysiska aktiviteter ska organiseras och genomföras. För många barn med funktionsnedsättning är mänskliga rättigheter som att vara delaktig i skolidrotten, hitta en meningsfull sysselsättning och fysisk aktivitet inte någon självklarhet.

-  Fysisk aktivitet på recept finns t ex för hela befolkningen men inte för människor med funktionsnedsättningar. Det kräver stöd och en bra organisation – en fråga som forskningsplattformen bland annat driver, berättar Eva Nordmark.

Fritidsaktiviteter – vad behövs?

Men vad behöver personer med funktionsnedsättning och deras familjer? Vad tycker de själva att man ska forska om? Eva talar om att man vill att personer med funktionsnedsättning själva är med och formulerar forskningsfrågor. Man har påbörjat kartläggningen av vad barn i Skåne med cerebral pares (CP) har för aktiviteter på fritiden och hur det skiljer sig åt beroende på var man bor. Man hoppas att resultaten sedan ska kunna generaliseras till andra målgrupper som t ex barn med ADHD eller barn med intellektuella funktionsnedsättningar.

Till grund för detta forskningsarbete ligger det preventionsprogram, CPUP (uppföljningsprogram för barn och ungdomar med cerebral pares), som Eva Nordmark arbetat med sedan 1994. Där har man undersökt och systematiskt följt barn med cerebral pares inom olika discipliner som ortopedi, handkirurgi, neuropediatri, arbetsterapi och sjukgymnastik. Intentionen med programmet är att motverka muskel- och ledstelhet som i sin tur leder till felställningar i ben och leder och försvårar fysisk aktivitet. Antalet barn med svåra felställningar har minskat med 70 procent sedan programmet infördes.

Målet en bättre vardag

- Genom detta arbete har framförallt höftoperationerna minskat från 40 till 15 procent. 2005 blev CPUP ett nationellt kvalitetsregister – vilket innebär att var man än bor i Sverige har man rätt till samma behandling. Nu är preventionsprogrammet spritt i Norge, Island, Danmark och Australien (Sydney), förklarar Eva.

Utmaningen och möjligheten med forskningsplattformen är det tvärvetenskapliga samarbetet som går utöver institutioner och organisationer. Man vill samla personer runt forskningsmetoder och skapa idéseminarier där man identifierar behoven.

- Det är viktigt att redan i planeringsfasen fundera över hur forskningsresultaten ska användas – de ska ju förändra vardagen för de här personerna!

Text: ÅSA HANSDOTTER

Related posts:

1. Positiva erfarenheter av hemsjukvård för barn med cancer
2. Hur påverkas små barn av föräldrarnas levnadsvanor?
3. Birgitta Sahlén: Hur fångar språksvaga barn orden?

Foto: Colourbox

Äldre män ramlar ungefär hälften så ofta som kvinnor, men när de ramlar blir konsekvensen ofta allvarligare. Hittills har fallrisk och benskörhet mest studerats hos kvinnor, men i en stor internationell studie som nu närmar sig sitt slut tittar man bland annat på fallskador hos äldre män.

– Vår forskning syftar bland annat till att undersöka om man i förväg kan finna de personer som riskerar att ramla och därmed kunna sätta in förebyggande åtgärder, säger Björn Rosengren, specialistläkare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus Malmö. Vi vill se om det finns enkla test som man skulle kunna göra på exempelvis vårdcentralen.

Stor internationell studie

Benskörhet och risken för att falla hos äldre män har sedan sju år studerats i ett stort internationellt projekt, ”The Osteoporotic Fractures in Men Study” (MrOS). Forskare följer 11 000 män i tre olika världsdelar för att bland annat bättre förstå varför äldre män ramlar och hur man kan förebygga fall och fallskador.

Björn Rosengren och Magnus Karlsson

– Våra resultat visar att det också kan vara viktigt att fokusera på fysisk aktivitet och balansträning om man vill förebygga fallskador, säger Magnus Karlsson, professor i ortopedi vid Skånes universitetssjukhus Malmö och Lunds universitet.

Männen i USA, Hong Kong och Sverige har vid flera tillfällen genomgått hälsoundersökningar och fått fylla i omfattande frågeformulär angående bland annat livsstil. Man har mätt allt från olika markörer i blodet, som t.ex. vitamin D och ämnen som tyder på inflammation, till genetiska tester, benmassa, syn och fysisk status.

Enkla tester

I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften ”Age and Ageing” redovisas en första delstudie som rör sambandet mellan resultat i fysiska tester och fall.

Studien visar att så enkla tester som att se hur man klarar att resa sig upp från en stol, att mäta greppstyrkan i händerna och att snabbt gå en kort sträcka, kan vara användbara för att uppskatta risken att drabbas av framtida fallskador.

– Vi kunde se att de som var över 70 år i studien och som hade ramlat, hade sämre resultat på alla undersökta tester, säger Björn Rosengren. För de allra äldsta i studien, de över 85 år, var det dock bara greppstyrkan som visade på skillnader mellan dem som hade ramlat och inte.

Mer förebyggande träning

Testerna i undersökningen använder sjukgymnaster och läkare redan idag vid hälsokontroller av äldre, men de kan behöva användas oftare för att förebyggande åtgärder ska kunna sättas in i tid.

– Man skulle behöva fokusera mer på fallprevention, framför allt för dem som är över 80 år, säger Magnus Karlsson.

Fallskador är vanliga. Tidigare studier har uppskattat att så många som 10 % av akutmottagningens patienter har någon form av fallskada. Skulle detta kunna förebyggas i större utsträckning än idag, minskar man både lidande och sjukvårdens kostnader.

Boule. Foto: Flickr, knoedlinchen.

– Det vi har kunnat läsa ut av enkätsvaren i vår studie är att de som fallit oftast också sitter mest stilla, säger Björn Rosengren. Vi kan även se på de fysiska testerna att ju svagare muskelstyrka männen har, desto oftare har de ramlat. Det verkar också som om lagom träning av balans och fysisk styrka i form av till exempel promenader, boule eller dans sammanfaller med färre antal fall.

Färre fall i Hong Kong

I studien ramlade äldre män i USA betydligt oftare än de från Hong Kong. Sverige ligger också något sämre till än Hong Kong.

Qigong. Foto: Colourbox

– I dag vet vi inte i detalj varför risken att drabbas av skador efter ett fall skiljer sig åt mellan män och kvinnor, och även mellan människor från olika världsdelar, säger Björn Rosengren. Man har tidigare visat att övervikt ger ökad fallrisk men detta är förmodligen inte den enda förklaringen.

Forskningsgruppen kommer nu att fortsätta med ytterligare analyser av den stora mängden data som samlats in, bland annat för att bättre förstå hur bra testerna är på att förutsäga vem som kommer att falla och få benbrott.

Text: NINA HULT

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel oktober 2011.

Related posts:

1. Kunskapsbank förbättrar vården av Skånes äldre
2. Var sjätte äldre som läggs in är undernärd
3. Färre läkemedelsfel för de äldre

- Det är helt olika förutsättningar om du ska leva på din dans eller om du är student – det är två helt olika forskningsfält. Men det är inte lätt att få tillgång till de professionella dansarna, menar Eva Ramel.

Kroppen som arbetsredskap

Eva är intresserad av de som lever på sin dans och hur deras arbetssituation och arbetsmiljö ser ut. För dansare är kroppen arbetsredskapet och är direkt kopplad till karriär och konkurrens.  Varje dag bedöms de utifrån sina prestationer och får arbete utifrån sin dagsform. Skador och smärta blir ett hot mot karriären som i många fall undertrycks.

- Frågar man om sjukskrivning bland dansare så är de aldrig sjukskrivna. De hittar sätt att kompensera sina skador så långt de kan. Det värsta en dansare kan höra är att han eller hon ska vila – då förlorar de både kondition och arbete, berättar Eva.

Psykosociala faktorer

För att få en uppfattning om hur belastningsskadorna ser ut bland dansare skapade Eva Ramel ett validerat smärtskattningsformulär där dansaren själv bedömde sin funktionella smärta. Formuläret har sedan starten använts flitigt både i Sverige och i andra länder som till exempel USA, Canada, England och Israel.

-  Det som är intressant är kanske inte så mycket den enskilda dansaren utan att se hur hela dansgruppen svarar och hur man hanterar detta i samband med t. ex. en premiär. Det tjänar som en väckarklocka.

Den mentala belastningen har stort samband med de fysiska skadorna. Psykosociala faktorer kan göra att man spänner sig vilket i sin tur kan leda till skador. Har man inte jobb och dålig ekonomi är risken att man äter sämre, oroar sig och inte får tid för återhämtning.

Från konstnärer till elitidrottsmän

Synen på dansare har förändrats genom åren. Tidigare var träningen för dansare väldigt likartad oavsett vad man skulle prestera. Det fanns ingen uppvärmning eller styrketräning att tala om.

-  Ja, man fick ständigt höra att dansare ju inte var några idrottsmän utan konstnärer. Numera tränar de som elitidrottsmän och träningen är också mer varierad. Det har också hänt väldigt mycket inom arbetsmiljöarbetet inom dansen – det har lyfts upp och formaliserats och teatrarna har tagit det på allvar, säger Eva.

Korttidsanställningar vanligare

Något som dock har blivit mer och mer vanligt under senare år är att fler och fler dansare får korttidsanställningar istället för tillsvidareanställningar. Detta innebär stor osäkerhet och kan leda till att dansare får svårt att jobba långsiktigt med eventuell rehabilitering.  Ett annat större problem är att staten ännu inte har kommit fram till något pensionsavtalen för dansare.

- Tidigare pensionerades man i dryga 40-årsåldern men nu måste dansare försöka få ihop till sin pension och borde alltså jobba till dess man är i 65-årsåldern. Men vem vill se Svansjön fylld med 65-åriga svanar!? avslutar Eva.

Text & foto: ÅSA HANSDOTTER

Related posts:

1. Kemikalier – dolt hälsohot i vår vardag

illustration av virus

Virus är små parasiter som överlever och förökar sig genom att ta sig in i levande celler och utnyttja deras maskineri för sin egen förökning.

En infekterad cell kan påverkas på olika sätt av virusinfektionen. Den kan dödas av viruset när den väl producerat ett stort antal nya viruspartiklar, den kan dödas av värdens immunförsvar i ett försök av värden att stoppa vidare virusspridning, men cellen kan också leva vidare i oskadat skick. I vissa fall kan den infekterade cellen degenerera till en cancercell.

Vissa virusinfektioner läker ut efter ett antal dagar, medan andra virus stannar hos sin värd under återstoden av dennes liv. Det är när virus förökas i sin värd som cellskador kan uppkomma som ger upphov till symptom på virusinfektionen, skador som beror på vilka celler som infekteras av just detta virus och på hur virusförökning påverkar dessa celler. För att förstå hur virus orsakar skada och för att hitta nya angreppspunkter för antivirala medel, är det en förutsättning att känna till hur virus påverkar och använder den cell den tar sig in i för sin förökning.

Min forskning handlar om att försöka förstå hur olika virus, framförallt humant papillomvirus – som bl.a. kan ge upphov till livmoderhalscancer – HIV och influensa interagerar med den infekterade cellen, när virus väl tagit sig in i cellen. Hur regleras uttryck av ett virus gener? Vilka faktorer i cellerna är virus beroende av för att uttrycka sina gener på ett sådant sätt att virusproduktion och -spridning optimeras?

Denna kunskap kan öka vår förståelse av hur virus orsakar sjukdom och kan identifiera nya mål för antiviral behandling.

Text: STEFAN SCHWARTZ

Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Virus möjlig bov bakom många fall av typ-1 diabetes
2. Patrik Medstrand: Forskning om HIV-virus
3. ”Finns det ett virus där kommer vi att hitta det”

Coloncancerceller infärgade med antikropp mot proteinet Podocalyxin. Bild: Karin Jirström

Cancer är inte en utan många olika sjukdomar, även då den har sitt ursprung i ett och samma organsystem. Trots de senaste årens markanta framsteg inom cancerforskningen, vilka bland annat avspeglas i ett ständigt ökande utbud av nya och alltmer avancerade läkemedel, har den kliniska cancerdiagnostiken som bedrivs av patologer inte förfinats i samma takt.

För att uppnå visionen om individualiserad cancerbehandling måste därför den kliniska patologin utveckla bättre verktyg för att kunna “spå i vävnad”, d.v.s. identifiera biologiska särdrag, så kallade biomarkörer, hos enskilda tumörer som har betydelse för sjukdomsförloppet och effekten av olika behandlingar.

Proteiner utgör viktiga byggstenar i människans celler och deras funktion sätts ofta ur spel vid olika sjukdomar, inte minst cancer. Funktionen för majoriteten av de drygt 20 000 proteiner som finns i människokroppen är dock ännu okänd.

I min forskning söker jag efter nya cancerbiomarkörer med hjälp av s.k. antikroppsbaserade analyser, där bundet protein ger en färgreaktion i vävnaden. Som sökverktyg använder jag bland annat den karta över människans alla proteiner i såväl normalvävnad som cancer som just nu håller på att sammanställas inom ramen för Human Protein Atlas projektet (www.proteinatlas.org).

På detta sätt identifierar vi årligen en handfull lovande biomarkörer, varav några förhoppningsvis kan införlivas i den kliniska rutindiagnostiken inom en snar framtid.

Jag studerar också hur normalvariationer i arvsmassan och livsstilsrelaterade faktorer samverkar med tumörernas biologiska egenskaper. Genom denna typ av studier hoppas jag inte bara kunna förfina den kliniska cancerdiagnostiken utan även ta fram nya, mer individualiserade koncept för att förebygga olika cancersjukdomar.

Text: KARIN JIRSTRÖM

Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Karin Johansson: Ny teknik för att mäta lymfödem
2. Tumörbestämning på liv och död

Bild: Dreamstime

Minnet är avgörande för vem vi är och hur vi beter oss.

Vår förmåga att minnas kommer till uttryck på många sätt: då vi känner igen människor vi tidigare mött, navigerar i miljöer vi tidigare besökt, förstår innehållet i texter vi läser och då vi återupplever det där speciella ögonblicket som ligger oss varmt om hjärtat.

Minnet skapar också förväntan och föreställningar om framtiden och möjliggör inlärning av nya kunskaper och färdigheter. Det mänskliga minnets kapacitet och allomfattande betydelse slutar inte att fascinera.

För att förstå hur minnet fungerar och belysa dess neurala grund använder jag experimentella metoder typiska för kognitiv psykologi, metoder för att avbilda hjärnans struktur och funktion, samt undersökningar av patienter med avgränsade hjärnskador.

Minnet utgörs av en samling system ämnade för särskilda uppgifter. En del av min forskning har undersökt interaktionen dem emellan, såsom hur språk och faktakunskaper påverkar minnesinkodningen av upplevelser och händelser.

Vi tenderar att minnas händelser så som vi förstod dem, hur vi associerade eller de slutsatser vi drog, vilket inte alltid leder till perfekt överensstämmelse mellan vad vi minns och vad som verkligen hände. Förkunskaper visar sig både kunna hjälpa och stjälpa. Falska och förvrängda minnen kan också uppkomma som resultat av att vi inte tillräckligt noggrant utvärderar källan till våra minnen (jfr fantasi och verklighet).

I det kanske tydligaste exemplet på när vårt minne fallerar – glömska – bleknar inte enbart minnesinformation över tid utan glöms också som resultatet av en aktiv och i grunden anpassningsinriktad mekanism. Vi kan se hur konkurrerande minnen automatiskt hämmas för att underlätta åtkomsten av ett specifikt minne, men också hur glömska kan uppstå av medvetna ansträngningar att trycka undan det oönskade.

Text: MIKAEL JOHANSSON

Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Aki Johansson: Hjärnans påverkan vid depression
2. Ny forskning visar att vi styr vår glömska
3. Nyttig mat kan hålla diabetes i schack och hjälpa minnet

Melanom. Foto: Wikimedia Commons.

Dessa båda sjukdomar blir allt vanligare i Sverige. Numera drabbas var nionde kvinna av bröstcancer, vilket gör att nästan alla har någon släkting eller vän med den sjukdomen. Malignt melanom, som utvecklas i de pigmentbildande cellerna i huden, ökar mest av all cancer och är numera den sjätte vanligaste tumörformen.

Forskning på och kring dessa två sjukdomar är därför angelägen även om prognosen förbättrats betydligt de senaste åren, mycket p.g.a. av att sjukdomarna upptäcks tidigare.

I samband med operationen sprutas isotop och färg in där melanomet suttit för att man lättare skall kunna identifiera portvakten, dvs den mest närliggande lymfkörteln som samlar upp lymfan från tumörområdet. Körteln specialgranskas sedan av patolog där man letar efter eventuella cancerceller. Foto: Christian Ingvar

Bröstkirurgins utveckling har präglats av att ingreppen blivit allt mindre omfattande (bröstbevarande) och mer avgränsade vad beträffar lymfkörtlar (portvaktskirurgi). Samma sak gäller melanomkirurgin, där mindre marginaler till tumören accepteras som säkra och portvaktskirurgin används för prognos. Tilläggsbehandlingen efter bröstkirurgi är nu mycket effektiv, och i år introduceras de första målinriktade behandlingarna mot melanom.

Min forskning inom bröstcancer handlar mest om spridningen till lymfkörtlar, en spridning som kan bestämmas ner till enbart ett fåtal celler. Det ger i sin tur upphov till nya sorters frågor: Har dessa enstaka celler någon reell betydelse? Krävs tilläggsbehandling? Skräddarsydd behandling är målet. Kan vi identifiera dem som har nytta av behandlingen för att minska antalet patienter som i stället bara får biverkningar?

Inom Lund Melanoma Study Group finns ett nätverk av kirurger, epidemiologer, cancerläkare, hudläkare, patologer samt forskare som sysslar med molekylärbiologi och medicinsk fysik. Vi kan övergripande knyta ihop ärftlighet, riskfaktorer och tumörbiologi.

Genom ett systematiskt insamlande av frågeformulär, patientdata, blod och tumörbitar har betydelsefulla riskfaktorer identifierats: UV-ljus, solbad, solariernas och solskyddskrämernas betydelse samt konstitutionella faktorer (rödhårighet, hudtyp m.m.).

En för Sverige specifik mutation i kromosom nr 9 har först beskrivits av vår grupp, vilket i sin tur uppmärksammats utomlands och lett till ett omfattande tioårigt internationell samarbete som satt Lund på melanomforskningskartan.

Text: CHRISTIAN INGVAR

Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Proteinet som hjälper malignt melanom på traven
2. FÖRELÄSNING: Melanom och annan hudcancer
3. Genetisk koppling ökar risken för att drabbas av malignt melanom

Foto: Dreamstime

Att arbeta kliniskt är viktigt för mig därför att det är i mötet med patienterna som de vetenskapliga idéerna föds. Jag arbetar f.n. på Granens vårdcentral i Malmö en dag i veckan. Arbetet som distriktsläkare ger en helhetsbild av patienten i familjen, arbetet och omgivningen, faktorer som alla kan påverka patientens hälsa.

Min avhandling studerade hur bostadsområdets egenskaper påverkar risken för bl.a. hjärtinfarkt och jämförde olika verktyg för fördelning av primärvårdsresurser. Bl.a. vidareutvecklade jag Care Need Index (CNI – ett system för att definiera vårdbehov) som idag används i stora delar av Sverige för fördelning av primärvårdsresurser.

Ett viktigt fokus i min forskning har varit att studera hälsa och livsstil hos utsatta grupper i samhället men även i de bredare befolkningslagren. Detta har skett genom att kombinera olika typer av forskningsmetodik, t.ex. registerstudier, kliniska studier i primärvården och avancerade geografiska analyser av enskilda bostadsområden kopplade till individuella sjukdomsdiagnoser.

I mitt arbete samarbetar jag med bl.a. Stanford University, Virginia Commonwealth University samt Shimane University.

För att bäst kunna hjälpa de enskilda patienterna att uppnå en bättre hälsa är det även viktigt att kartlägga hur den ärftliga överföringen av sjukdomar sker. I min forskning har jag bl.a. visat att arvet via mödernet är viktigare än arvet via fädernet för hjärtinfarkt.

Detta visar att livmoderns miljö kan ha betydelse. Jag har därför även studerat hur för tidig födsel och tillväxthämning i livmodern påverkar den vuxna individens hälsa. Inom allmänmedicin är prevention en viktig del av verksamheten. För att bäst kunna förebygga sjukdom krävs mera kunskaper om hur enskilda gener samverkar med omgivningsfaktorer i utvecklingen av kroniska sjukdomar. Detta kommer att bli nästa steg i min forskning.

Text: KRISTINA SUNDQUIST

Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Kristina Lång: Brösttomosyntes – nytt vapen mot bröstcancer
2. Maria Emmelin: Sociala faktorer och global hälsa
3. Nytt nummer av Aktuellt om vetenskap & hälsa!

Bakterier på odlingsplatta. Den till vänster visar på en stafylokockinfektion och den till höger på en streptokockinfektion. Foto: Bill Branson, Wikimedia Commons.

Inflammation är kroppens svar på störningar. Kliniskt yttrar sig den inflammatoriska processen som svullnad, värmeökning och rodnad, effekter som stämmer överens med specifika förändringar i den s.k. mikrocirkulationen i vävnaden.

Ansamlingen av vita blodkroppar utanför blodkärlen utgör en huvudkomponent i den inflammatoriska reaktionen och är en avgörande process för att bekämpa bakterier och påbörja sårläkning.

Den negativa sidan av den inflammatoriska reaktionen är att den kan aktiveras i onödan, då vita blodkroppar som aktiverats av ofarliga substanser eller kroppsegna molekyler, kan utsöndra giftiga ämnen inriktade mot specifika celler. Detta kan orsaka vävnadsskador och utgör grunden för många folksjukdomar såsom allergi, åderförkalkning, blodförgiftning, reumatism och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Min forskning är inriktad på att förstå mekanismerna som reglerar ansamlingen av vita blodkroppar vid inflammatorisk tarmsjukdom, bukspottkörtelinflammation och blodförgiftning.

Evolutionen har anpassat det inflammatoriska svaret för yttre skador och infektioner och det är därför inte anpassat för systemisk aktivering av vita blodkroppar, såsom vid blodförgiftning. Detta gör det speciellt intressant att studera det inflammatoriska svaret vid just blodförgiftning.

Vi har identifierat olika molekyler, som underlättar aktiveringen av de vita blodkropparna och deras förflyttning från blodbanan ut till olika kroppsvävnader, som kan ligga till grund för nya behandlingsstrategier.

Min forskning utgörs av både grundforskning och patientnära projekt för att underlätta tillämpningen av resultaten i den kliniska verksamheten. Jag är övertygad om att denna strategi inte bara kommer att öka förståelsen av sjukdomsmekanismerna utan också utgöra grunden för nya behandlingsmetoder för patienter med inflammatoriska sjukdomar.

Text: HENRIK THORLACIUS

Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Samband inflammation och ögonskador vid diabetes
2. Depression kan orsakas av inflammation
3. Jonas Erjefält: Vad sker i den inflammerade vävnaden?

Foto: Dreamstime

Sedan i början av 1990-talet har jag i min forskning intresserat mig för hur vi tar hand om gamla och särskilt demenssjuka människor i behov av vård och omsorg.

Med fokus på betydelsen av möten och relationer i professionellt yrkesutövande har jag försökt förstå det ibland outgrundliga som tidvis händer i omsorgens vardag. Genom jämförande kulturella, organisatoriska och socialpolitiska infallsvinklar på äldreomsorg i Sverige, Frankrike, Portugal och England har jag försökt begripa de stundtals obegripliga handlingar som kan äga rum.

Kopplingen mellan teoretiska utgångspunkter, utbildning och den vardagliga praktiska verkligheten i det sociala arbetet med människor har hela tiden stått i centrum för mitt intresse.

Inom ramen för grundforskning har jag försökt ta reda på och förstå ”vad som händer” i omsorgen av gamla människor, och i den tillämpade forskningen har jag försökt utveckla metoder och arbetssätt, där handledning är det tydligaste exemplet. Med motsvarande ambitioner och metodologiska ansats är svensk forskarutbildning sedan 1999 också ett av mina studieområden.

Under årens lopp har min forskning vidgats till även andra fält som exempelvis mångprofessionellt teamarbete i mötet mellan socialt arbete och hälso- och sjukvård eller kvinnors icke-deltagande i mammografiscreening.

Ett gemensamt kännetecken för mina olika forskningsinriktningar är dock alltjämt intresset för att söka kunskap om de glapp som tycks finnas inte bara mellan teori och praktik eller socialpolitiska mål och vardagsverklighet, utan även mellan de vetenskapliga discipliner och professioner som är satta att samverka i förverkligandet av välfärdsstatens intentioner.

Dessa glapp inte bara försvårar det professionella arbetet, utan förorsakar framförallt onödigt lidande för de mest behövande.

Text: ULLA MELIN EMILSSON

Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

No related posts.

Foto: Fotopedia (Harvesting Seagrass, Neptune Pwani Beach, Zanzibar, Tanzania, Matthias Zirngibl / CC BY 2.0)

Här berättar professor Maria Emmelin kort om sin forskning:

Min bakgrund som socionom passar bra för att behandla frågor om hälsans ojämlika fördelning globalt. I min forskning har jag med utgångspunkt från intervjuer med enskilda och grupper försökt att förstå hur människor ser på hälsa, livsstil och de samhälleliga åtgärder som erbjuds.

Det började med Norsjö-satsningen, ett program för förebyggande av hjärt-kärlsjukdom, där jag intervjuade dem som fått rådgivande hälsosamtal i samband med regelbundna hälsoundersökningar. Här kunde jag komplettera den medicinska utvärderingen med kunskap om hur aktivt folkligt deltagande och en kollektiv känsla av stolthet och bekräftelse bidrog till programmets positiva genomslag. Sociala normer och upplevelse av hälsa samverkade i synen på de hälsofrämjande insatserna; från frälsning till rena förolämpningen.

Det fortsatte med studier av HIV-utvecklingen i nordvästra Tanzania, ett hårt drabbat område. Beräkningar av antalet infekterade personer kompletterades med samtal om epidemins konsekvenser. Att antalet smittade gick ner kan delvis förklaras av att bättre kunskap lett till minskad skuldbeläggning och att rädsla ökat beredskapen att skydda sig.

