Kvinnor som genomgår klimakteriet tidigt löper nästan dubbelt så stor risk som andra kvinnor att drabbas av benskörhet senare i livet. Det visar en ny långtidsstudie från Lunds universitet och ortopedkliniken vid Skånes universitetssjukhus.

Studien sträcker sig över mer än 30 år och följer kvinnorna ända upp i 80-årsåldern. Resultaten visar att tidpunkten när menstruationen upphör (menopaus) spelar stor roll för benskörhet och benbrott – även högt upp i ålder. Det har inte tidigare visats att effekten kan fortsätta över så lång tid.

- Sambandet mellan tidigt klimakterium och ökad risk för benskörhet och frakturskador är tydligt i studien, säger Ola Svejme, doktorand vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Skelett försvagas efter klimakteriet

Kvinnorna delades in i två grupper, de som inte hunnit fylla 47 när menstruationerna upphörde och de som var 47 eller äldre. I västvärlden är det ca 15 procent av kvinnorna som upphör att få menstruation före 47 års ålder.

Det kvinnliga könshormonet östrogen stimulerar skelettet, men när klimakteriet infaller minskar kroppens östrogenhalt och skelettet försvagas.

Vid 77 års ålder hade 56 procent av dem vars menstruationer upphört tidigt diagnosticerad benskörhet, enligt studien. I den andra gruppen var siffran 30 procent.

Ola Svejme och hans kolleger undersökte också risken för ökad dödlighet och fann en skillnad till fördel för dem som har ett senare klimakterium. I gruppen med tidigt klimakterium hade 52 procent avlidit vid 82 års ålder, jämfört med 35 procent i den andra gruppen.

När det gäller frakturer så var förhållandet 44 procent respektive 31 procent (även det 82 års ålder).

Bra livsstil kan förebygga

Forskningen bygger på en undersökning i Malmö av 390 kvinnor som följts från 1977 och framåt. Deras bentäthet mättes återkommande, och även benbrott och dödsfall registrerades.

För att minska risken för benskörhet och frakturer är förebyggande insatser i den egna livsstilen den bästa medicinen, enligt Ola Svejme:

- Andra delar av studien har visat att t.ex. fysisk aktivitet gynnar bentätheten på lång sikt, och att det kan rekommenderas kvinnor med tidig menopaus i synnerhet. Det kan även diskuteras om man borde ”screena” denna grupp med bentäthetsmätningar för att tidigt upptäcka benskörhet och vid behov sätta in läkemedel med kalcium och D-vitamin.

Ola Svejme framhåller att studien är av observationskaraktär och klarlägger inte grundorsaken till skillnaderna mellan kvinnor med tidig respektive senare menopaus:

- Det är tänkbart att östrogenborfallet efter menopaus, som har stora genomgripande förändringar på kroppen, i sig är grundorsak till skillnaderna, men vi kan med denna studie inte utesluta att det finns bakomliggande grundorsaker till både tidig menopaus och ökad risk för benskörhet, benbrott och förtidig död. Vi fann dock inga gruppskillnader när studien började vad gäller sjukhistoria eller livsstilsfaktorer.

Text och foto: BJÖRN MARTINSSON

Artikeln är tidigare publicerad av Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, 3 maj 2012

Related posts:

1. Variationer i hormon kan vara nyckel till benskörhet
2. Föreläsning om BENSKÖRHET
3. Nyupptäckt genvariant ökar risk för typ 2-diabetes

Den nya professorsutnämningen är den andra inom försäkringsmedicin överhuvudtaget i landet.

Ingemar Peterson

- Det här är mycket glädjande, säger Ingemar Petersson, att Sverige nu kan börja komma ikapp omvärlden där det finns mer strukturerad forskningsverksamhet inom försäkringsmedicin. Så är fallet inte minst i USA, men även runt om i Europa har man kommit långt.

Ingemar Petersson är till vardags enhetschef för Epi-Centrum, vid FoU-centrum, Region Skåne i Lund. Här bedrivs, tidigare under namnet MORSE, kvalificerad registerforskning inom olika områden men med speciellt fokus på rörelseorganens sjukdomar.

-I Sverige har vi haft en väldig omedvetenhet om vad som styr vem som blir sjukskriven och hur konsekvenserna blir för den sjukskrivne och för samhället. Det har hittills bara varit försäkringsbolag och skadereglerare som har haft en kompetens i ärendet, säger Ingemar Petersson. Men nu kan även sjukvård och universitet få en plattform för de här frågorna.

Ingemar Peterssons professur innebär att läkarstudenter på grundnivå jämte forskarstudenter nu kan få en mer formellt strukturerad undervisning i försäkringsmedicin. Professorn själv får även större möjligheter att utveckla forskningen inom området.

- Fortsatt forskning är det som gäller, avslutar Ingemar Petersson.

Nyhet från Lund University Musculoskeletal Science Institute, LUMSI, 26 april 2012

Related posts:

1. Första stenten i hjärtats kranskärl som löses upp
2. Kontakt

- Det som kan förvåna vid en granskning av samarbetet är att läkarna och handläggarna kan vara helt överens om en patients problem, men sakna språk och gemensamma strukturer för att effektivt kunna lösa problemen tillsammans, menar Jenny Hubertsson.

Istället skapas nya problem:

- Bristen på bra kommunikation mellan läkarna och försäkringskassan gör ofta att patienten kommer i kläm av rent byråkratiska skäl. Det här upptäckte jag vid en studie för några år sedan. Då intervjuade jag läkare och handläggare för att höra vad de tyckte om samarbetet.

Patienten vill ha kontroll

Därefter har Jenny Hubertsson intervjuat patienter för att höra hur de upplever samarbetet och vad det betyder för deras rehabilitering.

- Det är viktigt för patienten att sjukvård och handläggare lyssnar på dem och ser dem. Patienten vill också veta hur systemet fungerar för att bättre kunna ta makten över sin egen rehabilitering. De vill ofta själva göra något åt sin situation och behöver vägar för det.

- Det handlade dessutom mer om att lära sig leva med sina begränsningar och själv hitta ett jobb de skulle klara av. Det var en bättre väg, menade de jag pratade med, än att passivt vänta på att bli frisk eller myndigheterna skulle ordna en lösning.

Vad som också framkom var, till exempel, att patientens rehabilitering går bättre om den upplevs som hel snarare än som splittrad. Det senare är fallet när patienten tvingas ha många olika läkarkontakter och får nya handläggare, etc. En sådan verksamhet skapar oklarheter, inte minst av att de båda ovan nämnda yrkesgrupperna tenderar att tillämpa motstridiga språkbruk för att beteckna vad som är fallet och vad som måste göras, etc.

Risken högre vid lägre status

Men det finns en annan problematik också som är kopplad till sjukskrivningarna överhuvudtaget. Och det är den som Jenny Hubertsson nu fokuserar på:

- Risken för att bli sjukskriven är högre om du har en lägre socioekonomisk status. För den gruppen är risken också högre att utveckla artros. Så en fråga jag följaktligen ställer mig är om det är större risk för dem med lägre socioekonomisk status att hamna i sjukskrivning när de drabbas av artros?

Socioekonomisk status är ett sätt att dela in personer utefter verksamhet och yrke, som till exempel så kallat högre och lägre tjänstemän samt arbetare. Och artros, eller ledförslitning, är en av våra stora folksjukdomar. Det här är kända fakta, men kopplingen mellan socioekonomisk status och sjukdom är inte lika klarlagd. Något som intresserar Jenny Hubertsson att titta närmare på, bland annat.

- Istället för att se på sjukskrivna som en homogen enhet vill jag undersöka hur sjukskrivningar är kopplade till diagnos och yrke. Tunga manuella jobb toppar helt klart listan, till exempel, och i min kommande forskning vill jag granska just det här sambandet närmare.

Viktig satsa på patienter med knäartros

Hennes avhandling fokuserar på sjukskrivning vid sjukdomar i rörelseorganen med artros som exempel. Hittills har Jenny Hubertsson hunnit med att i en så kallad kvalitativ studie intervjua patienter om hur de upplever samarbetet mellan Försäkringskassan och sjukvården. Och hon har även med hjälp av nationella kvalitetsregister genomfört kvantitativa studier som resulterat i en artikel om risken för sjukskrivning och sjukersättning vid artros:

- Patienter som fått diagnosen knäartros hade dubbelt så hög risk för sjukskrivning. Och de hade 40-50 procents ökad risk för att ha fått sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension, jämfört med totalbefolkningen som i vår undersökning var hela Skånes befolkning. Detta visar på att patienter med knäartros är en viktig grupp att satsa på även i sjukskrivningssammanhang.

Om sitt arbete med intervjuer säger hon så här:

-Det gäller att finna den röda tråden, om det nu finns en sådan. Att vaska fram det som alla säger, göra innehållsanalyser och få fram kategorier. Jag är statsvetare vilket har betydelse för hur jag ser på det som framkommer.

Ville veta mer

Jenny Hubertsson anställdes som utredare vid dåvarande forsknings- och samarbetsprojektet MORSE för nio år sedan. Avsikten var att MORSE ville kartlägga sjukskrivningarna och samarbetet med Försäkringskassan. (Vid senaste årsskiftet övergick MORSE i att vara forskningsresursen Epi-Centrum med FoU-Centrum vid Region Skåne som huvudman.) Statsvetaren blev nyfiken på att veta mer och stannade kvar på arbetsplatsen och blev för två år sedan även doktorand vid densamma.

Jenny Hubertsson går i sin forskning nu vidare med en studie över ifall sjukskrivning och sjukersättning påverkas av socioekonomisk bakgrund. Och hon har också planerat för att titta närmare på sjukskrivningslängden vid olika diagnoser.

Register viktiga i hennes forskning

Doktoranden har här stor hjälp av de register och vårddatabaser som finns till förfogande, inte minst Region Skånes vårddatabas som innehåller data om alla patienter som sökt vård i Skåne sedan 2003:

- Vårddatabasen är förvånansvärt lite utnyttjad i forskningen. Jag skulle själv inte kunna genomföra min studie, till exempel, utan vårddatabasen. Jag tycker det är fantastiskt att det finns en sådan databas! Och det tycker omvärlden också när jag någon gång är utomlands och föreläser om vilken forskning som är möjlig att genomföra i Sverige.

Text & foto: ANNA-MI WENDEL

Related posts:

1. Tai chi för att lindra smärta och öka rörlighet vid artros
2. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos
3. Olika sorters ljus ger olika spektrum

En patient som råkat ut för en olyckshändelse eller fått en speciell muskelsjukdom kan behöva plastikopereras för att få tillbaka sitt utseende och sin muskelfunktion. Idag tas muskelvävnad från andra delar av kroppen för att använda som utfyllnad, men med odlad vävnad skulle patienterna slippa denna extra operation.

För att odla vävnad behövs först en ”scaffold”, en tredimensionell byggnadsställning som tillfälligt kan ersätta den vävnad som normalt omger muskelceller.

Att designa en sådan är en utmaning i sig. Byggnadsställningen ska efterlikna cellernas miljö i kroppen och ska inte stötas bort, men ska ändå så småningom brytas ner när den inte längre behövs. Den ska också vara lagom hård eller mjuk, och ha rätt ytstruktur så att den odlade vävnadsbiten passar ihop med kroppens egna, angränsande celler.

Lundaforskaren Linda Elowsson använder byggnadsställningar gjorda av blod och plasma.

Tredimensionell byggnadsställning (scaffold) för odling av muskelceller. Blod omvandlas till ett poröst, tvättsvampsliknande material som ska efterlikna cellernas miljö i kroppen och inte stötas bort. Foto: Linda Elowsson

– En stor fördel med detta är att man skulle kunna använda patientens eget blod. Använder man sedan också muskelceller framodlade från ett litet vävnadsprov från patienten själv, så blir risken för avstötning minimal, menar hon.

De blodbaserade byggnadsställningarna har utvecklats av Harald Kirsebom från Institutionen för bioteknik. Han använder sig av en ”kryogel”-teknik där utspätt polymeriseras i fryst tillstånd, och därmed omvandlas till ett poröst, tvättsvampsliknande material. Frysningen ger upphov till iskristaller, som lämnar efter sig porer i materialets inre när de tinat och smält bort. I dessa porer häller man sedan in en lösning med myoblaster (ett förstadium till muskelceller) för att odla fram muskelvävnad.

Arbetet har hittills gått enligt planerna. Byggnadsställningen verkar så småningom brytas ner, och myoblasterna har börjat utveckla sig i riktning mot färdiga muskelfibrer.  

Odlingarna sker än så länge i ett slags provrör. Om tekniken fungerar skulle man i framtiden kunna tänka sig större behållare, som ger ett material stort nog för att skära till en vävnadsbit av exakt rätt storlek och utseende. En annan möjlighet är tillverka byggnadsställningen i en ”gjutform” av rätt design och odla cellerna där.

Mycket arbete återstår dock. Det gäller inte bara att få fram en vävnad med rätt slags celler – den ska också kunna fungera när den väl satts på plats. Blodkärl måste t.ex. vilja växa in i vävnaden för att förse den med näring, och nerver måste vilja växa in för att styra de nya musklerna.

– Det är många forskargrupper på olika håll som arbetar med vävnadsodling när det gäller brosk och ben. Det är inte alls lika många som arbetar med muskler, just för att det är en betydligt större utmaning, säger Linda Elowson.

Hon ser vävnadsodling – ”tissue engineering” – som ett otroligt spännande tvärvetenskapligt forskningsfält. Det kan på sikt ge stora möjligheter att behandla patienter med broskskador, sjuk muskelvävnad, brandskadad hud m m.

Text: INGELA BJÖRCK

Nyhet från Medicinska fakulteten 26 mars 2012

Related posts:

1. Cellprov kan ersätta djurförsök
2. Information om transplantation av nervceller till patienter med Parkinsons sjukdom

I filmen Livsviktigt som kan ses på SVT Play fram till den 24 mars 2012 får vi följa Robin Ekenstam. I tjugoårsåldern drabbades han av cancer och fick amputera sin arm. I filmen besöker han ledande forskare inom olika områden i Sverige för att få en bild av forskningen i vårt land.

Bland annat möter han forskare från Lunds universitets om deras forskning för att bota och lindra smärta. Han får också testa Smart hand – en robothand med känsel som håller på att utvecklas vid Lunds universitet som ett tvärvetenskapligt, internationellt projekt. 

SVT Play – filmen Livsviktigt (visas t.o.m. 24 mars 2012)

Läs mer om filmen, och se ytterligare forskarintervjuer (bl.a. om forskning vid ESS och Max IV) 

Related posts:

1. Nya professorer berättar om sin forskning
2. Nya professorer presenterar sin forskning
3. Chilipeppar-forskning öppnar för bättre smärtlindring

- Man mätte konditionen på 44 kvinnor och 100 män bland annat studenter, hemmafruar och bryggeriarbetare. Dels är det yrken som på intet sätt representerar Sverige idag och dels är det en alldeles för liten försöksgrupp. I den studie som nu påbörjas kommer flera hundra slumpmässigt utvalda försökspersoner att undersökas, berättar Anita Wisén.

Nya mätmetoder

Sedan 60-talet har man även bytt mätmetoder. Tidigare samlade man upp utandningsluft i 20-liters säckar under ett konditionstest och när testet var klart gjordes beräkningar manuellt på den uppsamlade luften. Numera mäter man syreupptagningen och koldioxidutsläppet i delar av varje andetag och analyserar datoriserat. Anita har varit med och vidareutvecklat de datoriserade mätmetoderna så att man slipper analysera manuellt.  På det här sättet kan man få mycket mer tillförlitliga värden för att mäta kondition. Genom en självskattningsskala som Anita har utvecklat, kan man få en uppfattning om personers upplevda kapacitet. Det kan vara användbart när man inte har möjlighet att göra konditionstester eller då man vill ha en ungefärlig uppfattning om en persons förmåga inför tester eller träning.

Anita Wisén håller även på att sammanfatta resultaten av en studie där man har mätt hur bl. a. stresshormon, tillväxtfaktorer och inflammatoriska markörer utsöndras under aktivitet för friska respektive deprimerande personer. Tidigare har detta endast gjorts i vila.

Fysisk aktivitet och sjukdomsmekanismer

- Ja, utsöndringen av hormoner, tillväxtfaktorer och inflammatoriska markörer under aktivitet skiljer sig beroende på om man är frisk eller deprimerad. Detta är intressanta fynd som kan leda till vidare studier där man kan undersöka effekten av fysisk aktivitet. Kanske har vi möjlighet att visa vilka sjukdomsmekanismer som kan påverkas med fysisk aktivitet, säger Anita Wisén.

Resultat av en studie där överviktiga personer tränat med olika intensitet är också under bearbetning. En träningsmodell är utvecklad och bäst effekt av ses efter träning med hög intensitet. Deltagarna går ner i vikt och förhållandet mellan fett och muskler förbättras, konditionen och förmågan att orka ökar och dessutom förbättras metabola faktorer som blodtryck, blodsocker och blodfetter.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Institutionen för hälsa vård och samhälle

Related posts:

1. Viktstudie om spenat och mättnad våren 2012

Foto: Colourbox

Vi får många läsarfrågor om artros i fingrarna. Forskning har visat att träning har god effekt vid artros i knän och höfter. Men finns det träning som hjälper även mot artros i händerna?

Leif Dahlberg. Foto: Kennet Ruona

– Vi brukar fråga våra knä- och höftpatienter om de också har ont i händerna, säger professor Leif Dahlberg vid ortopediska kliniken, Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lunds universitet. Ofta kan det vara nästan vanligare att man har ont i händerna än i knän och höfter, men besvären är kanske inte lika stora och man söker därför inte lika ofta för detta.

Artros i händerna är ett relativt vanligt besvär. Uppskattningsvis har mer än hälften av alla över 70 år artros i någon led. Det finns också studier som visar att två tredjedelar av alla med artros aldrig söker för sina besvär.

Det betyder att många har ont och inte vet om att träning kan lindra besvären. De kanske till och med undviker fysisk aktivitet för att de är rädda att det ska förvärra smärtan.

Bättre broskkvalitet vid träning

Artros innebär smärta och stelhet i en eller flera leder. Balansen mellan nedbrytning och nybildning av brosket i leden är störd. Det leder till allt mindre brosk i lederna och en ökad smärta vid belastning. I princip alla leder kan drabbas, men vanligast är knän, höfter och händer.

– För knäartros har man sett att träning förbättrar kvaliteten på brosket i lederna, och man tror att det också gäller andra leder, säger Leif Dahlberg.  Samtidigt förbättras muskelkraften vilket medför att den kraft som överförs genom leden när vi går fördelas mer till musklerna. Ledytebelastningen och smärtan minskar.

Träning hjälper bäst i ett tidigt skede av sjukdomen. I ett senare skede av sjukdomen är det individuellt vilken effekt träningen har. Går sjukdomen riktigt långt kan det bli aktuellt med någon form av ledplastik, det vill säga ett kirurgiskt ingrepp där hela eller delar av leden ersätts med en konstgjord led eller med exempelvis senor.

Malin Jönsson Lundberg och Åsa Bjärnum. Foto: Roger Lundholm

Hjälp med träningsprogram i artrosskola

Åsa Bjärnung, arbetsterapeut, och Malin Jönsson-Lundgren, sjukgymnast, arbetar sedan många år tillbaka med rehabilitering av artrospatienter inom Primärvården Malmö. Båda är engagerade i utvecklingen av artrosskolan.

– Många patienter får hjälp att komma igång med sin träning i en artrosskola, berättar Malin Jönsson-Lundgren. I artrosskolan märker vi att det går att minska besvären vid artros med hjälp av träning.

– Vid handartros kan man behöva hjälp av en arbetsterapeut, eller om det inte finns, en sjukgymnast för att få ett individuellt utformat träningsprogram, säger Åsa Bjärnung. Det kan vara lite olika vilka leder som man har ont i, och vilka muskler som är svaga eller strama.

Det finns än så länge inte mycket forskning om träning vid handartros. De enstaka studier som finns visar att träning vid handartros hjälper och är ofarligt. Just nu pågår en studie i Norge, och inom ramen för BOA (se faktaruta intill) håller arbetsterapeuter runt om i Sverige just nu på att utveckla de delar som rör handartros.

Belasta lederna rätt i vardagslivet

Vilken träning som rekommenderas vid handartros beror på vilka besvär man har. De förslag till övningar som presenteras intill artikeln ska ses som exempel på några grundläggande övningar för att dels öka eller bibehålla rörligheten i fingrar och tumme, och dels att träna upp handstrykan.

Hos personer med handartros är det vanligast med smärtor i tumbasen, och i någon eller några av fingerlederna. När brosket mellan lederna tunnas ut leder det till att man får ont i fingerlederna och så småningom stelnar till där. Vid artros i tumbasen leder det ofta till att man tappar greppförmågan och styrkan i handen.

