Aktuellt om Vetenskap och Hälsa » Reproduktion och graviditet

Nya professorer berättar om sin forskning

Nina Hult — Fri, 16 Mar 2012 09:09:29 +0000

Fredagen den 16 mars 2012 installeras sex nya professorer vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

Deras forskning handlar om allt från språkstörningar hos barn, genterapi, nervcellsdöd vid sjukdomar som Parkinsons sjukdom, det ofödda barnets blodcirkulation till tidig diagnos av livshotande infektioner.

Läs mer om deras forskning:

	Bertil Christensson; Att diagnostisera giftiga infektioner
	Jonas Erjefält: Vad sker i den inflammerade vävnaden?
	Jia-Yi Li: Neural plasticitet och reparation vid neurodegenerativa sjukdomar
	Göran Lingman: Det ofödda barnets blodcirkulation
	Cecilia Lundberg: Gener som medicin för hjärnan
	Birgitta Sahlén, logopedi: Hur fångar språksvaga barn orden?

Halverad risk för prostatacancer hos infertila män

Eva Bartonek — Mon, 30 Jan 2012 06:30:25 +0000

Ofrivillig barnlöshet på grund av nedsatt fertilitet är ett bekymmer för många män. Men dessa män har även en fördel – de löper betydligt lägre risk att drabbas av prostatacancer. Forskarna intresserar sig för om denna egenskap kan användas i kampen mot cancer.

Det finns ett tydligt samband mellan män som har svårt att få barn och lägre risk för prostatacancer. Enligt en ny avhandling från Lunds universitet löper dessa män ungefär 50 procent lägre risk att drabbas av prostatacancer än män som har minst ett barn.

Störst koppling till fertilitet

Yasir Ruhayel, forskare vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus, har i sin forskning utgått från den Malmö-baserade befolkningsstudien Malmö Kost Cancer där han jämfört cirka 450 män med diagnosticerad prostatacancer med lika många män i en kontrollgrupp som ej utvecklat prostatacancer.

Avhandlingsarbetet styrker tidigare teorier om ett samband, men för första gången har detta nu undersökts närmare och kvantifierats på säkrare grund. En viktig slutsats är att sambanden mellan prostatacancer och fertilitet är större än sambanden mellan prostatacancer och andra faktorer som forskningen intresserat sig för, t.ex. kost, rökning, alkohol och ett antal olika sjukdomar.

Finns förklaringen i generna?

Yasir Ruhayel har tittat närmare på ett antal sedan tidigare kända genetiska förklaringar till varför somliga män får problem med reproduktionen. Han har i avhandlingen undersökt om dessa även minskar eller på annat vis påverkar risken att drabbas av prostatacancer.

- Jag har funnit samband, men det krävs mer omfattande studier på fler män innan det går att fastslå exakt vilken betydelse generna har i detta sammanhang, berättar Yasir Ruhayel.

Bland de gener han undersökt finns bl.a. AHR-genen, som påverkar cellernas signalering med manliga och kvinnliga könshormoner – androgener och östrogener. AHR är sedan tidigare också känd som ”dioxin-receptorn” just för dess egenskap att knyta till sig miljögiftet dioxin, som kan påverka fertiliteten.

Hjälp mot både cancer och barnlöshet?

Om kommande forskning mer säkert kan fastställa vilka gener som minskar risken för prostatacancer, så öppnas nya möjligheter att ta fram läkemedel och förebyggande åtgärder. Men innan dess måste generna med de eftersökta egenskaperna sättas in i ett större sammanhang, eftersom minskad fertilitet normalt beror på flera faktorer. De cancerhämmande egenskaperna måste också separeras och renodlas från de egenskaper som minskar fertiliteten.

Forskarna vid Lunds universitet intresserar sig även för det omvända förhållandet, om det med utgångspunkt i gener från män med prostatacancer går att hitta hjälp för män med nedsatt fertilitet.

Text: Björn Martinsson

Ett pressmeddelande från Lunds universitet 27 januari 2012

Gener som ökar risken för graviditetsdiabetes

Nina Hult — Tue, 07 Jun 2011 06:32:50 +0000

Foto: Dreamstime

Hos skånska kvinnor med arabiskt ursprung är graviditetsdiabetes betydligt vanligare än hos skandinaviska kvinnor, berättade Aktuellt om vetenskap & hälsa våren 2005. Nael Shaat, som då var doktorand, studerade om det fanns genetiska skillnader som kunde förklara detta.