Idag försöker jag, tillsammans med doktorander och kollegor, genom enkäter och intervjuer förstå vilken roll det sociala kapitalet (tillgång till och deltagande i sociala nätverk) har för möjligheterna att förbättra hälsan både i Sverige och i Tanzania.

Min erfarenhet av att delta i den etiopiska delen av WHO:s kartläggning av våld mot kvinnor i elva länder har lett till att jag samordnar ett internationellt forskarnätverk och är handledare inom området. Som lärare betonar jag att man både måste kunna mäta storleksordningen på globala hälsoproblem och samtala om hur de upplevs för att kunna bidra till förändring. Det är själva forskningsfrågan som avgör vilken metod (kvantitativ eller kvalitativ) som är mest lämplig.

Text: MARIA EMMELIN

Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Hälsa – samspel mellan många faktorer
2. Maria Norstedt: Livet efter stroken
3. Maria Tyrberg: Förändringar i diabetesögon börjar tidigare än man trott

Foto: Dreamstime

Bromsmedicin mot Alzheimers sjukdom har positiv effekt även på patienter som haft sjukdomen en längre tid och som hunnit försämras rejält. Dessa svarar till och med bättre på behandlingen under den inledande tiden än patienter med mindre avancerad sjukdom.

Det visar en ny avhandling från Lunds universitet av Carina Wattmo, biostatistiker och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus.

Det finns få tidigare studier av Alzheimers sjukdom där man tar hänsyn till patienternas sjukdomsgrad vid behandlingsstart och hur den sedan påverkar resultaten. Oftast behandlas Alzheimerpatienter som en gemensam grupp i studier oavsett sjukdomsgraden.

Ny kunskap om servicebehov

Carina Wattmo har undersökt utvecklingen hos ett stort antal Alzheimerpatienter som behandlats med acetylkolinesterashämmare, den läkemedelstyp som dominerar behandlingen mot sjukdomen i Sverige och övriga världen.

- Personer med hög ålder eller personer som hade kraftigt nedsatt tankeförmåga vid behandlingsstarten visade under de inledande sex månaderna bättre respons på sin behandling än personer med lägre sjukdomsgrad. Det är därför viktigt att inte dessa patienter utestängs från behandling med bromsmedicin, menar Carina Wattmo.

I avhandlingen har hon även undersökt hur servicebehoven ser ut för Alzheimerpatienter. Gruppen ensamstående män visade nästan fyra gånger högre risk att flytta till särskilt boende jämfört med män som bodde tillsammans med anhörig. Motsvarande riskökning för ensamstående kvinnor var knappt två gånger.

Trots insatser från hemtjänst och dagvård så gick det i de flesta fall endast en kortare tid innan männen flyttade in på särskilt boende.

- Att ensamstående män skulle sticka ut som riskgrupp var väntat, men inte att det skulle vara en så slående skillnad jämfört med kvinnor. Det behövs sannolikt mycket stora insatser i hemmet med besök, vård, matleverans  m.m. om det ska fungera för männen att bo kvar hemma, säger Carina Wattmo.

Patienter har följts under tre år

Carina Wattmos avhandling belägger också tidigare påvisade sociodemografiska skillnader. Kvinnligt kön, lägre ålder och hög utbildning är samtliga faktorer som, trots medicinering med acetylkolinesterashämmare, leder till sämre långtidsutfall i patientens tankemässiga funktioner.

Underlaget till avhandlingen utgörs av statistik från Swedish Alzheimers Treatment Study (SATS) där över  1 000 patienter från hela Sverige följts under tre års tid. Samtliga har medicinerats med acetylkolinesterashämmare. I studien ingår minnestester och kontroll av förmågan att utföra vardagliga sysslor och aktiviteter. Dokumentation av kommunalt servicebehov och läkemedelsdosering är andra aspekter som undersökts. Huvudcentrum för SATS är neuropsykiatriska kliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 12 oktober 2011

Related posts:

1. Riskmarkörer för Alzheimers hittar patienter i riskzon
2. Ny roll för enzymer vid Parkinsons och Alzheimers
3. Nya forskningsrön motsäger teori för Alzheimers sjukdom

Foto: Dreamstime

Ulrika Bejerholm forskar om rehabilitering inom projektet Individual Placement and Support (IPS)som handlar om att personer med psykisk funktionsnedsättning ska få ett riktigt arbete utan år av arbetsträning och stegvis rehabilitering. Stegvis rehabilitering innebär att man får sin medicin och i väntan på att patientens hälsa ska bli bättre deltar denne i verksamheter som är marginaliserade utifrån resten av samhället. Längst bort finns kanske ett riktigt jobb. IPS innebär att man gör precis tvärtom. Det bygger på en relation med en arbetsspecialist som tillsammans med den arbetssökandeskräddarsyr en arbetsrehabiliteringsmetod.  Vad vill personen arbeta med? Vad har han/hon gjort tidigare? Arbetsspecialisten fungerar som coach och hjälper den psykiskt sjuke i mötet med myndigheter och arbetsgivare.

- Många av de här människorna är inne i ett system som har fråntagit individen dess ansvar och många gånger kanske den arbetssökande inte jobbar på många, många år, förklarar Ulrika Bejerholm.

Sveriges regelverk hindrar

Modellen som även används i andra länder, är rekommenderad i socialstyrelsens riktlinjer om psykosociala insatser och bygger på att deltagaren själv ska få bestämma om och hur mycket de vill jobba och inom vilket område.  Ett nätverk runt personen med familj, läkare, sjuksköterska, personer från arbetsförmedlingen, försäkringskassa stöttar i och utanför arbetet.

Men Sveriges regelverk är inte gjort för att stödja den här formen av arbetsrehabilitering:

-  I dagens samhälle passar inte IPS in – man måste gå igenom vissa steg för att kunna få sina bidrag och inte ramla ur systemet.  Handläggarna på de olika myndigheterna kan inte göra så mycket för att förändra situationen utan det måste komma tydliga direktiv uppifrån, förklarar Ulrika.

Internationellt uppskattad modell

De deltagare som får vara med i en IPS-grupp får alla ett förändrat ett aktivitetsmönster – oberoende om man får jobb eller inte. Arbetsmotivationen förändrades och livskvaliteten blir bättre.

- Genom IPS-studier jorden runt så vet vi att den här modellen fungerar och är den mest uppskattade modellen bland patienter internationellt sett!

Text: ÅSA HANSDOTTER

Related posts:

1. Allvarligt psykiskt sjuka är en eftersatt grupp
2. Hur mår överviktiga ungdomar psykiskt?
3. Snart finns vaccin mot hjärtinfarkt

Foto: Dreamstime

- Patienten märker oftast ingenting. Speciellt inte om det är ett mjukdelssarkom av den sort som är förankrad djupt i muskulaturen, vilket två tredjedelar av mjukdelssarkomen är, säger Fredrik Vult von Steyern, överläkare och chef för tumörsektionen vid Ortopediska kliniken, SUS i Lund. Är mjukdelstumören istället ytligt belägen kan den framstå som en harmlös liten fettknuta och för övrigt lämna patienten helt besvärsfri.

Av hundra upptäckta mjukdelstumörer är mer än 99 godartade, så kallat benigna, och en är elakartad, malign. Av hundra cancerfall överhuvudtaget är endast en av dem ett sarkom. Skelettsarkomen är än mer sällsynta: Av hundra tumörer som sitter i skelettet är en malign. Och det påträffas högst tio sådana här skelettbaserade sarkom per en miljon invånare och år. I ett upptagningsområde av Södra Sjukvårdsregionens storlek på 1,7 miljoner invånare betyder det ett årligt utfall av mellan 50 och 60 skelett- och mjukdelssarkom.

- Sarkom är dessutom uppdelad i nästan lika många undergrupper som det påträffas totalt antal fall per år i regionen. Det ger ett för litet underlag för att kunna diagnostisera och rätt behandla cancerformen i den vanliga vården, säger Fredrik Vult von Steyern. Därför finns Sarkomgruppen. Utan den här specialistgruppen hade prognosen för sarkompatienter varit en helt annan än vad den faktiskt är numer.

Med gruppen vände äntligen statistiken

Det var överläkaren och docenten Björn Persson samt överläkaren och professorn Anders Rydholm som för mer än trettio år sedan beslöt sig för att bilda en egen arbetsgrupp vid dåvarande universitetssjukhuset i Lund. Något måste göras. Olika sorters specialister behövde helt klart samarbeta bättre. Och tumörregistret, ett unikt kvalitetsregister för kliniska data, och de biobanker som finns för tumörvävnader måste kunna användas mer aktivt. Så skedde och med Sarkomgruppen vände äntligen statistiken; gruppen fann och oskaddliggjorde fler nålar i höstackarna än vad som innan varit möjligt. Numer finns liknande grupperingar inom andra landsting och även utomlands har idén spridit sig.

Sarkom kan sägas vara höggradigt elakartade tumörer som är särskilt svåra både att upptäcka i tid och att identifiera rätt vad det gäller undergrupper. De kräver en annan bekämpningsstrategi dessutom. När det gäller dödligheten för den här cancerformen är den relativt hög och man räknar med att omkring en tredjedel av patienterna dör på grund av att tumören ger upphov till dottersvulster, metastaser, som sprids till andra delar av kroppen.

Rätt behandling avgörande

- Vissa sarkom har trots det en mycket god prognos och är för den enskilde individen i princip ofarliga. Om de hanteras på rätt sätt, vill säga.

Med det menar Fredrik Vult von Steyern att sarkom inte ska tas omhand inom vanlig klinisk ortopedisk eller kirurgisk verksamhet . Att man där inte ska ge sig på att skära i misstänkta sarkomupptäckter eller försöka åtgärda fallen på något annat sätt.

- Det är väldigt viktigt att vi får in tumörerna orörda. Men ortopeder i vår region känner i regel till detta och skickar patienterna vidare direkt till oss vid misstanke om vad det är de har upptäckt, säger Fredrik Vult von Steyern.

Och det är så han vill ha det: Att Sarkomgruppen vid SUS i Lund får in alla misstänkta fall. Alla de få fall som finns i regionen.

- Det krävs en multidisciplinär verksamhet; en mångsidigt sammansatt arbetsgrupp som jobbar gränsöverskridande, men ändå sammanhållet, och som bygger upp en egen erfarenhet. Där har vi vår styrka.

Som en egen kommandostyrka

Som en kommandostyrka i cancerbekämpande, måhända. Sarkomgruppen består i vilket fall av ledande företrädare för olika kliniska verksamheter inom området ortopediska tumörer. Här finns ortopeder, röntgenläkare, patologer, onkologer, kliniska genetiker, kirurger och motsvarande discipliner, när sådana särskilt finns, inom barnsjukvård.

- Det krävs särskilt tränade röntgenläkare för diagnostiseringen, patologer med vana att titta på ovanliga tumörer, kirurger som vet att skära bort just sarkom och särskild kompetens för att besluta om strålbehandling eller inte, cellgiftsbehandling eller inte och om sådana behandlingar ska utföras före eller efter operation eller bådadera.

Gruppen arbetar obyråkratiskt och problembaserat, behövs det fler i den kliniska sättningen av gruppen tas sådana in vid behov. Medlemmarna träffas en gång i veckan för att diskutera fall, däremellan är det praktiskt arbete som gäller.

- Tack vare Anders Rydholms arbete sedan trettio år tillbaka har vi effektivt kunnat arbeta med sarkom på enda riktiga vis: centraliserat inom sjukvårdsregionen, säger Fredrik Vult von Steyern. Framgången för Sarkomgruppen beror därefter på genomslaget: att sjukvården vet att vi finns.

Viktig marknadsföring av sarkomgruppen

Marknadsföringen fungerar, koll i tumörregistret bekräftar att gruppen får in de sarkom som påträffas. Spridningen av Sarkomgruppens existens är också viktig för forskningen och för rekryteringen av forskare.

- Sarkomgruppens kliniskt inriktade forskning kring framför allt mjukdelssarkom är även den multidisciplinärt uppbyggd. Det måste den vara om vi ska bli bättre på att förstå tumörens biologi , och därigenom bättre kunna urskilja behandlingsformen, säger Fredrik Vult von Steyern.

Det gäller att kunna identifiera tumörerna, hitta markörer för de olika sorterna.

- Vi letar efter de avgörande kriterierna för bestämningen av en tumörs farlighet. Och att hitta den mest effektiva behandlingsmetoden i varje enskilt fall, säger Fredrik Vult von Steyern. Överlevnadsstatistiken har de senaste decennierna stannat upp. Vi vill ändra på det.

Jakten går vidare.

Text: ANNA-MI WENDEL

Artikeln har tidigare publicerats på LUMSI:s hemsida, Lund University Musculoskeletal Science Institute, 16 september 2011.

Related posts:

1. Tema cancer: Ovanlig cancer kräver centralisering
2. Mef Nilbert: Nya metoder för att hitta skräddarsydda cancerbehandlingar

Foto: Dreamstime

En ny metod för diagnostik av bihåleinflammation presenteras i en kommande avhandling från Lunds universitet. Resultaten visar på nya möjligheter att minska användningen av antibiotika och att sänka samhällets kostnader för sjukdomen.

Bihåleinflammation, rinosinuit, är mycket vanligt förekommande och finns i både akut och kronisk form. I Europa lider över nio procent av befolkningen av kronisk bihåleinflammation.

Bakom avhandlingen står Pernilla Sahlstrand Johnson, forskarstuderande och öron-, näs- och halsläkare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. I avhandlingsarbetet har hon tillsammans med kollegor på Lund Tekniska Högskola provat och utvärderat en ny metod för förbättrad diagnostik av bihåleinflammation.

Mindre användning av antibiotika

I metoden används en s.k. Dopplerultraljudsgivare som till skillnad från vanligt ultraljud och skiktröntgen direkt kan avgöra om bihålan innehåller tunnflytande bihålevätska eller trögflytande var. Endast en spolning av käkhålan, ett för patienten obehagligt ingrepp, har hittills kunnat ge ett säkert besked om det.

Det är bara patienter med trögflytande var som anses behöva antibiotika, medan det för dem med tunnflytande bihålevätska finns andra verkningsfulla behandlingsalternativ.

- Antibiotikaresistens betraktas som ett allt större problem. Var fjärde person i Sverige tar minst en kur antibiotika årligen, och många av dessa har fått diagnosen bihåleinflammation. En säkrare diagnos kan minska förskrivningen av antibiotika och rätt behandling kan även sänka kostnaderna, säger Pernilla Sahlstrand Johnson och fortsätter:

- Vi har använt den nya metoden i laboratoriemiljö med gott resultat. Vi planerar att inom kort prova Dopplerultraljudsgivaren även i klinisk miljö, på ett antal patienter vid Öron-näsa-halskliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund.

Hög sjukfrånvaro vid bihåleinflammation

Pernilla Sahlstrand Johnson har även undersökt den självupplevda livskvaliteten hos en grupp på drygt 200 personer som samtliga väntade på bihålekirurgi. Förutom öron-näsa-hals-klinikerna i Skåne har Karolinska universitetssjukhuset och Sahlgrenska deltagit med patienter i enkätstudien som är en av de största i sitt slag.

Både bihålespecifika och allmänna patientenkäter har använts, där svaren bl.a. belyser upplevd livskvalitet och mental hälsa samt sjukfrånvaro hos patienterna. Svaren visar bland annat på en hög sjukfrånvaro, deltagarna uppgav 8-14 dagars sjukfrånvaro under ett år på grund av sina bihålebesvär.

- Deltagarna i vår studie upplevde en kraftigt försämrad livskvalitet på grund av sin bihåleinflammation – sämre än bland andra stora patientgrupper med t.ex. kärlkramp och cancer. Bihåleinflammation har sannolikt också en stor samhällsekonomisk påverkan på grund av omfattande utbredning och relativt sett hög sjukfrånvaro, säger Pernilla Sahlstrand Johnson.

Nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 28 september 2011

Related posts:

1. Lättanvänd metod visar nyttan av behandling
2. Miljonanslag till bättre behandling av bröstcancer
3. Tore Saxne: Snabbare diagnos minskar nedbrytningen av leder

Prostatacancer är en av de allra vanligaste cancerformerna som drabbar män. Trots omfattningen och sjukdomens allvarlighetsgrad saknas förebyggande behandlingsalternativ och långsiktigt effektiva botemedel.

Den vanligaste kontrollmetoden idag är ett s.k. PSA-test, men det är en utbredd uppfattning att det är en alltför trubbig metod.

Många män låter sig opereras i onödan, med risk för olika negativa biverkningar, menar kritikerna. Bland dem som behandlas med s.k. androgen blockad mot svårare former av prostatacancer återkommer dessutom cancern oftast inom några år och då finns inga verkningsfulla botemedel.

Nyligen upptäckta molekyler

Yvonne Ceder är docent i medicinsk molekylärbiologi och forskargruppledare vid Lunds universitets institution för laboratoriemedicin i Malmö. Tillsammans med doktoranden Olivia Larne och sina kolleger i forskargruppen undersöker hon bland annat ett specifikt ämne på molekylnivå, ett s.k. mikroRNA med beteckningen miR-34c.

- MikroRNA är ett ganska nytt forskningsfält. Att dessa molekyler finns i människokroppen upptäcktes vid millennieskiftet, berättar Yvonne Ceder.

RNA är molekyler som bl.a. styr och påverkar egenskaper hos celler och proteiner. MikroRNA är små RNA-molekyler som påverkar proteinhalten hos kroppens celler. Det finns flera vetenskapliga rapporter där resultaten tyder på att nivåerna av mikroRNA är förändrade i prostatacancer och att de därför kan ha en viktig roll i denna cancersjukdoms utveckling.

Den forskning som Yvonnes grupp gjort visar att män med prostatacancer har lägre nivå miR-34c i prostatan än friska män. Och de upptäckte skillnader även inom den grupp som hade prostatacancer, beroende på hur aggressiv deras tumör var. Lägst nivå miR-34 fanns hos dem med aggressiv cancer. De personerna levde i genomsnitt tre år kortare än de som hade en mindre aggressiv form.

Utvecklar bättre diagnosmetod

Av resultaten framgår också att miR-34c har inverkan på metastasbildning och androgenreceptorn, en molekyl med erkänt stor betydelse för uppkomsten av prostatacancer. För närvarande pågår ett samarbete med ett finskt företag för att ytterligare klarlägga rollen hos miR-34c.

Olivia Larne har utifrån de nya kunskaperna om olika mikroRNA tagit fram ett nytt verktyg för diagnosticering. Metoden går ut på att screena ett vävnadsprov från mannen med fokus på att mäta nivåerna av fyra olika RNA vars nivåer förändras när en prostatatumör uppkommer och växer till.

- Målet är att efter mer omfattande studier kunna använda metoden för att prognisticera prostatacancer på ett mer förfinat vis än dagens PSA-tester klarar, säger Olivia Larne. I förlängningen handlar forskargruppens arbete om att ta fram kunskap som kan leda till nya mediciner och behandlingar mot prostatacancer. Samt att hitta patientvänliga lösningar.

- Vi undersöker inte bara kroppsvävnad utan är även intresserade av att se förändringar i blod och urin. Det skulle vara en stor fördel, inte minst för patienten, att slippa ingrepp, säger Yvonne Ceder.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Artikeln är tidigare tidigare publicerad av Institutionen för laboratoriemedicin i Malmö, 19 september 2011

Related posts:

1. Så uppkommer prostatacancer
2. Svår prostatacancer kräver nya läkemedel
3. Halverad risk för prostatacancer hos infertila män

Gunnar Flivik

- Det är en myt, säger Gunnar Flivik, överläkare och ortopedkirurg på SUS. Det är inte så att höft- och knäproteser bara håller 10 år eller att man ska vänta så länge som möjligt med att operera sig för att det inte går att göra om en sådan operation mer än en eller högst två gånger.

- Idag opererar vi allt yngre patienter och det med mycket goda resultat. Det finns alltså absolut ingen anledning att först vänta ut ett långvarigt lidande. Proteserna fungerar också bättre idag och förväntas för det stora flertalet hålla livet ut eller i alla fall minst 20-25 år. Det går naturligtvis också att göra en omoperation och byta ut en eller flera av proteskomponenterna och även här får vi allt bättre resultat.

Samtidigt betonar Gunnar Flivik att det är viktigt att inte glömma den grundläggande icke kirurgiska behandlingen av artros och andra ledsjukdomar, såsom sjukgymnastik och medicinering,  vilket alltid ska prövas före kirurgi blir aktuellt.

Gunnar Flivik är nybliven docent i ortopedi vid Lunds universitet samt kliniskt verksam överläkare och ortopedkirurg på SUS. Som det senare ansvarar han bland annat för Lunds höft- och knäproteskirurgi i Trelleborg.  Den verksamheten omfattar för SUS del omkring 1200 protesoperationer varje år.

Läkaren upprättar ett kontrakt med patienten

En del patienter måste återkomma efter ett antal år för att protesen av olika orsaker lossnat, slitits ner eller drabbats av en infektion och inte sitter som den ska. Denna så kallade revisionskirurgin upptar omkring tio procent av SUS protesoperationer och utförs antingen i Lund eller Malmö. 

Avsikten är att den andelen ska sjunka – vilket den stadigt också gör. Men det främsta målet är dock större: Att patienten inte bara ska få en protes som sitter fast utan också få just den protes som ger den allra bästa funktionen och hållbarheten för just den individen. Det här kräver mer än enbart operationen.

- Det kräver snarast vad jag skulle vilja kalla ett kontrakt mellan läkare och patient; i ett första möte mellan den vårdsökande och läkaren måste den senare ta reda på vilka förväntningar patienten har på vad en operation ska ge för utfall: vilken rörlighet eftersträvas, vilken belastning handlar det om, hur ser den här individens skelett ut etc.

- För de enskilda patienterna är ett protesingrepp en stor operation, kanske den största de gör i sitt liv. Det är viktigt att vi gör allt vi kan för att optimera alla faktorer för patienten, något som förstås också inkluderar vården före och efter själva ingreppet.

- Det finns flera olika typer av proteser och samtalet ska leda fram till ett val av den för patienten bästa protesen, den som ska hålla bäst. Det handlar om att återställa och optimera på individnivå.

Ledande i uppföljningsarbetet

Genom noggranna uppföljningar av de opererade kan ortopeder fånga upp eventuella komplikationer. Efterarbetet handlar också om att snabbt få patienten på benen igen och däri tillämpa rätt sorts smärtlindring.

- Vi är ledande i uppföljningsarbete, säger Gunnar Flivik.  Och rent allmänt får vi också allt bättre resultat: för varje mätperiod ser vi att proteserna håller allt längre och att allt färre blir omopererade, till exempel.

- Det har skett en stor utveckling i både den kliniska verksamheten och inom forskningen under de senaste 20 åren, säger Gunnar Flivik.

Han ser sig själv som den forskande klinikern, det vill säga läkarrollen kommer först.

- Det är på kliniken jag får mina forskaridéer; forskningen är berikande för min verksamhet, den ger en extra dimension.

Berikande är även samarbetet med andra forskare vid LU och LTH, bland annat sker ett sådant i det biomekaniska laboratoriet där även Hanna Isaksson, deltar med sin forskning (intervju med henne finns på LUMSI:s hemsida). Labbjobbet består bland annat i att testa material och att genom datormodelleringar räkna ut hur stabil en protesfixering blir.

Gunnar Fliviks egen huvudforskning rör fixering, funktion och överlevnad av inopererade proteser.

- Hur ska man biomekaniskt återställa höften så exakt som möjligt för patientens funktion? Yngre patienter har större krav, vad betyder det för optimerade operationsresultat? Och ben ser olika ut, ålder kan ge skillnad som måste hanteras, säger Gunnar Flivik och nämner en del av de frågeställningar hans forskning rör.

Belöningen blir det allt bättre resultatet för proteskirurgin vilket inte minst visar sig i patientens förbättrade livskvalitet:

- De flesta blir mycket nöjda, avslutar Gunnar Flivik.

Text: ANNA-MI WENDEL

En längre version av artikeln har tidigare publicerats på LUMSI:s hemsida, Lund University Musculoskeletal Science Institute, 7 september 2011.

Related posts:

1. Gunnar Hägglund: Banbrytande behandling av CP-skadade ger ny kunskap
2. Gunnar Juliusson: Lyckad form av cellterapi vid blodcancer
3. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos

Foto: Dreamstime

Förr var det inte ovanligt att läkare arbetade ett helt dygn i sträck under sin nattjour. I dag har tiden kortats på grund av nya arbetstidsregler. Men samtidigt har arbetsbördan ökat så att det sällan blir tid för sömn under nattjouren.

– I min avhandling har jag har tittat på hur snabbt läkare med nattjour återhämtar sig efter ett nattpass genom att studera bland annat hjärtfrekvens, stresshormon, ämnesomsättning och sömn.

Det visade sig att först efter två dagar låg värdena på en normal nivå, berättar Birgitta Malmberg, specialistläkare vid Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet och Labmedicin Skåne.

I det korta perspektivet kunde läkarna hantera sin nattjour, men hur hälsan påverkas på lång sikt beror på många faktorer.

– Det finns en stor variation bland olika individer hur man klarar av att arbeta på natten. Tvärtemot vad många tror går det inte att ställa om dygnsrytmen till nattarbete. En period av nattarbete går faktiskt att jämföra med den jetlag som man får när man reser över flera tidszoner.

Trötthet, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen är vanliga besvär. Birgitta Malmberg menar att de flesta kan ta igen förlorad sömn genom att sova mer effektivt kommande nätter. Samtidigt berättar hon om ett oväntat fynd i studien.

– Vi såg att läkarna hade en förvånansvärt kort nattsömn efter ett vanligt dagpass. De sov i genomsnitt ungefär sex timmar. Har man en sömnbrist i kroppen när man går på sitt nattpass blir det extra belastande. Det finns en gräns för hur mycket kroppen orkar med.

Därför är det viktigt att arbetsschemat skapar förutsättningar för återhämtning. Trenden tycks gå mot allt kortare nattpass.

– För att i längden orka med kan man behöva minska längden på nattjouren ytterligare.

Text: NINA HULT

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia nr 5/2011 från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne.

Related posts:

1. Birgitta Sahlén: Hur fångar språksvaga barn orden?
2. Kan hjärnan repareras efter en stroke?
3. Ingrid Hansen Pupp: Hjärnans utveckling efter mycket för tidig födelse

Foto: Dreamstime

Mycket har hänt inom fosterdiagnostiken de senaste 50 åren. Elizabeth Crang Svalenius, barnmorska och docent på institutionen för hälsa, vård och samhälle har varit med ”från början”.