Foto: Colourbox

I vardagslivet är det viktigt att man använder lederna på rätt sätt – att exempelvis ta saker med rätt grepp. Annars kan man på sikt förvärra besvären ännu mer.

– Vi ser att det är vanligt hos patienter med artros i tumbasen att muskeln som för tummen in mot handen blir förkortad på grund av obalans i leden, säger Åsa Bjärnung. Patienten har upplevt att smärtan lindras av att de håller in tummen mot handen. På sikt leder detta till felställning och att man inte kan sträcka ut tummen och greppa runt saker. Man kan också förlora i handstyrka. Dessutom kan andra leder översträckas, vilket ökar smärtan även där.

– Har man ont i lederna söker kroppen automatiskt hitta det läge som gör minst ont, berättar Malin Jönsson-Lundgren. På sikt leder det till att muskler drar ihop sig och att man belastar leden snett. Det gör att smärtan ökar ännu mer. Därför är en del av de övningar vi rekommenderar till för att töja ut muskler som dragit ihop sig.

Hur ofta behöver man träna för att det ska ha effekt?

– Det är individuellt hur mycket träning som behövs för att det ska ha effekt, men det viktigaste är att träningen verkligen blir av, säger Leif Dahlberg. Att göra övningarna några gånger varje dag kan räcka.

Det är inte heller bra att träna för mycket. Handen är känslig för överbelastning, särskilt om man redan har ont.

Efter att man har tränat kan smärtan öka något. Den värken ska gå tillbaka inom 24 timmar annars har du tagit i för mycket. Minska då antalet upprepningar av övningarna något.

– Att töja ut muskler som dragit ihop sig kan i början vara smärtsamt, men det är inte farligt så länge som man använder rätt grepp, säger Leif Dahlberg. (Se förslag på övningar härintill.)

En handledsortos. Ortos är en form av stödbandage med skena som kan användas för att till exempel förhindra att en led hamnar i fel läge. Foto: Eva Bartonek Roxå

– Träning av handen sker också hela tiden när vi utför våra vardagssysslor, säger Åsa Bjärnung. För att lindra smärtan vid aktiviteter som ger stor smärta kan man också ha nytta av en ortos eller ett bandage som provas ut hos en arbetsterapeut. De kan se lite olika ut och anpassas till de besvär man har. Ortosen ska endast användas i smärtlindrande syfte vid aktiviteter som ger stor smärta.

Hur kan man träna händerna vid handartros?

Träningsprogrammet som du hittar till höger (”Förslag på övningar för att träna handen vid handartros”) ger exempel på övningar för att träna handens rörlighet och styrka, men glöm inte att det är viktigt att ta råd av en arbetsterapeut eller sjukgymnast för att anpassa träningen till just dina besvär.

Text: Nina Hult

Foto & film (träningsprogram): Eva Bartonek Roxå 

Related posts:

1. Träning ger färre knäoperationer efter korsbandsskada
2. Högintensiv träning ger bättre effekt på typ 2 diabetes
3. Träning i elrullstol hjälper svårt hjärnskadade

Patrik Önnerfjord med en masspektrometer till vänster. Den kan bland annat identifiera proteiner och beskriva om de är intakta, vilket ger viktig information för att kartlägga hur brosk bryts ner vid artros och ledgångsreumatism. Foto: Anna-Mi Wendel

När patienten söker vård för problem med till exempel lederna har sjukdomsprocessen redan pågått länge i kroppen och hunnit orsaka stor skada. De uppdykande besvären signalerar snarast slutstadiet (förlust av vävnad och därmed funktion) för en av våra folksjukdomar: artros. Trots att denna åkomma är mycket vanlig i befolkningen är mycket okänt i sjukdomsförloppet.

- När patienten söker vård för smärta i leder och har problem med rörligheten och liknande, så är det ofta sent i sjukdomsförloppet. Kan vi kartlägga hur processen ser ut från början skulle det vara en oerhörd framgång, säger Patrik Önnerfjord. I slutänden kan det betyda att sjukdomen aldrig bryter ut eller åtminstone avsevärt hämmas i sin framfart.

- Men vi är absolut inte där än. Först måste vi ta reda på vad som händer inne i brosket vid en ledsjukdom. Jag undersöker därför blod och ledvätska på jakt efter proteiner som skadats och läckt ut från ledbrosket, det är här sjukdomsförloppet avslöjar sig.

En del av effekterna som sjukdomsprocessen i brosket leder till är avancerade ledskador. Både vid artros och reumatoid artrit (ledgångsreumatism) föreligger en inflammation som medverkar till att brosket successivt bryts ner. Detta medför smärta och nersatt rörelseförmåga för patienten. Processen leder med tiden också till vävnadsförlust eftersom kroppen är dålig på att återskapa brosk som gått förlorat.

Brosk finns även i luftstrupen och i näsan

Brosk består huvudsakligen av protein och vatten, men även av broskceller. Vävnaden finns normalt i luftstrupen, revbenen, näsan, örat samt i alla våra leder där det täcker benytorna. Brosklik vävnad finns även i mellankotskivorna och i menisken. Broskets funktion är att ta upp och fördela belastning vilket för de olika broskvävnaderna sker på lite olika sätt. Vävnaderna skiljer sig  därför också åt i sina detaljstrukturer vad det gäller proteinmönstret.

-  Ett protein som  kollagen II, till exempel, finns bara i brosk där proteinet fördelar belastningen i brosket genom att bygga tredimensionella nätverk. I nätverket ser sedan ett annat protein, aggrekan, till att hålla brosket spänstigt. Det gör det genom att binda och hålla vatten på plats, något som är nödvändigt för att brosket ska motstå belastning.

Inflammation i en led kan sättas igång av flera orsaker: Bland de kända finns akut trauma med blödning, bakterieangrepp eller en autoimmun reaktion genom att antikroppar bildas mot kroppsegna proteiner. Det senare är fallet vid ledgångsreumatism. En gemensam nämnare är att inflammationen påverkar broskets celler så att en vävnadsnedbrytande process kan uppstå. Nerbrytningen sker efter en viss turordning där kollagenet är det sista protein som förstörs.

- Intressant nog så sker det inte alltid en fortsatt nerbrytning, säger Patrik Önnerfjord. Många inflammationer läker ut, men vad som skiljer utläkning från fortskridande skada är inte känt.

- Jag arbetar själv med att jämföra vävnader och sortera proteiner efter i vilka broskvävnader de påträffas samt att katalogisera när och hur de här proteinerna påverkas vid en inflammation: Vilka proteiner skadas först och sipprar ut ur brosket och vilka kommer därefter? Och hur bryts proteinerna sönder? Vad skiljer sig mellan processer som leder till leddestruktion och de som läker?

Antikroppar letar upp skadade broskproteiner

Till sin hjälp använder Patrik Önnerfjord särskilt framtagna antikroppar som letar upp skadade broskproteiner som frisatts från brosket ut i blod och ledvätska. Olika proteiner bryts ner på olika sätt vilket gör att skräddarsydda antikroppar kan skilja ut och binda fragment av dessa proteiner. På olika sätt kan därmed den aktiva processen avslöjas i sina minsta beståndsdelar.

- Genom att identifiera skadade proteiner, så kallade biomarkörer, kan vi påvisa processen i leden mycket tidigare än vad som sker i dag inom vården. Med denna nya möjlighet till diagnos och den ökade kunskapen om vad som händer i början av nerbrytningsprocesser kan också nya mål skapas för behandlingar av exempelvis artros.

- Vi har hittills gjort grundläggande undersökningar av vilka proteiner som överhuvudtaget förekommer i olika broskliknande vävnader, det här för att kunna härleda var de olika fragmenten kommer ifrån. Vi har studerat omkring 200 olika proteiner och upptäckt att olika vävnader har olika fördelning av proteinerna. Det är mycket intressant att därefter utröna vad dessa relativa skillnader har för betydelse rent funktionellt, säger Patrik Önnerfjord.

Tekniken som används spelar stor roll för forskningens resultat. Och det var bland annat tekniken som förde in Patrik Önnerfjord på själva forskningsämnet. När han 1999 var färdig doktor i kemi gällde det att hitta något intressant att tillämpa studierna på och det förde honom till avdelningen för reumatologi vid Lunds universitet. Idag är Patrik Önnerfjord docent i cell- och molekylärbiologi.

Vid identifiering, kvantifiering samt lokalisering av var proteinerna skadats används masspektrometriska undersökningar. Dessa har möjliggjort karaktärisering av flera hundra proteiner i mycket små vävnadsbitar.

- Dagens maskiner för masspektrometri går fortare, är känsligare och kan ge svar på betydligt fler frågor än när jag började. Nu kan vi även hitta exakt var klyvningen i ett visst protein skett. Den kunskapen behövs för att kunna tillverka antikroppar som endast känner igen fragment och inte intakt, helt, protein.

Utveckla hämmare för att stoppa sjukdomen

Ett problem med att forska i brosk är tillgången; det är till exempel inte tillåtet att ta broskprov från friska människor för forskning.

- Vid vissa försök som till exempel hur ett akut trauma (överbelastning) påverkar brosket tillgriper vi broskvävnad från slaktade kor. Denna vävnad kan under precist kontrollerade betingelser utsättas för mekanisk belastning i laboratoriet och den skada som blir följden kan då studeras med de tekniker vi förfogar över.

- Genom att tillföra ämnen i testvävnaden kan en inflammation sättas igång och kartläggas i brosket. Återkoppling av sådana funna resultat till människan är ett viktigt steg i processen.

En del av arbetet går även ut på att identifiera vad som kan orsaka en viss klyvning av proteinerna. Den kunskapen skulle på sikt kunna användas för att utveckla möjliga så kallade hämmare som kunde användas för att blockera eller minska sjukdomsförloppet:

- Kanske till och med kunna avbryta det, avslutar Patrik Önnerfjord.

Text och foto: ANNA-MI WENDEL

Nyhet från Lund University Musculoskeletal Science Institute, LUMSI, 1 december 2011

Related posts:

1. Ämnen i ledbrosk kan ge reumatisk värk
2. Rätt från början med mikrodoser
3. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos

Foto: Roger Lundholm

Patienter som behandlas med cellgift eller biologiska medel mot ledgångsreumatism och inflammatorisk ryggsjukdom svarar inte lika bra på vaccin mot pneumokocker som friska individer.

Det har forskare i Lund och Malmö konstaterat i en pågående studie med 560 patienter.

Färre vaccinerar sig

Studien visade också att patienter med reumatism inte vaccinerar sig i samma utsträckning som andra grupper i samhället. Endast 10 procent av dem som deltog i studien hade vid något tillfälle tidigare i livet vaccinerat sig mot pneumokocker, som bland annat kan orsaka lunginflammation, hjärnhinneinflammation och öroninflammation.

– Många tycks tro att vaccinet kan påverka deras sjukdom negativt eller att de inte alls skulle svara på det. Men så är det inte. Vissa patienter har heller inte fått information om att de behöver vaccineras, säger Meliha C Kapetanovic, forskare i reumatologiska sjukdomar vid Lunds universitet.

– Även om de här patienterna svarar sämre på vaccin mot pneumokocker jämfört med friska individer, är vinsten större med att vaccinera sig och förebygga sjukdomar som lunginflammation och hjärnhinneinflammation än att låta bli, menar Meliha C Kapetanovic.

Inte sett negativa effekter

– I studien ser vi dessutom att vaccinet inte gett några negativa effekter på de här patienternas sjukdom. De har med andra ord inte blivit sjukare av att ta vaccinet.

Forskarna såg framför allt att de patienter som får små doser av cellgift (methotrexate) eller behandlas med biologiska medel, så kallade TNF-hämmare, mot sin reumatiska sjukdom, svarade sämre på vaccinet jämfört med de patienter som inte behandlas med cellgift.

Vid en studie för fem år sedan fick forskarna liknande resultat.

Ny vaccination behövs tidigare än hos friska

– Vi använde den här gången ett vaccin som starkare stimulerar immunförvaret för att även patienter som tar cellgift eller biologiska medel om möjligt skulle svara bättre på det och därmed få ett bättre skydd.

– Men vi fick ungefär samma svar som i den tidigare studien, så det är tydligt att behandling med cellgift påverkar vaccinationssvaret och att skyddet mot infektioner inte varar lika länge som hos friska. Därför kan de här patienterna behöva vaccineras på nytt, tidigare än fem år efter första vaccinationen, säger Meliha C Kapetanovic.

– Alla som är fyllda 65 år och de yngre än 65 år som tillhör någon riskgrupp bör vaccinera sig, både mot pneumokocker och mot den årliga influensan.

Text: OLLE DAHLBÄCK

Nyhet från Lunds universitet 9 december 2011

Related posts:

1. Katarina Sjövall: Partners till cancerpatienter behöver stöd
2. Strokepatienter behöver stöd för att kunna åka kollektivt
3. Cancerceller som själva tillverkar cellgift mot tumörer!

Foto: Colourbox

Max Tenne är specialistläkare och ortoped med inriktning på ryggkirurgi vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. I en ny avhandling från Lunds universitet har han undersökt variationer inom PTH, och vilken betydelse det kan ha för uppkomsten av benskörhet.

PTH är ett hormon som kommer från bisköldkörtlarna och som vid kalkbrist ökar i koncentration och kan lösa ut kalicum från skelettet. Det finns olika genetiska varianter av PTH.

- Det är hittills inte så många som forskat kring PTH-genkomplexet, och ingen har gjort det i relation till just frakturer, berättar Max Tenne.

Även undersökt röntgenmetod

De olika genvarianterna av PTH har markörer som är sammansatta i olika kombinationer, så kallade haplotyper. Max Tenne har letat efter samband mellan olika vanligt förekommande haplotyper och bentäthet, frakturförekomst, skelettdimensioner eller andra förändringar på skelettet.

- Resultaten visar att variation inom PTH-genen sannolikt har betydelse för uppkomst av benskörhet, men varför har jag inte lyckats kartlägga. Den frågan kräver ytterligare forskning, säger Max Tenne.

I sitt avhandlingsarbete har han även undersökt den röntgenmetod som normalt används för att undersöka bentäthet, DXA (Dual Energy X-ray absorptiometry). Varje år genomgår tusentals svenskar en sådan undersökning.

Det har länge varit känt att förändringar i ländryggen leder till felaktiga mätresultat som kan tolkas i positiv riktning. Som konsekvens kan patienten få en felaktig diagnos med utebliven behandling, eller så kanske läkaren väljer att avbryta en påbörjad behandling i förtid.

Men ingen har tidigare närmare undersökt hur stor risken för felaktiga mätresultat är.

- Det finns en betydande risk för felaktiga tolkningar. Det är väldigt vanligt att man får någon typ av förändring på kotorna i ländryggen med stigande ålder. Bland de kvinnor som ingått i min studie hade 43 procent sådana förändringar vid 75 års ålder och tio år senare var det hela 80 procent.

Nya möjligheter med modern utrustning ska undersökas

Genom en tämligen enkel manuell granskning av DXA-bilden finns möjlighet att undvika feltolkning, menar Max Tenne som också betonar att just kotfrakturer är svåra att reparera. Tidig upptäckt tillsammans med förebyggande åtgärder är därför extra viktigt.

Max Tenne planerar nu att fördjupa sig i DXA-mätningens brister och möjligheter. Bland annat vill han undersöka hur den förbättrade bildinformation som de allra nyaste maskinerna ger kan tolkas och användas för att främja patienterna.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö

Related posts:

1. Föreläsning om BENSKÖRHET
2. Kan kunskap om våra gener förutsäga framtida frakturer?
3. Banbrytande projekt om benbrott och benskörhet

Systemisk skleros är svårast av de reumatiska sjukdomarna. Men dess yttringar skiljer sig mycket mellan olika patienter, säger Roger Hesselstrand (t.v.) och Dirk Wuttge (t.h.). Foto: Roger Lundholm

Den reumatiska sjukdomen systemisk skleros är knepig på många sätt. Den börjar smygande, med diffusa symtom som en icke-specialist kan ha svårt att identifiera. Den kan också utveckla sig mycket olika hos olika patienter.

– Vissa patienter får aldrig mer än de första symtomen – vita fingrar vid kyla, svullnad och senare hård och förtjockad hud i bland annat händerna. Om sjukdomen stannar där blir problemen ganska lindriga, säger reumatologerna Roger Hesselstrand och Dirk Wuttge vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet.

Drabbar olika

Ungefär en fjärdedel av patienterna har den mer riskabla ”diffusa” formen av sjukdomen. Hos dem drabbas även huden ovanför armbågar och knän av fibros, dvs den ökade produktion av bindväv som gör huden stel och tjock. Även inre organ brukar då också angripas av fibros, vilket ger skador på lungor och njurar.

Hälften av alla patienter med den diffusa formen av systemisk skleros klarar sig mindre än tio år. Även en del av den första gruppen patienter, de som har mer begränsade hudförändringar, dör inom tio år – då inte av fibros utan av förträngda blodkärl som ger ett för högt blodtryck i lungorna.

Många klarar sig bra

– Totalt sett är det ändå en majoritet av patienterna som klarar sig bra. Vi har patienter som vi träffat i många år när de kommit in för sina regelbundna kontroller, understryker Roger Hesselstrand.

Jämfört med andra reumatiska sjukdomar är dock systemisk skleros en allvarlig sjukdom.

Illustration: Sun Nilsson

– Det är den reumatiska sjukdom som har störst dödlighet. Och det är lungförändringarna, i form av antingen lungfibros eller förhöjt blodtryck i lungorna, som patienterna dör av, förklarar Dirk Wuttge.

Bromsande behandling – bot saknas

Systemisk skleros har för närvarande ingen bot utan bara lindrande och bromsande behandlingar. Högt blodtryck i lungan kan behandlas med kärlvidgande mediciner, och fibros i lungorna kan i viss mån bromsas med cytostatika. Men då dessa medel också har biverkningar skulle man vilja använda dem bara då de verkligen behövs.

– Eftersom sjukdomen är så varierande har läkarna ett stort behov av markörer som kan visa vilka patienter som kan klara sig utan medicinering och vilka som bör medicineras så fort som möjligt, säger Kristina Rydell-Törmänen.

Söker markörer…

Kristina Rydell Törmänen. Foto: Lunds universitet

Kristina Rydell-Törmänen är universitetsforskare i reumatologi och lungbiologi och arbetar med modellförsök där hon studerar de allra första förändringarna i lungorna. Förhoppningen är att detta ska ge idéer om både nya markörer och nya sätt att behandla sjukdomen.

– Förr trodde man att en det var en långvarig inflammation i blodkärlen som ledde till ärrvävnaden, fibrosen. Därför provade man med antiinflammatoriska läkemedel, men de gav ingen effekt. Det verkar snarare vara så att inflammationen, fibrosen och förträngningarna i blodkärlen uppstår ungefär samtidigt, säger Kristina Rydell- Törmänen.

… och nya behandlingsmetoder

Vad som händer i blodkärlens inre cellager ska studeras av Dirk Wuttge och forskaren i lungbiologi Martina Holst. Deras mål är att finna nya behandlingsmetoder, eftersom de nuvarande behandlingarna inte är tillräckligt effektiva.

Ett tredje forskningsspår i Lund är att se om utandningsluftens innehåll av kväveoxid, NO, kan visa patientens prognos. Det spåret är forskaren Ellen Tufvesson inne på (se artikel ”Det behövs mer skonsamma metoder att undersöka lungornas olika delar” ).

Text: INGELA BJÖRCK

Related posts:

1. Om systemisk skleros
2. Hennes sjukdom hindrar inte hennes hästarbete
3. Bästa poster vid Forskningens dag 2011

– Jag mår bara bättre ju mer jag jobbar, försäkrar Maritta som fick diagnosen systemisk skleros för sex år sedan.

Maritta Hallenborg mår bättre ju mer hon jobbar.Hon fick diagnosen systemisk skleros för sex år sedan. Foto: Roger Lundholm.

I dag sjuder hon av livslust. Så var det inte när sjukdomsinsikten drabbade henne. Då hade hon fyllt 50 och satt på trappan till sin och maken Pers vackra gård Rosenhäll utanför Landskrona och räknade ned timmar och dagar.

– Jag trodde att jag hade max ett år kvar att leva, berättar hon.

Sjukdomen kom smygande

Som för så många andra kom sjukdomen smygande. Hon var fruktansvärt trött. Hade ont i armar och kropp. Ingen energi. Och det skulle bli mycket värre.

– Det vände inte förrän jag träffat sklerodermiteamet på reumatologen i Lund och fått hela bilden klar för mig. När jag förstod allt kände jag mig trygg, säger Maritta.

Svullnade upp

Innan dess hade hennes inre fiende, den autoimmuna sjukdomen systemisk skleros, slagit till med full kraft. Ansiktet svullnade upp, fingrarna var tjocka och stela som wienerkorvar. Det enda som skonades var fötterna.