– Vi kunde hitta skillnader, bland annat i en gen som är knuten till insulinkänslighet, berättar Nael Shaat. Han arbetar numera som läkare på Endokrinologen vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö.

Foto: Dreamstime

Det fanns dock för få patienter för att han skulle kunna göra fortsatta studier. I stället var Nael Shaat med och byggde upp den stora diabetesstudie som just nu pågår i Skåne, Andis (Alla Nya Diabetiker i Skåne). Nael Shaat håller i de genetiska studierna av blodprover från nyinsjuknade diabetiker för att bland annat undersöka förekomsten av olika riskgener för typ 1- och typ 2-diabetes, blodfettsrubbningar m.m.

– Tanken är att vi i framtiden ska kunna koppla samman en genetisk profil med lämplig behandling, säger Nael Shaat. Så småningom har vi också tänkt att studien ska omfatta dem som drabbas av graviditetsdiabetes. Hälften av dessa riskerar att få typ 2-diabetes längre fram i livet. Då hoppas jag bland annat kunna återkomma till studierna av graviditetsdiabetes hos skandinaviska och arabiska kvinnor.

Den genetiska forskningen har fullkomligt exploderat sedan 2007, berättar Nael Shaat.

– Fram till 2006 kände vi exempelvis till bara några få gener som hade en koppling till bland annat typ 2-diabetes, försämrad insulinfrisättning m.m. Idag känner vi till mer än 50–60 gener. Och medan mina genetiska analyser av 500 kvinnor med graviditetsdiabetes tog många månader år 2005, så kan vi nu analysera hundratals gener hos flera tusen patienter på bara en dag!

Text: NINA HULT

Forskar om könshormonernas effekter i hjärnan

Nina Hult — Fri, 27 May 2011 09:50:30 +0000

– När man väl fått upp ögonen för de här skillnadernas betydelse, så ser man dem överallt!

Farmakologiprofessorn Diana Krause från University of California talar om de hormonella skillnaderna mellan män och kvinnor, som inte bara berör könsorgan och fortplantning utan också en mängd processer i hjärnan, hjärtat och blodkärlen.

Diana Krauses forskning handlar om hur östrogen och testosteron påverkar hjärnans blodkärl. Hennes grupp har i både djurförsök och försök med mänskliga vävnader kunnat visa att östrogen vidgar blodkärlen medan testosteron får dem att dra ihop sig. Man har också funnit att östrogen minskar medan testosteron ökar en inflammation i kärlen. Östrogenets skyddseffekt kan vara skälet till att kvinnor fram till 45-årsåldern har mycket färre strokefall än män.

Diana Krause är en av universitetets ”Hedda-professorer”, utsedd till gästprofessor med anslag från en särskild jämställdhetspott uppkallad efter Lunds första kvinnliga student Hedda Andersson. Under de närmaste tre åren ska hon på deltid vara föreläsare och rådgivare dels inom sitt specialområde hormoner och blodkärl, dels mer allmänt inom området genusmedicin.

– Det är fortfarande alltför många som tror att det som gäller för mannen i medicinska sammanhang automatiskt gäller också för kvinnan. De flesta studier av nya läkemedel görs t.ex. på manliga försökspersoner. Det riskerar tyvärr att leda till läkemedel som fungerar bra bara på den manliga delen av patienterna, säger Diana Krause.

Stroke ökar hos kvinnor efter menopausen

Förr fanns tanken att könsskillnaderna i stroke och hjärtinfarkt berodde på kulturella skillnader mellan kvinnor och män: att män stressar mer för att göra karriär, och dessutom röker och dricker mer.

– Men det förklarar inte att stroke upp till 45 års ålder är vanligare hos män i hela världen, oavsett kultur. Det förklarar inte heller att antalet strokefall går upp hos kvinnor efter menopausen – kvinnorna börjar ju knappast röka eller dricka mer just då! Och det förklarar definitivt inte skillnaden i strokefall hos våra försöksdjur, där han- och honmöss lever under exakt likadana förhållanden, påpekar Diana Krause.

Blodkärl i hjärnan. Bild: Dreamstime

Skillnaderna i strokeförekomst förklaras däremot mycket väl av de olika östrogennivåerna. Man kan till och med se skillnader inte bara mellan kvinnor och män, utan också mellan kvinnor som kommit tidigt respektive sent in i klimakteriet.

De senare har fått ytterligare flera år med en skyddande östrogenproduktion, vilket minskar deras risk för stroke.