Under 1960-talet kom ultraljudet till Sverige vilket skulle har stor betydelse för mödra- och förlossningsvården. Till en början använde man ultraljudet främst för att hitta tvillingar och att utesluta föreliggande moderkaka men efter hand började det även användas rutinmässigt till att datera fostrets ålder, oftast omkring graviditetsvecka 17. Under 1970-1980-talen, innan ultraljudsdatering av graviditet blev rutin, hade man trott att barnet nådde sin förlossningsvikt i graviditetsvecka 38 och att tillväxtkurvan avtog därefter. Elizabeth Crang Svalenius ultraljudsundersökningar på kvinnor i vecka 40 och däröver, visade dock att så inte alls var fallet. Barnet fortsätter att växa i magen i samma takt som tidigare

- Det här blev viktig information bland annat när det gällde barn som var väldigt stora (över 4,5 kg) eftersom man kanske behövde sätta igång mamman innan hon gick över tiden, säger Elizabeth Crang Svalenius.

Bättre information till föräldrar

I intervjuer med de blivande mammorna framkom att informationen om undersökningen var mycket bristfällig och många kvinnor inte ens visste att den var frivillig. Dessutom hade man från sjukhusets sida inte riktigt förstått och därför inte förberett sig på, att man i de undersökningarna även skulle hitta avvikelser och fostermissbildningar. Detta ökade naturligtvis behovet av information och man startade arbetet med att utbilda barnmorskor så att deskulle kunde informera de blivande föräldrarna vad undersökningarna innebar.

Att låta föräldrarna själva göra sina val genom att ge dem en balanserad information om olika former av fosterdiagnostik är en viktig del och studien visar att kvinnorna själva har förmåga att bedöma informationen och ta ett självständigt beslut.

Stötta vid svåra besked

- Mödravården har genom åren gett individen större möjlighet att ta ansvar för sin vård. Detta är något som i sin tur även kan skapa större ångest, men forskningen visar att 98,8 % av kvinnorna som deltog i studien var nöjda med sina val av fosterdiagnostik. Vi måste även ge bättre resurser till de blivande föräldrar som drabbas av ett svårt besked, menar Elizabeth Crang Svalenius.

Resultatet inspirerade till fortsatt forskning av förväntningar och informationsflöde vid rutinundersökningar och fosterdiagnostik. Maria Ekelin och Anna-Karin Larsson – även de lärare och forskare vid institutionen, visade att jämfört med tidigare resultat är kvinnor på 2000-talet numera bra informerade om vilka provtagningar som finns och hur de praktiskt går till. Däremot vet de mindre om vad resultatet kan visa och vilka ställningstagande man måste göra om det visar sig att man bär på ett foster med t.ex. kromosomförändringar.  Här behövs mycket mer information och hjälp till föräldrar som drabbas av ett sådant besked.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Related posts:

1. Rätt djurmodell viktigt vid forskning om stroke
2. Signe Andrén: Information och stöd till närstående inom demensvården
3. Rätt mat vid rätt tid ger skiftarbetare en bättre hälsa

Fettinlagring i lever. Läs mer intill bild i texten.

Ansamling av fett i olika organ kan leda till olika följdsjukdomar vid fetma och diabetes. I kampen mot dessa sjukdomar är det därför inte bara viktigt att veta hur feta vi är, utan också var fettet finns lagrat. På Skånes universitetssjukhus i Malmö håller en ny teknik på att utvecklas som ger noggrann information om hur mycket fett som gömmer sig i kroppens organ.

Överskottet av fett i våra kroppar samlas i normala fall i fettlagret under huden, men vid fetma och diabetes kan fett också lagras i exempelvis levern. För en del patienter innebär fettinlagring i levern inget problem, för andra patienter leder det till inflammation och i vissa fall cancer. 

I hjärtat är det allmänt känt att fett kan samlas i kärlen, men även hjärtmuskelns celler kan samla på sig fett vilket kan leda till hjärtsjukdom. 

Att på ett enkelt sätt kunna mäta hur mycket fett som lagrats in i levern och andra organ är ett viktigt steg för att forskarna ska kunna lära sig mer om vilka patienter som drabbas av fetmans följdsjukdomar och varför. 

Vävnadsprover endast stickprov

I nuläget finns inget bra sätt att mäta mängden fett och samtidigt få veta var fettet finns lagrat. Det mest etablerade sättet är en biopsi. 

En biopsi innebär att en grov nål används för att hämta en bit vävnad att undersöka. Ingreppet är smärtsamt och kan vara riskabelt. 

Ett annat problem är att biopsin bara kan avslöja hur mycket fett som finns just där biopsin tagits. Detta kan vara ett problem om fettet i ett organ är fläckvis inlagrat. I dessa fall är det möjligt att biopsin hämtas i ett område med lite fett och att fettinlagringen därmed inte upptäcks. 

Svårt mäta mängder med skiktröntgen

Ett annat sätt att undersöka fettinnehållet i kroppen är skiktröntgen. Skiktröntgen ger med hjälp av röntgenstrålning tvärsnittsbilder av kroppen. Genom att titta på röntgenbilder av kroppen kan vi se var fettet finns lagrat, men vi får inte veta exakt hur mycket. 

Skiktröntgen har alltså ett totalt motsatt problem till biopsier. Det är möjligt att upptäcka en fläckvis inlagring av fett, men det kan vara svårt att avgöra om mängden fett har blivit större eller mindre vid nästa undersökning. 

Dessutom använder skiktröntgen röntgenstrålning som kan vara skadligt i större mängder. 

Magnetkamerabilder bearbetas i datorn

En magnetkamera är ett viktigt redskap i vården, som utan att använda röntgenstrålning ger tvärsnittsbilder av kroppen. Bakom bilderna döljer sig dessutom mer information än bara anatomi. Genom att bearbeta magnetkamerabilder kan man noggrant beräkna fettinnehållet i olika delar av kroppen. 

Metoden som används utvecklas vid avdelningen för medicinsk strålningsfysik vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, och är möjlig tack vare avancerade datorberäkningar av magnetkamerabilderna. 

Med den fettmätande magnetkameratekniken kan man undersöka både var fettet lagrats in och hur mycket. Denna information kan vara ett viktigt steg i forskningen om fetma och diabetes, men också för att noggrant kunna följa en patients behandling. 

Text: PERNILLA PETERSON 

En kortare version av artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia nr 5/2011 från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne.

Related posts:

1. Ny avancerad magnetkamera till Lund
2. Råg inverkar på fettceller

Foto: Dreamstime

Artros är en av våra vanligaste kroniska sjukdomar och en av de sjukdomar som orsakar mest problem för människor värden över. Artros angriper ofta knä- och höftlederna i kroppen och bryter ner det stötupptagande brosket som finns där. I många fall är den enda utvägen att den skadade leden, efter en tids sjukdom, opereras bort och ersätts med en protes.

För den som drabbats av artros tar förloppet ofta många år, med successivt ökande smärtor och rörelsesvårigheter. Ofta upptäcks dessutom inte sjukdomen förrän i ett sent stadie, när processen inte längre går att påverka.

Artros spåras med kontrastmedel

För några år sedan utvecklade forskare vid Lunds Universitet, tillsammans med forskare från Harvard Medical School i Boston, en metod för att upptäcka artros i ett väldigt tidigt skede, vilket gör att sjukdomsförloppet kan lindras och i bästa fall fördröjas med många år. Metoden bygger på att man ger patienten ett ofarligt kontrastmedel som tas upp av brosket i en mängd som beror av artrosgraden. Genom en speciell typ av MR-undersökning kan därefter mängden kontrastmedel i brosket mätas och därmed graden av artros uppskattas.

Lund löser begränsningar

En nackdel med metoden har varit att man med MR-kamerorna bara har kunnat undersöka en begränsad del av brosket, vilket har inneburit att det har varit svårt att få en uppfattning om artrosgraden i hela leden. Det är detta problem som vårt arbete syftar till att lösa genom att ta fram nya mät- och analysverktyg som gör att MR-kameran nu kan undersöka allt brosk i leden samtidigt. Detta har möjliggjorts genom att vi utvecklat matematiska algoritmer som gör att ojämnheter i de insamlade bilderna kan korrigeras, vilket tidigare har varit ett problem för denna typ av undersökningar. Den förbättrade metoden har testats både på friska och på artrossjuka personer, med resultat som visar att det nu kommer att gå att följa sjukdomen på sätt som tidigare inte varit möjliga.

Med den förbättrade metoden tas tredimensionella bilder av leden, där artrosförändringar i allt brosk kan studeras. Bild: Carl Siversson.

Nya läkemedel inom kort

Enkel att använda

Det som vår forskargrupp nu arbetar vidare med är att paketera den förbättrade metoden på ett sätt som gör den enkel att använda. Framförallt vill vi göra det möjligt för läkare att använda detta i sin praktik redan idag, men vi vill också att metoden i framtiden ska kunna användas för att utvärdera funktionen hos de kommande läkemedlena. Därför håller vi bland annat på att ta fram ett datorprogram där läkaren enkelt kan se hur kvalitén på brosket varierar på olika ställen i leden. Därigenom hoppas vi att detta kommer att bli ett viktigt verktyg inom brosk- och leddiagnostik.

Text.: CARL SIVERSSON

Related posts:

1. Tai chi för att lindra smärta och öka rörlighet vid artros
2. Ökad risk för artros även vid lätt övervikt
3. Olika socialgrupper drabbas olika av artros och sjukskrivning

Tai chi. Foto: National center for complementary and alternative medicine, Bob Stockfield.

Träning är en av de viktigaste byggstenarna i vården av patienter med höftledsartros. Just nu studeras en speciell form av tai chi för artrospatienter i ett projekt vid Lunds universitet. Sjukgymnast Anne Sundén berättar här mer om sin forskning.

– Den stora gruppen patienter med höftartros är över 55 år, berättar Anne Sundén som är sjukgymnast med höftartros som sitt specialintresse. Många har haft besvär i många år innan de söker, och deras fysiska funktion kan ha påverkats mycket av det. Under flera år har de ändrat sina vanor. Smärta, muskelsvaghet och svårigheter att röra sig kan leda till sämre livskvalitet.

Höftartros förekommer också hos yngre. Det finns de som får problem redan i 35 till 40-årsåldern.

– Ibland vet man inte vad orsaken är. Leden har på olika sätt blivit utsatt för mer än vad den klarar av. Det är en långsam process som kan ha sin grund i en tidigare skada, men i de flesta fall vet man inte vad som sätter igång sjukdomsförloppet.

Höftartros minskar rörligheten

Artros tillhör de reumatologiska sjukdomarna och är den vanligaste ledsjukdomen. Det innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av det brosk som finns i lederna. Leden blir stel och många av de rörelser vi utför varje dag blir svåra och ibland omöjliga att utföra.

Foto: Dreamstime

Vardagliga rörelser som kan vara svåra för dem som har höftledartros är t ex att ta på sig skor och strumpor, att gå i trappor och att komma i och ur bilen.

– Smärtan och svårigheterna att röra sig, gör också att man rör sig på ett annat sätt och kan då få ont även i andra leder och på andra ställen i kroppen, berättar Anne Sundén.

Träning kan lindra smärtan

Många studier visar på att träning vid artros kan ge smärtlindring. I sitt doktorandarbete utvärderar Anne Sundén olika träningsformer för höftartros för att se vilken träning som har effekt på just symptom vid höftledsartros.

– Den träning vi hittills har valt att studera närmare är en form av tai chi för artrospatienter, som läkaren och tai chi-experten Paul Lam i Hong Kong har utarbetat.

Tai chi är en form av kinesisk gymnastik med mycket långsamma rörelser. Det program som har använts innehåller 12 övningar som ska göras regelbundet.

Belastning av leden ger näring till brosket

– Det finns fortfarande brister i kunskapen om artros och artrosbehandling, säger Anne Sundén. Felaktigt tror man att artros är en förslitning i höften, och att träning inte är lämpligt.

Träning, information och vid behov viktreduktion är de tre viktiga byggstenarna vid all artrosvård.

– Träning har god effekt på både smärta och rörlighet, och det mesta som man inte får väldigt ont av brukar vara lämpligt. I många fall minskar smärtan så småningom – musklerna blir starkare och det blir lättare att röra sig.

Brosket har ingen blodförsörjning. Det får i stället sin näring via ledvätskan, på ungefär samma sätt som en tvättsvamp som suger in och pressar ut vatten.

Ledbrosket innehåller heller inga nervändar. Det betyder att man inte har någon känsel där. I stället är det strukturerna runt omkring leden som kan göra ont – t ex skelettet, ledkapseln och ligament.

Rätt stöd vid sjukdomen ger ökad livskvalitet

– Hjälper inte information, träning och viktnedgång tillräckligt, går man vidare med olika former av hjälpmedel som t ex gånghjälpmedel, samt antiinflammatoriska och smärtlindrande läkemedel, säger Anne Sundén.

I vissa fall behöver man byta ut leden genom operation. Men eftersom en konstgjord led inte håller hur länge som helst, och inte heller kan bytas ut hur många gånger som helst, så vill man inte operera för tidigt.

Trots att alla resultat från studien inte är bearbetade ännu, kan Anne Sundén se att gångförmågan och framför allt tilltron till den egna förmågan ökar efter att patienten har deltagit i höftskola och tai chi-träning.

– Jag känner att vi har gett dem mod att våga röra sig mer.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos
2. Motionera bort din artros!
3. Olika socialgrupper drabbas olika av artros och sjukskrivning

Foto: Dreamstime

Kommer morgondagens 80-åringar att bli friskare och leva längre än gårdagens? Hur påverkas livskvaliteten när man drabbas av en funktionsnedsättning när man är 83 år? Och vem utnyttjar vårdinsatserna i förhållande till sina behov? Just nu pågår den genom tidernas största äldrestudien i Sverige som kommer att ge oss kunskap om vilket håll vi är på väg.

Med ökad ålder blir kroniska sjukdomar som påverkar funktionsförmågan vanligare. Att klara den personliga omsorgen som att tvätta, klä och förflytta sig blir svårare och svårare. Men det finns stora behandlingspotentialer inom geriatriken – läran om åldrandets sjukdomar – som spänner över många olika kliniska områden. Man behöver dock ha kunskap både om det friska åldrandet och om sjukdom hos äldre, menar Sölve Elmståhl, professor i geriatrik och klinikchef på Geriatriskt utvecklingscentrum i Malmö. 

Sölve Elmståhl. Foto: Åsa Hansdotter

Njurfunktion och ålder  

Över 3000 personer över 60 år deltar sedan 2001 i den nationella befolkningsundersökningen GÅS – Gott Åldrande i Skåne – där man tittar på sjukdomsmekanismer på cellnivå, organnivå och individnivå. Studien har tre huvudområden. Det första är att ta fram ny kunskap om normalt åldrande. Vad är t.ex. normal njurfunktion i förhållande till ålder?

- Vi har funnit i vår njurstudie att var fjärde person över 90 år har så pass allvarlig njursvikt att det påverkar en läkemedelsbehandling. Här är ett exempel på en undersökning där vi kan underskatta en försämring som i sin tur är direkt kopplad till en medicinsk konsekvens.

Kärlsjukdomar och kognition

Det andra huvudområdet som GÅS arbetar inom, är att titta på riskfaktorer vid kroniska sjukdomar. Där undersöker man bland annat kärlsjukdomars betydelse för kognitionen. Vilka faktorer påverkar kärlen och hur ser kopplingen ut till demens eller propp. Här har man sett tydliga samband mellan blodtrycksfall och nedsatt minnesförmåga. Man tittar även på riskfaktorer vid fall och frakturer. Kan fall förebyggas? Vilka är riskfaktorerna och vilka komponenter förklarar vilken livstillfredställelse man har? 

- Det som spelar väldigt stor roll för livstillfredställelse är funktionsförmåga samt hur mycket kroppssymptom och sjukdomar man har. Men man har även visat att personlighetstyp spelar in. De personer som är extroverta har högre livstillfredställelse än introverta, säger Sölve Elmeståhl. 

Sjukdom och livskvalitet

Det tredje huvudområdet inom befolkningsstudienär att titta på förlopp. Vad innebär det för socialt deltagande, familj och livskvalitet när man drabbas av en sjukdom. Här kan man även titta på vårdkonsumtion. Vad kännetecknar vårdens högkonsumenter och vem utnyttjar vårdinsatserna i förhållande till behoven?

- Fyra av fem som inte klarar att sköta sitt hem själva är ännu inte identifierade av kommunen utan sköts av närstående. Av de som dessutom inte heller klarar av sin personliga skötsel, har endast 50 procent hjälp av kommunen. Det här är viktig information. Vi är på väg från ett samhälle från 3,5 yrkesarbetare per ålderspensionär till ett samhälle med 2,5 yrkesarbetare per pensionär. Kommer händerna att räcka till?

Anhörigas börda

Som det ser ut just nu i dagens samhälle så vårdas alltså väldigt många av sina närstående. Inom forskargruppen har man sedan 1990-talet haft flera doktorandprojekt inom just detta område och även utvecklat en anhörigbördaskala (CaregiverBurdenScale, CBS) som mäter hur de runt en person med funktionshinder mår – vad innebär det att vara närstående och hur mäter man deras börda? 

Befolkningsstudien GÅS beräknas pågå minst 10-15 år till. Som ett led i att förbättra vård och omsorg för äldre har Geriatriskt utvecklingscentrum även fått uppdraget att vara ett Regionalt geriatriskt kunskapscentrum. Redan efter sommaren 2011 publiceras Kunskapsbanken som omfattar flera väsentliga geriatriska vårdområden på webben www.skane.se/sus/guc

Text: ÅSA HANSDOTTER

Informatör, Inst.  för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet

Related posts:

1. Rätt mat vid rätt tid ger skiftarbetare en bättre hälsa
2. Ingen ökad TBC-risk trots en åldrande befolkning
3. Kees-Jan Pronk: Kan åldrande celler leda till nya behandlingar av blodcancer?

 

När ett barn insjuknar i en långvarig och allvarlig sjukdom drabbas hela familjen. Balansen rubbas och det normala familjelivet ersätts med långa behandlingsperioder på sjukhus. Vilka är barnens behov i en sådan svår situation? Hur kan man underlätta i vardagen för familjen?  

- Tidigare har man ofta baserat vården på vad som fungerar bäst för personal och sjukvård. Vad vi försöker göra är att vända på det och fråga föräldrar och barn vad de behöver och vad de tycker fungerar bäst och sedan förändra vårdrutiner utifrån det, säger Inger Hallström,professor i pediatrisk omvårdnad på Institutionen för hälsa, vård och samhälle.

Inger Hallström Foto: Åsa Hansdotter

Trygghet för barn och föräldrar

Barns primära behov är att ha sina föräldrar nära. De har även samma behov som friska barn – att utforska, känna att de är delaktiga och veta som händer. När barn känner att föräldrarna har kontroll ochsjukvårdspersonalen är stabil, behöver barnet bara ha kontroll över sig själva vilket ger en bättre och tryggare miljö för barnen.

Föräldrarnas behov är att känna sig trygga. Barnet ska tas om hand på ett kompetent sätt och organisationen på sjukhuset måste fungera. Föräldrarna själva ska orka förmedla trygghet och vara en länk mellan barn och sjukhus. De har även behov att ha en bra kommunikation och ha kontroll över det som händer.

Hemsjukvård i Köpenhamn

På Rikshospitalet i Köpenhamn gjordes en studie där man såg att 25 procent av den behandling som gjordes med barnen med cancer istället skulle kunna göras i hemmet. Då inrättades en sjukhusbaserad hemsjukvård där man anställde sjuksköterskor som bedrev vård i hemmet.

- Det här har blivit väldigt positivt – barn och familjer säger att vården i hemmet har hjälpt dem att komma hela ur sjukdomsperioden. Det har hjälpt dem att upprätta en normalitet i vardagen och samtidigt har barnen fått en säker behandling. Resultaten har varit så positiva att man sedan årsskiftethar infört den är sjukhusbaserade hemsjukvården som en rutin i Köpenhamn, säger Inger Hallström.

Självhushåll på sjukhus

Det finns flera liknande forskningsprojekt. Ett exempel är när barn insjuknar med diabetes. Efter att föräldrarna har fått lära sig diabetesbehandling under ett par veckors tid på sjukhus, upplever de ändå att övergången till vardagen är mycket svår. Man ska passa in behandlingen med familjens olika tider, andra matvanor, barnens aktiviteter mm. Då stämmer inte insulindoser eller blodsockervärde och den kunskap man förvärvade på sjukhus blir svår att tillämpa i hemmet.

-  Då utformade vi ett annat sätt att hantera diabetesbehandlingen i Lund – samma saker ska ingå som i det nationella vårdprogrammet men det görs på ett lite annorlunda sätt. Hela familjen erbjuds att bo på Ronald McDonald där man lagar sin mat självoch förhållandena liknar de man har i sin vardag. Familjen får daglig och personlig stöd utifrån sina aktuella behov av en diabetessjuksköterska och stannar kvar tills man känner sig mogen att komma hem.

De olika behandlingsmetoderna testas just nu.  Än så länge är det lite tidigt att dra några stora slutsatser men erfarenheterna är hittills goda.

Sagor istället för narkos

Även runt behandlingsmetoderna för långvarigt sjuka barn har man börjat man tänka annorlunda. För barn med cancer är det t. ex. ett stort problem att tvingas gå igenom många undersökningar där de, för att ligga still, måste sövas upp till fem gånger i veckan. Det finns alltid en risk i att bli sövd och det bliren ökad påfrestning för hela familjen. Genom att förbereda barnen på deras egen nivå med kunskap, lekar och modeller har man framgångsrikt kunnat använda sagor, filmer för att få barnen att vara stilla under behandlingen.

- Vår forskning ska tjäna till att underlätta vardagen så mycket det bara går för sjuka barn och deras familjer, avslutar Inger Hallström.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Informatör, Inst.  för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet

Related posts:

1. Diabetesvård i hemlik miljö på prov i Lund
2. Svensk vård vid cystisk fibros i toppklass
3. Erna Törnqvist: Sagor istället för narkos i magnetkameran

 

Foto: Dreamstime

Att som patient vistas på en intensivvårdsavdelning, IVA, kan vara mycket påfrestande. Minnesstörningar, oro och påfrestande upplevelser kan dröja kvar även efter vistelsen och kan leda till psykologiska problem. Patienterna måste därför följas upp efter IVA.

Dödsångest, hjälplöshet, smärta, kaos, mardrömmar eller hallucinationer – så kan en patient uppleva vistelsen på intensivvårdsavdelning, IVA. Många patienter minns tiden på IVA som mycket påfrestande och det är inte bara på grund av de skador eller den sjukdom som var själva orsaken till att de hamnat där.

Bra med kort vårdtid

– Intensivvårdsmiljön kan vara stressande med apparater som låter och ljuset som alltid är på. Det är ingen bra läkande miljö men till stor del nödvändig, säger Karin Samuelson.

Hon forskar kring patienters upplevelser av intensivvård och har speciellt studerat respiratorpatienters upplevelser i förhållande till sederingsgrad*, dvs. hur mycket lugnande och sömngivande medicin de har fått.

– Inte så förvånande visade mina resultat att ju mer vakna patienterna var desto mer mindes de från IVA men också att deras upplevelser var mer påfrestande. Samtidigt har vakna patienter en kortare vårdtid på IVA och det vinner alla på.

Sövda patienter – lång återhämtning

Foto: Dreamstime

I början när de första sederingspreparaten kom var det rutin att söva alla patienter. Men successivt har man kommit på att det inte är bra med långvarigt passivt liggande. Muskler förtvinar och rehabiliteringstiden blir mycket längre.

Karin Samuelson kunde dessutom visa att ju längre patienterna hade vistats på IVA och ju mer sederade de var, desto större tendens till att de drabbades av icke verklighetsanknutna mardrömmar och hallucinationer, något som är extremt påfrestande.

– Det är farligt med bara overkliga minnen. Vissa patienter minns inte alls att de varit på IVA och kan drabbas av vanföreställningar som att de blivit kidnappade eller annat. Att inte minnas försvårar bearbetningen om man inte har en riktig händelse att hänga upp det på.

Kräver uppföljning

Minnesstörningar, oro och påfrestande upplevelser kan dröja kvar även efter IVA-vistelsen och kan leda till psykologiska problem och i vissa fall även till posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

Efter IVA-vistelsen krävs uppföljning och Karin Samuelsons forskning har lett till en utveckling av uppföljningsarbetet i Lund.

– Idag följer man upp alla patienter som legat på IVA längre än 2 dygn. Första uppföljningen görs två till tre dagar efter att patienten lämnat IVA och efter två månader görs ytterligare en uppföljning.

Patienterna kan grovt delas in i tre grupper. De som återhämtar sig snabbt och klarar sig bra utan stöd. Sedan finns en grupp som behöver hjälp med att lägga pusselbitarna på plats. De får ofta prata med en uppföljningssjuksköterska som lyssnar till deras berättelser och informerar om deras tid på IVA. Det brukar räcka för att de ska kunna gå vidare i sin återhämtning.

Akut posttraumatiskt stressyndrom

En tredje grupp, cirka 5–10 procent av IVA-patienterna, utvecklar svårare psykologiska problem såsom till exempel akut posttraumatiskt stressyndrom. Allt i det dagliga livet kopplas till traumat och de kommer inte vidare i bearbetningen (läs mer under länken till höger).

– Dessa patienter behöver oftast psykologhjälp men problemet är att vi måste hitta dem först. Man kan inte i förväg säga vem som kommer att utveckla PTSD men det finns några kända riskfaktorer, bland annat extremt påfrestande händelser på IVA eller att patienten känt extrem rädsla. Kvinnor löper också en större risk att drabbas än män.

PTSD utvecklas över tid och därför är den andra uppföljningen efter två månader viktig.

Instrument för mätning och utvärdering

Karin Samuelsons fortsatta forskning går ut på att ta fram olika instrument för mätning och utvärdering. Det kan röra sig om metoder för att mäta sederingsgraden eller checklistor som på ett enkelt sätt summerar upplevelsen på eller efter IVA. En av Karin Samuelsons doktorander forskar kring patientdagböcker, där vårdpersonalen för en loggbok över viktiga händelser kring patienten.