– Jag kunde inte klä mig själv och kunde bli fruktansvärt arg när jag inte ens kunde pilla ut en parkeringsbiljett ur automaten, berättar Maritta.

Fick fakta

Under sin vecka på mottagningen för systemisk skleros på Skånes universitetssjukhus i Lund fick hon fakta om sjukdomen. Hon träffade patienter i alla åldrar från hela landet och mötte en ung kvinna som hade drabbats ännu hårdare än hon själv.

– ”Sån blir nog jag med”, tänkte jag.

Träffade andra

Men hon träffade också andra vars sjukdom varit mera skonsam. Hon undersöktes från topp till tå: ultraljud av huden, datortomografi av hjärta och lunga, mikroskopundersökning av de fina blodkärlen, filmning av matstrupen, EKG och njurfiltration. Hon fick träffa sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator vid sidan av läkare och sjuksköterska.

– Dessutom lyssnade jag på föreläsningar, vilket gav en helt annan förståelse än det ihärdiga letande på Internet som jag ägnat mig åt innan. På nätet finns inga nyanser, säger Maritta.

Numera går hon på kontroll en gång om året. Lungorna har inte påverkats. Under två och ett halvt år tvingades hon att ta dialys då njurarna sviktade. Men även de besvären har upphört. Nu tar hon bara medicin mot högt blodtryck.

Pensionering finns inte på kartan

Ute i det stora stallet på Rosenhäll ger hon Mr Magic en omild men kärleksfull behandling med akupunktur, laser och gummiklubba mot hans ryggbesvär. Efter många år i yrket, bland annat med svenska ridlandslaget, vet Maritta exakt var behandlingen ska sättas in.

Den sällskaplige Mr Magic skrapar med hoven men lugnar sig efter några smekningar.

– En fantastiskt fin häst, säger Maritta med värme i rösten.

Hennes ögon lyser och jag frågar om hon trots allt inte funderat på pensionering?

– Det finns inte på kartan! Numera älskar jag till och med mina rynkor!

Text: PER LÄNGBY

Related posts:

1. Systemisk skleros – en knepig sjukdom
2. Typ 2 diabetes inte en sjukdom utan flera
3. Om systemisk skleros

Foto: Colourbox

Äldre män ramlar ungefär hälften så ofta som kvinnor, men när de ramlar blir konsekvensen ofta allvarligare. Hittills har fallrisk och benskörhet mest studerats hos kvinnor, men i en stor internationell studie som nu närmar sig sitt slut tittar man bland annat på fallskador hos äldre män.

– Vår forskning syftar bland annat till att undersöka om man i förväg kan finna de personer som riskerar att ramla och därmed kunna sätta in förebyggande åtgärder, säger Björn Rosengren, specialistläkare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus Malmö. Vi vill se om det finns enkla test som man skulle kunna göra på exempelvis vårdcentralen.

Stor internationell studie

Benskörhet och risken för att falla hos äldre män har sedan sju år studerats i ett stort internationellt projekt, ”The Osteoporotic Fractures in Men Study” (MrOS). Forskare följer 11 000 män i tre olika världsdelar för att bland annat bättre förstå varför äldre män ramlar och hur man kan förebygga fall och fallskador.

Björn Rosengren och Magnus Karlsson

– Våra resultat visar att det också kan vara viktigt att fokusera på fysisk aktivitet och balansträning om man vill förebygga fallskador, säger Magnus Karlsson, professor i ortopedi vid Skånes universitetssjukhus Malmö och Lunds universitet.

Männen i USA, Hong Kong och Sverige har vid flera tillfällen genomgått hälsoundersökningar och fått fylla i omfattande frågeformulär angående bland annat livsstil. Man har mätt allt från olika markörer i blodet, som t.ex. vitamin D och ämnen som tyder på inflammation, till genetiska tester, benmassa, syn och fysisk status.

Enkla tester

I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften ”Age and Ageing” redovisas en första delstudie som rör sambandet mellan resultat i fysiska tester och fall.

Studien visar att så enkla tester som att se hur man klarar att resa sig upp från en stol, att mäta greppstyrkan i händerna och att snabbt gå en kort sträcka, kan vara användbara för att uppskatta risken att drabbas av framtida fallskador.

– Vi kunde se att de som var över 70 år i studien och som hade ramlat, hade sämre resultat på alla undersökta tester, säger Björn Rosengren. För de allra äldsta i studien, de över 85 år, var det dock bara greppstyrkan som visade på skillnader mellan dem som hade ramlat och inte.

Mer förebyggande träning

Testerna i undersökningen använder sjukgymnaster och läkare redan idag vid hälsokontroller av äldre, men de kan behöva användas oftare för att förebyggande åtgärder ska kunna sättas in i tid.

– Man skulle behöva fokusera mer på fallprevention, framför allt för dem som är över 80 år, säger Magnus Karlsson.

Fallskador är vanliga. Tidigare studier har uppskattat att så många som 10 % av akutmottagningens patienter har någon form av fallskada. Skulle detta kunna förebyggas i större utsträckning än idag, minskar man både lidande och sjukvårdens kostnader.

Boule. Foto: Flickr, knoedlinchen.

– Det vi har kunnat läsa ut av enkätsvaren i vår studie är att de som fallit oftast också sitter mest stilla, säger Björn Rosengren. Vi kan även se på de fysiska testerna att ju svagare muskelstyrka männen har, desto oftare har de ramlat. Det verkar också som om lagom träning av balans och fysisk styrka i form av till exempel promenader, boule eller dans sammanfaller med färre antal fall.

Färre fall i Hong Kong

I studien ramlade äldre män i USA betydligt oftare än de från Hong Kong. Sverige ligger också något sämre till än Hong Kong.

Qigong. Foto: Colourbox

– I dag vet vi inte i detalj varför risken att drabbas av skador efter ett fall skiljer sig åt mellan män och kvinnor, och även mellan människor från olika världsdelar, säger Björn Rosengren. Man har tidigare visat att övervikt ger ökad fallrisk men detta är förmodligen inte den enda förklaringen.

Forskningsgruppen kommer nu att fortsätta med ytterligare analyser av den stora mängden data som samlats in, bland annat för att bättre förstå hur bra testerna är på att förutsäga vem som kommer att falla och få benbrott.

Text: NINA HULT

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel oktober 2011.

Related posts:

1. Kunskapsbank förbättrar vården av Skånes äldre
2. Var sjätte äldre som läggs in är undernärd
3. Färre läkemedelsfel för de äldre

MR-bild av knä. Foto: Dreamstime

En ny avhandling från Lunds universitet styrker teorin om ett tydligt samband mellan ämnen som frigörs i ledbrosk och reumatiska sjukdomar. På sikt kan det leda till förenklad diagnostik och nya behandlingsformer. 

Avhandlingen fokuserar på komplementsystemet, en del av kroppens immunförsvar som – trots sitt namn – av många bedöms ha central betydelse i samband med uppkomst av den inflammation i lederna som är typisk för ledgångsreumatism.

 - Komplementsystemet upptäcktes på 1800-talet, men efterhand har det visat sig att denna del av immunförsvaret har en långt mer betydelsefull roll än man från början trodde. Komplementsystemets olika proteiner och molekyler nätverkar  på ett invecklat vis med andra system och produkter i kroppen. De kan därför påverka många olika funktioner, förklarar Kaisa Happonen, doktorand vid Lunds universitets institution för laboratoriemedicin i Malmö.

Brosk påverkar komplementsystem

I sitt avhandlingsarbete undersöker hon bland annat ett särskilt protein som finns i kroppens brosk, COMP, och om det är möjligt att använda varianten COMP-C3b:s förekomst i blodet som en tidig markör på ledgångsreumatism.

Brosket kan vid en del ledsjukdomar förstöras och frigöras från kroppens benytor, vilket innebär att COMP sprids i blodet. Hypotesen har varit att COMP-proteinet då aktiverar och försätter komplementsystemet  i obalans. Därav uppstår inflammation och ledbesvär.

- Jag har gjort patientstudier som visar på ett samband mellan COMP-C3b i blodet och att personen har någon typ av reumatisk sjukdom. COMP-C3b-nivån i blodet kunde också användas för att följa patienternas respons på behandling för ledgångsreumatism, säger Kaisa Happonen.

Fler framsteg kan ge diagnos genom blodprov

När det gäller effektiva behandlingsformer behövs ytterligare forskning kring ämnen med hämmande funktion som kan kompensera den obalans som COMP och liknande proteiner startar.

- Utmaningen ligger i att hitta hämmare som endast påverkar mindre delar av komplementsystemet. Hämmare med en bred träffbild kan skapa negativa bieffekter eftersom de även riskerar att förstöra komplementsystemet nyttoeffekter, säger Kaisa Happonen.

Studien är den första där testerna görs på blod istället för i artificiell laboratoriemiljö. Resultaten bör därför rimligen ligga närmare förloppet i patientens kropp.

Kaisa Happonens forskning visar att man eventuellt kan använda COMP-C3b för att definiera vilka patienter som är lämpliga för behandlingsformer där komplementhämmare ingår. Om forskningen gör nya framsteg kan det så småningom bli möjligt att upptäcka ledgångsreumatism tidigt genom ett enkelt blodprov.

Kaisa Happonen ingår i Anna Bloms forskargrupp vid Lunds universitet som hör till de ledande i världen när det gäller komplementhämmare.  Hon hoppas framöver bland annat kunna fördjupa sig i hur peptider (ett slags små proteiner) kan användas för att hämma ledinflammation pga. förekomst av broskämnen i blodet.

Text och foto: BJÖRN MARTINSSON

Nyhet från institutionen för laboratoriemedicin i Malmö, Lunds universitet, 7 oktober 2011

Related posts:

1. Forskare kan vara reumatisk sjukdom på spåret
2. Utsätts frisörer för cancerframkallande ämnen?
3. Tore Saxne: Snabbare diagnos minskar nedbrytningen av leder

Mobil röntgen. Foto: Roger Lundholm

Hem till patienterna med mobil röntgen

Ett pilotprojekt med mobil röntgen vid Skånes universitetssjukhus har nu utvärderats. Det visade sig att bara en bråkdel av de äldre som undersöktes hemma på äldreboendet behövde åka till sjukhuset. Och i stället för upp till sex timmar tog undersökningen bara en kvart.

Karin Eklund

Skånes universitetssjukhus är först ut i landet med mobil röntgen, även om fler sjukhus i Sverige nu är på gång. Inspirerad av Norge drog röntgensköterskan Karin Eklund vid Skånes universitetssjukhus igång ett pilotprojekt med mobil röntgen för tre år sedan. Resultatet från studien presenterades nyligen i tidskriften Gerontology.

– Vi kunde se vinster på framför allt tre områden, berättar Karin Eklund. Ökad trygghet för de äldre, inga onödiga transporter och en resursbesparing i form av personal som inte behövde följa med till sjukhuset.

Oro och smärta efter till exempel ett fall

Den mobila röntgenutrustningen som Skånes universitetssjukhus använder. Foto: Mats Geijer

Att kunna undersökas hemma gjorde det betydligt lugnare för patienterna. Det handlar ofta om äldre och svaga människor, i många fall med en demenssjukdom, som har ramlat. De har ont och är oroliga.

En röntgenundersökning behöver göras för att man ska veta om en operation av till exempel en höftfraktur är nödvändig. Det kan också vara äldre som drabbats av hjärtsvikt eller lunginflammation, och måste lungröntgas för att rätt diagnos ska kunna ställas.

I en del fall menade personalen också att utan den mobila röntgenutrustningen hade man inte kunnat ta sig in till sjukhuset för att patienten inte klarade eller ville det.

Endast ett fåtal behövde sjukhusvård

– Det mest uppseendeväckande var att vi hittade så många som inte behövde komma till sjukhuset alls, utan kunde behandlas på sin vårdcentral eller på äldreboendet i stället, säger Mats Geijer som är röntgenläkare vid Skånes universitetssjukhus.

Studien visade att av de 154 patienter som den mobila enheten besökte, var det bara 12 som behövde någon form av sjukhusvård.

– Vi har också utvärderat bildkvaliteten och den är minst lika bra som här på sjukhuset.

Mats Geijer. Foto: Roger Lundholm

Nästa steg i projektet är att få till en fungerande trådlös överföring av bilderna från den mobila röntgenutrustningen till sjukhuset.

– Idealet hade varit att en röntgenläkare kunde sitta och titta på bilderna samtidigt som röntgensköterskan tar dem ute på äldreboendet. Då kan man direkt se om det behöver tas fler bilder, säger Mats Geijer.

– Vi kommer också att utvidga projektet ytterligare i Skåne och göra hälsoekonomiska studier för att visa på de ekonomiska vinsterna av mobil röntgen, avslutar Karin Eklund.

Text: NINA HULT

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel september 2011.

Related posts:

1. Varannan röntgen vid inläggning av central venkateter kan sparas in
2. Arbetssätt för att minska ryggsmärtor sprids i Skåne
3. Med ålderns rätt – Gott åldrande i Skåne

Gunnar Flivik

- Det är en myt, säger Gunnar Flivik, överläkare och ortopedkirurg på SUS. Det är inte så att höft- och knäproteser bara håller 10 år eller att man ska vänta så länge som möjligt med att operera sig för att det inte går att göra om en sådan operation mer än en eller högst två gånger.

- Idag opererar vi allt yngre patienter och det med mycket goda resultat. Det finns alltså absolut ingen anledning att först vänta ut ett långvarigt lidande. Proteserna fungerar också bättre idag och förväntas för det stora flertalet hålla livet ut eller i alla fall minst 20-25 år. Det går naturligtvis också att göra en omoperation och byta ut en eller flera av proteskomponenterna och även här får vi allt bättre resultat.

Samtidigt betonar Gunnar Flivik att det är viktigt att inte glömma den grundläggande icke kirurgiska behandlingen av artros och andra ledsjukdomar, såsom sjukgymnastik och medicinering,  vilket alltid ska prövas före kirurgi blir aktuellt.

Gunnar Flivik är nybliven docent i ortopedi vid Lunds universitet samt kliniskt verksam överläkare och ortopedkirurg på SUS. Som det senare ansvarar han bland annat för Lunds höft- och knäproteskirurgi i Trelleborg.  Den verksamheten omfattar för SUS del omkring 1200 protesoperationer varje år.

Läkaren upprättar ett kontrakt med patienten

En del patienter måste återkomma efter ett antal år för att protesen av olika orsaker lossnat, slitits ner eller drabbats av en infektion och inte sitter som den ska. Denna så kallade revisionskirurgin upptar omkring tio procent av SUS protesoperationer och utförs antingen i Lund eller Malmö. 

Avsikten är att den andelen ska sjunka – vilket den stadigt också gör. Men det främsta målet är dock större: Att patienten inte bara ska få en protes som sitter fast utan också få just den protes som ger den allra bästa funktionen och hållbarheten för just den individen. Det här kräver mer än enbart operationen.

- Det kräver snarast vad jag skulle vilja kalla ett kontrakt mellan läkare och patient; i ett första möte mellan den vårdsökande och läkaren måste den senare ta reda på vilka förväntningar patienten har på vad en operation ska ge för utfall: vilken rörlighet eftersträvas, vilken belastning handlar det om, hur ser den här individens skelett ut etc.

- För de enskilda patienterna är ett protesingrepp en stor operation, kanske den största de gör i sitt liv. Det är viktigt att vi gör allt vi kan för att optimera alla faktorer för patienten, något som förstås också inkluderar vården före och efter själva ingreppet.

- Det finns flera olika typer av proteser och samtalet ska leda fram till ett val av den för patienten bästa protesen, den som ska hålla bäst. Det handlar om att återställa och optimera på individnivå.

Ledande i uppföljningsarbetet

Genom noggranna uppföljningar av de opererade kan ortopeder fånga upp eventuella komplikationer. Efterarbetet handlar också om att snabbt få patienten på benen igen och däri tillämpa rätt sorts smärtlindring.

- Vi är ledande i uppföljningsarbete, säger Gunnar Flivik.  Och rent allmänt får vi också allt bättre resultat: för varje mätperiod ser vi att proteserna håller allt längre och att allt färre blir omopererade, till exempel.

- Det har skett en stor utveckling i både den kliniska verksamheten och inom forskningen under de senaste 20 åren, säger Gunnar Flivik.

Han ser sig själv som den forskande klinikern, det vill säga läkarrollen kommer först.

- Det är på kliniken jag får mina forskaridéer; forskningen är berikande för min verksamhet, den ger en extra dimension.

Berikande är även samarbetet med andra forskare vid LU och LTH, bland annat sker ett sådant i det biomekaniska laboratoriet där även Hanna Isaksson, deltar med sin forskning (intervju med henne finns på LUMSI:s hemsida). Labbjobbet består bland annat i att testa material och att genom datormodelleringar räkna ut hur stabil en protesfixering blir.

Gunnar Fliviks egen huvudforskning rör fixering, funktion och överlevnad av inopererade proteser.

- Hur ska man biomekaniskt återställa höften så exakt som möjligt för patientens funktion? Yngre patienter har större krav, vad betyder det för optimerade operationsresultat? Och ben ser olika ut, ålder kan ge skillnad som måste hanteras, säger Gunnar Flivik och nämner en del av de frågeställningar hans forskning rör.

Belöningen blir det allt bättre resultatet för proteskirurgin vilket inte minst visar sig i patientens förbättrade livskvalitet:

- De flesta blir mycket nöjda, avslutar Gunnar Flivik.

Text: ANNA-MI WENDEL

En längre version av artikeln har tidigare publicerats på LUMSI:s hemsida, Lund University Musculoskeletal Science Institute, 7 september 2011.

Related posts:

1. Gunnar Hägglund: Banbrytande behandling av CP-skadade ger ny kunskap
2. Gunnar Juliusson: Lyckad form av cellterapi vid blodcancer
3. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos

I artiklarna nedan kan du bland annat läsa mer om Sveriges största äldrestudie, patienters upplevelse av intensivvård, mjölkstockning och hur mycket för tidigt födda vårdas hud mot hud.

Diabetesvård i hemlik miljö på prov i Lund

Barn med nyupptäckt diabetes brukar de första veckorna vara inlagda på sjukhus. Nu vill forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus jämföra vård i hemlik miljö med vård på sjukhus. 

Diabetesvård i hemlik miljö på prov i Lund

Drömmaskiner hjälper funktionshindrade

– Med tekniskt avancerade handdatorer, smartphones och surfplattor som bas skapar jag ”drömmaskiner” som förenklar vardagen för funktionshindrade. Det berättar Björn Breidegard som är forskare vid Certec, LTH.

Drömmaskiner hjälper funktionshindrade

Fosterdiagnostik – viktigt med rätt information

Mycket har hänt inom fosterdiagnostiken de senaste 50 åren. Forskning visar att kvinnor på 2000-talet är bättre informerade än tidigare om vilka provtagningar som finns, och hur de praktiskt går till. Däremot behöver informationen om vad resultatet innebär bli bättre.  

Fosterdiagnostik – viktigt med rätt information

För lite näring rubbar hormonsystemet

Att hålla igen på ätandet är vanligt bland kvinnor i västvärlden – omkring en femtedel får i sig för lite energi i förhållande till vad de gör av med. Hur påverkar det kroppen om man samtidigt tränar?

För lite näring rubbar hormonsystemet

Högintensiv träning ger bättre effekt på typ 2 diabetes

Mycket tyder på att mer intensiv träning fungerar bättre än den träning som rekommenderas idag vid typ 2-diabetes. – Det händer något i kroppen vid högintensiv träning som vi vill försöka förstå, berättar Åsa Segerström, forskare vid Lunds universitet.

Högintensiv träning ger bättre effekt på typ 2 diabetes

Med ålderns rätt – Gott åldrande i Skåne

Kommer morgondagens 80-åringar att bli friskare och leva längre än gårdagens? Hur påverkas livskvaliteten när man drabbas av en funktionsnedsättning när man är 83 år? Och vem utnyttjar vårdinsatserna i förhållande till sina behov? Just nu pågår den genom tidernas största äldrestudien i Sverige som kommer att ge oss kunskap om vilket håll vi är på väg. 

Med ålderns rätt -Gott åldrande i Skåne

Minnen från intensivvården kan vara påfrestande

Att som patient vistas på en intensivvårdsavdelning, IVA, kan vara mycket påfrestande. Minnesstörningar, oro och påfrestande upplevelser kan dröja kvar även efter vistelsen och kan leda till psykologiska problem. Patienterna måste därför följas upp efter IVA. 

Minnen från intensivvården kan vara påfrestande

Mycket tidigt född som vårdas hud-mot-hud

Forskare vid Lunds universitet och Rigshospitalet i Köpenhamn har kunnat visa att vård hud-mot-hud ger positiva effekter på barnets hälsa. För både barn och föräldrar är möjligheten till närhet betydelsefull.  