– Allt behöver inte vara läkemedel, man kan också behandla genom att skriva några rader i en anteckningsbok.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Related posts:

1. Hur lurar mördarbakterier våra celler?
2. Uppfinning från Lund kan spåra tidig HIV-smitta
3. Posterpresentation från Forskningens dag 2010

- Första gången jag träffade en kvinna med mjölkstockning blev jag chockad över hur brösten såg ut och hur ont det måste ha gjort. Det var svårt att förstå hur hon överhuvudtaget hade orkat ta sig till sjukhuset, med den höga febern och de illröda stenhårda brösten, berättar Linda Kvist.

Foto: Linda Kvist

Året var 1993 och Linda Kvist hade efter många år som förlossningsbarnmorska börjat arbeta med ”tidig hemgång”-verksamhet. Eftersom man var angelägen om att tidig hemgång inte skulle försämra amningsstarten började Linda Kvist och hennes kollegor leta i litteraturen för att läsa på om amning och de vanligaste amningsproblem. (Se faktaruta om amning.)

- Vi blev förvånade över hur lite det hade forskats om amning och mjölkstockning. Det lilla som fanns handlade till största delen om antibiotikabehandling.

Vad är mjölkstockning eller mastit?

- Det vet man fortfarande inte riktigt men det rör sig helt klart om en inflammatorisk process, ofta tillsammans med symtom som hög feber med influensakänsla i kroppen och ömma bröst. Frågan är om inflammationen kan övergå i en infektion så småningom. En del anser så och i vissa länder behandlas nästan alla kvinnor med mastitsymtom med antibiotika.

Men allt eftersom Linda Kvist träffade fler kvinnor med mastit började hon känna att det var något som inte stämde. För hur kunde det komma sig att en kvinna med mycket hög feber och ömma bröst kunde vara nästan symtomfri en eller två dagar senare, även om hon inte hade fått antibiotika?

Detta blev upptakten till Linda Kvists doktorsavhandling och vidare forskning.

Akupunktur gav lindring

Hon började studera hur barnmorskor gjorde och vad de gav för rekommendationer och behandling vid mjölkstockning. Det fanns mycket ”tyst kunskap” men de flesta metoderna saknade evidens. Man gav råd som att pumpa ut och kasta mjölken för den ansågs dålig för barnet, att fortsätta att amma, fetvadd, massage eller att lägga kålblad eller keso på brösten.

Även akupunktur användes av en hel del barnmorskor och här kunde Linda Kvist visa att akupunkturen gav en snabbare lindring av symtomen även om kvinnorna inte blev fortare friska än de som inte fått behandling med akupunktur.

Antibiotika ofta onödig

Endast 15 procent fick antibiotikabehandling.

- Det som förvånade mig mest var att de 85 procent som inte fick antibiotika läkte ut av sig själva och det så snabbt.

Efter disputationen fortsatte hon därför att studera bakterieförekomsten i bröstmjölk, både hos kvinnor med mastit och friska symtomfria kvinnor. I en prisbelönt publikation visade hon att även friska ammande kvinnor hade sjukdomsframkallande bakterier i bröstmjölken och att bakteriekoncentrationer hos symtomfria kvinnor var ungefär desamma som hos kvinnor med mastit.

- Det här är viktig kunskap eftersom överanvändning av antibiotika är ett globalt problem som har lett fram till bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika och orsakar mycket svårbehandlade infektioner.

Svårt att förutsäga

Linda Kvist menar att det saknas en hel del kunskap kring vår syn på vad inflammation respektive infektion är och när det ena övergår i det andra.

- Vissa kvinnor behöver antibiotika men vi kan inte i förväg, utifrån en bakterieodling eller hur svåra symtomen är, förutsäga om kvinnan kommer att behöva antibiotika. Det vet vi först om symtomen inte ger med sig – vilket de bör göra inom 24 till 48 timmar.

Linda Kvist fortsätter att forska vidare kring varför merparten av de drabbade kvinnorna övervinner symtomen och läker ut utan antibiotika, trots att de under de första dygnen är så sjuka.

- Kanske är det så att kvinnors immunförsvar, som är dämpat under graviditeten, får en extra skjuts efter förlossningen, det kan vara naturens sätt att se till att mamman överlever. Det är något helt fantastiskt i detta och resultaten kan möjligtvis vara till hjälp i andra sammanhang.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Related posts:

1. Åke Borg: Genetisk kartläggning en stor möjlighet för cancerforskningen
2. Hanne Tönnesen: Klinisk forskning med stor hälsovinst
3. Stor europeisk studie om skönhetsprodukter

Foto: Dreamstime

Forskare vid Lunds universitet och Rigshospitalet i Köpenhamn berättar här mer om sin forskning kring mycket för tidigt födda barn. De har kunnat visa att vård hud-mot-hud ger positiva effekter på barnets hälsa även. För både barn och föräldrar är möjligheten till närhet betydelsefull.  

Hud-mot-hud vård

Foto: Ragnhild Måstrup ©

För tidigt född och att vårdas hud-mot-hud hos en förälder har positiva effekter på barnets temperaturreglering, hjärtfrekvens, andning och sömn- /vakenhetsmönster. Även anknytningen mellan barnet och föräldern påverkas positivt. Kan hud-mot-hud vård användas till extremt för tidigt födda barn (född före den 28:e graviditetsveckan) under deras första levnadsveckor? För att få svar på detta undersöktes om välmående, extremt för tidigt födda barn, kunde behålla en normal hudtemperatur när de vårdades hud-mot-hud hos en förälder.

Hur gick vi tillväga?

Registrering av fysiologiska parametrar genomfördes 2 timmar före, under och 2 timmar efter hud-mot-hud vård hos 22 stabila barn som var extremt för tidigt födda. Medelvärdet avseende födelsevecka var 25 veckor och 4 dagar, vid undersökningen var barnens ålder i genomsnitt 8 dagar och vikten 702 g.

Tiden barnen vårdades hud mot hud var i genomsnitt 1 timme och 38 minuter. Av de 22 barnen vårdades 16 barn hos sin mamma, 5 hos sin pappa och ett barn hos en äldre syster (tabell 1).

Foto: Ragnhild Måstrup ©

Vad kom vi fram till?

Generellt var den genomsnittliga hudtemperaturen för alla barn, liksom övriga fysiologiska parametrar, signifikant oförändrade före, under samt efter hud-mot-hud vård (tabell 2). Det framkom dock att när man tittade på vem som barnen satt hos, ökade den genomsnittliga hudtemperaturen med 0.1 grad när barnet satt hos sin mamma och sjönk med 0.3 grader när de satt hos sin pappa. 

Vilken nytta har resultatet?

Extremt för tidigt födda barn som är välmående kan behålla en normal hudtemperatur liksom stabilitet i fysiologiska parametrar under tiden de vårdas hud-mot-hud hos föräldern. Detta ger förutsättningar för barnet och föräldern att tidigt påbörja den betydelsefulla anknytningsprocessen. 

Artikeln har tidigare publicerats som en poster vid Hälsovetenskapens dag 2011, Institutionen för hälsa, vård och samhälle,  Lunds universitet. 

Text: 

Ragnhild Måstrup, Leg. sjuksköterska, Cert. amningskonsulent (IBCLC) och doktorand 

Gorm Greisen, Leg. läkare och professor 

Pia Lundqvist, Leg. barnsjuksköterska och Dr med vet

Related posts:

1. För tidigt född – vad händer i vuxen ålder?
2. Från kuvös till student – så klarar sig de för tidigt födda
3. Ingrid Hansen Pupp: Hjärnans utveckling efter mycket för tidig födelse

Foto: Dreamstime

Barn med nyupptäckt diabetes brukar de första veckorna vara inlagda på sjukhus. Nu vill forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus jämföra vård i hemlik miljö med vård på sjukhus.

Under den första tiden med diabetes kan det vara svårt att få doserna av insulin att bli rätt i förhållande till vad man äter, hur mycket man rör sig osv.

Av tradition har man därför i Sverige valt att låta barn med nyupptäckt diabetes vara inlagda på sjukhus de första veckorna så att sjukhuspersonalen kan hjälpa till med detta.

En mer passiv roll på sjukhus

När familjen sen kommer hem och ska klara sig själv kan det bli problem, berättar diabetssjuksköterskan Irén Tiberg.

– De känner sig inte alltid förberedda på det som väntar dem då. På sjukhuset intar man lätt en passiv roll, och man utsätts inte heller för alla de olika situationer där problem kan uppstå.

Irén Tiberg berättar att de har utvecklat och studerat en vårdform där man är tre dagar på sjukhus i kombination med ungefär en vecka på ett boende intill sjukhuset i en mer hemlik miljö.

Studien vid Skånes universitetssjukhus har pågått sedan 2008 och närmar sig nu ett avslut. Därefter ska resultaten analyseras och en uppföljning på längre sikt göras. Hittills är deras erfarenheter mycket positiva.

Söker kunskap när man behöver den

– Genom att man får leva sitt liv lite mer som vanligt uppstår de situationer när man behöver kunskapen – och då söker den. Vi tror att inlärningsprocessen fungerar bättre då, säger Irén Tiberg.

I början finns en diabetessjuksköterska på plats som kan hjälpa till. Senare finns sköterskan tillgänglig på telefon.

– Vi vill att familjerna ska komma på rätt spår från början. När barnets blodsocker börjar svänga kan familjerna bli rädda. Därför behövs det telefonrådgivning en lång tid efteråt. Många har också upplevt det som en trygghet att ha kontakt med samma diabetessköterska.

Vården anpassad till familjens behov

Eftersom vården den första tiden sker i en mer hemlik miljö får också diabetessköterskan en bättre bild av hur familjelivet ser ut och kan lättare anpassa sina råd till familjens behov.

– Vi försöker anstränga oss för att se vad som är det bästa för just den här familjen, säger Irén Tiberg. Det är nyckeln i all vård och jag tror inte det tar mer tid. Men det är en av de saker vi ska utvärdera framöver. Idag är vården inte alltid organiserad så att den möjliggör det.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Vård utifrån barnens behov förenklar vardagen
2. Lund adopterar kromosom 19 i projektet HUPO
3. Uppfinning från Lund kan spåra tidig HIV-smitta

– Det är hela tiden en balans mellan att bilda nytt och ta bort gammalt i blodsystemet, säger David Bryder, forskare vid avdelningen för immunologi, Lunds universitet. Om man till exempel är på hög höjd känner kroppen av det låga syretrycket och tillverkar fler röda blodkroppar. Eller om man får en infektion behöver man tillverka nya vita blodkroppar för att ersätta de som förbrukats vid infektionen.

När man är ung är det en perfekt balans mellan nybildning av olika slags blodceller. Men när man åldras blir blodstamcellerna både sämre på att bilda nya blodceller, och rätt slags celler.

Äldre stamceller fungerar sämre

Äldre får ofta ett underskott på röda blodkroppar vilket gör att anemi, blodbrist, är relativt vanligt hos äldre. Man ser även att tillverkningen av de vita blodkropparna minskar, vilket gör att immunförsvaret fungerar sämre.

Blodstamcellernas utveckling. Klicka på bilden för att se en större bild och läsa mer på NIH:s hemsida (information på engelska). Illustration: © 2001 Terese Winslow.

– När man blir äldre behöver det finnas fler blodstamceller för att klara av tillverkningen av de nya blodcellerna. Man skulle kunna säga att kärnan i vår forskning är att försöka ta reda på vad det är som styr denna balans.

Tidigare har forskare menat att det är förändringar – mutationer – i blodstamcellernas DNA som orsakar åldrandet. Eftersom stamceller lever så länge och förnyar sig själva kan förändringar i DNA:t föras vidare till nya stamceller. Till slut skulle effekten kunna bli att cellerna inte längre fungerar som de ska.

– Det vi har kommit fram till i våra studier är att det inte är det ökade antalet mutationer i stamcellernas DNA – utan snarare regleringen av DNA som förändras när stamcellerna åldras, berättar David Bryder. Vi vill försöka hitta det som sätter på och stänger av gener när stamcellerna åldras.

Mycket få stamceller

För några år sedan gjorde David Bryders forskargrupp jämförelser mellan vilka gener som var aktiva i gamla respektive unga blodstamceller. De kunde hitta ett hundratal olika gener som skiljde sig åt. Framöver är gruppens huvudspår att försöka ta reda på vilka av dessa gener som är relevanta att studera vidare.

I en ström av enskilda blodceller kan en cellsorteringsapparat känna av ämnen på cellernas yta och med hjälp av dem sortera ut de celler man vill studera.

Stamcellsforskningen är ett relativt ungt forskningsområde. Det är bara ungefär femtio år sen som stamceller upptäcktes första gången, och det var just i blodsystemet. På den tiden hade man inte så avancerade metoder att plocka ut stamcellerna som idag, och det var därför svårt att studera dem.

– Det är först på senare år som det har utvecklats metoder så att man till exempel kan plocka ut stamcellerna från benmärgen, berättar David Bryder. Vi har arbetat mycket med att utveckla den tekniken.

Eftersom stamcellerna är oerhört få – ungefär en av 100 000 celler i benmärgen är en stamcell – kan man inte studera benmärgen direkt. Stamcellerna måste först renas fram i avancerade cellsorteringsmaskiner. Med hjälp av markörer på cellernas yta kan blodstamcellerna sorteras ut.

Omgivningens betydelse

David Bryder berättar att något som också intresserar forskargruppen är att förstå hur blodstamcellerna påverkas av den omgivning de befinner sig i. Blodstamceller finns i alla typer av ben som innehåller benmärg – rygg, ben, armar, bröstben, skallben m.m.

– Eftersom de flesta blodceller är ganska kortlivade, måste vi kunna generera nya blodceller hela tiden. Det är bara stamcellerna i benmärgen som har förmågan att kunna bilda nya blodceller. Vi vet fortfarande inte vad som bestämmer om de väljer att antingen utvecklas till nya mogna blodceller eller att göra nya stamceller.

– Miljön i sig kan ha en påverkan, kanske i form av olika signalämnen. Stamcellerna lever inte ensamma – utan de lever i samverkan med andra blodceller, fettceller och celler som bygger upp olika stödjande strukturer som till exempel blodkärlsväggar.

För några år sedan lyckades forskare i Japan vända utvecklingen hos embryonala stamceller och få dem att backa i sin utveckling. Kan man hitta nyckeln för att göra det även för blodstamceller, frågar sig David Bryder.

– Vi skulle vilja se om det går att vända de här processerna och förbättra stamcellsfunktionerna hos gamla stamceller. Det skulle kunna få betydelse till exempel för behandlingen av olika former av blodcancer.

Text & foto: NINA HULT

Artikeln är tidigare publicerad som månadens vetenskapliga artikel juni 2011 vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

Läs också mer om månadens vetenskapliga artikel juni 2011 i Cell Stem Cell i ett pressmeddelande från Lunds universitet 6 maj 2011: Lundaforskare omkullkastar stamcellshypotes

I arbetet med månadens vetenskapliga artikel juni 2011 har också deltagit: Gudmundur L. Norddahl, Cornelis J. Pronk, Martin Wahlestedt, Gerd Sten,Jens M. Nygren, Amol Ugale och Mikael Sigvardsson

Related posts:

1. Vad är stamceller?
2. Lundaforskare omkullkastar stamcellshypotes
3. Nytt om reglering av Hematopoetiska stamceller

Foto: Dreamstime

För omkring 20 000 år sedan föddes en person med en mutation i en gen som gjorde att kroppen tillverkade ett protein som inte betedde sig som det vanliga proteinet. Anlaget fördes vidare till barnen, barnbarnen och vidare genom släktleden. Det spreds i Europa och finns idag hos cirka 7-10 procent av Sveriges befolkning. Ju längre söderut i Europa man kommer, desto mer sällsynt blir detta anlag, som hos bärarna ger ökad risk för blodpropp men även kan ge fördelar. 

Om vi får en skada på ett blodkärl vill kroppen förhindra att vi förblöder. I blodet finns speciella proteiner som kan upptäcka skador på blodkärlen. Vid skada klipper proteinerna varandra i en bestämd ordning och till slut bildas ett nätverk av proteintrådar, som binder blodplättar och kan täppa till hålet i blodkärlets vägg som en plugg. Detta system kallas för blodkoagulationen. Det är viktigt att pluggen inte täpper till blodflödet i blodkärlet. Därför finns det även proteiner som stänger av blodkoagulationen där den inte behövs. Ett av dessa är APC (aktiverat protein C).

Dubbla roller

1993 upptäckte Björn Dahlbäcks forskargrupp i Malmö att blodet hos vissa patienter som fått blodproppar inte verkade svara på APC, deras blodkoagulation var svårare att stänga av. Man kallade tillståndet ”APC-resistens”. Senare fann en forskargrupp i Leiden, Nederländerna, att de flesta av dessa hade en mutation i genen för ett protein i blodkoagulationen, faktor V, och det annorlunda protein som bildades kallades Faktor V Leiden.

Illustration: Lina Ekdahl (klicka för större bild)

I blodet råder ständigt en fin balans mellan blodpropp och blödning. Faktor V har dubbla roller. Antingen kan det hjälpa till att bilda blodproppar eller hjälpa till att stänga av blodproppsbildningen. Vilken egenskap faktor V får beror på vilket blodkoagulationsprotein som klipper faktor V först och på vilket ställe.

Balansen rubbas

Faktor V Leiden saknar ett klippställe för APC (det finns flera), det är ”APC-resistent”. Resultatet blir ett faktor V-protein som bara har de blodproppsbildande egenskaperna; det kan inte hjälpa till att stänga av blodproppsbildningen. Balansvågen tippar över till fördel för blodpropp.

Vi vill nu titta närmare på hur snabbt de olika APC-klippen i faktor V sker. Detta för att få en bättre förståelse för hur blodkoagulationen påverkas av att man har Faktor V Leiden. Redan nu vet vi att ett Faktor V Leiden-anlag från mor eller far ger cirka 5-10 gångers ökad risk för blodproppar jämfört med att ha normalt faktor V. Om man har dubbla anlag, det vill säga har ärvt anlaget från både sin mor och far, är risken istället ökad 40-80 gånger.

Ger även fördelar

Anledningen till att så många bär på denna mutation kan vara att kvinnliga bärare har förlorat mindre blod under sina förlossningar och kunnat överleva och skaffa fler barn. Deras barn har sedan fört anlaget vidare.

Forskning har även visat att bärare av ett Faktor V Leiden-anlag verkar vara skyddade från att drabbas av svår blodförgiftning. Svår blodförgiftning sker då bakterier i blodet ger ett alltför kraftigt immunsvar i kroppen så att de inre organen skadas, vilket i värsta fall kan leda till döden. Tillsammans kan dessa faktorer göra att så många som var tionde person i Sverige går omkring med ett anlag som uppstod för 20 000 år sedan.

Text: LINA EKDAHL

Related posts:

1. Svensk Waran-behandling bäst i världen
2. Svensk upptäckt kan leda till ny strokemedicin
3. Var tionde minut drabbas någon av cancer

Foto: Dreamstime

Sabina Rešić Lindehammer är den första som har undersökt samband mellan moderns antikroppar efter en följd av infektioner under graviditeten och barnets framtida risk för autoimmuna sjukdomar. Här skriver hon själv om sitt avhandlingsarbete.

Typ 1-diabetes är en allvarlig, autoimmun, sjukdom och Sverige har världens näst högsta antal nya insjuknanden. Varje år diagnostiseras ca 700 individer i Sverige med sjukdomen som kan debutera i alla åldrar. Senare studier tyder dock på att barn med typ 1-diabetes blir allt yngre.

Vi vet idag att ärftligheten är kopplad till en specifik gen vilket förklarar ca 30-50% av sjukdomsförekomsten. Detta tyder på att inte bara ärftlighet kan förklara sjukdomen utan någon form av miljöfaktor också krävs för att sjukdomen ska bryta ut.

Glutenintolerans och typ 1 diabetes

Glutenintolerans är en annan autoimmun sjukdom som har samma ärftliga faktor som typ 1-diabetes, fast i denna sjukdom känner vi till antigenet, nämligen gluten – en samling proteiner som finns i vete, råg och korn.

I populationsstudien DiPiS (Diabetes Prediktion i Skåne) samlade man in blodprover från kvinnor (DiPiS mammor) i samband med förlossning. Dessa prover påvisade en säsongsberoende variation i mammor som födde barn med autoantikroppar.

Infektion under tidig graviditet

Dessa autoantikroppar är så kallade markörer för typ 1-diabetes. Dessutom har man visat att mammor som rapporterade infektioner tidigt under graviditeten samt under vintermånaderna, påvisade en ökad risk att föda barn med autoantikroppar. Detta skulle kunna betyda att infektioner är en faktor som påverkar förekomsten av typ 1 diabetes.

Med hjälp av en biobank vid Mikrobiologen i Malmö har vi lyckats identifiera DiPiSmammor och hämta ut deras blodprov vilka samlades in under deras första besök hos mödravården.

Övergripande mål 

Det övergripande målet med denna avhandling är att undersöka sambandet mellan miljöfaktorer under tidig graviditet och senare förekomst av autoimmunitet hos barnet.

Vi testar också möjligheten att exponering för vissa virusstammar (som tillhör gruppen enterovirus) skulle kunna vara en utlösande faktor för autoimmunitet hos barnet.

DiPiS-studien och mikrobiologens biobank möjliggjorde våra studier som undersöker förändringar i immunförsvaret hos mamman under tidig graviditet, som senare födde barn vilka utvecklade typ 1-diabetes eller glutenintolerans.

Foto: Dreamstime

Avhandlingens olika delar

I den första delstudien av avhandlingen undersökte vi förekomst och utveckling av autoantikroppar kopplade till typ 1-diabetes i den gravida mamman. I detta arbete undersöktes inskrivningsprovet från Mikrobiologen i Malmö hos 242 friska mammor vid förlossning av sitt barn, för autoantikroppar mot insulin, GAD65 eller IA-2.

Huvudfyndet var att de flesta mammor som födde barn med autoantikroppar hade dessa redan i inskrivningsprovet och nivån av dessa sjönk sedan under resten av graviditeten.

Detta är också vanligt med autoantikroppar för andra autoimmuna sjukdomar, där det är välkänt att de sjunker under graviditeten, till exempel ledgångsreumatism. I vår studie var det totalt 50 mammor som utvecklade
autoantikroppar under graviditeten.

I det andra delarbetet undersökte vi förändringar i immunförsvaret hos mamman under tidig graviditet, samt om dessa förändringar var kopplade till glutenintolerans hos barnet senare i livet. Inskrivningsprovet från Mikrobiologen i Malmö analyserades för nio cytokiner och en chemokin, vilka alla är immunologiska markörer. Totalt
visade sig sju av nio cytokiner vara förhöjda i inskrivningsprovet hos de mammor som födde ett barn som utvecklade glutenintolerans före fem års ålder.

I delarbete tre undersöktes 48 mammor som fött ett barn vilket utvecklade typ-1 diabetes före sju års ålder. Dessa mammors inskrivningsprov undersöktes tillsammans med 93 kontrollmammor för samma immunologiska markörer som i delarbete två.

Huvudfynden var att cytokiner som ofta uttrycks i samband med infektioner och som aktiverar den cellulära delen av immunförsvaret återfanns i förhöjda koncentrationer  hos de mammor som födde ett barn som utvecklade diabetes före sju års ålder.

I det sista delarbetet analyserades samtliga inskrivningsprover för IgM-antikroppar mot en specifik virusgrupp som kallas för enterovirus. Resultaten visar att ca tio procent av mammorna visade tecken på virusexponering redan i inskrivningsprovet.

Autoantikroppar återfanns oftare hos de mammor som hade den ärftliga riskfaktorn för både typ-1 diabetes och glutenintolerans.

Mag- tarmvirus

Ett viktigt fynd var att mammor som utvecklade autoantikroppar under graviditeten, det vill säga var negativa i inskrivningsprovet, men positiva vid födseln, var i högre utsträckning positiva för enterovirus IgM antikroppar i inskrivningsprovet än de som inte utvecklade autoantikroppar under graviditeten.

Dessa resultat visar att en enterovirusinfektion tidig under graviditeten kan förklara att mammor med ärftlig risk för typ 1-diabetes utvecklar autoantikroppar som är karakteristiska för typ 1-diabetes.

Stöd för miljöhypotesen

Avhandlingen som presenteras här är den första av sitt slag då den direkt undersöker hur autoantikroppar uppstår under graviditeten och att det finns ett samband mellan inflammatoriska processer vid virusinfektioner och förekomsten av autoimmuna sjukdomar såsom glutenintolerans och typ 1-diabetes hos barnet.

Detta fynd stödjer hypotesen att miljöfaktorer som påverkar mamman under tidig graviditet också påverkar det ofödda fostrets framtida hälsa.

Text: Sabina Rešić Lindehammer

Related posts:

1. Kartläggning av riskgener för graviditetsdiabetes
2. Virus möjlig bov bakom många fall av typ-1 diabetes
3. Immunförsvar i obalans kan leda till glutenintolerans

Läkaren och forskaren Katarina Bartuma visar nu i en avhandling från Lunds universitet att många läkare vet alltför lite om Lynch syndrom. I vissa fall vet de mindre än de berörda personer de träffar, vilket kan skada förtroendet mellan läkare och patient.

Det finns omkring 300 familjer som lever med Lynch syndrom i Sverige. Att hitta alla berörda personer är viktigt, eftersom de då kan följas med skräddarsydda kontrollprogram så att eventuella förstadier till cancer upptäcks så tidigt som möjligt.

Kunskapsluckor inom vården

Katarina Bartuma har undersökt kunskaperna om syndromet hos ca 100 gynekologer, kirurger och cancerläkare vid universitetssjukhus och regionala sjukhus, samt hos ca 70 personer som bär på den bakomliggande genförändringen.

De senare visade sig vara bättre än läkarna på att känna till dess arvsmekanismer: hälften av de berörda personerna men bara en tredjedel av läkarna svarade rätt på en fråga om hur många barn i en familj som statistiskt sett ärver syndromet.

Koppling till tjocktarmscancer

Mer allvarligt var dock att båda grupperna hade dålig kunskap om kopplingen mellan tjocktarmscancer och gynekologisk cancer. ‘

Två tredjedelar av läkarna missbedömde risken för livmodercancer bland bärarna av Lynch syndrom, vilket är bekymmersamt eftersom det gör att de kanske inte förstår att en viss person bär på denna genetiska förändring. Därmed inser de inte heller den ökade risken för flera olika cancerformer hos personen i fråga, och kanske också hos hennes familj.