Mycket för tidigt född som vårdas hud-mot-hud

Stor självläkande kraft vid mjölkstockning

 Hög feber och stenhårda bröst är vanliga symtom vid mjölkstockning. Forskande barnmorska har visat att de flesta kvinnor återhämtar sig snabbt även utan antibiotika. Sjukdomsframkallande bakterier i bröstmjölken spelar förmodligen liten roll då de finns även hos friska ammande kvinnor. Detta är viktig kunskap eftersom överanvändning av antibiotika är ett globalt problem. 

Stor självläkande kraft vid mjölkstockning

Tai chi för att lindra smärta och öka rörlighet vid artros

Träning är en av de viktigaste byggstenarna i vården av patienter med höftledsartros. Just nu studeras en speciell form av tai chi för artrospatienter i ett projekt vid Lunds universitet.

Tai chi för att lindra smärta och öka rörlighet vid artros

Vård utifrån barnens behov förenklar vardagen

När ett barn insjuknar i en långvarig och allvarlig sjukdom drabbas hela familjen. Balansen rubbas och det normala familjelivet ersätts med långa behandlingsperioder på sjukhus. Vilka är barnens behov i en sådan svår situation? Hur kan man underlätta i vardagen för familjen?

Vård utifrån barnens behov förenklar vardagen

Related posts:

1. Andningen och livet tema i Aktuellt om vetenskap & hälsa

Foto: Dreamstime

Artros är en av våra vanligaste kroniska sjukdomar och en av de sjukdomar som orsakar mest problem för människor värden över. Artros angriper ofta knä- och höftlederna i kroppen och bryter ner det stötupptagande brosket som finns där. I många fall är den enda utvägen att den skadade leden, efter en tids sjukdom, opereras bort och ersätts med en protes.

För den som drabbats av artros tar förloppet ofta många år, med successivt ökande smärtor och rörelsesvårigheter. Ofta upptäcks dessutom inte sjukdomen förrän i ett sent stadie, när processen inte längre går att påverka.

Artros spåras med kontrastmedel

För några år sedan utvecklade forskare vid Lunds Universitet, tillsammans med forskare från Harvard Medical School i Boston, en metod för att upptäcka artros i ett väldigt tidigt skede, vilket gör att sjukdomsförloppet kan lindras och i bästa fall fördröjas med många år. Metoden bygger på att man ger patienten ett ofarligt kontrastmedel som tas upp av brosket i en mängd som beror av artrosgraden. Genom en speciell typ av MR-undersökning kan därefter mängden kontrastmedel i brosket mätas och därmed graden av artros uppskattas.

Lund löser begränsningar

En nackdel med metoden har varit att man med MR-kamerorna bara har kunnat undersöka en begränsad del av brosket, vilket har inneburit att det har varit svårt att få en uppfattning om artrosgraden i hela leden. Det är detta problem som vårt arbete syftar till att lösa genom att ta fram nya mät- och analysverktyg som gör att MR-kameran nu kan undersöka allt brosk i leden samtidigt. Detta har möjliggjorts genom att vi utvecklat matematiska algoritmer som gör att ojämnheter i de insamlade bilderna kan korrigeras, vilket tidigare har varit ett problem för denna typ av undersökningar. Den förbättrade metoden har testats både på friska och på artrossjuka personer, med resultat som visar att det nu kommer att gå att följa sjukdomen på sätt som tidigare inte varit möjliga.

Med den förbättrade metoden tas tredimensionella bilder av leden, där artrosförändringar i allt brosk kan studeras. Bild: Carl Siversson.

Nya läkemedel inom kort

Enkel att använda

Det som vår forskargrupp nu arbetar vidare med är att paketera den förbättrade metoden på ett sätt som gör den enkel att använda. Framförallt vill vi göra det möjligt för läkare att använda detta i sin praktik redan idag, men vi vill också att metoden i framtiden ska kunna användas för att utvärdera funktionen hos de kommande läkemedlena. Därför håller vi bland annat på att ta fram ett datorprogram där läkaren enkelt kan se hur kvalitén på brosket varierar på olika ställen i leden. Därigenom hoppas vi att detta kommer att bli ett viktigt verktyg inom brosk- och leddiagnostik.

Text.: CARL SIVERSSON

Related posts:

1. Tai chi för att lindra smärta och öka rörlighet vid artros
2. Ökad risk för artros även vid lätt övervikt
3. Olika socialgrupper drabbas olika av artros och sjukskrivning

Tai chi. Foto: National center for complementary and alternative medicine, Bob Stockfield.

Träning är en av de viktigaste byggstenarna i vården av patienter med höftledsartros. Just nu studeras en speciell form av tai chi för artrospatienter i ett projekt vid Lunds universitet. Sjukgymnast Anne Sundén berättar här mer om sin forskning.

– Den stora gruppen patienter med höftartros är över 55 år, berättar Anne Sundén som är sjukgymnast med höftartros som sitt specialintresse. Många har haft besvär i många år innan de söker, och deras fysiska funktion kan ha påverkats mycket av det. Under flera år har de ändrat sina vanor. Smärta, muskelsvaghet och svårigheter att röra sig kan leda till sämre livskvalitet.

Höftartros förekommer också hos yngre. Det finns de som får problem redan i 35 till 40-årsåldern.

– Ibland vet man inte vad orsaken är. Leden har på olika sätt blivit utsatt för mer än vad den klarar av. Det är en långsam process som kan ha sin grund i en tidigare skada, men i de flesta fall vet man inte vad som sätter igång sjukdomsförloppet.

Höftartros minskar rörligheten

Artros tillhör de reumatologiska sjukdomarna och är den vanligaste ledsjukdomen. Det innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av det brosk som finns i lederna. Leden blir stel och många av de rörelser vi utför varje dag blir svåra och ibland omöjliga att utföra.

Foto: Dreamstime

Vardagliga rörelser som kan vara svåra för dem som har höftledartros är t ex att ta på sig skor och strumpor, att gå i trappor och att komma i och ur bilen.

– Smärtan och svårigheterna att röra sig, gör också att man rör sig på ett annat sätt och kan då få ont även i andra leder och på andra ställen i kroppen, berättar Anne Sundén.

Träning kan lindra smärtan

Många studier visar på att träning vid artros kan ge smärtlindring. I sitt doktorandarbete utvärderar Anne Sundén olika träningsformer för höftartros för att se vilken träning som har effekt på just symptom vid höftledsartros.

– Den träning vi hittills har valt att studera närmare är en form av tai chi för artrospatienter, som läkaren och tai chi-experten Paul Lam i Hong Kong har utarbetat.

Tai chi är en form av kinesisk gymnastik med mycket långsamma rörelser. Det program som har använts innehåller 12 övningar som ska göras regelbundet.

Belastning av leden ger näring till brosket

– Det finns fortfarande brister i kunskapen om artros och artrosbehandling, säger Anne Sundén. Felaktigt tror man att artros är en förslitning i höften, och att träning inte är lämpligt.

Träning, information och vid behov viktreduktion är de tre viktiga byggstenarna vid all artrosvård.

– Träning har god effekt på både smärta och rörlighet, och det mesta som man inte får väldigt ont av brukar vara lämpligt. I många fall minskar smärtan så småningom – musklerna blir starkare och det blir lättare att röra sig.

Brosket har ingen blodförsörjning. Det får i stället sin näring via ledvätskan, på ungefär samma sätt som en tvättsvamp som suger in och pressar ut vatten.

Ledbrosket innehåller heller inga nervändar. Det betyder att man inte har någon känsel där. I stället är det strukturerna runt omkring leden som kan göra ont – t ex skelettet, ledkapseln och ligament.

Rätt stöd vid sjukdomen ger ökad livskvalitet

– Hjälper inte information, träning och viktnedgång tillräckligt, går man vidare med olika former av hjälpmedel som t ex gånghjälpmedel, samt antiinflammatoriska och smärtlindrande läkemedel, säger Anne Sundén.

I vissa fall behöver man byta ut leden genom operation. Men eftersom en konstgjord led inte håller hur länge som helst, och inte heller kan bytas ut hur många gånger som helst, så vill man inte operera för tidigt.

Trots att alla resultat från studien inte är bearbetade ännu, kan Anne Sundén se att gångförmågan och framför allt tilltron till den egna förmågan ökar efter att patienten har deltagit i höftskola och tai chi-träning.

– Jag känner att vi har gett dem mod att våga röra sig mer.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos
2. Motionera bort din artros!
3. Olika socialgrupper drabbas olika av artros och sjukskrivning

Röntgenbilder på nacke, fot och hand. Bild: Dreamstime

Biomekanik är inte världens största ämne om man ser till antalet studenter och forskare i det – i varje fall inte för svenskt vidkommande. Men nu förändras läget: en ny specialiserad civilingenjörsutbildning i Medicin och teknik ska säkra tillväxten och unika projekt ser dagens ljus.

Hanna Isaksson ingår här i den biomekaniska forskning som i slutänden tar sikte på helt nya vårdmöjligheter för patienter som drabbats av benskörhet och frakturer.

Hanna Isaksson. Foto: Anna-Mi Wendel

-Biomekanik spänner över fakultetsgränserna, säger Hanna Isaksson. Vi har ett etablerat samarbete mellan LTH och medicinska fakulteten vid LU sedan tidigare, som vi hoppas kunna utveckla vidare.

- Det finns även sedan länge ett biomekaniklab inom ortopediska avdelningen vid Lunds universitet och ett nytt Centrum för Biomekanik håller på att byggas upp vid LU för att underlätta samarbete inom just biomekanik. Och Lunds Tekniska Högskola ska starta en ny efterlängtad civilingenjörsutbildning i Medicin och teknik, där biomekanik kommer att ingå.

Hanna Isaksson har för egen del kvar kontakten och samarbetet med gruppen hon ingick i vid Östra Finlands Universitet i Kuopio där hon var post.doc forskare i tre år. Sedan mars i år är hon dock knuten till hållfasthetslära vid LTH på 90 % och ortopediska avdelningen vid LU på 10 %. Syftet är att gå vidare främst med två stora projekt.

I juni annonserade avdelningen för hållfasthetslära vid LU efter en doktorand för ett av de här projekten: Funktionell bildanalys av ben för bättre diagnostisering av osteoporos.

För den oinvigde kan det verka långt mellan hållfasthet och medicinsk forskning. Men sambandet stavas biomekanik. Annonsen berättar också att 40 procent av alla kvinnor över 50 år kommer att råka ut för någon form av benbrott till följd av osteoporos, benskörhet på grund av låg bentäthet, en siffra som förväntas vara i stigande.

Förutsäga frakturer med nya metoder

Idag diagnostiseras benskörhet främst genom etablerade mätmetoder av skelettets bentäthet vilka inte är tillräckligt bra för att kunna förutsäga vem som kommer att drabbas av höftfraktur. Kan det sistnämnda förhållandet ändras är mycket vunnet för såväl den enskilde som för samhället.

- Vi kommer att arbeta med att av tvådimensionella bilder på höftben skapa tredimensionella bilder; modeller som ska kunna beskriva både den yttre geometrin och den interna strukturen och tätheten i benet. Med hjälp av mekanisk modellering baserad på dessa modeller hoppas vi bättre kunna förutsäga frakturrisken, säger Hanna Isaksson.

Förutom samarbetet med forskargruppen i Finland medverkar även Erasmus Medical Center i Rotterdam, Nederländerna.

- Vi har kommit så långt i det här projektet att det är dags för utvärdering av bildanalysen. Vi behöver till det senare en doktorand som ska titta på hur väl mekanisk 3D-modellering kan förutsäga benstyrka.

- Genom åren har patienter på ortopediska kliniken i Malmö fått sina benbrott dokumenterade i flera större kohort-studier: Genom samarbete med Malmö hoppas vi kunna titta på bilder från dessa patienter och se om vår nya metod hade kunnat förutsäga benbrotten.

Benkristaller i nybildat ben

Det andra projektet handlar om att utveckla metoder för att mäta benkvalitet i nybildat ben under frakturläkning. Här sker samarbetet främst med Dr Magnus Tägil på ortopeden i Lund. Traditionellt så utvärderas vävnaden som bildas främst histologiskt, men i det nya projektet ska även sammansättning och struktur på benet som bildas mätas ner på benkristallnivå. Projektet, som delvis finansieras av EUs och Vinnovas karriärutvecklingsprogram, sker i samarbete med Finland. Och här behövs det en doktorand till, en tjänst som kommer att lysas ut i sommar i Lund.

- Vi utvärderar nya aspekter av vad som händer under frakturläkning. Metoderna som kommer att användas har funnits tidigare, men inte tillämpningen att kvalitativt mäta det nybildade benet. Vi kommer att använda oss av de unika möjligheter som finns i Lund genom MAX-lab.

Samarbete med Max-lab

MAX-lab är ett nationellt laboratorium som stödjer tre väldefinierade forskningsområden: Acceleratorfysik, forskning baserad på användandet av synkrotronstrålning och kärnfysik som använder energirika elektroner. Tiden vid anläggningen delas mellan grupper som arbetar inom dessa tre områden.

Hanna Isakssons grupp har nu fått tid till laboratoriet för att bland annat med hjälp av infraröd spektroskopi mäta sammansättning av det nybildade benet: den organiska vävnaden, kollagenet, samt de oorganiska komponenterna fosfater och karbonater. Syftet är att studera hur dessa komponenter relaterar till hur mycket belastning som benet tål vid olika nybildningsstadier; alltså benets hållfasthet.

- Vi vill i det här projektet ta reda på mer om på vilket sätt olika behandlingar av benbrott förändrar benets sammansättning och hur de nybildade benkristallerna skiljer sig åt. Vi använder oss för ändamålet av olika sorters benproteiner i djurförsök.

Hitta bättre behandlingsmetoder för svårläkta frakturer

-Vi kommer även att syssla med mekanisk prövning av benet, så kallad Nanoindentation, för att studera frakturläkning och samband mellan sammansättning, struktur och mekaniska egenskaper i benet.

- Syftet är att utveckla metoder för att bättre bestämma benkvalitet och få vetskap om nya behandlingars framtida möjligheter när det gäller kvaliteten på det nybildade benet under frakturläkning.

Frakturläkning är en process som innehåller komplicerade samband mellan mekaniska och biologiska mekanismer. Omkring fem till tio procent av alla benbrott i dag resulterar i försenad eller utebliven läkning. Äldre patienter med benskörhet har särskilt hög komplikationsgrad på grund av rubbad balans mellan nybildning och nerbrytning av ben.

- Det behövs bättre behandlingsmetoder för svårläkta benfrakturer, vilket vi hoppas vårt projekt ska leda till i framtiden även om det nu framförallt är ett experimentellt projekt, avslutar Hanna Isaksson.

Related posts:

1. Gunnar Hägglund: Banbrytande behandling av CP-skadade ger ny kunskap
2. Variationer i hormon kan vara nyckel till benskörhet
3. Föreläsning om BENSKÖRHET

– Idag kan det ta upp till ett år innan någon får diagnosen SLE. Det beror på att symptomen är diffusa och ofta misstas för andra sjukdomar. Men med det här blodbaserade testet går det att snabbt fastställa om någon har sjukdomen eller ej, säger Christer Wingren, docent i Immunteknologi vid Create Health, Lunds Tekniska Högskola.

Förutspår skov

Testet kan också ta reda på hur långt gången sjukdomen är. SLE kan förekomma i tre varianter, vilka alla kräver olika behandling. Med befintliga metoder är det ofta problematiskt att ta reda på detta, vilket gör det svårt för läkare att sätta in rätt medicinering. En tredje fördel med den nya tekniken är att det också blir möjligt att förutspå när sjukdomen blir aktiv.

– Kännetecknande för SLE är att sjukdomen går i vågor, eller skov. Utan förvarning kan sjukdomen blossa upp och göra personen utslagen under lång tid. Med vårt test hoppas vi kunna förutspå när ett skov är på gång och därmed förebygga med rätt medicinering, klargör Christer Wingren.

Om allt går väl, kan tekniken börja användas av sjukhusen om två till tre år.

Liten platta visar fingeravtryck

Själva testet består av en liten platta, mindre än en lillfingernagel, där forskarna skapat ett rutmönster bestående av särskilt utvalda antikroppar. Antikropparna fungerar som ”fångarmolekyler”: Genom att droppa ett blodprov på plattan binder antikropparna de proteiner, eller biomarkörer, som finns i kroppen. På så sätt får man ett unikt fingeravtryck för varje patient som speglar sjukdomen.

– I vår artikel visar vi vilket mönster av biomarkörer, dvs fingeravtryck, man ska leta efter. Tekniskt sett så får vi ut en rad signaler som berättar om markören är där och hur mycket som finns av den. Dessa värden matas sedan in i datorn som sedan kan presenterar dem för läkaren på ett lättbegripligt sätt. Det är detta fingeravtryck som läkarna i framtiden skulle kunna använda sig av ute på kliniken, förklarar Christer Wingren, som ägnat de flesta dagar de senaste tio åren åt att utveckla tekniken och de senaste två åren med att tillämpa den för just SLE.

Stabila antikroppar bakom framgång

Enligt Christer Wingren har flera forskare runt om i världen försökt få fram något liknande, men inte lyckats. Att lundaforskarna gått i mål med uppgiften beror bland annat på att de funnit ett sätt att göra antikropparna stabila och därmed mer funktionella. Likaså har metoden blivit väldigt känslig.

För att forskningen ska komma patienterna till nytta har ett antal avgörande biomarkörsignaturer patenterats vilket ligger till grunden för testet. Resultaten har även förts över i ett nystartat bolag, Immunovia, grundat av Christer Wingren och tre andra kollegor på avdelningen.

Liknande teknik för cancer

Forskningen har sin upprinnelse i den cancerforskning som Christer Wingren och flera forskare inom det translationella cancercentrat Create Health sysslar med. Tillsammans med Carl Borrebaeck använder han där en motsvarande teknikplattform som kan spåra och diagnosticera olika typer av cancer. De har väldigt lovande data för att förutspå återfall i bröstcancer och för att diagnosticera cancer i bukspottkörteln.

Text & foto: KRISTINA LINDGÄRDE

Ett pressmeddelande från Lunds Tekniska Högskola, 6 maj 2011.

Related posts:

1. Bodil Ivarsson: Patienter som väntar på nytt organ välinformerade
2. Riskmarkörer för Alzheimers hittar patienter i riskzon
3. Går det att odla ben hos skadade patienter?

Man har sett att ett fåtal människor, som helt saknar kaveoler, också saknar fett. Detta är ett mycket allvarlig tillstånd och dessa personer dör ofta tidigt i tonåren i hjärtflimmer.

Total avsaknad av kaveoler är mycket ovanlig men man tror att små förändringar i generna som påverkar funktionen hos kaveolerna är betydligt vanligare.

För att ta reda på detta har forskarna påbörjat en screening i Malmö för att se om det finns variationer i dessa gener som styr kaveoler som kan förknippas med vanliga hjärt-kärlproblem.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Se Karl Swärd berätta om sin forskning!

Related posts:

1. 300 pyttesmå tänder förbättrar cirkulationen
2. Hur styr vi våra rörelser?
3. Ny forskning visar att vi styr vår glömska

Foto: Dreamstime

Benskörhet är ett stort folkhälsoproblem, och Sverige är ett av de hårdast drabbade länderna i världen! Varannan svensk kvinna och var fjärde man får under livet en benskörhetsfraktur. Det sker nästan 100 000 benskörhetsrelaterade frakturer årligen i Sverige, och kvinnor efter klimakteriet är hårdast drabbade.

Vanliga symptom på benskörhet är ryggsmärtor och längdminskning, beroende på att kotorna sjunker ihop. Det ger en kraftig riskökning för att få andra frakturer, som t ex höftfraktur. Andra vanliga symtom på osteoporos är att man får frakturer redan vid lindriga fallolyckor. Är du benskör kan du få benbrott av sådant som andra, med normalstarkt skelett, skulle klara sig ifrån med ett blåmärke eller en lätt stukning.

Men – det finns vetenskapligt prövade åtgärder och om dessa används kan stora lidanden, livskvalitetsförsämringar och kostnader undvikas.

Onsdagen den 9 mars kl 18.00 hålls en föreläsning om benskörhet på Skånes universitetssjukhus i Lund, Aulan, C-blocket, plan 1.

Jörgen Åstrand, läkare på ortopedkliniken berättar om benskörhet ( symptom, diagnos, behandling, aktuell forskning ) samt redovisar resultat  från screening av benskörhetspatienter i Lund. Ami Hommel, sjuksköterska, berättar om den nya höftfrakturlinjen som spar både lidande och pengar och Anna Wilhelmsson Sahlin, sjukgymnast berättar om träning och fallpreventionsarbete.

Related posts:

1. Variationer i hormon kan vara nyckel till benskörhet
2. Banbrytande projekt om benbrott och benskörhet
3. Kan kunskap om våra gener förutsäga framtida frakturer?

Foto: Dreamstime

Under förra året avslutades ett pilotprojekt på fem vårdcentraler runt om i Skåne där ett nytt arbetssätt prövades för personer med ländryggsbesvär.  Projektet föll väl ut och har nu gått in i en ny fas.

Genom att arbeta mer strukturerat i team med olika kompetenser, var målet att påskynda tillfrisknandet och minska risken för sjukskrivning, funktionsnedsättning och utveckling av långvarig smärta.

Under 2011 har ytterligare ett tjugotal vårdcentraler i Skåne börjat arbeta med det nya arbetssättet. Läs mer på projektets hemsida.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Minska undernäring hos äldre med nytt arbetssätt
2. BackUpp ska hjälpa fler ryggpatienter
3. Skånsk behandling av lymfödem sprids till Danmark

Britta Hørdam och Ami Hommel samarbetar med Prohip för bättre omhändertagande av patienter med höftproblem. Foto: Roger Lundholm

I Lund läggs personer som bryter höften in direkt utan att passera akuten. På andra sidan Öresund förbereds rehabiliteringen redan då patienten skrivs in.

Nu förenas de goda krafterna på båda sidor av Sundet. Ett 40-tal sjuksköterskor och undersköterskor ska utbildas i och sprida kunskap om god, beprövad vård av personer som drabbas av svår ledsvikt eller höftfraktur.

Projektet har döpts till Prohip och delfinansieras av EU. Planerade och akuta höftoperationer är ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen och Norden toppar statistiken, kanske som en följd av vårt solfattiga klimat.

Men inga sanningar om bästa kliniska praktik är eviga.

– Vi brukar säga att vi gör vårt bästa – men det räcker inte! säger sjuksköterskan Ami Hommel på ortopeden i Lund.

För att uppnå en ännu bättre kvalitet i vården krävs också en förmåga och lust att lära nytt.

– Det kan exempelvis handla om att prioritera de patienter som vi redan från början kan se att de behöver stort stöd sedan de skrivits ut från sjukhuset, berättar projektledaren Britta Hørdam från University College på Själland.

Ett sätt att uppnå detta är att ha en aktiv hemsida där såväl patienter som anhöriga och vårdpersonal kan ta del av klinikens och forskningens senaste rön – nu med ett underlag som inte begränsas av nationsgränser. Vägen dit går bland annat över utbildningen och arbetet i Prohip.

– Deltagarna är oerhört motiverade. En effekt som vi räknar med är flera nya magisteruppsatser och kanske en och annan doktorand, säger Ami Hommel.

Text: PER LÄNGBY

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne, nr 7/2010.

Related posts:

1. Ta kontroll över ditt DNA – genvägen till bättre hälsa!
2. Ami Hommel: Nya höftfrakturlinjen sparar både lidande och pengar
3. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos

Anna Friberg är hälso- och sjukvårdsstrateg i Region Skåne. Foto: Mats Hellberg

Efter att ha gått igenom över 30 000 vetenskapliga artiklar har Socialstyrelsen tagit fram riktlinjer för hur hälso- och sjukvården på det mest kostnadseffektiva sättet kan förebygga sjukdom.

Nu pågår ett intensivt arbete inom Region Skåne för att på bästa sätt använda sig av de nya riktlinjerna.

Tidigare i höstas kom en första version av Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Tanken är att riktlinjerna ska vara ett stöd i arbetet med att förebygga sjukdomar som cancer, hjärtsjukdomar, diabetes och psykisk ohälsa. Till våren 2011 väntas den slutliga versionen bli klar.

Vetenskaplig grund

Socialstyrelsens experter har gått igenom 31 600 vetenskapliga artiklar om olika sätt att stödja en förändring av levnadsvanorna tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor.

I riktlinjerna har Socialstyrelsen vägt samman olika aspekter - hur allvarliga konsekvenser levnadsvanan har, hur effektiva metoderna för att förändra levnadsvanan är och hur kostnadseffektiva de är.

Grunden för riktlinjerna är att i första hand lämna olika slags rådgivning, antingen av vårdpersonalen själva eller av specialister inom olika områden.

Strategiskt arbete och kompetenshöjning

Samtidigt pågår det ett strategiskt arbete inom Region Skåne för att på bästa sätt ta tillvara de nya riktlinjerna.

- Vi har arbetat för en hälsoinriktning av hälso- och sjukvården redan tidigare, men nu kommer insatserna förstärkas och samordnas på ett helt annat sätt än tidigare.

Det säger Anna Friberg, som är hälso- och sjukvårdsstrateg med ansvar för området hälsoinriktad hälso- och sjukvård inom Region Skåne.

Anna Friberg menar att det är många delar som återstår att lösa. Det är nu viktigt att arbeta fram en struktur och flöden för hur detta ska gå till.

- Riktlinjer för vårdnivåer och innehåll i vården måste tas fram för de fyra levnadsvanorna. Det är viktigt att få fram svar på frågor som: Vart ska jag som läkare skicka mina patienter för rådgivning om rökning eller kost? Var behöver kompetenshöjning ske? Och så vidare.

Kostnadseffektivt

Vid sidan av det journalsystem som finns idag är det nu också på gång ett nytt öppenvårdssystem.

- Det kommer att ge förutsättningar för att registrera och följa upp de förebyggande insatserna, säger Anna Friberg.

För varje person som slutar röka, förbättrar sina kostvanor, rör sig mer eller minskar ett ohälsosamt alkoholintag tjänar samhället på sikt stora summor. Socialstyrelsens hälsoekonomer beräknar att kostnaderna för det förebyggande arbetet kan komma att ligga på cirka 2 % av sjukvårdsbudgeten.

Hur mycket man sparar är däremot svårt att sätta en siffra på, men Socialstyrelsen menar att minst en femtedel av sjukdomsbördan inom hälso- och sjukvården är direkt orsakad av rökning, alkohol, brister i kosten eller av för lite fysisk aktivitet.

På kort sikt kan man snabbt spara pengar genom exempelvis stöd för rökstopp inför operation eller vid graviditet. Genom den typen av insatser kan resurser frigöras för att ändra levnadsvanor även i andra sammanhang, vilket kan ge effekter på lång sikt.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Det går att förebygga ärftlig cancer
2. Petru Liuba: Forskning för att förebygga framtida hjärtsjukdomar
3. Mat som – eller istället för – medicin?

Bild: Dreamstime

Förra året gjordes 12 700 knäprotesoperationer i Sverige. De flesta går bra, men somliga drabbas av bakterieinfektion i leden och måste opereras om.

Det är en komplicerad behandling som inte alltid får en lyckad utgång, visar läkaren Anna Stefánsdóttir i en avhandling från Lunds universitet. 

Allt fler personer får en knäprotes inopererad. Ett skäl är att befolkningen blir äldre, ett annat att den också blir tyngre vilket bidrar till artros (ledsvikt). Antalet knäprotesoperationer har de senaste åren ökat med hela 9 procent varje år. 

- Om då 1-2 procent av operationerna leder till bakterieinfektioner kommer behovet av revision, omoperation, också att öka, säger Anna Stefánsdóttir.

Allvarliga komplikationer vid infektioner

Oftast handlar det då om två operationer. Först tas den gamla protesen bort och ersätts tillfälligt med en bit bencement, medan patienten får antibiotika för att göra slut på infektionen. Under dessa 6-8 veckor kan patienten ofta vara hemma. Sedan följer en ytterligare operation då en ny protes sätts in. 

I vissa fall går det dock inte att sätta in en ny protes. Dessa patienter får då en steloperation eller en så kallad slinkled (ett ben utan riktig knäled, vilket oftast gör patienten hänvisad till rullstol). I enstaka fall leder infektionen till amputation.

Anna Stefánsdóttir har granskat nära 480 fall av knäprotesrevision mellan 1986 och 2000. 

- Med tiden är det fler som fått en ny knäled och färre som fått en steloperation, men fortfarande är det många som inte blir av med infektionen. Och andra studier visar att de som måste opereras om på grund av en infektion är mindre nöjda än de som behöver byta knäled för att protesen lossnat eller blivit sliten, säger hon.

Åtgärder för att undvika infektioner

Därför är det viktigt att sjukvården gör sitt yttersta för att undvika infektioner i såret. Det handlar om att ha bra ventilation i operationssalen, undvika spring i dörrarna och se till att förebyggande antibiotikum ges i exakt rätt tid före operationen. 

- Och så ska man vara mycket uppmärksam på sårkomplikationer. Om en infektion upptäcks i tid kan man öppna såret och rensa bort bakterierna innan de hunnit sprida sig. Nyopererade patienter bör ha en gräddfil så att de kan tas om hand direkt på ortopeden och inte behöva gå via primärvården, menar Anna Stefánsdóttir. 

Hon tycker också att omoperationer orsakade av infektion bör centraliseras till specialistenheter, eftersom de kräver ett så nära samarbete mellan ortopeder och infektionsläkare. Nu finns det ortopedikliniker som bara utför en sådan operation om året, vilket gör det svårare att få in rätt rutiner. 

Nyhet från Lunds universitet 2010-12-06

Related posts:

1. Lösa problem med antibiotikaresistens och bidöd samtidigt?
2. Kyla ger problem efter en handskada
3. Kontaktallergi mot aluminium – ett ökande problem?

Jag studerar två allvarliga former som båda leder till för tidig död; Duchennes muskeldystrofi och kongenital (medfödd) muskeldystrofi.

Duchennes muskeldystrofi är den mest frekventa varianten av muskeldystrofi (drabbar cirka 1 på 3 500 pojkar), medan kongenital muskeldystrofi är ovanligare (drabbar omkring 1 på 16 000 spädbarn).

Båda sjukdomarna är i regel ärftliga, och det finns för närvarande ingen botande behandling trots att de bakomliggande genetiska orsakerna är kända.

Min prekliniska forskning är fokuserad på att öka förståelsen för vilka molekylära mekanismer som styr muskelnedbrytningen samt att hitta botemedel mot muskeldystrofi.

Vi har hittills koncentrerat oss på den kongenitala muskeldystrofin, där vi använder oss av olika musmodeller för att kartlägga sjukdomsmekanismer och utvärdera nya behandlingsmetoder.

I laboratoriet har vi fått mycket positiva resultat både genom att ersätta den felaktiga genen med en korrekt (genterapi) och med farmakologisk behandling.

Steget till behandling på människor är långt men jag hoppas att våra resultat ska leda till kliniska prövningar.

Text: Madeleine Durbeej-Hjalt

Från broschyren ”Professorsinstallation 15 oktober 2010″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Related posts:

1. Gunnar Hägglund: Banbrytande behandling av CP-skadade ger ny kunskap
2. Individuell behandling viktig vid Alzheimers
3. Martin Englund: Registerforskning öppnar för alternativ behandling

Madeleine Durbeej-Hjalt forskar om sjukdomen muskeldystrofi som innebär att musklerna gradvis bryts ned och ersätts med fett och bindväv. Hennes fokus är att öka förståelsen för vilka molekylära mekanismer som styr muskelnedbrytningen och att hitta botemedel mot sjukdomen. Läs mer

Bengt Sivberg forskar om  psykiska funktionshinder hos barn och ungdomar, exempelvis autism. Han arbetar bland annat med att utveckla sätt att tidigt upptäcka barn störningar i utvecklingen, och studera olika behandlingar för att mildra deras problem. Läs mer

Pia C Maly Sundgren forskar om nya sätt att använda magnetkameraundersökningar av hjärnan vid olika sjukdomstillstånd, exempelvis hjärntumörer.
Läs mer

Hanne Tönnesen forskar om hur man kan förbättra behandlingsresultaten vid behandling av alkohol- och drogberoende.
Läs mer

Hans Bengtsson forskar om hur barns förmåga att förstå sig själva och andra människor kan utvecklas. Det kan exempelvis hjälpa barn som är oroliga och har dåligt självförtroende.
Läs mer

 Foto: Kennet Ruona

Related posts:

1. Fem nya professorer vid Medicinska fakulteten
2. Petru Liuba: Forskning för att förebygga framtida hjärtsjukdomar
3. Chilipeppar-forskning öppnar för bättre smärtlindring

Vedklyvar och cirkelsågar vållar handskador som inte bara innebär lidande för den drabbade utan också kostar miljonbelopp för varje fall!

Det visar en studie av 57 patienter som alla behandlats vid Handkirurgiska kliniken på Skånes universitetssjukhus i Malmö under fem år.

Patienterna har följts upp flera år efter skadan. Kostnaderna för sjukvård och lidande motsvarade ungefär 130 miljoner kronor.

Kostnaden för sjukvård och för sjukskrivning svarade för vardera nio procent. Resten var kostnaden för förlorad kvalité i livet (lost quality of life).

 Studien är gjord tillsammans med Ekonomihögskolan i Lund.

 Vad är kostnaden?

- Vi studerade vilka värden som förloras på grund av skadorna för patienten och vilka resurser som tas i anspråk, berättar fil dr Katarina Steen Carlsson, hälsoekonom.

Det är samma metoder som används när man räknar ut om en dyr läkemedelsbehandling ska subventioneras för svenska patienter. Hon svarade tillsammans med pol kand Martin Eriksson och pol kand Johan Karlsson för de ekonomiska beräkningarna.

Skiftande skador

De drabbade personerna kom från södra sjukvårdsregionen. Deras skador var skiftande och uppstod oftast under fritidsaktivitet.- Det rörde sig om exempelvis avslitna senor, nervskador, frakturer och skadade fingertoppar berättar handkirurgen Hans-Eric Rosberg, som behandlat många av patienterna.

Vid hälften av skadorna användes mikrokirurgi, operation under mikroskop och under stark förstoring, för att reparera de skadade vävnaderna och för att återställa blodflödet i små blodkärl. 

Kunde arbeta

Värst var slitskadorna när sågen och klyven både klippt av och slitit sönder den drabbade handen.Merparten av de skadade kunde gå tillbaka till sitt ordinarie arbete, ibland på deltid. Några patienter fick sjukersättning och ett par var pensionärer när olyckan inträffade.

I artikeln om studien som publiceras i Journal of Plastic Surgery and Hand Surgery under hösten har de som svarat för studien tillsammans med professor Lars Dahlin, Handkirurgiska kliniken och Medicinska Fakulteten vid Lunds universitet, funnit att omräknat uppgår kostnaden för vedolyckorna i Sverige till 133 miljoner kronor om året.

Egen ved populärt

De som skadades använde olika typer av maskiner, äldre, nyare, och hemmabyggen.

Vanligaste tiden att skadas var i april. En liten topp inträffar även på hösten.

- I många områden i landet är det populärt att såga sin egen ved inför vintern, förklarar Lars Dahlin.

Det säljs 11 000 vedklyvar per år i Sverige. Räknar man om vad skadorna kostar per klyv blir summan 7 200 kronor.

Lågt pris

- Det är mer än vad en klyv i dag kostar att köpa, säger Martin Eriksson.

Motsvarande beräkning för de 1 100 cirkelsågarna blir per såg 47 000 kronor. En fråga som väcktes under studien vem som har ansvaret för olyckor som händer med fritidsanvända såg och kapverktyg.

- Vi föreslår i artikeln att det ska införas ”körkort” för dessa verktyg, säger Lars Dahlin. En av de drabbade var ett barn som hjälpte till vid sågningen/vedklyvningen.

Undvik skador

Kvintetten bakom studien ger följande råd för att undvika handskador.

• Ha barnen på långt avstånd. Låt dem inte hjälpa till.
• Arbeta ensam vid maskinen och ta pauser i arbetet.
• Ta absolut inte bort det skydd som finns på maskinen.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND

Pressmeddelande från Skånes universitetssjukhus, 11 oktober 2010.

No related posts.

Foto: Dreamstime

I somras publicerades en artikel om korsbandsskador som väckte stort intresse, framför allt utomlands. Det var den första studien någonsin som undersökt om rehabilitering med stöd av sjukgymnast kan fungera lika bra som operation vid en korsbandsskada.

Korsbandsskador drabbar mer än 5000 personer per år i Sverige, mest yngre i åldersgruppen 15 till 30 år. Bland dessa är det vanligast hos flickor som spelar fotboll eller handboll. Man hoppar upp och landar snett, eller får en vridning i knäet så att korsbandet går av.

Sittande Stefan Lohmander och Ewa Roos, stående från vänster Harald Roos och Richard Frobell.

– Det handlar om allvarliga skador med lång rehabilitering som ofta drabbar unga personer. Därför är det viktigt att förebygga skadorna, och att hitta rätt behandling på både kortare och längre sikt.

Det säger Stefan Lohmander, som är professor i ortopedi och som leder artrosgruppen vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.

Onödiga korsbandsoperationer

– Vi kunde i vår studie se att efter två år klarade sig de korsbandsskadade som behandlats med enbart rehabilitering lika bra som de som behandlats med både operation och rehabilitering.

Utomlands har studien väckt reaktioner eftersom man aldrig tidigare har tittat på om operationer vid en korsbandsskada ger patienterna fördelar på längre sikt. I många länder har man uppfattningen att den här typen av skada bör opereras tämligen omgående.

Rehabilitering ledd av sjukgymnast

Korsbandsskador är kostsamma skador oavsett behandling – många gånger handlar det om unga människor och korsbandsskadan leder ofta till långa sjukskrivningar.

De personer i studien som opererades för sin korsbandsskada fick träna på samma sätt som de som enbart rehabiliterades. Alla följde ett målstyrt program där man successivt tränade upp de stödjande musklerna runt knäet. Med rätt träning kan många patienter kompensera för skadan så att de på sikt kan återgå till sin sport.

Korsbandsskador kan förebyggas

Något som också är viktigt i sammanhanget är att det går att förebygga korsbandsskador. I Norge, där man har forskat mycket kring rehabilitering av idrottsskador, har man sett att det går att minska korsbandsskadorna till hälften genom förebyggande träning.

– Det gäller särskilt unga flickor som är mest drabbade av korsbandsskador, säger Stefan Lohmander. Genom att träna upp förmågan att hoppa och landa blir de bättre på att hantera de rörelser som kan leda till korsbandsskador.

Knäartros efter en skada

– Den artikel vi publicerade i somras är en första delrapport i en stor studie om patienter med korsbandsskador, berättar Stefan Lohmander. I det korta perspektivet har vi nu sett att det fungerar ungefär lika bra att rehabilitera som att operera en korsbandsskada. Vi fortsätter nu att studera dessa personer för att se hur det går för dem på längre sikt, och förstå vad som händer i knäet efter en korsbandsskada.

Forskarna har tidigare sett att de som skadat korsbanden i unga år ofta fick artros i knäet redan i 30-årsåldern. Ett av målen med deras forskning är att hitta sätt att minska risken för detta, och hitta bästa möjliga behandlingar vid knäskador.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Träning återskapar funktion efter stroke
2. Träning kan minska besvären vid handartros
3. Behandling med biologiska läkemedel gav färre sjukdagar

Patienter med svår ledgångsreumatism som får biologiska läkemedel reducerar antalet dagar som sjukskrivna med en tredjedel. Det visar forskare i Lund i en unik studie.

Forskarna, som ingår i det så kallade MORSE-projektet, följde patienter under ett år från det att biologiska läkemedel sattes in. Uppgifterna hämtades från Region Skånes vårddatabas, Försäkringskassan och det sydsvenska kvalitetsregistret för reumatologiska sjukdomar (SSATG). Studien publiceras i den högst rankade tidskriften om rörelseorganens sjukdomar Annals of the Rheumatic Deseases.

Unik studie

– Det är första gången en sådan här jämförande studie genomförts. Genom att kombinera data om hur sjuk patienten är och vilken behandling hon får med uppgifter om sjukskrivning får vi möjlighet att utvärdera effekterna av en ny behandlingsmetod på olika nivåer, säger projektledaren, docent Ingemar Petersson.

Med och utan TNF-hämmare

Studien omfattar 365 kvinnor och män med svåra symtom av ledgångsreumatism, RA, som inlett sin behandling med TNF-alfahämmare under perioden 2004-2007, då dessa biologiska läkemedel kom i mer allmänt bruk. Var och en jämfördes med fyra slumpvis utvalda personer i den allmänna befolkningen med avseende på sjukskrivning.

Sjukskrivningsdagar sjönk kraftigt

I det senare fallet var antalet sjukskrivningsdagar oförändrat medan de efter blott ett halvår efter första behandlingen sjunkit för RA-patienterna med i snitt 30 procent. Detta stod sig ännu ett år efter att den nya medicinen satts in.

Text: PER LÄNGBY

Foto: Dreamstime

Tidigare publicerad i Nyhetsbrev för massmedia (nr 4, 2010) från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne.