Syndromet upptäcks ofta genom att personer med många eller tidiga cancerfall i släkten blir remitterade till onkogenetisk rådgivning. Visar det sig att de har Lynch syndrom, så kan de själva vara helt friska. Men de löper en kraftigt ökad risk för bl.a. tjocktarmscancer och livmodercancer, och bör därför gå på täta kontroller. Många kvinnor väljer också att i förebyggande syfte operera bort livmodern och äggstockarna.

Förebygga framtida cancer

– De läkare som sköter kontrollprogrammen är mycket insatta i syndromets mekanismer. Men personer med Lynch syndrom träffar också många andra läkare. Om dessa inte känner till kontrollprogrammens betydelse, så kanske de berörda personerna inte får det stöd de behöver för att följa programmen och förebygga framtida cancer, säger Katarina Bartuma.

Om en majoritet av läkarna feltolkar arvsmekanismerna, undervärderar risken för cancer och inte är klara över vilka tumörformer som hör till Lynch syndrom, så är det stor risk att de berörda personerna får motstridig information från olika läkare, menar hon.

Katarina Bartuma är väl medveten om att de flesta läkare har en pressad arbetssituation. Det är därför en utmaning för dem att hålla sig informerade om ovanliga sjukdomar. Resultaten av hennes studie pekar dock på att det finns ett stort behov av fortsatt utbildning.

– Det är först när läkarna känner igen syndromet och handlägger individerna på ett riktigt sätt som vi kan dra nytta av den kunskap vi byggt upp om Lynch syndrom, menar Katarina Bartuma.

Text:  INGELA BJÖRCK

Pressmeddelande från Lunds universitet 1 juni 2011

Related posts:

1. Katarina Sjövall: Partners till cancerpatienter behöver stöd
2. Mef Nilbert: Nya metoder för att hitta skräddarsydda cancerbehandlingar

Kanel. Foto: Nany Mata, Flickr

Försämrade matvanor runt om i världen leder till en ökning av kroniska sjukdomar som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

I tidigare studier har det visat sig att högt blodsocker leder till åderförkalkning, vilket i sin tur leder till hjärt-kärlsjukdomar. Vanlig kanel har visat sig sänka blodsockret, kan det vara en lösning?

I dagens välfärdsländer är typ 2-diabetes, övervikt och hjärt-kärlsjukdomar ett växande problem. Dessa följdsjukdomar av ett ohälsosamt leverne är mycket kostsamma, dels för samhället men även för individen.

En enkel kostbehandling som minskar nivån av cirkulerande blodsocker skulle kunna minska risken för utveckling av dessa välfärdssjukdomar. I tidigare studier i laboratorier och på djur har antioxidanter från kanel visat sig öka blodsockerupptaget genom att höja insulinkänsligheten.

Nedsatt insulinkänslighet vid typ 2-diabetes

Orsaken till typ 2-diabetes är nedsatt insulinkänslighet. Insulin tillverkas i kroppen, i bukspottkörteln, för att därifrån spridas ut i hela kroppen med blodet. Nedsatt insulinkänslighet innebär att insulinet inte längre fungerar lika effektivt i muskler, lever och fettvävnad.

Sockret i blodet behövs för att muskler, lever och fettvävnad ska kunna fungera. För att sockret ska kunna komma in i cellerna behövs insulin. Nedsatt insulinkänslighet medför att sockermolekyler stannar kvar i blodbanan.

Till slut leder detta till att sockret reagerar med röda blodkroppar och blodfetter, som i sin tur fastnar i kärlväggen. Detta tror man utlöser en inflammation i kärlväggen, vilket så småningom resulterar i åderförkalkning. Om kanel skulle kunna hjälpa till att höja insulinkänsligheten, så betyder det alltså att kanel indirekt skulle kunna minska uppkomsten av åderförkalkning.

Kanel kan påverka blodsockret

Vår forskargrupp vid kliniska vetenskaper, Lunds Universitet, har i tidigare studier på människor visat att ett intag av 6 g (engångsdos) av ”vanlig” kanel (sorten Cassia) sänker blodsockersvaret signifikant jämfört med placebo.

I studien fick försökspersonerna äta risgrynsgröt utan kanel ena gången och med kanel andra gången. Neutral risgrynsgröt har ett GI (glykemiskt index) på 100, men med 6 g kanel sänktes detta till 56, vilket var revolutionerade resultat .

Men 6 g kanel är väldigt mycket kanel. Om en person skulle äta 6g varje dag skulle en vanlig kanelburk ta slut på en vecka. Därför gjorde vi ytterligare ett försök där ett intag av 1 g respektive 3 g vanlig kanel (engångsdos) testades.

Ett intag av 3 g kanel påverkade inte blodsockersvaret men sänkte insulinsvaret. 1 g kanel hade däremot ingen effekt på blodsockersvaret eller insulinsvar. Så slutsatsen av studien blev att stora mängder Cassia-kanel hade mycket goda effekter på blodsockersvaret och sänkte glykemiskt index.

Skadligt i för höga doser?

Dilemmat är dock att Cassia-kanelen innehåller ett ämne kumarin (eng.”coumarin”), som anses vara skadligt för levern vid för höga doser. Därför beslutade vi oss för att genomföra en studie med en annan kanelsort, Ceylon-kanel, som innehåller lägre halter kumarin. Det finns flera olika kanelarter, men i handeln är det Cassia-kanel som är vanligast.

Försökspersonerna skulle inta 6 g Ceylon-kanel (engångsdos). Tyvärr blev resultaten inte lika positiva, utan Ceylon-kanel hade ingen säkerställd inverkan på varken blodsocker eller insulin. Kanske är det just kumarinet som är det nyttiga, men tyvärr också det skadliga ämnet? Mer forskning krävs innan vi har alla svar. Forskning på senare tid har också visat olika resultat gällande om kumarin är skadligt för levern eller inte.

Men i viss mängd är kanel gott och nyttigt, så blanda gärna i det när du gör köttfärsrätter, köttgrytor och såser. Det är till och med gott att blanda i kaffet! Om inte annat så får du en ny smakupplevelse.

Text: JENNIE WICKENBERG

Doktorand vid Kliniska vetenskaper, Lunds Universitet

Related posts:

1. Ta kontroll över ditt DNA – genvägen till bättre hälsa!
2. Bättre hälsa ger styrka att bli kvitt missbruk
3. Rätt mat vid rätt tid ger skiftarbetare en bättre hälsa

Blodkärl i genomskärning. Illustration: Dreamstime

I sin doktorsavhandling  har Katarina Berg undersökt hur tillväxten av farliga respektive ofarliga plack i blodkärlen kan påverkas med skräddarsydda medel som främjar de ofarliga placken. Här skriver hon själv om sin forskning.

Kardiovaskulär sjukdom är ett samlingsnamn för sjukdomar som involverar hjärtat och/eller blodkärlen. De är orsaken till 41 procent av alla dödsfall i Sverige, och tolv procent av alla svenskar lider av följderna av dessa sjukdomar.

Placken växer med åren

Ateroskleros, som är en kardiovaskulär sjukdom, kan upptäckas redan hos barn. Då ser man ateroskleros som en förändring i kärlväggen (plack) och i detta stadie är sjukdomen inte farlig. Men med åren blir placken större och det finns risk att de går sönder. Ett plack som går sönder kan ge blodproppar som kan hindra blodflödet och ge skador på vävnader, som i värsta fall leder till döden.

Flera lager i blodkärlets vägg

Ateroskleros drabbar främst de stora och medelstora artärerna. Artärer är de blodkärl som leder bort från hjärtat och transporterar syre- och näringsrikt blod till kroppens olika delar.

Kärlets vägg består av flera lager där endotelceller är det innersta lagret. Endotelcellerna ligger som tegelstenar mot blodet och deras roll är att hålla blodet och blodets komponenter i kärlet. Utanför endotelcellerna finns ett lager med protein och glatta muskelceller, detta lager håller ihop kärlet och gör det elastiskt.

Längst ut finns ett lager med kollagen som binder fast kärlet till vävnad runt  kärlet. I vissa områden, till exempel där det finns förgreningar i kärlet, kan det bildas skador. Skadorna gör att endotelcellerna inte kan hålla ihop lika bra och släpper in delar av blodet till den del av kärlväggen som innehåller proteiner och glatta muskelceller.

Höga halter blodfett

Hos personer med höga halter av fett i blodet, kan fetterna sätta sig i dessa skadade områden. Om cellerna runt om i kärlet inte lyckas ta bort fettet, börjar det att härskna (oxidera). Fettet förändras och ett enzym (Lp-PLA2) försöker då att bryta ner det oxiderade fettet och det bildas lyso-PC. Lyso-PC är en liten molekyl som fungerar som en signal för fara.

Immunförsvaret ingriper

När det är fara i kroppen reagerar den med att skicka dit celler från immunförsvaret, immunceller, som kan ta hand om faran. I blodet färdas hela tiden immunceller som kan hjälpa kroppen om det uppkommer fara. En av de första immuncellerna som reagerar vid fara är monocyter. När monocyterna lämnar blodet och går in i vävnaden antar de en ny skepnad och blir makrofager.

Städar bort skräpet

Makrofagernas uppgift är att döda bakterier och virus (om dessa är faran) men också att identifiera faran och berätta för andra celler vilken typ av fara som har tagit sig in i kroppen. De är också väldigt duktiga på att städa upp skräp i vävnaden, som döda bakterier och delar av vävnaden som gått sönder. Makrofagerna städar genom att äta upp skräpet. När kroppen reagerar på skada och fara bildas det en inflammation. Om kroppen inte kan ta bort faran fortsätter inflammationen och den blir då kronisk, detta är vad som händer i placket.

Skillnaderna stabilt och instabilt plack

Plack kan delas in i två typer. En typ som är stabil och en som är instabil och som har lätt för att spricka. Ett stabilt plack kännetecknas av att det finns många glatta muskelceller (SMC) och att makrofagerna är av en snäll typ (M2).
Ett ostabilt plack har lite glatta muskelceller och har en typ av makrofager som kan beskrivas som arga (M1).

Arga makrofager

Under min tid som doktorand har jag undersökt hur lyso-PC påverkar immunceller och hur det påverkar vilken typ av plack som bildas. Jag har visat att lyso-PC gör att monocyter gärna tar sig från blodet och ut i kärlväggen. Där bidrar lyso-PC till att man får den arga typen av makrofager, och mycket Lp-PLA2 och lyso-PC i placket gör att man får ett ostabilt plack.

Identifiera framtida riskindivider

Jag har också undersökt hur olika typer av monocyter kan påvisa om man senare i livet får ett plack som är ostabilt. Där kunde jag se att det i blodet hos personer som riskerar att få ostabila plack, finns fler av den typ av monocyt som man tror lättare kan bli en arg makrofag.

Systematiska mediciner

Idag kan man ta olika mediciner som gör att risken för att få ett ostabilt plack minskar med 40 procent. Dessa mediciner är vad vi kallar systemiska, det vill säga de påverkar hela kroppen och inte enbart de celler, enzym eller de molekyler som är farliga.

Mer specifika mediciner

När mediciner påverkar oss systemiskt kan de också vara dåliga för vissa andra processer i kroppen som vi inte vill ska påverkas, därför behövs det att vi utvecklar mediciner som är mer specifika. Idag testar man en medicin som stänger av Lp-PLA2 som gör lyso-PC, och man har sett i djurförsök att placken blir mer stabila. Jag tror att vi i framtiden kommer att ha fler av dessa specifika mediciner som kan skydda fler från att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar.

Text: KATARINA BERG, Experimentell kardiovaskulär forskning, Lunds universitets Diabetescenter.

Artikeln har tidigare varit publicerad på diabetesportalen.se, 20 maj 2011.

Related posts:

1. Katarina Sjövall: Partners till cancerpatienter behöver stöd
2. Förkylningar kan vara farliga för astmatiker
3. Kvaliteten – och inte storleken – är livsviktig

Foto: Dreamstime

Graviditetsdiabetes definieras som förhöjt blodglukos som uppkommer eller upptäcks under graviditeten. Under graviditeteten, och speciellt under den andra och tredje trimestern, uppstår en minskad känslighet för insulin, framförallt orsakad av hormoner som bildas i moderkakan.

Samtidigt ökar det insulin som bildas av bukspottkörteln inte tillräckligt vilket leder till att kroppen inte kan kompensera för det ökade insulinbehovet och blodsockret blir förhöjt.

Riskfaktorer för graviditetsdiabetes (GDM) anses vara övervikt, moderns ålder, ärftlighet för diabetes, tidigare graviditet med GDM eller tidigare födsel av ett stort barn.

I de flesta fall försvinner GDM efter förlossningen och blodsockret blir normalt, men diabetes kan komplicera förlossningen och innebära risker både för mamman och barnet.

Höga blodsocker hos fostret

Höga blodglukosnivåer hos mamman leder till ökade blodglukosnivåer hos fostret eftersom glukos transporteras över till fostret via moderkakan. Fostret svarar på detta med att öka sin egen insulinproduktion. En ökad insulinproduktion hos fostret leder till att det blir för stort.

Om fostret är för stort kan det försvåra en normal förlossning och barnet kan skadas varför kejsarsnitt kan krävas. Tidigare studier har visat att barn födda till mammor med GDM löper en ökad risk att utveckla övervikt eller diabetes redan i tonåren.

Mammor med GDM löper också risk att utveckla typ 2-diabetes, och vissa fall typ 1-diabetes, även 5-10 år efter graviditeten.

Kända riskgener

Genetiska faktorer som kan bidra till GDM har studerats tidigare och vissa gener, till exempel TCF7L2, CDKAL1, HHEX, CDKN24/B, IGF2BP2, SLC30A8, KCNQ1 och KCNJ11 har påvisats vara förenade med en ökad risk för utveckling av GDM.

Tidigare studier har även undersökt HLA gener som är förenade med hög risk för typ 1-diabetes, men resultaten från dess studier har inte varit entydiga, varför det fortfarande är oklart om det finns ett samband mellan GDM och HLA.

Behandlingen av GDM innebär en noggrann kontroll av blodglukos, en balanserad kost och en regelbunden fysisk aktivitet. Om detta inte leder till normala blodglukosnivåer inleds behandling med insulin.

Diabetes efter förlossningen

I våra studier har målet varit att undersöka genetiska faktorer som skulle kunna vara förenade med GDM och även till utveckling av diabetes efter förlossningen.

I vårt första arbete jämförde vi fördelningen av HLA-DQ gener hos 764 mammor med GDM med friska personer och vi visade att HLA-DQB1*0602, som anses vara skyddande mot typ 1-diabetes, hade lägre frekvens och därför ett negativt samband hos mammor med GDM.

I vårt andra arbete visade vi att TCF7L2, som är förenad med hög risk för typ 2-diabetes, hade ett positivt samband även med GDM, oberoende av HLA gener och förekomst av antikroppar mot de insulinbildande betacellerna.

Samband med antikroppar

Vårt tredje arbete visade att det inte finns något samband mellan GDM och PTPN22, en gen som tidigare har visats betyda en hög risk för typ 1-diabetes.

I vårt fjärde arbete studerade vi HLA-DQB1 gener och antikroppar i relation till diabetesutveckling efter förlossningen.

Vi visade att HLA-DQB1*0602 hade ett negativt samband med utveckling av diabetes efter graviditeten medan HLA DR3 och DR4, som anses vara förenade med hög risk för utveckling av typ 1 diabetes, inte hade något samband med utveckling av diabetes efter graviditeten. Antikroppar mot GAD65 var positivt relaterade till diabetes efter graviditeten.

Text: ANASTASIA PAPADOPOULOU

Nyhet från Diabetesportalen.se 5 maj 2011

Related posts:

1. Magnus Ekelund: Markörer för graviditetsdiabetes
2. Gener som ökar risken för graviditetsdiabetes
3. Kartläggning av sambandet stress och diabetes

Foto: Dreamstime.

Det säger Birgitta Wästberg som den 12 maj disputerar med avhandlingen Work rehabilitation – Instrument development and women’s perceptions of an intervention.

Två av studierna som ligger till grund för avhandlingen, är gjorda i det nya programmet för arbetsrehabilitering – kallat Vardagsrevidering – där fokus ligger på att rehabilitera kvinnor med stressrelaterad ohälsa. Vardagsrevideringen hjälper kvinnor att förändra såväl sitt arbete som övriga aktiviteter och därigenom få en bättre hälsa och kunna återgå till arbete efter sjukskrivning. Den andra studien visade att kvinnorna såg mera positivt på sin arbetsmiljö efter Vardagsrevidering än när de började.

Viktigt med helhetsgrepp

Nu tar man ett helhetsgrepp i arbetsrehabiliteringen och ser inte bara till arbetet. Även dygnets övriga aktiviteter ska fungera om man ska kunna arbeta och man poängterar sambandet mellan miljö och daglig aktivitet samt patientens delaktighet i rehabiliteringen.

De övriga studierna i avhandlingen är utvecklingen av två nya självskattningsinstrument som utvärderades på rehabiliteringskliniker och i primärvården, där båda instrumenten visade sig ha goda förutsättningar att användas i kliniskt arbete.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet.

Related posts:

1. Livet som en trasmatta – om vardagsstress
2. Många kvinnor drabbas ofta hårt efter hjärtinfarkt
3. Medelålders kvinnor dricker mer än tidigare

Foto: Dreamstime

För att bättre förstå sambandet mellan besvär som vissa människor upplever av lukter och elektrisk utrustning, har forskare vid Lunds universitet studerat hur dessa besvär förändras över en längre tid.

Forskarna såg att det fanns kopplingar till fysisk och psykisk ohälsa hos människor med den här typen av besvär.

I en skånsk folkhälsoenkät från år 2000 rapporterade 30% att de under de senaste 14 dagarna hade känt obehag som de förknippade med lysrör, bildskärmar, elektrisk utrustning, kemikalielukter eller andra lukter. Men bara knappt 6% uppgav sig ha varit mycket besvärade av någon av de fem miljöfaktorerna.

Besvär av lukter var det vanligaste, 3,6%, medan 1,5% varit mycket besvärade av elektrisk utrustning. De personer som rapporterade sådana miljörelaterade besvär hade lägre självskattad fysisk och psykisk hälsa, och lägre mentalt välbefinnande och daglig funktionsförmåga än personer utan sådana besvär (1).

Oklart vad som orsakar besvären

Men är det verkligen själva exponeringen som orsakar detta? Ett flertal provokationsstudier har utförts, utan att man har kunnat visa kunna visa på att det är den faktiska exponeringen för el- eller kemikalierelaterade faktorer som orsakar besvären. Vissa resultat tyder snarare på att det är upplevelsen av att vara exponerad som i sig kan trigga symptom (2).

I tvärsnittsstudier av miljörelaterad känslighet samlas information om både miljökänslighet och välbefinnande in samtidigt. Detta innebär att det är omöjligt att avgöra om hälsobesvären kommit som ett resultat av miljökänsligheten. Det skulle lika gärna kunna vara så att man först får nedsatt hälsa eller välbefinnande, och därefter söker en förklaring i olika miljöfaktorer.

Vi har därför gjort en uppföljningsundersökning, för att bättre kunna studera hur sådana besvär utvecklas över tid (3).

Uppföljning efter fem år

I studien följdes över 10000 skåningar som besvarat både enkäten år 2000 och därefter samma enkät en gång till, fem år senare. De som inte rapporterade besvär från de fem miljöfaktorerna vid första tillfället, men däremot andra gången, hade redan initialt en avvikande hälsoprofil jämfört med personer som inte vid något tillfälle uppgav besvär av miljöfaktorerna.

De hade oftare en belastad arbetssituation, upplevde lägre grad av stöd i arbetet, och fler av dem önskade byta yrke eller arbetsplats i framtiden, jämfört med personer som inte skulle komma att utveckla miljörelaterade besvär.

Detta indikerar dels att symptomen i många fall uppstår först, utan att kopplas till miljöfaktorer, men också att det ofta finns andra belastande situationer som sedermera kan ge upphov till olika symptom.

Resultaten gav därigenom delvis stöd för hypotesen att tillstånd som miljörelaterad känslighet kan ha sin början i oprecisa besvär som individen sedan söker en yttre förklaring till.

Ökad medvetenhet om stress

Det finns en stor överlappning avseende symptom vid miljörelaterad känslighet och olika sk ”moderna diagnoser” som exempelvis utmattningssyndrom, kroniskt trötthetssyndrom, smärtsyndrom, fibromyalgi, irritable bowel syndrome, sick building syndrome.

Detta har gett upphov till en diskussion om alla dessa olika tillstånd verkligen är separata fenomen, eller kanske olika uttryck för något som i grunden är ett och samma tillstånd.

Det som avgör vilken diagnos som sätts, kan då vara hur patienten attribuerar sina symptom, dvs hur han/hon söker förklaringen till symptomen – om man söker efter en somatisk (kroppslig) förklaring, eller om man söker förklaringen i den omgivande miljön.

Samtidigt som det har blivit mer allmänt accepterat att stress kan ge upphov till många symptom, och att man kan bli ”sjuk” av stress, har omfattningen av patienter som söker för miljörelaterad känslighet minskat.

Detta skulle kunna tyda på att en del av de symptom som tidigare attribuerats till miljöfaktorer i själva verket var stressutlösta, men att medvetenheten om möjliga konsekvenser av stress inte var lika välkända utan man sökte andra förklaringar till sina symptom.

Text: FRIDA EEK

Artikeln har tidigare varit publicerad i Bulletin, Årgång 29 (2011) Nr 1, från Arbets- och miljömedicin, Lund och Yrkes- och miljödermatologi, Malmö, Lunds universitet.

Related posts:

1. Björn Karlson: Arbete och stress
2. Tid för återhämtning ger mindre besvär vid skiftarbete
3. Kemikalier – dolt hälsohot i vår vardag

Foto: Dreamstime

Allvarligt psykiskt sjuka har ofta en låg livskvalitet där stigmatisering och utanförskap är viktiga komponenter. Trots de psykiatrireformer som genomförts faller de ofta utanför de vård- och stödinsatser som finns idag.

Lars Hansson, professor i vårdvetenskap med inriktning mot psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning, leder en forskargrupp som fokuserat på personer med psykisk sjukdom med allvarliga diagnoser som t. ex. schizofreni och andra psykossjukdomar.

- Vi har bland annat valt att fokusera på den här gruppen eftersom det visat sig att de löper störst risk att inte få sina behov tillgodosedda i psykiatrins förändringsreformer där utgångspunkten är att man vill vårda psykiskt sjuka människor i samhället.

Låg livskvalitet

Psykiskt sjuka är en utsatt grupp, ofta med en dålig utveckling av sin livssituation och som ibland inte får sina behov tillgodosedda av samhällets vård- och stödsystem. Genom studier som gjorts, vet man att dessa människors livskvalitet ofta är låg. Stigmatisering och utanförskap är två av de komponenter som påverkar livskvaliteten.

- Just nu har vi har ett stort nationellt uppdrag att göra en utvärdering av en antistigma-kampanj som heter Hjärnkoll, där vi undersöker vad folk i Sverige har för kunskap om och attityd till personer med psykiska sjukdomar. Det vi ser är att det finns utbredda negativa attityder.

Förändra medias syn

Under 1970-1980-talen lade man ner mentalsjukhusen och flyttade ut psykiskt sjuka personer i samhället. Intentionen var att de skulle få en bättre vård och bli samhällsmedborgare bland andra och att man på så sätt skulle minska fördomarna. Det har dock inte fungerat utan det är stabila negativa attityder som kvarstår mot den här gruppen. Lars Hansson talar om att det behövs en ständig kampanj för att kunna förändra människors inställning till psykiskt sjuka. Bland annat måste man förändra medias syn på den här gruppen. Det finns ju personer med psykisk sjukdom som faktiskt är våldsamma och det händer med jämna mellanrum incidenter som underblåser våra rädslor. Medias sätt att hantera detta undergräver arbetet med att förändra attityderna.

Integrera i samhället

- Vi vill att man skapar en vård och ett stöd som gör att psykiskt sjuka blir integrerade i samhället på ett sätt som de inte blir idag. I det ingår att utveckla insatser som faktiskt är effektiva. Det finns ett gap mellan det forskningen visar och hur man arbetar i praktiken.

En del av problemen handlar om forskares förmåga att förmedla sina kunskaper och en del handlar om implementering – det finns en tröghet i systemet. Ungefär 30 % av svenska folket kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som är psykiskt sjuk. Genom att ge mer kunskap och skapa fler kontaktytor med människor med psykisk sjukdom undviker man generaliseringar och stigmatisering. Först då blir de här personerna verkliga medmänniskor.

Arbetsrehabilitering

- Supported employment, är en till exempel en modell för arbetsrehabilitering som fungerar i praktiken. Den används runt om i Europa och USA och går ut på att man får ett riktigt jobb direkt, utan att behöva gå år och arbetsträna. Vi måste bygga upp verksamheter och göra modellprojekt där man kan få inspiration och föra ut den kunskap som finns.

Lars Hanssons är även chef för en grupp som arbetar med forskning kring andra psykosociala insatser som kan effektivisera behandling och rehabilitering för den här gruppen. Bland annat är man en del av ett nationellt kunskapscentrum, CEPI, som har ett regeringsuppdrag att bedriva forskning inom det här området.

- Vi har arbetat med CEPI under fyra år nu och även om vägen fortfarande känns lång så ser vi att om man gör en sådan nationell kraftsamling så kan man faktiskt påverka forskningsläget. Vi arbetar också aktivt med att ha brukare med i våra forskningsprojekt vilket känns inspirerande och meningsfullt.

CEPI står för ”Centrum för Evidensbaserade Psykosociala insatser” som har medarbetare från fem svenska universitet eller högskolor.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Foto: Dreamstime

Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet.

Related posts:

1. Hur mår överviktiga ungdomar psykiskt?

Foto: Dreamstime

Hjärt- kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Maria Wigren arbetar på Experimentell Kardiovaskulär Forskning vid Lunds universitet och forskar på möjligheten att med ett vaccin dämpa den inflammatoriska reaktion som ökar risken för att insjukna. Här skriver hon själv om sin forskning.