Related posts:

1. Träning ger färre knäoperationer efter korsbandsskada
2. Färre läkemedelsfel för de äldre
3. Biologiska förändringar hos självmordsbenägna

Om man kan styra ett läkemedel till rätt mål i kroppen blir behandlingen effektivare och biverkningarna färre. Nu har forskare vid Lunds universitet utvecklat magnetiska nanopartiklar som med hjälp av kraftiga magneter kan styras till metalliska implantat som t.ex. konstgjorda knäleder, höftleder och så kallade stenter i hjärtats kranskärl.

Biomedicinarna docent Maria Kempe, hennes bror och kollega dr. Henrik Kempe samt personal från Skånes universitetssjukhus har i försöksdjur visat att principen fungerar.

De har lyckats koppla ett propplösande läkemedel till nanopartiklarna och sedan med hjälp av magneter fått partiklarna att flytta sig till en blodpropp i en stent och lösa upp denna. På så sätt har nanopartiklarna alltså kunnat häva en begynnande hjärtinfarkt.

Små mängder medicin räcker 

En stent är ett rörformat metallnät som används vid förträngningar i kranskärlen.

Först vidgas kärlet genom ballongvidgning, sedan sätter man in en stent för att kärlet ska fortsätta att hålla sig öppet.

Metoden är dock inte problemfri: beroende på stentens utformning kan det hända att blodkärlet ändå växer igen eller att det bildas en blodpropp i stenten.

Lundaforskarna har i sina försök låtit nanopartiklarna täckas av ett läkemedel mot blodproppar. En av fördelarna med deras målstyrda metod är att man bara behöver små mängder av läkemedlet.

Idag ges detta medel intravenöst och sprider sig i hela kroppen. Patienten behöver då få stora mängder av medlet för att en blodpropp ska lösas upp, vilket innebär en risk för blödningar i andra organ.

Nanopartiklar kan täckas med olika läkemedel

Maria Kempe

Partiklarna skulle också kunna bära med sig andra läkemedel, t.ex. medel som hejdar den celltillväxt som gör att ett blodkärlet blir förträngt, eller antibiotika mot en infektion vid ett implantat.

– Vi har utvecklat polymera material som kan laddas med antibiotika och som skulle kunna vara intressanta i det sammanhanget, säger Maria Kempe.

Att styra läkemedelsbärande magnetiska partiklar genom en magnet utanför kroppen är en gammal tanke. Men de tidigare försök som gjorts har av olika skäl misslyckats: man har bara kunnat nå kroppens ytligaste vävnader, och partiklarna har ofta fastnat i de finaste blodkärlen.

Kräver magnetisk metall

Att lundaforskarnas försök lyckats beror dels på att nanotekniken kunnat göra partiklarna ännu mindre, dels på att man haft en metallisk stent som mål.

När stenten placerats i ett magnetfält har den magnetiska kraften blivit stor nog för att dra till sig de magnetiska nanopartiklarna.

Animation som visar principen för tekniken. Källa: Maria Kempe.

Förutsättningen för att metoden ska fungera är därför att patienten redan bär ett implantat med någon magnetisk metall.

– En behandlingsmetod som kan användas på patienter tar många år till att utveckla. Men de goda inledande resultaten är hoppingivande, menar Maria Kempe.

Text: INGELA BJÖRCK

Bild: privat foto och Dreamstime

Tidigare publicerat som pressmeddelande från Lunds universitet 26 augusti 2010.

Related posts:

1. När medicinen når ända ut kan alla få hjälp mot astma
2. Läkande stygn – hjälp vid tarmcancer?
3. Johan Brandt: Ny form av pacemaker hjälp vid hjärtflimmer

Foto: Dreamstime

Under ett år söker ungefär 13 000 skåningar hjälp för ont i ryggen. Många ryggpatienter som söker vård förbättrar sitt tillstånd avsevärt efter 4-6 veckors behandling. Men en mindre grupp riskerar att drabbas av långvarig kronisk smärta.

För att påskynda tillfrisknandet och minska risken för sjukskrivning, funktionsnedsättning och utveckling av långvarig smärta hos dessa ryggpatienter startade Region Skåne projektet BackUpp, ett samarbete mellan olika specialister på vårdcentralerna .

– I stället för att patienten tvingas vända sig själv till många olika instanser och specialister har vi försökt strukturera samarbetet i ett team med patienten i centrum.

– Det ger ett mycket effektivare resultat än att varje enskild vårdinstans ska uppfinna hjulet på nytt kring varje patient. Vi måste jobba mycket mer med processtänkande inom vården, säger Ulf Hallgårde, ansvarig för utveckling av arbetet med sjukskrivning, på Region Skåne.

Fler vårdcentraler bjuds in till hösten

Under ett år arbetade fem vårdcentraler med att följa samma, strukturerade arbetssätt där team med olika kompetens tog hand om patienterna.

Nästan 80% av patienterna som deltog i studien fick snabbt bättre hälsa och 91% var nöjda med behandlingen och tillgängligheten på vårdcentralen. Ulf Hallgårde är väldigt nöjd med resultatet:  

– Vi har genom projektet visat att det här är en arbetsmodell som ger en klar förbättring för patienten. Vi har också undersökt vilka detaljer som behöver falla på plats för att modellen ska fungera fullt ut. Nästa steg blir att försöka sprida modellen och bjuda in 25 vårdcentraler till hösten via Hälsovalet.

Sparar både lidande och pengar

Ryggbesvär orsakar inte bara personligt lidande utan kostar mycket pengar för samhället. Huvuddelen av de miljarder som långvarig ryggsmärta kostar varje år används inte till behandling och rehabilitering, utan är kostnader för sjukskrivningar och ersättning för förlorad arbetsförmåga i väntan på rätt behandling.

Nyhet från Region Skåne 28 juli 2010

Related posts:

1. Fler melanompatienter – men inte fler dödsfall
2. Tobias Cronberg: Allt fler behandlingar som kan rädda hjärnan vid stroke
3. Nyttiga bakterier kan hjälpa sjukvården

I Sverige inträffar årligen nästan 5000 knäskador med trasigt främre korsband och det genomförs 3000 korsbandsoperationer. Främst drabbar det unga idrottsaktiva personer. Nu visar ett forskarlag från Lunds universitet att 60 procent av dessa operationer skulle kunna undvikas utan att försämra behandlingsresultatet.

Forskargruppens studie går undernamnet KANON-studien och startade 2001. Nu publicerar de sina forskningsresultat i den ansedda vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine.

– I vår studie fördelades patienter med akut främre korsbandsskada slumpvis till behandling med rehabilitering plus operation eller enbart rehabilitering med möjlighet till senare operation om det visade sig behövas. Efter två år visade det sig att endast 40 procent i den senare gruppen behövde opereras. Trots att många av patienterna var aktiva idrottsmän och kvinnor fann vi ingen skillnad mellan behandlingsgrupperna vare sig i knäfunktion, aktivitetsnivå eller välmående 2 år efter skadan. Vi fann heller ingen skillnad i dessa avseenden då de som behandlats med enbart rehabilitering och alltså inte opererades jämfördes med dem som genomgick tidig operation, säger Richard Frobell, forskare vid Lunds universitet, Skånes universitetssjukhus och Helsingborgs lasarett.

Med och utan operation

Sammanlagt 121 patienter ingår i studien som har utförs i samarbete med Helsingborgs lasarett och Skånes Universitetssjukhus i Lund. Patienterna är mellan 18 och 35 år gamla och hade en akut främre korsbandsskada i ett tidigare friskt knä. Elitidrottare och de som inte aktivt utövade idrott på åtminstone motionsnivå deltog inte i studien. Samtliga patienter genomgick omfattande rehabilitering, ledd av erfarna sjukgymnaster. Sextiotvå patienter lottades till att dessutom genomgå en kirurgisk rekonstruktion av det skadade korsbandet inom 4 till 6 veckor efter skadan och 59 patienter lottades till att inledningsvis behandlas med enbart rehabilitering. Alla operationer utfördes enligt väl accepterade metoder och av erfarna kirurger. Patienterna har undersökts vid flera tillfällen under 2 år och själva rapporterat hur de mår i sitt skadade knä.

Operation i onödan

- Det finns närmare 10 000 vetenskapliga publikationer som handlar om det främre korsbandet och hälften av dessa handlar om just kirurgisk behandling. Men ingen av dessa studier har visat att kirurgisk rekonstruktion ger bättre resultat än enbart rehabilitering. Trots detta genomför vi 3000 korsbandsrekonstruktioner om året i Sverige, säger Stefan Lohmander, professor och överläkare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.

- I USA görs 200 000 operationer av detta slag till en kostnad av 3 miljarder dollar!

Enbart rehabilitering lika bra

Forskargruppens resultat gör dem än mer övertygade om att det inte finns något stöd för att rekommendera korsbandsrekonstruktion som första behandlingsmetod.

- Rehabilitering hos erfaren sjukgymnast ger samma resultat som operation för mer än hälften av individerna i denna patientgrupp och endast 4 av 10 behöver utsättas för de risker som en operation medför, säger Richard Frobell.

Det ska fortsatt ske undersökningar av patienterna i studien för att utröna om samma resultat gäller vid längre tid efter skadan och för att se om det finns någon skillnad mellan behandlingarna vad gäller risken för att utveckla knäartros.

Text: KATRIN STÅHL

Foto: Dreamstime

Pressmeddelande från Lunds universitet 22 juli 2010

Related posts:

1. Träning ger färre knäoperationer efter korsbandsskada
2. Alla kategorier
3. När medicinen når ända ut kan alla få hjälp mot astma

Både läkare och beslutsfattare behöver på ett enkelt sätt kunna utvärdera nyttan av nya läkemedel. Forskare vid Lunds universitet har utvecklat ett lättolkat utvärderingsmått, som visar hur bra en behandling är med avseende på livskvalitet. De har använt metoden för att utvärdera effekten av nya läkemedel mot tre vanliga inflammatoriska ledsjukdomar, bl.a. ledgångsreumatism. De nya preparaten är avsevärt dyrare men ger oftast bra och bestående resultat hos patienter som inte svarar på standardbehandling.   

Hela tiden kommer nya läkemedel och behandlingar som är bättre än de gamla – men också dyrare. Om alla alltid skulle få det allra senaste och dyraste, då skulle inte skattepengarna räcka till. Dessutom är det inte alltid så att alla behöver de allra senaste preparaten – för många patienter fungerar de äldre och billigare läkemedlen minst lika bra. Det finns alltså all anledning att göra val och prioriteringar.   

Metod som alla förstår

 Anders Gülfe, reumatolog och forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, har tillsammans med forskarkollegor utvecklat ett utvärderingsmått, som visar förändringar i livskvalitet som en viss behandling leder till och är enkelt att förstå för både läkare och beslutsfattare.– De hälsoekonomiska modeller som annars används för den här typen av utvärderingar är komplexa och svårtolkade för personer med icke-ekonomisk bakgrund. Vår metod är däremot lättare att förstå för oss läkare, den passar bättre i den vårdverklighet som vi till vardags rör oss i, säger Anders Gülfe.

Mäter livskvalitet

Ett av de frågeformulär som ligger till grund för beräkning av utility-värden (Klicka för större bild)

Metoden, som kallas NNQ (Number Needed per QALY gained), är ett mått på hur många patienter sommåste ges en viss behandling för att man ska uppnå kvalitetsmåttet 1 QALY (Quality Adjusted Life Year, ungefär ”livskvalitetsjusterade levnadsår”). Ju lägre NNQ-värde, desto bättre är behandlingen på att höja livskvaliteten. QALY bygger i sin tur på enkäter eller andra metoder som mäter ”utility”, ett livskvalitetsindex, där värdet 0 är i princip död och 1 motsvarar perfekt hälsa, så som den skattas av individen själv. Ett QALY kan dessutom kopplas till ett pris som betalaren är villig att betala. 

Tidiga data unika

Forskarna har använt NNQ för att utvärdera effekten av s.k. TNF-hämmare på livskvaliteten vid medicinering mot tre vanliga inflammatoriska ledsjukdomar (artriter); ledgångsreumatism (reumatoid artrit), psoriasisartrit och spondartrit (artrit i främst rygg). Dessa räknas till våra vanligare folksjukdomar och drabbar tillsammans cirka en procent av befolkningen. Resultaten visar på en snabb och bestående förbättring av livskvaliteten. 

Anders Gülfe och Tore Saxne

– Utility-värdena tog ett glädjeskutt redan efter två veckor och kurvorna ser lika bra ut för alla de tre studerade sjukdomarna. Detta är unikt för vår studie, ingen annan har gjort mätningar så tidigt efter påbörjad behandling. Och förbättringen håller sig på samma höga nivå så länge som behandlingen fortsätter, säger Anders Gülfe.   

Databas motiverar kostnader

Grunden till studien lades för mer än tio år sedan, då en ny generation läkemedel för reumatiker, TNF-hämmare, introducerades på marknaden. Det är en sorts biologiska mediciner som fungerar genom att på olika sätt försöka minska immunförsvarets nedbrytning av lederna.   

Det var Tore Saxne och Pierre Geborek, två av författarna till den aktuella artikeln, som tidigt insåg att man var tvungen att skapa ett system, en databas för att följa upp dessa patienter.   

– Det var nästan en förutsättning för att motivera de höga kostnaderna men allting i databaserna pekar på att TNF-hämmarna gör nytta, säger Tore Saxne, professor i reumatologi vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lunds och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.   

Standardmedicin hjälper inte alla

Standardmedicinen vid inflammatoriska ledsjukdomar är metotrexat, som är mycket billigare. En årsbehandling med metotrexat kostar ungefär 5 000 kronor per patient jämfört med cirka 130 000 kronor för TNF-hämmare. Men ungefär 25 procent av de som lider av ledgångsreumatism blir inte hjälpta av det och dessa behandlas med TNF-hämmare.   

Nästa steg för forskarna blir att prova metoden på andra sjukdomar, som också behandlas med TNF-hämmare, och för att utvärdera nya preparat för behandling av inflammatoriska ledsjukdomar.   

Följande forskare har deltagit i projektet:   

Anders Gülfe, Lars Erik Kristensen, Tore Saxne och Pierre Geborek är verksamma vid Avdelningen för reumatologi, Institutionen för kliniska vetenskaper Lund, Lunds universitet;Lennart TH Jacobsson är verksam vid Avdelningen för reumatologi, Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds universitet; Ingemar F Petersson är forskningsledare för MORSE (Minskad Ohälsa Rörelseorganens Sjukdomar Sydsverige, www.morse.nu), Skånes universitetssjukhus Lund.   

TEXT: EVA BARTONEK ROXÅ   

Foto: Dreamstime och Eva Bartonek Roxå

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel juni 2010

Related posts:

1. Ny metod leder till rätt behandling vid bihåleinflammation
2. Innovativ behandling vid Parkinsons sjukdom
3. Solen har dubbla effekter – men nyttan överväger

Inom Region Skåne pågår därför ett projekt att granska och utvärdera vissa komplementärmedicinska metoder.

Projektledaren och läkaren Hans Du Rietz har tillsammans med beställaren Rita Jedlert, hälso- och sjukvårdsstrateg i Region Skåne, valt ut ett antal sjukdomar och behandlingar man vill titta närmare på.

Projektets styrgrupp, som ska svara för den vetenskapliga prövningen, består av professor Stig Steen, professor Jan Sundquist vid Centrum för primärvårdsforskning och Region Skånes medicinske direktör Anders Thulin.

Inrikta sig på vissa sjukdomar och behandlingar

– Vi vill framför allt inrikta oss på sådana sjukdomar som är vanliga, kostnadskrävande, där vårdköerna är långa och de skolmedicinska metoderna är obefintliga, tveksamma eller otillräckliga, berättar Hans Du Rietz. Tanken är inte att vi ska uppfinna hjulet igen utan ett syfte med vårt projekt är att vi ska granska och sammanställa sådant som redan gjorts.

I projektet vill man förutsättningslöst titta på de sjukdomar man har valt ut och se om det finns några komplementära behandlingar som det kan vara värt att titta närmare på. I en del fall där det saknas evidens vill man också få till stånd enklare kliniska studier.

– Evidens är ett redskap som måste användas på rätt sätt, menar Hans Du Rietz. Avsaknad av evidens kan ju faktiskt också betyda att en behandling bygger på beprövad erfarenhet men inte har hunnit evidensprövas ännu. Här ligger en gyllene möjlighet.

Letar samarbetspartners för forskningsprojekt

Projektet är nystartat och ännu finns inga resultat att presentera. Nästa steg är att komma i kontakt med intresserade forskare och vårdpersonal.

– Centrum för primärvårdsforskning och exempelvis vårdstuderande kommer att delta i detta arbete, säger Hans Du Rietz. Vi välkomnar alla intresserade att höra av sig till oss.

Text: NINA HULT

Related posts:

1. Bättre behandlingsmetoder för hjärnskadade

Kontraströntgenbild av hjärtats kranskärl. Bilden kommer från en simulator för ballongvidgning vid Skånes universitetssjukhus.

Han ville inte att patienterna skulle ha så mycket smärta när till exempel pulsådrorna till benen kontraströntgades. Därför utvecklade professor Torsten Almén en ny typ av röntgenkontrastmedel som gav mindre smärta, och som på köpet var bättre än de tidigare. Och nu, 50 år senare, används de flera gånger per sekund någonstans i världen.

Som röntgenläkare hade Torsten Almén märkt att patienterna fick ont av kontrastvätskan vid en del injektioner i blodkärlen. Han var verksam som professor vid Diagnostiskt centrum i Malmö. 

 Ny kontrastvätska – mindre smärta

Vätskan som injicerades hade höga koncentrationer av joner med kemiskt bundna tunga jodatomer. I djurförsök kunde han visa att det var just genom denna höga koncentration av jodatomer som vatten drogs ur blodkroppar och kärlväggar, vilket gav sveda och smärta. 

Jodatomerna kunde man inte avvara, eftersom de bidrog till att ge tydligare och mer lättolkade röntgenbilder. Men Torsten Almén kom efter många turer på idén att minska koncentrationen av ”vattensugande” partiklar i kontrastmedlet utan att förändra koncentrationen av jodatomer. 

Norskt företag nappade

Under ett antal år förde han diskussioner med olika företag om att utveckla denna tanke till en produkt. Det blev till slut norska Nycomed som nappade på förslaget och la det till grund för en särskild forskningsavdelning i Medeon i Malmö (numera nedlagd, sedan Nycomed uppköpts av General Electrics). 

Brett användningsområde

Till en början var kontrastmedlet tänkt att användas för röntgen av diskbråck och blodkärl. Men användningsområdena utökades successivt. 

– Samma idé har använts till flera olika sorters kontrastmedel för bl.a. datortomografier och angiografier, berättar Torsten Almén. 

Professor emeritus Torsten Almén. Foto: Roger Lundholm

Kontrastmedel byggda på Torsten Alméns principer används idag vid 75-80 miljoner undersökningar årligen världen över. En av hans förklaringar till framgången är att han kunde lite lagom kemi. 

Prisbelönad

 – Mina vänner – de riktiga kemisterna – menar att jag såg möjligheterna men inte de kemiska svårigheterna! konstaterar han. 

Torsten Almén belönades år 1987 med Fernströmstiftelsens stora nordiska pris för sina banbrytande insatser i utvecklingen av nya kontrastmedel. 

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND

Related posts:

1. Soffpotatisar blev aktiva med recept

– Kvinnorna i studien upplevde mer smärta och symptom, sämre funktion vid fritid och idrott, sämre knärelaterad livskvalitet och sämre allmän hälsa än män före en främre korsbandsoperation, säger Eva Ageberg, docent vid Avdelningen för ortopedi och Avdelningen för sjukgymnastik vid Lunds universitet.

– Även ett och två år efter operation upplevde kvinnorna en sämre funktion än männen, framför allt vid fritid och idrott och knärelaterad livskvalitet. När vi delade in patienterna i åldersgrupper var skillnaden mellan män och kvinnor ännu tydligare i vissa grupper.

Studien baseras på data från Svenska Korsbandsregistret, där 5 000 patienter mellan 8-67 år fyllt i ett särskilt frågeformulär. Medelåldern var 27 år och 42 procent av patienterna var kvinnor. Studien visar, enligt Eva Ageberg, att kvinnor mår sämre än män, både före och efter en korsbandsoperation – men inte varför.

– Det kan finnas en könsfaktor med i bilden, att kvinnor helt enkelt upplever mer besvär än män. Men det kan också vara relaterat till skadan, att många kvinnors knän i studien faktiskt var sämre än männens. Det kan vi inte se då Svenska Korsbandsregistret endast består av patienter som blivit opererade.

– Men skulle det vara så att fler studier visar på könsskillnader, kan det vara dags att införa individuella behandlingsprogram för män och kvinnor, säger Eva Ageberg.

Text: OLLE DAHLBÄCK

Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund

http://www.med.lu.se/klinvetlund/

Pressmeddelande från Lunds universitet 19 maj 2010

Related posts:

1. Medelålders kvinnor dricker mer än tidigare
2. Sämre livskvalitet vid fallskada
3. Rubbat blodflöde ger sämre hjärnförmåga

Tidigare drabbades var tionde barn med CP av att höften gick ur led. Något som leder till en ond cirkel av smärta och ökad muskelspänning. Men sedan 1995 har bara 3 av 2000 barn med CP i Sverige drabbats av detta.

Förebyggande behandling nu accepterad över hela världen

– Det visar tydligt att det arbetssätt vi jobbar efter i Sverige med att på olika sätt försöka förebygga skador i höften hos barn med CP har varit framgångsrikt, berättar Gunnar Hägglund. Numera är detta också accepterat över hela världen. Genom att sätta in rätt behandling tidigt minskar vi behovet av operationer i ett senare skede i livet.

Som barnortoped möter Gunnar Hägglund olika slags problem och skador från rörelseorganen hos barn.

Han berättar att CP, eller cerebral pares som det står för, är den vanligaste orsaken till funktionshinder i rörelseorganen hos barn.

CP är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärnskador som leder till rörelsehinder. Ett av 400 barn drabbas vilket motsvarar ungefär 200 barn i Sverige per år.

Skadan finns i alla grader – från barn där symptomen knappast syns till barn som har svåra krampliknande tillstånd i musklerna. Det kan ibland ta ett tag innan man ser att barnet har tecken på en CP-skada – i vissa fall några år och man upptäcker då skadan först när man exempelvis märker att barnet går på tå.

Muskelspänning minskar ofta med åren

Med hjälp av olika typer av förebyggande behandlingar har man kunnat undvika skador i höften, svår muskelförkortning och felställningar i skelettet hos barn med CP. Det kan till exempel vara olika former av muskelavslappnande mediciner, behandling med skenor och olika former av träning.

De senaste forskningsresultaten om CP som Gunnar Hägglund och hans medarbetare har fått fram visar utvecklingen över tid när det gäller muskelspändheten hos barn med CP.

Det är första gången man har kunnat visa att barn med CP under de första 3–4 åren har en stigande muskelspänning och att den därefter ofta minskar med åren.

– Denna forskning visar att man måste ha ett mer långsiktigt synsätt när man väljer behandlingsmetod för CP, berättar Gunnar Hägglund. Det kan kanske vara klokare att de första åren behandla med mer tillfälliga behandlingar som inte har permanenta effekter. Muskelspänningen kan ju faktiskt ändå avta till viss del när barnet växer och muskelfunktionen därigenom bli förändrad.

Uppföljning på lång sikt viktigt

– Det vi är bra på i Sverige är att följa patienter under en lång tid. För att vi ska kunna behandla barnen rätt måste vi också veta hur det går för dem på lång sikt, säger Gunnar Hägglund. Vårt system med personnummer gör bland annat att förutsättningarna för att bygga upp olika former av kvalitetsregister är goda jämfört med exempelvis USA.

Lund var först i landet med att 1994–95 starta ett register för barn med CP. Från att i början bara ha omfattat Skåne och Blekinge övergick registret 2005 till att bli ett nationellt kvalitetsregister.

– I dag följs över 2500 barn löpande i registret och vi har redan kunnat använda registret för betydelsefulla vetenskapliga studier.

Billigare och bättre vård

Det har också gjorts en hälsoekonomisk analys som visar att vården av barn med CP-skada har blivit både bättre och billigare tack vare Gunnar Hägglunds forskning.

– Vi fortsätter nu i hela landet att följa alla barn och ungdomar med CP i detta register. Efterhand som tiden går kommer allt fler personer att följas under allt längre tid. Det är en växande ”guldgruva” som kommer att ge bättre och bättre möjlighet att forska kring olika aspekter av cerebral pares, och samtidigt ge barn och ungdomar med CP en bättre behandling, avslutar Gunnar Hägglund.

Text: NINA HULT

december 2009

Related posts:

1. Gunnar Flivik: Allt bättre resultat för proteskirurgin
2. Gunnar Juliusson: Lyckad form av cellterapi vid blodcancer
3. Går det att odla ben hos skadade patienter?

Benskörhet eller osteoporos, som det också kallas, kan till ungefär 60 till 80 procent förklaras av ärftliga faktorer, men exakt vilka är fortfarande till stora delar okänt.

Nu har forskare vid Lunds universitet sett att vissa genetiska förändringar är kopplade till en ökad risk för frakturer.

Numera vet man att det är betydligt mer komplicerat än så.

– Det är förmodligen ett 100-tal gener som är inblandade och som var och en bidrar med en liten del när det gäller risken att drabbas av benskörhet, säger Fiona McGuigan som är en av forskarna i Kristina Åkessons forskargrupp.

Ämnen som både bryter ner och bygger upp skelettet

Kristina Åkessons forskargrupp har bland annat studerat genen för osteocalcin. Osteocalcin är ett av de viktigaste proteinerna i uppbyggnaden av benmassa. Man hittar höga halter av osteocalcin i blodet efter en fraktur, då som ett tecken på läkning – men också hos äldre människor med benskörhet. Nya forskningsrön har också visat att osteocalcin är inblandat i kroppens energiomsättning.

– I vår studie är det första gången man har studerat om det finns ett samband mellan olika varianter av genen för osteocalcin och faktorer som bentäthet, mängden osteocalcin i blodet och risken att drabbas av frakturer, berättar Fiona McGuigan.

Forskarna kunde se att det fanns ett tydligt samband. Vissa varianter av osteocalcin-genen ökade risken för frakturer med 6 procent hos de 75-åriga kvinnor som studerades. Under tio års tid har forskarna studerat olika riskfaktorer för benskörhet hos äldre kvinnor i Malmö. De var 75 år när studien inleddes av Paul Gerdhem och Karl Obrant, och är nu 85 år.

Minskad benmassa från 50-årsåldern och framåt

Vid 20–25-årsåldern har vi som mest benmassa. Efter det sker inte så stora förändringar förrän i 50-årsåldern när benmassan börjar minska, särskilt hos kvinnor vars benmassa påverkas av bland annat förändrade östrogennivåer i klimakteriet. Ökningen av frakturer kommer något senare och blir allt vanligare hos kvinnor från 70–75-årsåldern.

Skillnaderna mellan olika människor är stora, en del bygger upp ett extra starkt skelett, medan andra förlorar benmassa snabbare när de åldras. Man vet att arvet har stor betydelse för risken att drabbas av benskörhet, men även rökning, kosten och hur mycket du rör på dig har stor betydelse.

Genernas betydelse för benskörhet

– Det vi har sett i vår forskning är att det inte räcker med att bara titta på livsstilsfaktorer om man ska förstå orsakerna till benskörhet, säger Jitender Kumar som också är forskare i Kristina Åkessons forskargrupp. Man måste också leta efter förändringar i våra gener.

– Skillnader i osteocalcin-genen är en pusselbit, och vi kan se att det bidrar till en ökad risk för frakturer. Nu tittar vi vidare på andra gener som vi vet har betydelse för ben- och fettmetabolismen.

Det har länge varit känt att högre kroppsvikt verkar skydda mot benskörhet. Sedan några år tillbaka känner man också till att det finns ett samband mellan omsättningen av fett i kroppen och hur skelettet bildas och bryts ner. Både låg fettmassa och låg muskelmassa ökar risken för benskörhet. Därför är det intressant att inte bara titta på förändringar i gener som har betydelse för benomsättningen utan även för omsättningen av fett i kroppen.

Arv och miljö samverkar

– Du bär ett arv med dig – men resultatet av det kan ändå påverkas till exempel genom hur mycket du rör på dig, om du röker, vad du äter och vilka mediciner du behöver ta för andra sjukdomar säger Kristina Åkesson. Hur detta är kopplat till benskörhet är något vi vill försöka förstå.

Målet för forskarna är att kunna hitta de personer som har störst risk att drabbas av benskörhet och i tidig ålder kunna förebygga den. Och hos dem som har drabbats av benskörhet vill man kunna skräddarsy effektiva behandlingar för att minska risken för frakturer.

Text: NINA HULT

Artikeln har tididigare publicerats på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel april 2010.

Related posts:

1. Variationer i hormon kan vara nyckel till benskörhet
2. Ny kunskap banar väg för framtida stamcellsterapi vid diabetes
3. Emily Sonestedt: Kan våra gener göra oss tjocka?

Illustration: Dreamstime

Är odlat ben en bättre lösning för plastikkirurgerna än att flytta ett ben i kroppen från en plats till en annan, när det gäller att rekonstruera en patient efter en skelettskada?

Läkaren Björn Schönmeyr vid Plastikkirurgiska kliniken på Skånes universitetssjukhus har studerat olika metoder att framställa kroppseget ben. De patienter som har behov av benrekonstruktioner är de som råkat ut för våldsamma trauman, har skador efter tumörkirurgi och efter viss strålningsbehandling där skelettet tagit skada.

I dag använder läkarna kroppseget ben som flyttas från ett ställe i kroppen till ett annat. Då skapas en ny bendefekt. Om än på ett mindre känsligt ställe.

Optimera bildandet

- Mitt projekt har försökt optimera den benbildande processen, berättar Björn Schönmeyr. Förbättra förutsättningarna för blodförsörjningen av det bildade benet, att vidga perspektiven inom området.

Han fann bland annat att en skapad benhinna bidrog på ett avgörande sätt till läkningen av en skapad bendefekt i en råttas käke. Ett annat fynd var att det är viktigt att beakta flera tillväxtfaktorers interaktion när det gäller att förmå stamceller till benbildande och kärlstimulerande tillväxtfaktorer.

- Flera av fynden kan leda till nya studier och utveckling av användbara metoder och produkter på människor.

Studier i USA

Liknande studier som Björn Schönmeyrs bedrivs på andra håll i världen. Han har själv varit ett år vid Memorial Sloane Kettering Cancercenter i New York.

Björn Schönmeyrs avhandling läggs fram i maj. Den bär titeln ”Advance in bone tissue engenering”.

Pressmeddelande från Skånes universitetssjukhus 27 april 2010.

Related posts:

1. Gunnar Hägglund: Banbrytande behandling av CP-skadade ger ny kunskap
2. Nytt test kan ge SLE-patienter ett drägligare liv
3. Bodil Ivarsson: Patienter som väntar på nytt organ välinformerade

Odling av embryonala stamceller vid Stamcellscentrum Lund

En stamcell är en cell som både kan skapa exakta kopior av sig själv men som också kan utvecklas till olika specialiserade celler i kroppen som exempelvis hjärtmuskelceller, blodceller, nervceller eller insulintillverkande celler. 

Det som styr detta är inte helt utforskat ännu och här pågår mycket av den forskning som görs just nu. Förhoppningen hos forskarna är att till exempel kunna bota diabetes genom transplantation av insulinceller till de drabbade eller att skapa nya nervceller hos patienter som drabbats av Parkinsons sjukdom.  

Stamcellers utveckling. Bild: Jacqueline Ameri. Foto: Yvonne Fischer.

Olika slags stamceller

Det finns olika slags stamceller med olika egenskaper – embryonala stamceller och vuxna stamceller.  

Embryonala stamceller

De så kallade embryonala stamcellerna kommer från några dagar gamla ägg som har blivit över vid provrörsbefruktning. De får bara användas om föräldrarna har gett sitt godkännande. Embryonala stamceller kan man få att växa i laboratoriet och skapa nya stamceller. Genom att olika signalämnen tillsätts kan cellerna utvecklas till olika typer av celler, exempelvis nervceller, hjärtmuskelceller och insulinceller.  

Vuxna stamceller

Olika typer av stamceller finns runt om i kroppen för att under hela livet kunna ersätta de celler som naturligt dör. Det finns exempelvis stamceller i benmärgen som skapar nya blodceller – så kallade blodstamceller. Andra typer av stamceller finns exempelvis i hjärnan, i huden och i musklerna. Sådana stamceller är ofta mycket mer specialiserade än de embryonala stamcellerna. Därför kan man oftast bara använda dessa till just det som de är specialiserade för att göra.  

Nina Hult  

april 2010

Related posts:

1. Stamceller gör det möjligt att reparera hjärtan
2. David Bryder: Vad får stamceller att åldras?
3. Nytt om reglering av Hematopoetiska stamceller

– Kan du greppa den här? frågar Gunnel Sandqvist sin patient.

 Gunnel Sandqvist är arbetsterapeut och hjälper personer med sjukdomen sklerodermi att hitta strategier för att bättre klara sin vardag. Just nu låter hon en av sina patienter göra det grepptest som hon har utvecklat i sin forskning för att hon bättre ska kunna följa utvecklingen av funktionsförmågan i handen.

– I min forskning började jag med att först titta på hur förmågan till dagliga aktiviteter påverkades vid sjukdomen, berättar Gunnel Sandqvist. Det visade sig att just försämringen av handfunktionen ställde till mycket besvär för patienterna i deras vardag. Det är så mycket vi gör med våra händer.

Specialister på sklerodermi

Sklerodermi, eller systemisk skleros som det egentligen heter, är en ovanlig reumatisk sjukdom som ungefär 100 patienter per år insjuknar i. Hud och bindväv inne i kroppen förtjockas och ger patienten allt större besvär.

Skånes universitetssjukhus Lund har ett team av läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeut, kurator och sjukgymnast som är specialister på sjukdomen sklerodermi.

– Det kommer patienter från stora delar av landet till oss, säger Gunnel Sandqvist. Det är fantastiskt roligt att få arbeta i en forskargrupp som består av specialister från olika professioner – och där vi alla bidrar med vår kompetens för att utveckla behandlingen så mycket som möjligt.

Hitta lösningar i vardagen

Hälften av de patienter som man här behandlar för sklerodermi arbetar fortfarande och det är också viktigt att de ska kunna fortsätta med det. Studier har visat att arbete men också andra dagliga aktiviteter har betydelse för upplevelsen av livskvalitet.

I rehabiliteringsarbetet behövs samverkan med bland annat arbetsplatsen för att man ska se vilken typ av arbete som är lämpligt. Men patienterna behöver också få stöd och hjälp i hur de ska kunna få sin vardag att fungera med sin sjukdom. Arbetsterapeuter arbetar därför med att hitta lösningar på vardagliga sysslor i livet genom olika former av hjälpmedel som till exempel förtjockade grepp. Patienterna behöver också hitta en annan takt i sin vardag.

– Forskningen om sklerodermi har tidigare varit fokuserad på framför allt medicinska frågor men med min forskning har jag vidgat detta och även tittat på vilka konsekvenser sjudomen har fått på olika livsområden i livet, berättar Gunnel Sandqvist. I min forskning har jag sett att just symtomen smärta och trötthet påverkar patienters aktivitetsförmåga och livskvalitet mycket mer än man tidigare känt till. Och det är där vi nu måste försöka hitta bättre rehabiliteringsmetoder.

NINA HULT

Foto: Roger Lundholm

december 2009

Related posts:

1. Hur får vardagen mening?
2. Vård utifrån barnens behov förenklar vardagen
3. Bodil Ivarsson: Patienter som väntar på nytt organ välinformerade

Köldkänslighet kan ställa till med stora besvär såväl i yrkeslivet som i vardagen, framför allt hos personer med någon form av handskada. Kylan kan orsaka smärta, domningar och stelhet som sitter i några timmar, i en del fall upp till ett dygn.

I sin doktorsavhandling visar Ingela Carlsson, arbetsterapeut vid Handkirurgiska kliniken Malmö – Lund  att närmare hälften av dem som har haft någon form av handskada råkar ut för köldkänslighet. Och att detta var vanligast hos dem som utsattes för kyla i sitt arbete.

Related posts:

1. Kyla kan hjälpa chockat hjärta visar ny avhandling
2. Infekterade knäproteser ger problem
3. Snabbare återhämtning efter cancerbehandling

– Vi har nu möjlighet att upptäcka sjukdomen mycket tidigare än vi kunde förut och vi kan också behandla de svåraste fallen med biologiska mediciner, till exempel TNF-hämmare, berättar Tore Saxne.

Tore Saxne upptäckte 1988 att det i ledvätskan hos personer med ledgångsreumatism fanns förhöjda halter av ett ämne, TNF-alfa. Detta ämne frigörs av kroppens immunförsvar och är en av orsakerna till att lederna förstörs när immunförsvaret börjar angripa den egna kroppen.

Denna och andra upptäckter som gjordes runt om i världen vid den här tiden ledde till en ny generation läkemedel för reumatiker – de så kallade biologiska medicinerna som fungerar så att man på olika sätt försöker minska immunförsvarets nedbrytning av lederna. I dag behandlas ungefär 25 % av alla med ledgångsreumatism i Skåne med dessa mediciner.

Blodprov visar tidiga spår av sjukdomen

För några år sedan hittade Tore Saxnes forskargrupp ett annat ämne som frigörs när brosket i lederna bryts ner. Ämnet kallas COMP och är ett protein som finns naturligt i brosk. Personer med någon reumatisk sjukdom har högre halter av detta ämne i blodet.

Genom att man har tagit fram antikroppar mot COMP går det i ett blodprov snabbt att se om det finns förhöjda mängder av COMP i kroppen och att det pågår en onormal nedbrytning av kroppens leder. Denna metod är nu en av de metoder som används rutinmässigt i vården för att så tidigt som möjligt kunna ställa diagnos.

Genom att studera hur de reumatiska sjukdomarna utvecklas försöker Tore Saxnes forskargrupp hitta sätt att upptäcka sjukdomen så tidigt som möjligt innan skadorna i kroppens leder har hunnit bli så stora. De försöker hitta olika ämnen i blodet – så kallade biomarkörer – som visar spår av sjukdomen. Här i Lund pågår det ett nära samarbete mellan forskare på sjukhuset och på universitetet vilket har lett till en framgångsrik forskning inom detta område, berättar Tore Saxne.

– Vi jobbar väldigt mycket med att försöka hitta biomarkörer för att kunna ställa rätt diagnos och förbättra behandlingen av de reumatiska sjukdomarna, säger Tore Saxne och berättar vidare:

– Det finns en beröringspunkt mellan biologiska mediciner och biomarkörer. Det gäller ju att upptäcka sjukdomen så tidigt som möjligt för att kunna sätta in en behandling snabbt och minimera skadorna på lederna så mycket som möjligt. Vi vill kunna ställa rätt diagnos redan innan nedbrytningsprocessen av ben och brosk har gått så långt att detta syns med hjälp av en magnetkamera eller röntgen.

Skräddarsydd behandling 

Genom att hitta fler biomarkörer och med hjälp av dessa kunna följa sjukdomsförloppet bättre hos de enskilda patienterna är målet för forskarna att också kunna skräddarsy en behandling för varje patient – så att man varken överbehandlar eller underbehandlar någon. De biologiska medicinerna är fortfarande oerhört dyra vilket gör att de i dag används först om de konventionella medicinerna mot ledgångsreumatism inte ger önskad effekt.

– Skåne ligger långt framme när det gäller att behandla patienterna med biologiska mediciner och det beror till stor del på det register över alla behandlade patienter man började föra redan från början, säger Tore Saxne. Genom att vi har kunnat visa goda effekter av medicineringen har vi också kunnat få medel för dessa mediciner som är mycket dyra.

NINA HULT

juni 2009

Related posts:

1. Dödlig blodförgiftning får snabbare diagnos med ny metod
2. Ny metod leder till rätt behandling vid bihåleinflammation
3. Lättanvänd metod visar nyttan av behandling

I Lund görs studier för olika sjukdomar i rörelseorganen där man jämför hur länge patienter har varit sjukskrivna för olika typer av diagnoser och hur olika typer av behandlingar har påverkat sjukskrivningens längd.

Ett exempel är ledgångsreumatism där de nya biologiska läkemedlen har visat positiva effekter i form av bland annat minskad sjukskrivning.

Stora vårdkostnader för sjukdomar i rörelseorganen

Martin Englund är en av forskarna vid det så kallade MORSE-projektet i Lund. Det är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt som syftar till att minska ohälsan för rörelseorganens sjukdomar i Sydsverige. Sjukdomar i rörelseorganen står för en tredjedel av alla sjukskrivningar och en tredjedel av vårdkostnaderna totalt sett.

– Syftet med våra studier är bland annat att se hur vanliga olika sjukdomar är och studera vårdsökande mönster över tid, berättar Martin Englund. Vi har exempelvis tagit fram data åt Socialstyrelsen som underlag för de riktlinjer för sjukskrivning vid rörelseorganens sjukdomar som togs i bruk under 2009.