Den bakomliggande orsaken till de allra flesta fall av hjärt- kärlsjukdom är vad som i vardagligt tal kallas åderförkalkning (ateroskleros). Det är en inflammatorisk sjukdom i artärerna som orsakas av att LDL-partiklar, det så kallade onda kolesterolet, ansamlas i kärlväggen, blir oxiderade och startar en inflammatorisk process. Inlagringen av LDL-partiklar och inflammatoriska celler gör att så kallade aterosklerotiska plack bildas vilka orsakar förträngningar i blodkärlen.

Stopp i blodflödet

De aterosklerotiska förträngningarna kan spricka vilket leder till att en blodpropp kan bildas inuti kärlen. Denna blodpropp orsakar ett stopp i blodets flöde och den vävnad som normalt försörjs av det tilltäppta kärlet får syrebrist. Om syrebristen inträffar i hjärtats kranskärl kallas det hjärtinfarkt, inträffar det i hjärnan kallas det stroke.

Behov av nya behandlingar

Behovet av nya effektivare behandlingar av ateroskleros är stort. De som finns i dagsläget går ut på att antingen sänka blodfetterna för att minska bildandet av nya plack eller att med kirurgi ta bort placken från kärlen.

Den inflammatoriska processen i kärlen involverar en mängd olika celler som tillhör kroppens immunförsvar. Immunförsvaret har som uppgift att skydda kroppen mot till exempel bakterie- och virus infektioner. Ibland händer det dock att immuncellerna aktiveras av ett kroppseget ämne vilket leder till autoimmunitet.

Ateroskleros brukar ofta klassas som en autioimmun sjukdom eftersom inflammationen till stor dela är riktad mot oxiderat LDL. Immunförsvaret kan delas upp i två olika delar; det medfödda och det specifika immunförsvaret.

Första och andra försvarslinjen

Det medfödda immunförsvaret är kroppens första försvarslinje och det kan snabbt aktiveras då ett främmande ämne upptäcks i kroppen. Många av de celler som tillhör det medfödda immunförsvaret är förprogrammerade att ”äta upp” främmande ämnen och oskadlig göra dem.

Det medfödda immunförsvaret är också delaktigt i aktiveringen av cellerna från det specifika försvaret, de så kallade T och B cellerna. Aterosklerostiska plack innehåller ett stort antal celler som tillhör det medfödda immunförsvaret men även en del T och B celler.

I motsats till det förväntade

För cirka 15 år sedan försökte forskare framkalla ateroskleros i kaniner genom att vaccinera dessa med oxiderat LDL och ett adjuvans (adjuvans är ett ämne som används vid vaccinering för att få ett kraftfullare immunsvar).

I motsats till vad man förväntade sig så fick de vaccinerade djuren mindre ateroskleros i sina kärl. Dessa resultat väckte tankar om att utveckla ett vaccin mot ateroskleros för att förebygga sjukdomen hos människor.

På avdelningen för Experimentell Kardiovaskulär Forskning vid Lunds Universitet har man i drygt tio år arbetet med att försöka identifiera den specifika del av LDL som framkallar ett skydd vid vaccinering.

Komplex partikel

LDL är en komplex partikel som innehåller ett stort protein, apoB-100. Flera olika delar av apoB-100 har visat sig kunna minska utvecklingen av ateroskleros med upp till 60 procent när de används tillsammans med adjuvanset Alum vid immunisering av aterosklerosbenägna musmodeller.

Syftet med delarbete II i den här avhandlingen var att försöka förstå vad det är som händer i immunförsvaret när möss vaccineras med det apoB-100 relaterade vaccinet aBp210.

Eftersom aBp210 med största sannolikhet för första gången ska testas på människa under 2011, är det viktigt att förstå så mycket som möjligt om hur vaccinet fungerar, dels för att kunna göra det så effektivt som möjligt och dels för att veta vad man ska undersöka när man vill se om vaccineringen har fungerat.

Dämpar inflammation

Resultaten i delarbete II visar att vaccinering med aBp210 aktiverar så kallade regulatoriska T celler. Regulatoriska T celler är en specifik sorts T celler som till skillnad från konventionella T celler dämpar inflammatoriska processer.

Tidigare forskning har visat att när man vaccinerar möss som har defekt lipidmetabolism med enbart adjuvantet Alum kan detta resultera i minskad utveckling av ateroskleros.

Möss och människor

I delarbete I har vi undersökt vad det är som gör att Alum kan ha en skyddande effekt. Alum-vaccinering leder, precis som vaccinering med aBp210, till att andelen skyddande regulatoriska T celler ökar.

Resultaten visar också att Alum tar upp LDL som finns vid injektionsstället och att LDL då kan härma det apoB-100 relaterade vaccinet aBp210. Denna effekt ses dock endast hos möss som har defekt kolesterolomsättning eftersom LDL inte finns i vävnaderna vid normala fettnivåer.

Om det är så att Alum kan ha motsvarande effekt hos människor med kraftigt förhöjda LDL-nivåer i blodet kvarstår att undersöka.

Identifiera riskpersoner

För att kunna identifiera de personer som har en förhöjd risk att få hjärtinfarkt eller stroke är det viktigt att utveckla nya metoder för detta.

I delarbete VI har vi undersökt om mängden regulatoriska T celler i blodet är kopplat till risken att utveckla hjärtinfarkt eller stroke. För att undersöka detta använde vi oss av frysta blodceller från Malmö Kost och Cancer studiens kardiovaskulära del.

Vi valde ut 700 individer och jämförde mängden regulatoriska T celler och fann att de som senare insjuknade i hjärtinfarkt eller stroke hade färre regulatoriska T celler i blodet när de rekryterades till studien.

För att studera betydelsen av olika delar av immunförsvaret vid utvecklingen av ateroskleros kan man använda möss som dels har defekt kolesterolomsättning och dels har olika defekter i sitt immunförsvar.

Möjligt mål för läkemedel

I delarbete III, IV och V har vi studerat tre olika proteiner som finns på cellerna som tillhör det medfödda immunförsvaret.

I delarbete III har vi studerat betydelsen av FcgammaRIIB i utvecklingen av ateroskleros. FcgammaRIIB är en så kallad receptor som antikroppar kan binda till. När FcgammaRIIB aktiveras minskar aktiviteten i den cellen som receptorn sitter på.

Om FcgammaRIIB saknas utvecklar mössen mer ateroskleros. Dessa resultat tyder på FcgammaRIIB skulle kunna vara ett möjligt mål för framtida läkemedel som syftar på att minska risken för hjärt- kärlsjukdomar.

Presentera fienden

I delarbete IV studerade vi vilken betydelse den antigenpresenterande molekylen MHC klass II har vid

utvecklingen av ateroskleros. Antigen är ett annat namn för det främmande ämne som aktiverar cellerna i immunförsvaret. När ett antigen tagits upp av en immuncell bryts det ner i mindre delar. Dessa små delar kommer sedan bilda ett komplex tillsammans med MHC klass II och därefter visas upp på ytan av cellen, det vill säga antigenpresentation.

Antigenpresentation är nödvändigt för att kunna aktivera vissa av T cellerna från det specifika immunförsvaret. I delarbete IV visade vi att avsaknad av MHC klass II gör att möss får mer ateroskleros.

I delarbete V studerade vi den antigenpresenterande molekylen CD1d som också finns på immunceller. Vi visade att avsaknad av antigenpresentation via CD1d leder till en minskad förträngning i kärlen.

Kan vara ett lämpligt mål

Sammanfattningsvis pekar resultaten i den här avhandlingen på att regulatoriska T celler har betydelse vid vaccinering för att hindra utvecklingen av ateroskleros.

Vidare kan kanske regulatoriska T celler komma att användas som en markör för att avgöra risken att utveckla hjärtinfarkt eller stroke. Dessutom visar resultaten att immunförsvaret kan vara ett lämpligt mål för framtida behandlingar för att minska utvecklingen av ateroskleros.

Text: MARIA WIGREN

Foto: Roger Lundholm (piller och vaccin), övriga bilder Dreamstime

Artikeln är tidigare publicerad på Diabetesportalen

Related posts:

1. Annelie Shami: – Sätt lock på hjärtattacken!
2. Immunsystemet och fettinlagringar i blodkärlen
3. Kvaliteten – och inte storleken – är livsviktig

Foto: Dreamstime.

När hjärnan är väldigt ung är den också mycket öppen för påverkan och möjligheter till lärande är stort. Det är anledningen till att vi nu gör observationer redan under spädbarnsperioden för att hitta barn som visar tecken på att ha en genomgripande störning i sin utveckling – en så kallad autismspectrumstörning.

Autism är ett samlingsbegrepp på många olika diagnoser, men vid den här tidiga åldern är det för tidigt att ställa en detaljerad diagnos. Under våren 2011 inleddes observationer av alla åttamånaders spädbarn vid 40 barnavårdscentraler i Kronobergs landsting för att hitta barn som visar tecken på att behöva extra stöd. Bengt Sivberg, professor i vårdvetenskap, leder studien:

- Det kan gälla svårigheter att interagera, skapa ögonkontakt, kommunicera med hjälp av joller, gester och mimik. Ibland handlar det även om motoriska svårigheter och känslomässiga aspekter – det kan t. ex. vara svårare att trösta de här barnen, de kan ha lättare till gråt eller vara lättretliga.

Tidiga tecken

Med hjälp av ett observationsinstrument som kallas SÖK,  söker barnsjuksköterskorna på BVC tecken på störningar hos barnen. Barn som har svårigheter att interagera och kommunicera observeras ytterligare en gång inom en treveckorsperiod för att se om resultatet blir detsamma.

Behandlingen som följer kallas för Tidig spädbarnsintervention och pågår med hjälp av föräldrarna under sex månader i hemmiljö. Den går ut på att stimulera barnet att utveckla kommunikativa färdigheter och gemensam uppmärksamhet – d.v.s. att förälder och barn samtidigt fokuserar på samma sak.

Foto: Dreamstime.

Ögonkontakt

- I den gemensamma uppmärksamhetsträningen är fokus att etablera ögonkontakt. Stimulansen till barnet sker via mimik, småprat och gester. Eftersom kommunikationen mellan hjärncellerna är långsam hos de här barnen, tar det längre tid för dem att reagera, så det gäller att vänta in barnets reaktion och respons för att sedan ge positiv feedback.

Mildrar svårigheter

Syftet är att förbättra barnens funktionsnivå och mildra deras svårigheter och till och med undvika en senare diagnos. Den känslomässiga kommunikationen mellan barn och förälder kommer före den kognitiva utvecklingen – därför är det viktigt att utveckla kommunikation mellan barn och förälder tidigt. Att ha en tydlig struktur i sociala situationer hjälper även barn med den här typen av störning där förändringar medför svårigheter. Om barnet fortfarande uppvisar tecken på störning när det är 18 månader gammalt, gör man en mer omfattande utredning som kan leda till en diagnos.

Tidigt stöd – bättre prognos

- Många gånger känner föräldrarna tidigt att det är något annorlunda med barnet – ibland redan på BB. Den träning som görs med de här barnen är inget konstigt – det är samma interaktion som alla föräldrar gör med sina barn, man gör det bara i större omfattning och mer strukturerat. Vår förhoppning är naturligtvis att studien ska visa att man får en bättre prognos för barn med autism när vi hittar och stödjer dem så tidigt i livet.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet.

Related posts:

1. Screening för autism på BVC för tidig behandling
2. Ingrid Hansen Pupp: Hjärnans utveckling efter mycket för tidig födelse
3. Hans Bengtsson: Barns utveckling i tidig skolålder

Två neutrofiler i färd med att fagocytera bakterier. Läs mer i bildtexten sist i artikeln. Bild: Pontus Nordenfelt

Pontus Nordenfelt

Pontus Nordenfelt har studerat hur vita blodkroppar, s.k. neutrofiler, angriper bakterier, särskilt streptokocker. Streptokocker kan orsaka väldigt svåra och ibland livshotande infektioner och de kallas ibland för mördarbakterier.

Liksom andra bakterier tas streptokockerna av vita blodkropparna som sluter in dem i ett slags blåsor, så kallade fagosomer. Andra bakterier som tas upp i fagosomer dör, men inte dessa streptokocker, vilket kan orsaka svåra och ibland dödliga komplikationer. 

Pontus Nordenfelt har i sin avhandling utvecklat en elegant metod för isolering av dessa fagosomer. Vita blodkroppar får äta bakterier som har gjorts magnetiska och på så sätt kan fagosomerna isoleras med hjälp av en magnet. 

Sedan har han klarlagt fagosomernas funktion och delar av orsaken till varför de inte förmår döda streptokockerna. Arbetet kommer att underlätta utvecklingen av nya behandlingar mot dessa bakterieinfektioner. 

Nyhet från Medicinska fakulteten 6 april 2011.

Läs Pontus Nordenfelts populärvetenskapliga sammanfattning om sin avhandling: 

Hur lurar mördarbakterier våra celler?

Neutrofiler och fagocytos räddar liv 

Utan vårt immunförsvar så skulle vi snabbt dö i infektioner från mikroorganismer. Det består av ett komplicerat system av celler och molekyler som tillsammans kan klara av att stå emot attacker från bakterier, virus, svampar eller parasiter. Cellerna i immunförsvaret utgörs av vita blodkroppar och den sort som det finns flest av är neutrofilen. Neutrofilen är en av våra ätarceller och har som sin främsta uppgift att snabbt leta reda på farliga organismer, som t ex sjukdomsalstrande bakterier och sen döda dem genom att äta upp dem. Denna process kallas fagocytos och inleds med att molekyler på neutrofilens yta känner igen molekyler på bakteriens yta. Detta utlöser en signaleringskaskad inuti neutrofilen som tills slut leder till att delar av cellmembranet omsluter bakterien och knoppas av som en blåsa inåt i cellen; då har en fagosom bildats. Till fagosomen skickas därefter en stor mängd farliga substanser för att döda bakterien och bryta ner den. Det praktiska med en membranblåsa som fagosomen är att det som är farligt hålls isolerat för att inte skada neutrofilen och omgivningen. I de allra flesta fall dödas bakterier snabbt och effektivt av våra neutrofiler, men det finns undantag. 

Streptokocker kan lura neutrofiler 

Grupp A streptokocker, eller på latin Streptoccus pyogenes, är en våra vanligaste sjukdomsalstrande bakterier och orsakar många sjukdomar, däribland halsfluss, scharlakansfeber och rosfeber. De kan också orsaka väldigt allvarliga tillstånd som STSS (streptococcal toxic shock syndrome) och nekrotiserande fasciit. Det sistnämnda är anledningen till att kvällstidningarna ofta benämner dessa bakterier för “mördarbakterier” eller “köttätande bakterier”. Under de senaste åren har det visat sig att dessa bakterier har mekanismer för att kunna överleva fagocytos av neutrofiler. Eftersom neutrofilerna ofta är först på plats och äter upp bakterierna, så innebär det att streptokockerna är skyddade från ytterliggare angrepp av immunförsvaret så länge de kan klara sig i neutrofilerna.

Min avhandling handlar om att på molekylär nivå karakterisera hur S. pyogenes kan klara av att bli uppätna av våra neutrofiler. Mycket av min doktorandtid har handlat om att utveckla metoder för att kunna studera detta, vilket har lett till Arbete 1 och Arbete 2. De två återstående arbetena beskriver nya fynd om hur neutrofilen fungerar under fagocytos (Arbete 3) och hur streptokocker kan påverka neutrofilen efter att ha blivit uppätna (Arbete 4). Dessa arbeten sammanfattas nedan. 

Verktyg 1 – Använda cancerceller och cancerbehandling för att studera neutrofiler 

I Arbete 1 har vi visat att leukemi-celler kan användas som modell-system för att studera fagocytos av S. pyogenes. Cancerceller kan under rätt betingelser leva hur länge som helst genom att de delar sig hela tiden. Det är också det som är problemet med sådana celler i människor och som behandling finns det ibland medel som kan hindra dem från att dela sig. Vi har använt oss av leukemi-celler (HL-60) härstammande från en kvinna på sjuttiotalet och gett dessa en sådan celldelningshämmande substans, som är en variant av A-vitamin. Det som händer då är att de omogna HL-60 cellerna börjar mogna och bli mer och mer lika neutrofiler och därmed kan användas för att studera fagocytos. 

Verktyg 2 – Skapa magnetiska bakterier för att isolera fagosomer 

Det är en stor fördel att kunna analysera enbart fagosomer och på så sätt få reda på vilka ämnen som samlas eller försvinner under tiden en bakterie befinner sig där. För att kunna göra detta med bakterier visade det sig att det behövdes nya verktyg och den största delen av min doktorandtid har bestått av att utveckla en ny metod för att isolera fagosomer. I Arbete 2 har vi visat att det går att fästa in nanometer-stora magnetiska partiklar på ytan av bakterier. Med hjälp av detta har vi sedan lyckats med att magnetiskt rena fram intakta bakterie-innehållande fagosomer från neutrofiler. Detta kommer troligtvis att vara till stor glädje för forskningsfältet och har redan lett till ökad förståelse kring hur fagocytos-processen fungerar i neutrofiler (se nedan). 

Fynd 1 – Nya mekanismer för leverans av anti-bakteriella substanser till fagosomer 

När en neutrofil äter en bakterie och börjar skapa en fagosom så startar direkt en väldigt omfattande förflyttning av andra membranblåsor (vesiklar och granula) som innehåller bl a bakteriedödande ämnen. När dessa granula smälter samman med fagosomen möjliggör det att neutrofiler kan döda och bryta ner bakterier. De mekanismer som styr sådan leverans till cellytan (tidig fas) har i många fall antagits vara de samma som de till fagosomen (sen fas). I Arbete 3 har vi genom att bl a använda vår metod för att isolera fagosomer funnit att leverans av granula-innehåll skiljer sig åt om man jämför tidig och sen fas. Vi har visat att detta regleras av olika mekanismer där leverans under den tidiga fasen är beroende av kalcium och vissa membranstrukturer; leverans till fagosomen är däremot oberoende av dessa faktorer. 

Fynd 2 – Streptokocker stör pH-mekanismer i fagosomen efter att ha blivit uppätna av neutrofiler   

Koncentrationen av vätejoner, dvs pH, är centralt för hur en fagosom fungerar. Det är väldigt svårt att studera, då man inte kan fixera vätejoner och de snabbt diffunderar i vätskor. För att undersöka hur det ser ut i bakterie-innehållande fagosomer så har jag i Arbete 4 använt mig av avancerad digital mikroskopi. Intensiteten på ljuset från vissa fluorescenta molekyler varierar med pH. Genom att fästa sådana till bakterieytan och sedan fånga det fluorescerande ljuset med en digital kamera går det med bildanalys att omvandla ljusintensiteten till pH-värden. Med hjälp av ett specialutrustat mikroskop går detta att göra på neutrofiler som håller på att äta bakterier och därmed mäta pH direkt i fagosomen. På detta sätt har jag kunnat visa att S. pyogenes hämmar inflödet av vätejoner i fagosomen (och därmed håller pH högt) genom att förhindra leveransen av vätejons-pumpar. 

Text: PONTUS NORDENFELT 

Förklaring till bilderna ovan (illustration, bilder och text: Pontus Nordenfelt. Anpassad från Nordenfelt et al 2009. Traffic vol 10, issue 12, pp. 1881-1893.)

 A.     Mikroskopibilder av neutrofiler som angriper grupp A streptokocker.  

Två neutrofiler är i färd med att fagocytera bakterierna (i grönt) och samtidigt kan man se hur en viss sorts membranlipider (i magenta) anrikas där bakterierna håller på att tas in. 

B.     Magnetisk isolering av bakterie-innehållande fagosomer.  

Magnetiska partiklar i nanometerskala har fästs in på bakterieytan och dessa bakterier har sedan blivit fagocyterade av neutrofiler. Efter att ha sprängt sönder neutrofilerna går det med hjälp av en magnet att plocka ut fagosomer som innehåller magnetiska bakterier. Mikroskopibilderna visar bakterier som har intakt neutrofilmembran (i grönt), vilket indikerar att de befinner sig i en fagosom. Samtidigt kan man se anrikning av särskilda membranlipider (i magenta) och bakteriernas DNA (i blått).

Related posts:

1. Ny teknik mot mördarbakterien
2. Kees-Jan Pronk: Kan åldrande celler leda till nya behandlingar av blodcancer?
3. Forskare kan vara reumatisk sjukdom på spåret

Foto: Dreamstime

Hur går det till att arbeta som någons förlängda arm? Ena stunden förtrogen, i nästa en anställd. Och hur blir vardagslivet för den som delar dygnets alla timmar med personliga assistenter som kommer och går?

Hanna Egard vid Lunds universitet har skrivit den första avhandlingen om hur personliga assistenter och brukare får samspelet att fungera.

Forskaren Hanna Egard har själv i flera år extraknäckt som personlig assistent. Erfarenheten väckte hennes nyfikenhet: hur gör andra assistenter och brukare för att få vardagen att fungera?

- Det är ett väldigt speciellt arbete och det finns inga fastställda regler för hur det ska skötas, säger hon.

Den personliga assistenten ska hjälpa brukaren med det som han eller hon inte kan göra på grund av sin funktionsnedsättning. Men vad ska assistenten göra exempelvis i de stunder som brukaren inte behöver hjälp?

Informella regler styr

För att verkligen kunna vara någons förlängda arm är det viktigt att den personliga assistenten håller sig i beredskap även när brukaren inte behöver någon speciell insats – det tycker såväl assistent som brukare är viktigt.

Därför upprättas ofta informella regler för hur mycket assistenten får tala i mobiltelefon, vad som ska ses på TV och i vilken utsträckning han eller hon får handla saker åt sig själva eller gå egna ärenden under arbetstid.

När den personliga assistenten och brukaren tillsammans träffar andra människor blir ofta assistenten tilltalad istället för brukaren.

- Här uppstår ett slags skådespel där assistenten viker undan blicken eller med andra beteenden försöker göra det tydligt att det är brukaren och inte assistenten som är huvudpersonen, säger Hanna Egard.

Till skillnad från andra chef/arbetstagarrelationer så bör inte assistenten ta för mycket egna initiativ. Käcka råd och assistenter som tar över och ser sig som extraföräldrar uppskattas inte.

Assistenterna å sin sida brukar irritera sig när de blir ombedda om att göra saker som de tror att brukaren egentligen kan göra själv. Det får dem att känna sig som hembiträden snarare än som förlängda armar.

Vänskap viktigt

Foto: Dreamstime

Personkemi, kön och ålder är också viktigt för att samarbetet ska fungera bra. Många personliga assistenter och brukare liknar den andre vid en vän eller kompis, och deras vänskapliga umgänge upplevs ha stor betydelse.

Förutom att skämt och småprat gör vardagen roligare skapar det också en känsla av jämbördighet:

- Att småprata om annat, som exempelvis gemensamma intressen eller vardagsbekymmer gör det mindre påfrestande och känsligt för brukarna att ta emot hjälp. Det blir inte så besvärande att till exempel få hjälp i duschen om man samtidigt pratar om något annat, säger Hanna Egard.

Vägledning saknas

I bästa fall får personliga assistenter en kort handledning i hur arbetet ska skötas. Men brukaren, som ju också är arbetsledare för sina personliga assistenter, får ofta ingen vägledning alls i hur han eller hon ska gå till väga för att agera som arbetsledare och framstå som huvudperson i sitt eget liv. Det tycker Hanna Egard är anmärkningsvärt:

- Brukarens agerande är minst lika viktigt som den personliga assistentens. Att be om hjälp för att äta, duscha, handla eller städa är komplicerat eftersom man då måste formulera sina vanor, önskemål och preferenser in i minsta detalj och på ett sätt som andra förstår. Det är ett arbetsledarskap som inte liknar något annat.

Rätten till personlig assistans infördes i Sverige 1994. Sedan dess har antalet som beviljas personlig assistans och även antalet anställda inom yrket vuxit lavinartat – idag arbetar drygt 70 000 personer åt nästan 20 000 assistansberättigade.

Text: ULRIKA OREDSSON

Nyhet från Lunds universitet 4 april 2011

No related posts.

Illustration av röda blodkroppar inuti ett blodkärl. Bild: Dreamstime

Drygt en tiondel av Sveriges befolkning lider av hjärt-kärlsjukdom som också är den vanligaste dödsorsaken. Många av de akuta tillstånden orsakas av att en bit inflammerad blodkärlsvävnad bryts loss från sitt fäste i något av de stora blodkärlen, färdas med blodet och täpper till blodflödet i mindre blodkärl.

Detta leder till syrebrist och celldöd nedströms om det blockerade kärlet, vilket kan påverka både hjärt- och hjärnfunktion negativt.

Skyddande gul strumpa

Den inflammerade blodkärlsvävnaden kallas ett aterosklerotiskt plack och består till stor del av immunförsvarsceller, döda celler, kolesterolpartiklar och celler som reparerar den skadade vävnaden. I normala fall är placket fast förankrat i blodkärlsväggen och är förhållandevis ofarligt så länge det inte bryts loss.

Eftersom plackvävnaden ofta är gulaktig kan man beskriva den som en gul strumpa som skyddar resten av kroppen mot skadliga substanser som kan läcka ut. De flesta av oss har sådana här ”kärlstrumpor” och eftersom det är svårt att förminska dem är det troligen bättre att se till att de håller längre.

Precis som för vanliga strumpor gäller att kvalitet och tjocklek påverkar livslängden och eftersom kärlstrumporna ständigt slits kan man dels förbättra reparationen av dem och dels minska slitaget.

Tar fel på vän och fiende

Kärlinflammationen kan bero på en skada som inte läkt ordentligt och därför hela tiden stressar kroppen genom att signalera att något är fel. Detta medför att kroppen både försöker reparera vävnaden och låter immunförsvarsceller leta efter potentiella faror runt placket.

I denna stressade miljö verkar immunförsvaret ta fel på vän och fiende och försöker omintetgöra kroppsegna partiklar som förändrats som en bieffekt av inflammationsprocessen.

Vaccination för stabilare plack

Kolesterol, som i vanliga fall är viktig för uppbyggnaden av kärlväggen, ansamlas på ett onormalt sätt i dessa områden, varvid strukturen på en av dess bärarmolekyler, Low Density Lipoprotein (LDL) lätt förändras. Detta gör att de angrips av immunförsvarsceller vilket förvärrar kärlinflammationen och ökar risken för att ”kärlstrumpan” brister.

Det finns dock immunförsvarsceller som motverkar detta förlopp och sådana regulatoriska celler kan stimuleras att bli ännu effektivare med olika metoder.