Samkörda register ger helhetsbild

Inom MORSE-projektet finns ett unikt samarbete som gör registerstudier möjliga på ett sätt som inte är genomförbart i de flesta andra länder i världen. I Skåne registreras samtliga sjukvårdsbesök – både för sluten- och öppenvård. Detta register samkörs sedan med data från bland annat Försäkringskassan och Läkemedelsregistret så att man får en helhetsbild av både vårdbehov och vårdkostnader.

– Det finns oanade möjligheter att utvärdera både sjukdomstillstånd och behandlingar med registerstudier, säger Martin Englund. Det tycker jag är spännande som forskare. Att försöka hitta svar på denna typ av frågor genom noggrann analys av stora mängder information från register och från andra typer av kliniska studier.

Ökning av knäledsartroser

Illustration: Dreamstime

Forskarna i MORSE-projektet följer också förändringar i olika sjukdomstillstånd över tid. Något som till exempel kan vara viktigt för vårdplaneringen. Martin Englund berättar att till exempel sjukdomen knäledsartros ökar – förmodligen för att vi lever allt längre och blir allt tyngre.

Artros är en av de vanligaste av rörelseorganens sjukdomar, tillsammans med vissa andra sjukdomar och skador som leder till ryggvärk och allmän muskelvärk. Fortfarande är mycket okänt om vad som orsakar artros och hur det går till när brosket i lederna bryts ner och ger smärta, svullnad och stelhet i höfter, knän och fingrar.

Meniskoperationer görs ibland i onödan

Martin Englund har tidigare forskat mycket kring artros och har fortfarande samarbete med forskargrupper framför allt i USA. Hans stora intresse är att studera betydelsen av meniskskador när det gäller uppkomsten av knäledsartros.

– Det är möjligt att menisken har en nyckelposition vid utvecklingen av knäledsartros, berättar Martin Englund. Jag har bland annat i min forskning kunnat visa att personer som har en skadad menisk löper avsevärt högre risk att utveckla artros på sikt.

Det kan vara svårt att veta vad som egentligen orsakar smärtan i ett knä – är det skadan i menisken eller en tidig knäledsartros som man ännu inte kan se några tecken på vid en vanlig röntgen undersökning? Eller är det kanske den ökade mekaniska belastningen i leden som en meniskskada ger upphov till som i sin tur leder till andra förändringar i ledhinna och ben, vilka kan ge upphov till smärtan?

– Ibland opererar man säkert bort delar av menisken helt i onödan, särskilt hos äldre, för att man inte känner till den egentliga orsaken till smärtan, säger Martin Englund. Jag har i min forskning kunnat se att i ungefär vart tredje knä finns det skador på menisken – trots att de flesta av dessa personer inte känner någon smärta eller vet om att de har en meniskskada överhuvudtaget.

NINA HULT

december 2009

Related posts:

1. Madeleine Durbeej-Hjalt: Behandling av muskeldystrofi
2. Arne Lindgren: Gener och register öppnar nya möjligheter mot stroke
3. Gunnar Hägglund: Banbrytande behandling av CP-skadade ger ny kunskap

– Att risken var åtta gånger större hos dem som vägde mest förvånar oss inte. Det som fått oss att höja på ögonbrynen är att det även hos de lätt överviktiga fanns ökad risk att drabbas av artros i knälederna, säger Stefan Lohmander, professor i ortopedi vid Lunds universitet. ”Lätt övervikt” definieras i det här sammanhanget som 7–8 kg övervikt hos en person av normallängd.

Hittills största studien i världen

Över 28000 män och kvinnor i Malmö har ingått i studien, som spänner över 14 år. I studien deltog både normalviktiga, överviktiga och kraftigt överviktiga. Efter 14 år hade 1022 av dem fått antingen knä- eller höftledsprotes inopererad på grund av artros.

– Det här är den största studien i sitt slag i världen. Den visar också att även höftlederna påverkas: den som är kraftigt överviktig löper tre gånger så stor risk som en normalviktig att drabbas av artros i höftlederna, säger Stefan Lohmander.

Resultat från den här typen av studier kan snabbt omsättas till praxis på kliniken och komma patienten till nytta.

– Läkaren kan omedelbart informera sina patienter om risken att drabbas av artros redan vid tidig övervikt. Har patienten redan besvär kan det vara all idé att gå ner i vikt för att minska besvären. En normalviktig patient med en knäskada kan få rådet att försöka hålla rätt vikt för att inte ytterligare öka risken för artros, säger Stefan Lohmander.

Övervikt ger ökad belastning på lederna

Forskarna i artrosgruppen i Lund försöker förstå vilka orsaker som ligger bakom artros i knä- och höftleder. Några tror man sig redan känna till, som övervikt, knäskada och ärftlighet.

– De som är överviktiga har en överbelastning som knän och höfter inte klarar av. De får också ofta ett annat gångmönster än personer som väger normalt. Det innebär att musklerna inte dämpar på samma sätt som de gör hos en person som väger mindre, och då skapas en ökad lokal belastning på leden. Vi är gjorda för att röra oss, men vi måste göra det rätt – varken för lite eller för mycket belastning är bra.

Artros i knä- oc h höf tleder är ett stort problem i samhället i dag. Varje år opereras mellan 15000–20000 personer i Sverige på grund av artros, och antalet operationer lär öka i takt med att fler blir överviktiga.

– Över 30 procent av USA:s befolkning är kraftigt överviktiga i dag. Vi är inte där än, men vi kan komma dit om vi fortsätter i den riktning vi har i dag, säger Stefan Lohmander.

Stefan Lohmanders råd till den som är överviktig och vill undvika att drabbas av artros i knä- eller höftleder är kort men tydligt.

– Gå ner i vikt.

 OLLE DAHLBÄCK, Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund

Artikeln har tidigare publicerats i Aktuellt om vetenskap & hälsa, juni 2009.

Related posts:

1. Ökad risk för blodpropp om familjen är drabbad
2. Motionera bort din artros!
3. Konferens om fetma och övervikt hos barn

Den f.d. artrospatienten Bengt Håkansson visar hur en låg pall kan användas som motionsredskap i Artrosskolans gym. Foto: Jimmy Wahlstedt

Smärta brukar ses som kroppens varningstecken och en signal om att ta det lugnt. Men det gäller inte för artros. Den som har värk i t.ex. knän eller höfter ska inte sitta stilla, utan tvärtom röra på sig och motionera även om det gör ont.

Artros gick förr under det svenska namnet ledförslitning, men den beteckningen används inte längre.

– Om något är slitet brukar man ju vilja skydda det och inte använda det i onödan. Men här gäller det motsatta: genom att använda sina leder bygger man upp muskler och brosk så att värken minskar. Därför gav det gamla namnet helt fel signaler, säger professorn i ortopedi Leif Dahlberg.

Han har forskat mycket om artros och är engagerad i ”artrosskolan”, en verksamhet som bedrivs sedan flera år i Malmö och nu också startat i Lund och Trelleborg. 

Komma igång med hjälp av artrosskolan

I artrosskolan får patienter med ledvärk information om sjukdomen samt individuella träningsråd av en sjukgymnast eller arbetsterapeut. Den som vill kan också delta i gruppträning under sex veckors tid.

– Att bara lyssna på teoretisk information gör ingen mer vältränad. Det som behövs är nya vanor och mer motion, och där hoppas vi att artrosskolan kan utgöra en start, säger sjukgymnasten Malin Jönsson Lundgren.

Hon är medveten om att alla inte vill gå på gym och styrketräna i maskiner. Men det är inte nödvändigt: det finns bra övningar som man kan göra hemma bara med hjälp av till exempel ett gummiband eller en pall. Promenader är också en god början, gärna med stavar.

Öka träningen gradvis

Balansen mellan belastning och kapacitet är viktig när man börjar träna, menar både Malin Jönsson Lundgren och Leif Dahlberg. Även om det i princip är bra att belasta lederna, så kan belastningen bli för stor om man inte dessförinnan hunnit bygga upp musklerna tillräckligt mycket.

En otränad person bör till exempel inte plötsligt börja springa flera gånger i veckan, utan bör öka sin träning långsamt och gradvis.

Individuellt anpassade råd

Därför är det viktigt att artrosskolan ger individuellt avpassade träningsråd. För de otränade handlar det om att peppa de tveksamma och samtidigt bromsa dem som riskerar att bli alltför ambitiösa, medan vana motionärer kan behöva komplettera och korrigera sin träning.

– Själv går jag numera på hoppfri jympa, eftersom hoppen inte var bra för mina ben, säger Bengt Håkansson, 71 år. Han gick på Friskis & Svettis två gånger i veckan, men kom till artrosskolan sedan han fått ont i ett knä. Ett speciellt träningsprogram för knäet plus andra träningsråd gav resultat på bara några månader, och numera är hans knä helt smärtfritt.

Bengt Håkansson har också fått hjälp med artrosen i sina fingrar.

– Jag spelar fyra instrument: piano, tenorsax, flöjt och klarinett. Därför är det jätteviktigt för mig att fingrarna fungerar. Men det gör de nu, som väl är, säger han.

Smärta

Hur ont kan man ha i samband med träning utan att det är farligt? undrar många patienter.

Artrosskolans personal brukar svara att det inte gör något om smärtan ökar något under själva träningen. Dagen efter ska den däremot ha gått tillbaka till sin gamla nivå, annars har man tagit i för mycket.

Övervikt

En annan vanlig fråga gäller förhållandet mellan artros och övervikt. Där finns det ett klart samband: den som är kraftigt överviktig har 8 gånger större risk för artros i knäna än den som är normalviktig. Även lätt överviktiga, som bara väger 7–8 kilo för mycket, har en förhöjd risk.

– Har man då kämpat förgäves för att banta är det lätt att känna sig uppgiven. Men de som inte lyckas gå ner i vikt ska inte ge upp – de får bara träna lite hårdare. Skaffar de sig muskler som kan bära upp vikten så kan de motverka artrosrisken trots sin övervikt! framhåller Leif Dahlberg.

Nya rutiner i sjukvården

Han leder ett proj ekt kallat BOA, Bättre Omhändertagande av patienter med Artros, där fyra svenska regioner eller landsting deltar (se www.boaregistret.se). Syftet är att utveckla ett gemensamt sätt att behandla och följa upp patienter med ledbesvär.

Eftersom ledvärk är mycket vanligt, inte minst i en åldrande befolkning, är det viktigt både för individerna och för samhället att problemen förebyggs så långt som möjligt. Artros diagnostiserades förr med hjälp av röntgen, men numera utgår man helt enkelt från patientens symtom.

– På röntgen syns artros först mycket sent. Men det är ju ingen mening med att låta patienten gå med sina besvär i åratal medan man väntar på bildbevis. Tvärtom visar vår och andras forskning att ledbrosket förbättras mest genom träning på ett tidigt stadium. Därför vill vi idag gå in med råd och hjälp så fort besvären visar sig, säger Leif Dahlberg.

INGELA BJÖRCK

Artikeln är tidigare publicerad i Aktuellt om vetenskap & hälsa, november 2009.

Related posts:

1. Ökad risk för artros även vid lätt övervikt
2. Tai chi för att lindra smärta och öka rörlighet vid artros
3. Kampen mot artros – bättre bilder ger bättre prognos

Foto: Annika Hörlén

Medelåldern är hög bland dem som bryter höften. Många lider av hjärtbesvär och benskörhet. Omedelbar omvårdnad är därför lika viktig som snabb operation.

Den forskning sjuksköterskan Ami Hommel bedriver är praktisk och patientnära. Det gäller att hitta förbättringsmöjligheter i den vård som bedrivs. En av de saker hennes forskning har lett till är den så kallade ”höftlinjen”.

– SOS klassar numera en misstänkt höftfraktur som prio 2, berättar Ami Hommel. Det gör att en sköterska som kan ta blodprov, EKG m.m. kommer med i ambulansen. Patienten förs sedan direkt till avdelningen via röntgen och opereras så snart som möjligt. Det har visat sig att operation inom tjugofyra timmar är oerhört viktigt för att dessa patienter ska kunna klara sig igenom detta på ett bra sätt. Varje dygns väntan på operation ger flera gånger så lång vårdtid efteråt.

Ofta stort vårdbehov

I Sverige är det ungefär 18 000 personer per år som drabbas av höftfraktur efter att de har ramlat och man ser framför sig en ökning med tanke på en allt mer åldrande befolkning.

– Det här är patienter som ofta är över 80 år och som befinner sig i ett dåligt allmäntillstånd med flera andra sjukdomar samtidigt som till exempel benskörhet och hjärtbesvär, säger Ami Hommel. Många är också undernärda. Det är patienter där höftfrakturen kan vara början till en period med stort vårdbehov.

Syrgas och vätska i ambulansen

Ami Hommel betonar vikten av att patienter med en höftfraktur får behandling som förbättrar det dåliga allmäntillståndet. Hennes forskning har lett till ett nytt synsätt i vården av patienter med höftfrakturer.

I sin forskning har Ami Hommel visat att patienterna klarar sig mycket bättre om de får syrgas direkt i ambulansen. Som en direkt följd av hennes forskning får numera patienter med höftfrakturer syrgas från transporten till sjukhuset ända fram till efter operationen. De får också vätska eftersom de ofta är uttorkade.

Snabb rehabilitering viktig

– Vi ser också till att ge patienterna näringsdryck för att bland annat minska risken för infektioner och trycksår. Personalen försöker också involvera patienterna och få dem att förstå varför de behöver få i sig mer näring. Varje vecka har vi undervisning för patienter och deras anhöriga för att uppdatera dem om vad som hänt efter fallet och vad som gjorts på sjukhuset.

Patienterna får då till exempel se och känna på materialet i höftledsprotesen eller de spikar som har opererats in . Detta ger dem en förståelse för varför till exempel benet känns så tungt i början. Det ges också information om vikten av att snabbt komma igång med rehabiliteringen. En gammal människa förlorar ungefär 1–3 % av sin muskelförmåga per dygn om de blir sängliggande.

Ständiga förbättringar

Som klinisk lektor delar Ami Hommel sin tid mellan undervisning för ortopedipersonalen och kurs- och ämnesansvar för sår- och nutritionsbehandling vid institutionen för Hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet.

– Studenterna ger mig nya utmaningar. De ställer frågor om varför vi gör som vi gör, och kan vi inte göra det annorlunda. Man får tänka till. För mig är forskningen och Lean-projekt lika på många sätt – att hitta bättre sätt att vårda våra patienter. De förbättringar vi har infört gynnar både patienter och personal.

NINA HULT

Related posts:

1. Visade på onödigt byte – spar både lidande och pengar
2. Samarbete över Sundet ger bättre vård av höft
3. Sämre livskvalitet vid fallskada

Foto: Ilja, Flickr.

Äldre personer som fallit och råkat ut för en fraktur har sämre livskvalitet och deltar mindre i sociala och kulturella aktiviteter än äldre utan någon fraktur. Det gäller även dem som inte längre har ont av sin skada.

– Därför är det väldigt viktigt att försöka förebygga fall! säger professorn i geriatrik Sölve Elmståhl på Lunds universitet och UMAS. Han är en av ledarna för den stora undersökningen GÅS, Gott Åldrande i Skåne, där omkring 4000 äldre skåningar ska följas i tjugo års tid.

Ur GÅS-materialet har Sölve Elmståhl och hans medarbetare sållat fram ca 500 personer som råkat ut för en fraktur under de senaste tre åren. Dessa har jämförts med en kontrollgrupp av jämnåriga utan frakturer.

Oro efter en fallskada

Studien visar att de som hade ont av sin fraktur hade sämst livskvalitet och deltog minst i olika aktiviteter. Medan till exempel 80 procent av de smärtfria kontrollpersonerna sa sig delta i fritidsaktiviteter, så var det bara 50 procent inom smärtgruppen som gjorde det.

Men inte bara de frakturpatienter som hade värk mådde sämre än kontrollgruppen. Även de smärtfria frakturpatienterna hade sämre livskvalitet och deltog mindre ofta i olika aktiviteter. Att ha fallit och brutit sig verkar alltså orsaka kvarstående psykiska men i form av till exempel osäkerhet och oro för nya fall.

Fallskador hos äldre kan förebyggas

Fall är mycket vanliga bland äldre: varannan person över 80 år råkar ut för en eller flera fallolyckor. Ändå skulle många av fallen kunna förebyggas. En äldre persons omgivning kan förbättras med sådant som halkskydd, räcken och bättre belysning. Träning kan stärka muskler och balans, och bakomliggande sjuklighet som lågt blodtryck, yrsel, sömnproblem och näringsbrist kan åtgärdas.

Riskgrupper – bland annat rökare, underviktiga, kvinnor över 80 år och personer med tidigare frakturer – kan få tillskott av D-vitamin och kalktabletter.

Nya vårdrutiner behövs

Helst ska alla dessa saker tas upp i samband med ett fall, tycker Sölve Elmståhl. Han skulle vilja att sjukvården startade särskilda fallmottagningar runtom i landet. Några sådana finns redan, bland annat på ett ställe i Malmö i ett samarbete mellan UMAS och stadsdelen Oxie.

Smärtorna i samband med en fraktur behöver också uppmärksammas.

– Hela 30 procent av de värkdrabbade frakturpatienterna fick ingen smärtlindrande behandling.

Vi vet inte varför. Hade de fått läkemedel men slutat för att de tyckte att medlen inte hjälpte eller gav biverkningar? Eller hade de aldrig tagit upp värkproblemen med sin läkare? undrar Sölve Elmståhl.

Han tror inte på att ”hälsan tiger still”, utan menar att läkare och annan vårdpersonal oftare borde fråga om sådant som smärta. Man borde också försöka få tid till att ta in fler faktorer än det som patienten direkt söker för. Kommer en patient med till exempel yrsel eller hjärtsvikt, så finns också risken för fall där, och borde uppmärksammas och förebyggas.

INGELA BJÖRCK

Artikeln är tidigare publicerad i Aktuellt om vetenskap & hälsa, november 2009.

Related posts:

1. Rubbat blodflöde ger sämre hjärnförmåga
2. Splittrad äldrevård kan bli mer jämlik visar ny studie
3. Äldre lika bra bilförare

– Jag hade en idé och fick tipset att kontakta forskarna vid MORSE-projektet i Lund, berättar Simon Timpka. Jag ville se om betyget i idrott kunde påverka risken för olika sjukdomar längre fram i livet genom att jämföra idrottsbetyget från årskurs 9 med de data om sjukdomstillstånd som finns i olika register.

Sommarforskning vid sidan av studierna

Simon Timpka går termin 5 på läkarutbildningen i Malmö. Även som läkarstudent eller blivande biomedicinare har man möjlighet att forska. Det finns sommarstipendier för forskning och en Sommarforskarskola.

Sommaren 2008 påbörjade Simon Timpka en studie där han jämförde idrottsbetyget hos elever i grundskolan i Lund i början av sjuttiotalet med de diagnoser dessa personer fick under perioden 2003 till 2007. Sommaren 2009 fortsatte Simon Timpka sin sommarforskning med att analysera materialet och skriva en artikel om studien.

– Det man ska tänka på är att även om man skulle se ett samband mellan betyget i idrott och risk för sjukdomar som hjärtbesvär eller sjukdomar i rörelseorganen så är det inte alls säkert att det är den fysiska aktiviteten man mäter. I tidigare svenska studier har man till exempel visat att kvinnor med högt betyg i idrott både röker mindre och äter bättre senare i livet.

Registerstudier ger helhetsbild

Det som gör att MORSE-projektet i Lund passar så bra för den här typen av forskning är tillgången till register för bland annat sjukvårdsbesök och sjukskrivning för en stor grupp människor.

MORSE står för Minskad Ohälsa Rörelseorganens Sjukdomar i Sydsverige och är ett samarbetsprojekt mellan sjukvården i Region Skåne, Försäkringskassan och Lunds Universitet. MORSE-projektet är unikt i världen genom att man i ett så stort geografiskt område kan få en helhetsbild av sjukvårdsdiagnoser och sjukvårdskostnader. Länk artikel Mattias Englund.

– Jag har inte kunnat se att någon liknande studie har gjorts tidigare, säger Simon Timpka. Det finns forskare som tidigare har tittat på till exempel sambandet mellan fysisk aktivitet i tonåren och riskfaktorer för sjukdom, men det vi kan göra med hjälp av MORSE-projektets register är få en bild av de sjukdomar som den grupp vi studerar verkligen har fått.

Simon Timpka kan tänka sig att i framtiden kombinera sitt arbete som läkare med forskning.

– Jag tror att en blandning mellan klinisk tjänstgöring och någon form av forskning och utveckling kommer vara positivt för min professionella utveckling. Möjligheten att sommarforska är ett tacksamt första steg på vägen.

Text: NINA HULT

september 2009

Related posts:

1. Idrott varje dag i skolan ger bättre betyg
2. Samband inflammation och ögonskador vid diabetes
3. Söker mat som dämpar äldres inflammationer