I den här avhandlingen beskriver jag två metoder att göra detta genom att vaccinera möss på ett sätt som leder till stabilare aterosklerotiska plack till följd av aktivering av regulatoriska celler.

Jag tittar även närmare på en viss typ av immunförsvarscell, nämligen T lymfocyter som uppvisar markören CD8, och dess inblandning i inflammationsprocessen.

Stimulerar immunsystemet

Låt oss börja med vaccinationsförsöken. Vid vaccination framkallar man ett skydd mot t.ex. ett virus, men det har också visat sig att vaccination av möss innehållande delar av LDL ger upphov till stabilare plack genom stimulering av regulatoriska celler. Detta beror troligen på en ökad tolerans för förändrade LDL-kolesterolpartiklar i placket vilket mildrar inflammationen och gör att vävnaden kan repareras.

Vid vaccinering används ofta också bärarpartiklar och ett adjuvans. Dessa gör att presentationen av antigenet (t.ex. delar av LDL-partikeln) för immunförsvarsceller blir mer effektiv.

Producerar antikroppar

I arbete 1 och 2 visar vi att vaccination genom injektion av enbart adjuvanset Alum (en form av aluminiumförening) eller tillsammans med en hög dos av bärarpartikeln katjoniserat bovint serum albumin (cBSA) stabiliserar aterosklerotiska plack eller hindrar placktillväxt i möss.

Beskrivning av den skyddande effekt Alum eller Alum/katjoniserat BSA (cBSA) kan ha vid kärlsjukdom. Injektion av dessa ämnen i möss gör att stationära celler i detta område eller monocyter från blodet tar upp delar av dessa ämnen och transporterar dem till lymfnoder. Så kallade dendritiska celler (DC) kan stimulera omogna T-celler att starta en skyddande respons där både regulatoriska T-celler och T-hjälparceller ingår. T-hjälparceller kan stimulera B-celler att producera antikroppar som tillsammans med T-cellerna motverkar kärlsjukdom. Illustration: Daniel Kolbus

Detta kan bero på att Alum tar upp förändrade LDL-partiklar vid injektionsstället och ensamt, eller tillsammans med cBSA visar upp detta för immunförsvarsceller på ett sätt som aktiverar regulatoriska celler. Dessa kan producera antikroppar som motverkar inflammationen eller hindra inflammatoriska celler genom direkt kontakt mellan cellerna.

Detta medför att placket kan repareras mer effektivt och i slutändan att ”kärlstrumpan” blir mer hållbar.

Angriper kroppsegna celler

T lymfocyter som uppvisar markören CD8 (CD8+ T-celler) är specialiserade på att döda tumörceller eller celler som är infekterade av t.ex. virus. Det finns även rapporter som visar att CD8+ T-celler av misstag kan angripa kroppsegna celler i blodkärl och bidra till uppbyggnaden av aterosklerotiska plack.

I arbete 3 testade vi detta i möss som fick fet kost vilket förvärrar inflammationsprocessen. CD8+ T celler i möss som fått fet kost visade sig vara mer benägna att medverka till inflammation än CD8+ T celler i möss som fått en mindre fet kost.

Antigenpresenterande celler (APC) kommunicerar med CD8+ T-celler och hjälper dem att reagera mot potentiellt farliga celler eller minskar deras reaktion mot ofarliga celler. I arbete 4 testade vi den feta dieten på möss som har defekt kommunikation mellan APC och CD8+ T celler, vilket innebär att mössen har färre CD8+ T celler än normalt.

Inflammation och plackstorlek skiljde sig inte mellan dessa möss och motsvarande möss med fullgod kommunikation, vilket visar att CD8+ T celler i möss inte har så stor roll i hjärtkärlsjukdom.

Testade på människor

Vi testade även detta i människor (arbete 5) där vi kunde visa att andelen inflammatoriska CD8+ T celler i blodet hos äldre människor var sammankopplat med en markör för plackstorlek i halspulsådern. Intressant nog fanns det en större andel inflammatoriska CD8+ T celler i blodet hos personer med mindre plack och vice versa.

Trots detta fanns det inget samband mellan CD8+ T celler och insjuknande i hjärtinfarkt eller stroke, vilket gör det mindre troligt att CD8+ T celler kan användas som en indikator för hjärt-kärlsjukdom.

Text: DANIEL KOLBUS

Nyhet från Diabetesportalen.se 21 mars 2011

Related posts:

1. Havre bra för blodkärlen
2. Bakterier vilseleder immunsystemet
3. Annelie Shami: – Sätt lock på hjärtattacken!

I min forskning fokuserar jag på att identifiera genetiska faktorer som är viktiga för typ 2-diabetes och sjukdomar som hänger ihop med den, som till exempel förhöjt s.k. LDL-kolesterol, och jag studerar hur dessa samspelar med kost.

De senare åren har inneburit stora framsteg för förståelsen av vanliga genetiska faktorer som ökar risken för bl.a. diabetes, hjärtkärlsjukdomar och dåliga blodfetter. Nya gentekniska metoder har möjliggjort identifiering av tidigare helt okända sjukdomsgener och mekanismer, vilket kan hjälpa till att hitta nya bättre läkemedel.

Andra för framtiden viktiga användningsområden för denna nya kunskap är inom s.k. genetisk prediktion, då man uppskattar sjukdomsrisken med hjälp av genetiska riskmarkörer. Identifiering av riskmarkörer har även öppnat för nya möjligheter att studera – och därmed så småningom förstå – det komplexa samspelet mellan olika genvarianter och omgivningsfaktorer såsom kost, fysisk aktivitet m.m.

De flesta i min forskargrupp arbetar idag med projekt som handlar om hur samspel mellan gener och diet påverkar sjukdomsrisken. Min forskning har bidragit till identifiering av nya grundläggande faktorer som reglerar ämnesomsättningen av socker och fett, vilket i sin tur i framtiden kan leda till utvecklingen av nya, bättre läkemedel.

Den ökande informationen om ärftliga faktorer och förståelsen för samspel mellan omgivningsfaktorer kommer att förbättra möjligheterna till individanpassade behandlingar och preventiva åtgärder för dem som ärvt en uppsättning ofördelaktiga genvarianter.

Text: MARJU ORHO-MELANDER

Från broschyren ”Professorsinstallation 18 mars 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Olle Melander: Genetisk risk och hjärt-kärlsjukdom
2. Paul Franks: Gener, livsstil och diabetes
3. Bengt Sivberg: Samspel mellan människor

Foto: Dreamstime

Min forskning har ägt rum i en forskargrupp i en klinisk miljö inriktad på förebyggande av arbetsrelaterad ohälsa. Jag har främst forskat kring brister i psykisk hälsa och välbefinnande relaterade till förhållanden i arbetslivet, något som det senaste decenniet dominerats av problem med stress.

Delar av min forskning har berört hur långvarig hög arbetsbelastning, udda arbetstider, återhämtningsförmåga, hälsobesvär och en förändrad dynamik i fysiologiska stressregleringssystem kan hänga samman.

Det senare har jag mest studerat genom hormonet kortisol, som förhöjs i stressande situationer. Kortisol följer också en normal variation över dygnet vilken misstänkts kunna rubbas vid långvarig stress. Jag och min grupp har dock endast funnit måttliga sådana rubbningar vid ordinär arbetsstress.

Nu studerar vi om utmattning efter långvarig hög arbetsstress hänger samman med mindre flexibla reaktioner. Detta görs genom stressprovokation i virtual reality-miljö. Resultaten kan komma att bidra till förståelsen av utmattningsreaktioner.

Utmattning efter långvarig arbetsstress har ofta legat till grund för långa sjukskrivningar och utslagning från arbetslivet. Därför har jag med min forskargrupp utvecklat en metodik att initiera förändringar på arbetsplatsen för att underlätta återgång i arbete.

Vi har även identifierat tidiga tecken på begynnande utmattningsreaktioner och utvecklat en enkät för att lätt kunna mäta graden av sådana tecken. Om problemen upptäcks tidigt kan en negativ utveckling brytas.

I dialog med användare anpassas dessa metoder för att bli tillämpbara i t.ex. företagshälsovård. I ett aktuellt projekt studerar vi vad som över tid bidrar till utmattning och negativa attityder respektive vitalitet och engagemang i arbeten med höga emotionella krav.

Text: BJÖRN KARLSON

Från broschyren ”Professorsinstallation 18 mars 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Arbete och psykisk sjukdom – fungerar det?
2. För ”effektivt” arbete kan ge riskbelastning
3. Kartläggning av sambandet stress och diabetes

Blodflödesfördelning i normal hjärna. Bild: Ronnie Wirestam

Avbildning av blodflödet kan exempelvis avspegla hur det lokala behovet av syre och energi i hjärnan förändras i samband med olika typer av tankeverksamhet, känslor eller yttre intryck.

Bilder av hjärnans blodflöde i vila kan också ge viktig klinisk information om vilka områden som påverkats av olika sjukdomstillstånd, till exempel stroke eller demens.

Lunds universitet uppvisar en lång tradition inom detta forskningsområde, ända sedan David Ingvar visade hur man med mätinstrument utanför kroppen kunde följa radioaktiva spårämnens transport i blodbanan och därigenom bestämma mängden blod som passerar genom hjärnans olika delar per tidsenhet.

I den forskning som jag och mina medarbetare bedriver har målet varit att utveckla och förbättra användningen av magnetkamera, som bygger på det kärnfysikaliska fenomenet magnetresonans (MR), för avbildning av blodflöde. 

Mätning av viloblodflöde med magnetkamera kan åstadkommas via injektion av ett standardkontrastmedel för MR-diagnostik, men också genom användande av ett yttre elektromagnetiskt fält för magnetisk märkning av de kroppsegna vattenmolekylerna i en vävnadsförsörjande artär. 

Funktionell MR-bild av hjärnan. Bild: Wikimedia Commons

Ett besläktat forskningsfält med enorm potential är s.k. funktionell MR (functional magnetic resonance imaging, fMRI), som bygger på att magnetkamerabildens intensitet ändras lokalt när en viss del av hjärnan får ökad tillförsel av syresatt blod. 

Därmed kan man identifiera de områden i hjärnan som aktiveras när en person utsätts för yttre påverkan eller utför en given uppgift. 

Min forskning som strålningsfysiker har handlat mycket om att konstruera olika beräkningsmodeller och dataanalysmetoder samt att förbättra såväl bildkvaliteten som MR-metodernas kvantitativa noggrannhet. 

Text: RONNIE WIRESTAM 

Från broschyren ”Professorsinstallation 18 mars 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Aki Johansson: Hjärnans påverkan vid depression
2. Ingrid Hansen Pupp: Hjärnans utveckling efter mycket för tidig födelse
3. Rubbat blodflöde ger sämre hjärnförmåga

Bild: Dreamstime

Jag har haft förmånen att samtidigt vara både klinikchef och forskningsledare vid Neuropsykiatriska kliniken i Malmö. Denna kombination är ovanlig idag men har gett mig fantastiska möjligheter att kunna integrera sjukvård och forskning i den kliniska vardagen.

Efterhand som forskargruppen har vuxit och samarbete har inletts med flera nationella och internationella forskargrupper har jag successivt kunnat bredda och fördjupa vår kliniska forskning.

Vi har byggt upp uppföljningsprogram där vi följer patienter som drabbats av demenssjukdom, t.ex. Alzheimers sjukdom, i flera år. Inom ramen för dessa program har vi kunnat ge patienterna och deras anhöriga den bästa tänkbara vård och stöd, och parallellt kunnat erhålla bra forskningsmaterial.

Vi har hela tiden haft fokus på att öka kunskapen om och förståelsen för de olika grundläggande sjukdomsmekanismerna vid olika demenssjukdomar och med hjälp av en avdelning för kliniska läkemedelsprövningar kunnat koppla denna kunskap till nya behandlingar. Utmaningen är att i framtiden kunna öka kunskapen om tidig diagnostik samt kunna skräddarsy behandlingar för dem som drabbas.

Viktigt är därför att skapa en god forskningsmiljö på alla nivåer, ha högt i tak, så att mötet mellan kreativa människor gör att briljanta forskningsidéer kommer fram och kan realiseras i den kliniska vardagen. De senaste åren har en stor del av min tid ägnats åt att ta fram nya arbetsmetoder som kan förbättra det s.k. vårdflödet mellan sjukvårdens huvudmän samt att bygga upp ett nytt Kunskapscentrum för Demenssjukdomar i Skåne, som har som uppgift att få all demensvård i Region Skåne att bli ännu bättre och förhoppningsvis bäst i landet.

Text: LENNART MINTHON

Från broschyren ”Professorsinstallation 18 mars 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Ökad risk för artros även vid lätt övervikt
2. Risken för missbildning endast lätt förhöjd

Hjärnans blodflöde. Bild: Dreamstime

Redan som ung läkarstudent kom jag att särskilt intressera mig för svårt skadade och sjuka patienter. Här kände jag att jag skulle kunna göra skillnad som läkare och kanske också som forskare och lärare. Det var då jag bestämde mig. För anestesi och intensivvård. På en universitetsklinik.

Några år senare började jag forska. Då hade jag bland annat fått lära mig att narkosmedlet ketamin (som används till svårt skadade patienter) kunde förvärra en samtidig hjärnskada. Men i min egen forskning fann jag snart att ketamin varken ökar blodflödet eller höjer trycket i hjärnan så länge andningen är normal. Mina resultat bekräftades av andra forskare.

Som läkare drar vi fortfarande nytta av ketaminets fördelar när vi behöver smärtlindra eller söva patienter som råkat ut för allvarliga olycksfall. Men idag gör vi detta även när vi inte kan utesluta samtidig hjärnskada. Över hela världen.

I min forskning undersöker jag hur olika former av narkos och smärtlindring inverkar på i första hand hjärnans och nervsystemets funktioner. Och hur denna kunskap kan hjälpa oss att förbättra omhändertagandet av sjuka och skadade människor. Redan på en olycksplats. På vägen in till sjukhuset. På akuten. Före, under och efter en operation. Och på intensiven.

Min forskning bottnar i kliniska problem som engagerade doktorander, arbetskamrater och studenter (eller jag själv) stöter på i vetenskapliga sammanhang eller möter i den egna vardagen.

Det mesta forskningsarbetet gör vi inte i laboratoriet utan istället där vi tar hand om patienterna – på våra operations-, uppvaknings- och intensivvårdsavdelningar.

Som professor och överläkare ser jag det som en ständig utmaning att försöka fånga upp – och som en unik förmån att få bygga vidare på och utveckla – mina studenters och medarbetares nyfikenhet och spontana intresse för klinisk forskning, utveckling och utbildning. För våra patienters bästa.

Text: JONAS ÅKESON

Från broschyren ”Professorsinstallation 18 mars 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Jonas Erjefält: Vad sker i den inflammerade vävnaden?

DNA. Bild: Dreamstime

Min forskargrupps arbete syftar till att hitta nya sjukdomsmekanismer bakom hjärt-kärlsjukdom samt till att med nya markörer i blodet kunna identifiera de individer som missas med de mått på hög hjärt-kärlrisk som används idag (såsom rökning, högt blodtryck, höga blodfetter och diabetes), dvs. individer som felaktigt klassas som lågriskindivider trots att de senare i livet drabbas av hjärtinfarkt eller stroke (”dolda högriskindivider”).

För båda dessa mål drar vi nytta av att de allra tidigaste mekanismerna som leder till hjärt-kärlsjukdom kan spåras i variationer av våra genetiska byggstenar. Genom att jämföra hela arvsmassan (DNA-sekvensen) mellan tiotusentals individer med och utan hjärt-kärlsjukdom har vi lyckats finna genetiska variationer som ökar risken för framtida hjärt-kärlsjukdomar.

Vi undersöker nu, bl.a. hos 28 000 Malmöbor i den s.k. Malmö Kost Cancerstudien – MKC, om dessa genetiska varianter kan identifiera de ”dolda högriskindividerna”, så att man tidigt med både livsstilsåtgärder och läkemedel kan förhinda att sjukdom uppstår.

Vidare undersöker vi om skillnader mellan individers ämnesomsättning och uppsättning av proteiner (dvs. genprodukterna) i olika vävnader har betydelse för uppkomsten av hjärt-kärlsjukdom.

För att finna mekanismerna bakom hur gentiska variationer leder till hjärt-kärlsjukdom, ökar och minskar vi mängden och/ eller aktiviteten av en viss genprodukt i motsvarande vävnad hos försöksdjur och undersöker hur sjukdomsprocessen påverkas.

På detta sätt hoppas vi att det orsakssamband mellan vissa genetiska varianter och hjärt-kärlsjukdom hos människa som vi nu har säkerställt ska kunna bidra till att få fram nya effektiva läkemedel som förebygger hjärt-kärlsjukdom.

Text: OLLE MELANDER

Från broschyren ”Professorsinstallation 18 mars 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Tretton gener som kan öka risken för hjärt-kärlsjukdom
2. Socker kan öka risken för hjärt-kärlsjukdom
3. Med åldern minskar sambandet mellan förhöjt blodsocker och hjärt-kärlsjukdom

Kroppens oförmåga att producera tillräckligt med insulin för att transportera glukos från blodet till kroppens celler är orsaken bakom diabetes. Allt för höga blodsockervärden kan orsaka skador på hjärta, lever, njurar och ögon samt på nervsystemet i armar och ben.

Insulin. Foto: Dreamstime

Personer vars diabetes inte behandlas korrekt riskerar att drabbas av akut organsvikt, kan tvingas amputera armar eller ben, eller riskerar att dö för tidigt av hjärt- och kärlsjukdomar. Brist på motion, dålig kost och fetma är vanliga i-landsfenomen och är de främsta orsakerna till den globala ökningen av typ 2-diabetes.

Kliniska studier har visat att viktminskning som uppnås genom motion och kostförändringar kan minska risken för diabetes väsentligt. Denna typ av viktminskning fungerar dock inte för alla. Hos vissa personer ses tydliga förändringar i riskfaktorerna medan vi hos andra inte märker några större förändringar, och dessa individer drabbas i slutänden ändå av sjukdomen.

DNA. Bild: Wikimedia Commons

Min forskningsgrupp undersöker vad det är som gör att vissa individer har en större benägenhet att utveckla diabetes än andra. Vi arbetar även med att kartlägga de biologiska mekanismerna bakom den effekt som förebyggande åtgärder mot diabetes kan ha på olika individer.

För att åstadkomma detta undersöker vi samspelet mellan genetiska varianter och livsstil (t.ex. kost och motion) i testgrupper som ibland uppgår till hundratusentals individer. Vi utför även kliniska försök med diabetesprevention.

Målsättningen är att identifiera de biologiska markörer som bestämmer vem som löper störst risk att drabbas av diabetes och vem som är mest respektive minst mottaglig för förebyggande åtgärder. Vi hoppas att den kunskap vi erhåller i framtiden kan tillämpas i praktiken för att förebygga diabetes.

Text: PAUL FRANKS

Från broschyren ”Professorsinstallation 18 mars 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Kollisionen mellan gener och livsstil
2. Marju Orho-Melander: Gener och diet i samspel
3. Gener avslöjar risk för diabetiska ögonskador

Foto: Dreamstime

Personer som är gifta eller sambos med en cancerpatient blir ofta själva mer sjuka under året efter partnerns cancerdiagnos. En bakomliggande orsak kan vara en känsla av utestängdhet, visar cancersjuksköterskan Katarina Sjövall vid Lunds universitet.

Katarina Sjövall visade för något år sedan att antalet diagnostiserade sjukdomar bland partners ökade tydligt året efter cancerdiagnosen. Den största ökningen gällde psykiatriska diagnoser som depression, men även hjärt-kärlsjukdomar ökade tydligt, liksom sjukdomar i rörelseapparaten som led- och muskelvärk och sjukdomar i buken som magsår och inflammatoriska tarmsjukdomar. Den kraftigaste ökningen gällde hjärt-kärlsjukdomar bland makar/makor och sambos till personer med lungcancer, som ökade med nästan 50 procent.

Flest män

Medan kvinnor allmänt sett står för en större del av sjukvårdskostnaderna än män i Sverige, så gällde det omvända i det här fallet. Sjukvårdskostnaderna ökade mest för män under 64 år som hade en cancersjuk partner.

– En tänkbar förklaring kan vara att männen känner sig mer främmande för att gå in i en vårdande roll som partner till en cancerpatient. Den mentala stressen och den ökade arbetsbelastningen kan slita på hälsan, menar Katarina Sjövall.

Brist på delaktighet

Hon disputerar i dagarna på en avhandling om detta problem. I en delstudie har hon intervjuat patienter med tjock- och ändtarmscancer och deras partners. Patienterna talar ibland om känslan av att inte bli bekräftad av sjukvården i sina fysiska och psykiska upplevelser. Men inte heller deras partners känner sig alltid så delaktiga som de skulle vilja.

– Våra intervjuer visade att de cancersjuka ibland av omsorg om sina närstående lät bli att berätta om vad de gick igenom. Men den hänsynen kunde få motsatt effekt, säger Katarina Sjövall.

Vad gäller sjukvården, så menar hon att vården vid livets slut är bra på att hjälpa även de anhöriga och göra dem delaktiga i det som händer. I tidigare stadier kan det däremot skilja sig mycket när det gäller bemötandet och möjligheten att ge samtalsstöd till de anhöriga.

Innan diagnosen

En annan delstudie handlar om cancerpatienternas sjukskrivning året före cancerdiagnosen. Personer med tjocktarmscancer och lungcancer visade sig ha dubbelt så många sjukskrivningsdagar än kontrollgruppen redan året före sin diagnos.

– Ett skäl kan vara att båda cancerformerna har en hel del med livsstilen att göra. Därför har personer med tjocktarmscancer ofta också diabetes, och personer med lungcancer har ofta också hjärt-kärlsjukdomar. Sjukskrivningarna kan ha berott på dessa andra sjukdomar – men det kan också handla om tidiga symtom på cancersjukdomen. Därför skulle man önska sig bättre sätt att ställa diagnos utifrån mycket tidiga cancersymtom, säger Katarina Sjövall.

Text: Ingela Björck   

Ett pressmeddelande från Lunds universitet, 2 mars 2011.

Related posts:

1. Katarina Berg: Styra bildningen till mindre farliga plack
2. Modern genteknik kommer cancerpatienter till godo
3. Strokepatienter behöver stöd för att kunna åka kollektivt

Forskare i Lund har utvecklat en metod som gör narkosen överflödig i de flesta fall. Barnen förbereds med bland annat en sagobok och får sedan titta på film vid själva undersökningen.

Magnetkamerabild av hjärnan. Foto: Dreamstime.

Kan man få en femåring att ligga helt stilla i över en halvtimme? Minst så lång tid krävs för att man ska kunna genomföra en magnetkameraundersökning.

De flesta barn som genomgår en magnetisk resonanstomografi, eller magnetkameraundersökning som man säger till vardags, sövs rutinmässigt. Tekniken är nämligen känslig för rörelser och det krävs att patienten ligger helt stilla i en tunnel inuti magnetkameran. Undersökningen tar normalt mellan 30 till 60 minuter.

Risker med att söva

Röntgensjuksköterskan Erna Törnqvist ville ta reda på om även små barn kunde klara en undersökning utan att behöva sövas.

- Det finns alltid risker förenade med att söva någon så det är bra om man kan undvika det, säger Erna Törnqvist.

Förutom riskerna, då i värsta fall andningen kan slås ut, blir undersökningen dyrare eftersom narkospersonal måste vara närvarande och hela proceduren tar längre tid. Det leder till att man hinner med färre patienter, med längre köer som följd.

Utmaning att ligga stilla

Till skillnad från vuxna, som kan uppleva obehag och ibland även drabbas av panik i det trånga utrymmet inne i magnetkameran, tycks inte detta vara något större problem för barn.

- De flesta barn gillar att krypa i trånga utrymmen. En del barn blir förstås ledsna när de inte ser sina föräldrar men den riktigt stora utmaningen är att få dem att ligga helt stilla.

Sagobok och dockmodell

33 barn i åldrarna 3-9 år som deltog i studien, förbereddes inför undersökningen med hjälp av informationsmaterial som de fick hemskickat i god tid inför undersökningen. Materialet bestod dels av en enkel, illustrerad broschyr som i detalj förklarade hur undersökningen skulle gå till. Dessutom fick barnen en sagobok om Sjörövar-Sonja, en flicka som ska genomgå en magnetkameraundersökning, hur hon övar sig på att ligga helt stilla och hur hon sedan klarar undersökningen galant.

Foto: Erna Törnqvist

När barnen sedan kom till undersökningen fick de först leka med en dockmodell av en magnetkamera och även lyssna på de knackande ljuden som hörs när magnetkameran arbetar. Vid själva undersökningen fick de dessutom titta på film med hjälp av en spegelanordning. Barnen hade oftast med sig en egen favoritfilm. Enda kravet var att det skulle vara en lugn film som inte gjorde barnen alltför uppspelta.

- Vi hade en flicka som till synes låg alldeles stilla men bilderna blev suddiga hela tiden. Då upptäckte vi att hon sjöng med till filmen.

Hur gick det då, klarade barnen undersökningen utan att behöva sövas?

- Det visade sig att så många som 30 av totalt 33 barn kunde vara så pass stilla att vi fick bilder av acceptabel kvalitet, säger Erna Törnqvist.

Större studie väntar

Hon har fått många positiva reaktioner, både från andra sjukhus i landet men även från utlandet i samband med en internationell konferens i Boston.

- Jag och de som arbetar med magnetkameraundersökningar av barn här i Lund är överens om att detta är bra. Jag vill nu gå vidare med en större studie där vi systematiskt implementerar olika åldersgrupper och olika typer av undersökningar.

Erna Törnqvists har i sin avhandling även studerat vuxnas specifika upplevelser och behov vid magnetkameraundersökningar. Mer om detta i artikeln ”I en annan värld” – så upplevs magnetkameran.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Related posts:

1. ”I en annan värld” – så upplevs magnetkameran
2. Uppföljningsprogram positivt för barn med typ 1-diabetes
3. Vård utifrån barnens behov förenklar vardagen

Bild: Dreamstime

Vid Högskolan Kristianstad pågår forskning i samverkan med Lunds universitet och Klippans kommun kring hur skiftarbete påverkar familjeliv och hälsa. Skulle det kanske kunna vara en fördel att arbeta på oregelbundna arbetstider? Här berättar doktorand  Madelaine Agosti mer om sin forskning. 

Dagens debatt om den moderna människans livspussel beskrivs som en ständig kamp mot klockan. Vi ska vara engagerade och presterande arbetstagare, aktiva föräldrar, ha ett välstädat hem, göra middagen från grunden, träna, vara aktiva i någon förening, ta hand om våra gamla föräldrar också vidare. Listan kan göras lång.

Ett 24-timmarssamhälle

Förutom alla måsten kan vi se att vårt samhälle allt mer går mot ett 24-timmarssamhälle, där bland annat butikers öppettider ständigt ökar, vi kan ringa vår bank mitt i natten och få personlig service samtidigt som den nya tekniken i form av internet och mobiltelefoner gjort oss nåbara och skapat möjligheter att arbeta dygnet runt.

Ett 24-timmarssamhälle kräver att fler arbetar på oregelbundna arbetstider, det vill säga skiftarbete, vilket i vår studie innefattar arbetstider som ligger utanför vanligt dagtidsschema och arbete som är förlagd till enbart vardagar. Ett antagande är att skiftarbete gör att det är svårare att få ihop livspusslet, men är det så?

Mer tid med familjen

I den här intervjustudien utgick vi ifrån det positiva i vår tillvaro i stället för det negativa och fokus ligger på vad det är som gör att vi får ihop vårt livspussel.

Bild: Mauro Parra-Miranda, Flickr.

Våra preliminära resultat visar att arbeta i skift kan vara en medveten strategi för kvinnor inom vård- och omsorgsyrket för att få ihop livet och inte tvärtom.

Genom att arbeta i skift fick de här kvinnorna möjlighet till mer tid med sina barn, barnen behövde inte ha så långa dagar på förskola och fritids vilket ansågs viktigt för att man skulle må bra.

Kvinnorna i studien lyfte fram att eftersom de arbetar både kvällar och helger så kan detta bidra till att partnern och barnen automatiskt blir mer delaktiga i hushållsarbetet och tar mer ansvar för att det ska fungera.

Mindre stress

Egentid och avkoppling får man tid till på sina lediga dagar mitt i veckan då partnern är på jobb och barnen i skolan.  Då kan man välja att koppla av, träna, ta en fika med vänner eller något annat som faller en in, då har man bara ansvar för sig själv.

Att arbeta på oregelbunden arbetstid innebär även att man har möjlighet att ordna med ärenden som att gå till banken, tandläkaren och handla när man ledig på vardagar och medvetet välja tider då det inte är kö till exempel på apoteket och på gymmet med mera som ger mer tid till annat och minskar stressen.

Kan skiftarbete främja hälsan?

På frågan om man känner igen sig i debatten om det omöjliga i att få ihop livspusslet är svaret nej.

Att arbeta i skift kan skapa fördelar som bidrar till att livspusslandet inte blir så problematiskt och kanske rent av främjar hälsan.

Om det kan vara så kommer vi undersöka i den kommande enkätstudien i forskningsprojektet.

Text: MADELAINE AGOSTI

Doktorand i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad

Related posts:

1. Tid för återhämtning ger mindre besvär vid skiftarbete
2. Birgitta Malmberg: ”Jetlag” efter nattjour håller i sig två dygn

Patienter som hamnar på väntelistan för ett nytt organ får i samband med detta träffa ett så kallat transplantationsteam. I teamet ingår bland annat läkare, sjuksköterska, kurator och psykolog som berättar för patienterna om vad som väntar dem.  

I den aktuella studien har 21 patienter, som antingen väntar på ett nytt hjärta eller nya lungor, tillfrågats om hur de upplevde informationen. Intervjuerna genomfördes inom en månad efter det att de hamnat på väntelistan.

Information till barn och till hemsjukhus kan bli bättre

Bodil Ivarsson

Resultatet visar att patienterna är väldigt nöjda med upplysningarna de fått oavsett vilket organ som ska transplanteras. Men trots det finns det områden där teamen kan bli bättre.

– Patienter med minderåriga barn upplever att det saknas informationsmaterial som är anpassade till deras barn, säger Bodil Ivarsson som under de senaste tio åren har forskat kring informationsstöd åt patienter och  närstående.

Ett annat problem som kom fram i studien är bristen på kommunikation mellan patientens hemsjukhus och SUS. Det gäller exempelvis vilket sjukhus som ska utföra vissa undersökningar inför den väntade transplantationen.  

– Det händer att det är patienten som blir informationsbärare och det är inte rätt.

Information på internet

Patienterna har också tillfrågats om de sökt information på annat håll, exempelvis Internet. I de flesta fall har det skett, men samtidigt menar patienterna att det är beskeden de fått av teamen som de har störst förtroende för.

Att informera sina patienter på ett adekvat sätt tillhör en av de svåraste uppgifterna inom vården. Det visar exempelvis statistik från patientnämnden där knappt 20 procent av anmälningarna handlar om information och bemötande.  

– Det är höga siffror och missnöjda patienter kostar mer då de ofta kräver mer vård, säger Bodil Ivarsson som i tidigare studier visat att patienter som väntar på hjärtoperation var mer nöjda med vården om de upplysts om vilka risker och komplikationer operationen innebär jämfört med patienter som inte fick samma information.

En välinformerad patient har inte heller samma behov av att själv leta information på Internet vilket minskar risken för att de tar till sig felaktiga uppgifter.  

– Mina studier tyder på att det är så, avslutar Bodil Ivarsson.  

Text: SET MATTSSON

Artikeln är tidigare publicerad i HHLK News, från Divisionen för hjärna, hjärta, lungor och kärl vid Skånes universitetssjukhus, 21 januari 2011.

Related posts:

1. Bodil Ohlsson: Diabetes påverkan på magtarmkanalen
2. Nytt test kan ge SLE-patienter ett drägligare liv
3. Gunnel Sandqvist: Forskning underlättar vardagen för patienter med sklerodermi

Ögonbottenbild av näthinna. Foto: Ögonmottagningen i Helsingborg (undervisningsbild)

 Skador på näthinnans blodkärl är vanliga vid diabetes. Ungefär 25 procent av alla nydiagnostiserade typ 2 diabetiker har redan tecken på vaskulär diabetesretinopati, dvs. skador på näthinnans blodkärl. Efter 15 år med sjukdomen har cirka 80 procent av både typ 1 och typ 2 diabetiker någon form av kärlförändringar.

Laserbehandling

Obehandlad retinopati kan så småningom leda till svår synnedsättning eller blindhet. Sedan 60-talet finns dock möjligheten att behandla kärlskador med laser och alla diabetespatienter erbjuds regelbundna ögonkontroller. (Läs mer om retinopati i faktarutan bredvid).

– Tack vare laserbehandlingen är svåra synskador på grund av diabetes ganska ovanliga idag även om det fortfarande förekommer. Därför fortsätter man att leta efter nya behandlingsmetoder, säger Maria Tyrberg.

Ögonbottenbild. Det inringade området är en blödning som kan uppstå i näthinnan till följd av diabetesretinopati. Foto: Ögonmottagningen i Helsingborg (undervisningsbild)

Ändrad livsstil hjälper

Man vet sedan tidigare att högt blodtryck och högt BMI (Body Mass Index) ökar risken för att utveckla typ 2 diabetes. Högt blodtryck har negativ effekt på ögonförändringar hos personer som redan har diabetes. Ändrad livsstil och ändrade kostvanor kan sänka både blodtryck och BMI.

Maria Tyrberg har under fem år följt en grupp personer med förhöjt blodsocker, vilka låg i riskzonen för att utveckla diabetes. Personerna i studien fick kost- och motionsråd.

Blodtrycket spelar roll

– Vid studiens början hade 10 procent av dessa personer, som alltså ännu inte hade utvecklat diabetes, redan börjat utveckla retinopati, säger Maria Tyrberg.

Maria Tyrbergs resultat visar också att de personer vars blodtryck steg under studiens gång utvecklade ögonförändringar under perioden. Bland dem som däremot lyckats sänka sitt blodtryck blev ögonförändringarna färre och till och med försvann helt i vissa fall.

– Vi har visat att blodtrycket spelar roll även i denna tidiga fas, säger Maria Tyrberg.

Även nervceller påverkas 

Vid de kontroller som erbjuds alla diabetespatienter undersöker man kärlen i näthinnan eftersom det är de som blir skadade. Men man vet sedan tidigare att näthinnans funktion också kan påverkas.

Näthinnan består av ett virrvarr av blodkärl och nervceller som är tvinnade runt varandra (se figuren). Man kan därför tänka sig ett intimt samband mellan nervdelen och kärlen.

Detaljbild av näthinnan. Ljuset kommer in från höger och illustreras av de gula pilarna. a) fotoreceptorer (stavar och tappar) är celler som är känsliga för ljus. b-e) är olika nervceller. f-g) stödjeceller (glia). h) pigmentepitel som bl.a. tar hand om slaggprodukter. De röda ”rören” illustrerar näthinnans tunna blodkärl. Illustration: Maria Tyrberg.

– Vi ser ju inte med våra kärl utan det som gör att vi kan se är våra stavar och tappar och deras koppling tillbaka till syncentrum. Fungerar inte dessa då kan vi inte se.

Signalen går långsammare

Man kan mäta näthinnans funktion på ett objektivt sätt med elektrofysiologiska undersökningar – en sorts EKG-undersökning av ögat. Funktioner som kan försämras är exempelvis kontrast-, mörker- och färgseendet. Vad man oftast ser vid mätningarna är att signalerna i nerverna går lite långsammare, men idag vet man inte varför det blir så.

Maria Tyrbergs har undersökt en grupp nydebuterade diabetiker som ännu inte hade några synliga kärlförändringar i näthinnan, men som redan visade tecken på funktionella förändringar i form av långsammare signalöverföring. Hennes resultat visar alltså att man kan mäta funktionella störningar redan innan kärlförändringar blir synliga. Mera forskning behövs dock för att visa vilka skador som faktiskt kommer först.

Nervskyddande behandling i framtiden

– Om det visar sig att de funktionella skadorna kommer först hoppas jag att man i framtiden ska kunna angripa diabetesretinopati på ett annat sätt. På sikt skulle detta kunna leda till nya nervskyddande behandlingar, säger Maria Tyrberg.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Related posts:

1. ANDISec – En närsyn på diabetesögon
2. Maria Norstedt: Livet efter stroken
3. Maria Emmelin: Sociala faktorer och global hälsa

Eva Netterlid vid Lunds universitet har studerat om det finns en koppling mellan vaccinationer och kontaktallergi mot aluminium.

Eva Netterlid

– Aluminium har använts i de flesta vacciner sedan 1920-talet. Men något verkar ha hänt nu som gör att vi får fler rapporter om kontaktallergi mot aluminium.

Det berättar Eva Netterlid som är forskare vid Lunds universitet och klinisk prövningsledare vid Smittskyddsinstitutet, där hon arbetar med barnvaccinations-programmet.

Hon har nyligen presenterat sin avhandling kring aluminium i vacciner och kontaktallergi.

– Om ökningen av kontaktallergier mot aluminium beror på att vi numera är bättre på att hitta aluminiumallergier, om det beror på något i vår omgivning eller om det är någon förändring i de ämnen och processer som används vid vaccinationstillverkningen – det vet vi ännu inte, säger Eva Netterlid.

Vanlig metall

Aluminium är ett av de vanligaste ämnena i vår omgivning och vi kommer dagligen i kontakt med olika former av aluminium. Eftersom man tidigare har trott att aluminium inte ger upphov till några hälsobesvär förekommer det i många olika sammanhang.

Aluminium används bland annat som så kallad adjuvans i de flesta vacciner. Det är ett ämne som stimulerar immunförsvaret och får vaccinet att bli mer effektivt. Annars skulle man behöva använda en mycket högre dos, och fler doser.

Vaccination. Foto: Roger Lundholm

Tidigare studier av vaccinerade barn

Upprinnelsen till Eva Netterlids forskning är framför allt en tidigare studie från Göteborgs universitet som publicerades 2003.

Det visade sig att många av de barn som reagerat med kliande knölar vid vaccinationsstället efter vaccination mot kikhosta, också hade en kontaktallergi mot aluminium.

Tidigare var det mycket ovanligt med rapporter om kontaktallergi mot aluminium i samband med vaccinationer.

– När jag följde upp denna studie och tittade på barn som fått difterivaccin i fjärde klass kunde jag inte hitta några barn med kontaktallergi mot aluminium, berättar Eva Netterlid.

– Därför gick jag vidare och studerade även personer som allergivaccineras.

Tittat vidare på allergivaccinering

Vid en allergivaccinering som ges till personer med allergisk astma och/eller hösnuva får man under flera år sprutor med det allergiframkallande ämnet i små doser. På så sätt kan kroppen successivt vänja sig vid dessa ämnen. Även i allergivacciner används aluminium som adjuvans. 

– Vi kunde i våra studier se att man i vissa fall kan utveckla en kontaktallergi mot aluminium efter en allergivaccination.I en retrospektiv studie fanns det starka indikationer på att allergivaccination orsakar kontaktallergi mot aluminium.

– I en senare prospektiv studie kunde detta inte bekräftas då kontaktallergi mot aluminium var lika vanlig bland de som fått allergivaccination som hos de som inte fått behandling. Vi kan därför inte säga om det är behandlingen som är orsaken eller inte.

Eva Netterlid menar att det behövs ytterligare forskning inom flera olika områden för att förstå detta. Ett område är vilken klinisk betydelse detta har.

– Jag vill också gå vidare i min forskning och se om det är någon skillnad mellan de olika typer av aluminiumföreningar som används som adjuvans. Vi vill också se om det finns skillnader i tillverkningsprocessen mellan olika vacciner, och om det kan ha betydelse för om kontaktallergi mot aluminium uppstår.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Infekterade knäproteser ger problem

Foto: Dreamstime

Ett åderförkalkningsplack i ett blodkärl kan liknas vid ett infekterat sår som aldrig läks. Det är en inflammerad massa där mjukt fett och hårda kalkbitar trängs med stabil ärrvävnad jämte tomma, ruttna fickor där vävnaden börjar dö. Celler från immunförsvaret försöker reparera kärlet, men lyckas istället mest överaktivera immunförsvaret och förvärra inflammationen. Ett tunt, skyddande lock gjort av ärrvävnad är det enda som kapslar in placket och hindrar det från att läcka ut i blodet. Om locket brister får det förödande konsekvenser.

Brister plötsligt

Så länge ärrvävnaden stänger inne plackets innehåll och blodet fortfarande har plats att flyta förbi klarar man sig rätt bra. Går ärrvävnaden däremot sönder kommer fettet, varet och de andra plackdelarna i kontakt med blodet. Precis som när ett sår rivs upp koagulerar blodet och i det trånga kärlet är det först nu som åderförkalkningen ger sig till känna.

Halsartär med åderförkalkningsplack från mus. Vävnaden ses i genomskärning och är färgad så att ärrvävnad är blå och cellkärnor mörkröda. Delar av kärlväggens elastiska membran är grönmarkerade i efterhand. Bild: Annelie Shami.

Muskelceller kapslar in

Vi tror att svaret ligger i ärrvävnaden som både finns inuti och kapslar in åderförkalkningsplacket. För att ta reda på vad det är som gör ärrvävnaden instabil undersöker vi hur den tillverkas. Ärrvävnaden tillverkas av en sorts muskelceller från kärlväggen. I ett friskt kärl tillverkar de ingen ärrvävnad, utan istället behövs de för att kärl ska kunna dras ihop eller vidgas med blodtrycket. Blir kärlet inflammerat för att ett åderförkalkningsplack börjar bildas får cellerna signaler om det och, precis som när hudens celler försöker läka ytliga sår, försöker de läka kärlet. Ärrvävnaden tillverkas i många steg där små, tunna fibrer tvinnas och länkas ihop så att de blir tjocka och starka. Vi undrade om vi kunde påverka själva åderförkalkningen genom att påverka dessa steg.

Bra med starkt ärrförsvar

Vi har jämfört möss, där en speciell del av tillverkningen av ärrvävnad är defekt, med möss där ärrvävnaden tillverkas utan störningar. Hos möss med defekt tillverkning såg placken mycket riktigt annorlunda ut – fibrerna mognade sämre och var inte lika tjocka och starka. Dessutom innehöll placken i dessa möss mindre fett jämfört med normala möss. De ärrvävnadsproducerande cellerna var däremot fler i placken med defekt produktion, och de förökade sig mer aktivt.

Vi har nu lärt oss att ärrvävnadens tillstånd påverkar hela åderförkalkningsplacket och det är ett viktigt steg på vägen till att förstå varför placken brister så att vi kan lära oss att stabilisera åderförkalkningen och på så sätt minska upp­komsten av hjärtattack och stroke. Ärrvävnaden har blivit ett nytt och spännande sätt att angripa en sjukdom som drabbat människor i tusentals år.

Text: Annelie Shami

Related posts:

1. Skyddande immunitet vid ateroskleros
2. Ung forskare belönas – förutser hjärtinfarkt
3. Katarina Berg: Styra bildningen till mindre farliga plack

Den lilla stråliga tumören, centralt i bröstet, framträder bättre på tomosyntesundersökningen. Foto: Ingvar Andersson.

Ingen vill drabbas av cancer men om olyckan ändå är framme, vinner alla på att cancern upptäckts så tidigt som möjligt. Utvecklingen av nya metoder för tidig diagnostik av cancer går hela tiden framåt. Inom bröstcancerområdet finns en ny lovande röntgenundersökning, brösttomosyntes, vilken skulle kunna få en stor betydelse i framtiden.

 Idag får 20 kvinnor besked om att de har bröstcancer. Det är 7000 fall varje år i Sverige och det gör bröstcancer till den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Därför har det sedan ett par decennier funnits hälsokontroller i form av regelbundna röntgenundersökningar, s.k. mammografi, som idag erbjuds till alla kvinnor mellan 40 och 75 år. Mammografi är en bra undersökning som upptäcker de flesta tumörerna, men dock långt från alla.    

Mammografin kan missa tumörer

Det är välkänt att mammografi har begränsningar när det gäller förmågan att upptäcka bröstcancer. Det finns uppgifter som tyder på att så mycket som 15–30 % av cancerfallen inte upptäcks vid en screeningundersökning. En huvudförklaring till detta är att mammografibilden är en kompromiss av verkligheten, eftersom vi får en platt bild av ett runt bröst, vilket gör att cancertumörer kan döljas av den normala bröstkörtelvävnaden på grund av överprojiceringar. Det finns dock en möjlig lösning på detta problem.    

Här illusteras en tomosyntesundersökning. Bröstet respresenteras av den blå rutan och olika strukturer i bröstet, t.ex. normal körtelvävnad, en tumör eller en cysta representeras av cirkeln, kvadraten och triangeln. I det mellersta fallet kan det bli en överprojektion av strukturerna. Den gula kvadraten täcker helt den gröna cirkeln, vilket kan bli fallet vid en vanlig mammografiundersökning. Eftersom röntgenröret sveper över bröstet vid tomosyntesundersökningen och tar bilder under tiden, löses problemet med överprojiceringar och den gula kvadraten kommer aldrig att helt täcka den gröna cirkeln i den samlade bildvolymen. Illustration och foto: Siemens Health Care/avd medicinsk strålningsfysik, Malmö, Lunds universitet.

Bilder i tunna skikt

Brösttomosyntes är en skiktröntgen där röntgenröret sveper över bröstet samtidigt som bilder tas, vilket ger en hög med bilder där varje bild är ett tunt skikt av bröstet. Röntgenläkare kan sedan bläddra upp och ned genom denna hög och analysera bröstet utan några störande överprojiceringar. Problemet med tumörer som döljs av normal körtelvävnad borde därför vara löst. Och mycket riktigt, i försöksstudier har metoden visat sig kunna upptäcka fler och mindre bröstcancertumörer än den vanliga mammografimetoden. Tomosyntes är alltså en lovande teknik, men är den tillräckligt bra för att ersätta mammografi i ett redan välfungerande screeningprogram?

Samma bröst undersökt med vanlig mammografi och med tomosyntes. Här visas bara en bild (1 mm tjock skiva) av hela tomosyntesundersökningen. I det här fallet syns den stora stråliga tumören i nedre delen av bröstet påtagligt lättare med tomosyntes. Foto: Ingvar Andersson.

15000 kvinnor i ny studie

Idag vet man inte det, men intresset att ta reda på det är stort. Den mest omfattande studien hittills för utvärdering av tomosyntesens eventuella fördelar har undersökt drygt 500 patienter. För att ta reda på om den kan användas i bröstcancerscreening krävs en betydligt större undersökning. Därför kommer 15000 kvinnor, som kallas till screening på Skånes Universitetssjukhus, Malmö, att undersökas både med tomosyntes och med vanlig mammografi. Med vilken metod hittas flest cancrar?    

Projektet kallas för Malmö Breast Tomosynthesis Screening Trial och kommer att pågå under två år. Efter det kommer det att finnas svar på den frågan.    

Förhoppningsvis kan brösttomosyntesen bli ett nytt viktigt vapen i kampen mot bröstcancer. Även om det ännu dröjer länge innan bröstcancern är utrotad (om det nu är möjligt) så kommer en förbättring av den tidiga upptäckten av cancer innebära en stor skillnad för den kvinna som drabbas och idag är det 20 kvinnor som får besked.    

Text: KRISTINA LÅNG

Related posts:

1. Tema cancer: Snabbare vårdkedja vid bröstcancer
2. Probiotiska bakterier – nytt vapen mot Multipel Skleros
3. Nytt vapen mot aggressiva bakterieinfektioner

Utvecklingen av atopiskt eksem. Figur: Andreas Sonesson (Klicka på bilden för större bild.)

Böjveckseksem är något som drabbar många barn, och även en del vuxna. De har ett tunnare hudlager som är mer mottagligt för infektioner av bakterier och jästsvampar.  Immunförsvaret i huden fungerar också sämre hos dessa personer. Resultatet blir ett infekterat och kliande eksem som kan vara svårt att bli av med.

Andreas Sonesson är läkare och forskare vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet. Han visar i sin avhandling att bakterier och jästsvampar som finns på huden kan förvärra atopiskt eksem hos vuxna.

Atopiskt eksem kallas också böjveckseksem, och drabbar ungefär vart femte barn i mildare eller svårare form. Hos de flesta försvinner eksemet med åren, men ungefär tre procent fortsätter att ha besvär i vuxen ålder.

Sensibilisering mot jäst

– Man visste tidigare att kvalster kan vara betydelsefullt för att trigga igång ett atopiskt eksem, säger Andreas Sonesson. Nu har vi sett att många av dessa personer även är sensibiliserade mot jäst. De har också en svårare sjukdom jämfört med dem som bara är sensibiliserade mot kvalster.

Sensibilisering innebär att kroppens immunförsvar har bildat antikroppar mot ett ämne. När man kommer i kontakt med ämnet leder det till allergiska besvär i exempelvis huden eller luftvägarna.

Jäst och bakterier på huden skapar en inflammation

Hos personer atopiskt eksem är det mycket vanligare att jästsvamparna Malassezia och Candida samt bakterien Staphylococcus aureus växer på huden. Mikroorganismerna utsöndrar ämnen som gör att huden blir irriterad.

Bakterien Staphylococcus aureus finns till exempel på huden hos nittio procent av patienterna med atopiskt eksem. Hos dem som inte har atopiskt eksem är det bara fem procent som har dessa på huden. Stafylokockerna kan både trigga igång eksemet och leda till besvärliga infektioner i eksemet.

– En slutsats är att man kan behöva undersöka fler allergen än vad som vanligtvis görs vid en eksemsjukdom, säger Andreas Sonesson. Det är viktigt att känna till vad som triggar igång eksemet hos den individuella patienten. Kanske kan det vara kvalster? Kanske kan det vara kvalster i kombination med att det finns mycket jästsvampar eller stafylokocker på huden att reagera mot? Eller något annat.

Personer med atopiskt eksem är en heterogen grupp och Andreas Sonesson berättar att det säkert är flera olika mekanismer inblandade. Gemensamt för många är dock att det finns en ärftlig barriärskada i huden.

Tunnare hudbarriär vid atopiskt eksem

De som har atopiskt eksem har ett tunnare yttre hudlager än normalt och hudbarriärens skyddsmekanismer är försvagade. Det gör att det är lättare för bakterier, svampar och virus att ta sig ner i huden och få fäste. Där kan de orsaka en infektion och irritera huden genom de ämnen de utsöndrar.

När kroppens immunsystem sedan försöker bekämpa mikroorganismerna får man en inflammation med rodnad och svullnad.

– En barriärskada ger en ökad kolonisation av bakterier och svampar på huden, som i sin tur triggar igång en inflammation och ger en rodnad i huden. Det blir som en ond cirkel.

Peptider som kan döda bakterier, svampar och virus

Immunsystemet i huden består av många olika delar – vita blodkroppar, antikroppar och olika ämnen som kan döda mikroorganismer eller skicka olika slags signaler till immunsystemet.

Personer med atopiskt eksem har brister i hudens immunsystem, vilket gör att mikroorganismer på huden lättare kan ställa till besvär. Figur: Andreas Sonesson (Klicka på bilden för större bild.)

En viktig del i hudens immunförsvar är de så kallade antimikrobiella peptiderna som kan döda bakterier, svamp och virus. Det är små delar av proteiner som finns överallt i kroppen, men särskilt mycket i hudens övre lager.

– Man har sett att personer med atopiskt eksem har mindre mängd av vissa av de antibakteriella peptiderna i det yttre hudlagret, berättar Andreas Sonesson.

Fortfarande känner inte forskarna till alla delar i detta försvarssystem och hur dessa delar samverkar. Det är något som Andreas Sonesson vill fortsätta att utforska.

– Idag finns det bara några få behandlingsmetoder för att behandla bort bakterien Staphylococcus aureus och jästsvampar vid atopiskt eksem i huden. Svampmedel och antibiotika har man sett effekter av i vissa studier, men det är kontroversiellt att använda detta i alltför stor utsträckning eftersom det kan leda till resistens. Det viktigaste är att behandla så att barriärskador repareras och inflammationen i eksemhuden minskas. 

– Genom att bättre förstå samspelet mellan mikroorganismer, hudens celler och kroppens immunförsvar hoppas vi kunna hitta nya och bättre behandlingsmetoder för atopiskt eksem.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Vad är atopiskt eksem?
2. Ishockeyspelare kan drabbas av svårt eksem
3. Artur Schmidtchen: Människans medfödda immunförsvar