Riskerar att få vård för sent

Även symtomen vid en stroke skiljer sig åt mellan kvinnor och män. Hos båda könen återfinns välkända symtom som talsvårigheter, svaghet i ena sidan av kroppen, förvirring och huvudvärk. Men kvinnor kan också ha vagare symtom som trötthet, andfåddhet, kramper, hicka och illamående.

En förklaring till detta kan vara att männens problem oftare gäller de stora blodkärlen och därmed ger stora effekter, tror Diana Krause. En stroke som i högre grad berör små blodkärl ger mindre tydliga symtom, vilket gör att många kvinnliga strokepatienter riskerar att få vård alltför sent.

Diana Krause understryker att det finns både östrogen och testosteron i hjärnan hos alla, oavsett kön. Men balansen är olika, och en tonvikt på östrogen verkar vara gynnsamt på flera sätt.

Östrogenets skyddande effekt

Den amerikanska forskargruppen har också nyligen funnit att östrogen minskar produktionen av fria radikaler och ökar energiproduktionen hos blodkärlens mitokondrier, de enheter som kallats för ”cellens kraftverk”.

Åldrande anses numera i hög grad bero på att mitokondrierna med tiden blir skadade av för mycket fria radikaler. Östrogenets skyddseffekt på mitokondrierna skulle i så fall kunna förklara varför kvinnor i genomsnitt lever längre än män.

Borde då alla kvinnor ta östrogenpreparat efter klimakteriet, då den naturliga östrogenproduktionen går ner? Nej, det tycker inte den amerikanska forskaren.

Även risker med östrogen

– Har man bröstcancer i familjen ska man nog avstå från östrogentillskott, men har man mycket hjärtsjukdomar i familjen kan det kanske vara bra. Frågan måste alltid avgöras från fall till fall.

Eftersom östrogen påverkar hela kroppen, så kan det ha både för- och nackdelar. Därför tänker sig Diana Krause att man i framtiden skulle kunna designa läkemedel som påverkar östrogenreceptorerna i just de organ man vill skydda hos en viss patient. Det skulle vara ett sätt att uppnå de positiva effekterna utan att samtidigt råka ut för några nackdelar.

Diana Krauses värd vid universitetet är medicinprofessorn och blodkärlsforskaren Lars Edvinsson, som hoppas få se henne i Lund ett par gånger om året. Diana Krause själv hoppas få förfrågningar från många olika forskargrupper som vill veta mer om dels genusmedicin och farmakologi, dels könshormonernas effekt på hjärnans blodkärl.

Text: INGELA BJÖRCK

Nyhet från Institutionen för kliniska vetenskaper, Lund vid Lunds universitet, 27 maj 2011.

Kartläggning av riskgener för graviditetsdiabetes

Nina Hult — Fri, 13 May 2011 07:00:17 +0000

Foto: Dreamstime

Graviditetsdiabetes definieras som förhöjt blodglukos som uppkommer eller upptäcks under graviditeten. Under graviditeteten, och speciellt under den andra och tredje trimestern, uppstår en minskad känslighet för insulin, framförallt orsakad av hormoner som bildas i moderkakan.

Samtidigt ökar det insulin som bildas av bukspottkörteln inte tillräckligt vilket leder till att kroppen inte kan kompensera för det ökade insulinbehovet och blodsockret blir förhöjt.

Riskfaktorer för graviditetsdiabetes (GDM) anses vara övervikt, moderns ålder, ärftlighet för diabetes, tidigare graviditet med GDM eller tidigare födsel av ett stort barn.

I de flesta fall försvinner GDM efter förlossningen och blodsockret blir normalt, men diabetes kan komplicera förlossningen och innebära risker både för mamman och barnet.

Höga blodsocker hos fostret

Höga blodglukosnivåer hos mamman leder till ökade blodglukosnivåer hos fostret eftersom glukos transporteras över till fostret via moderkakan. Fostret svarar på detta med att öka sin egen insulinproduktion. En ökad insulinproduktion hos fostret leder till att det blir för stort.

Om fostret är för stort kan det försvåra en normal förlossning och barnet kan skadas varför kejsarsnitt kan krävas. Tidigare studier har visat att barn födda till mammor med GDM löper en ökad risk att utveckla övervikt eller diabetes redan i tonåren.

Mammor med GDM löper också risk att utveckla typ 2-diabetes, och vissa fall typ 1-diabetes, även 5-10 år efter graviditeten.

Kända riskgener

Genetiska faktorer som kan bidra till GDM har studerats tidigare och vissa gener, till exempel TCF7L2, CDKAL1, HHEX, CDKN24/B, IGF2BP2, SLC30A8, KCNQ1 och KCNJ11 har påvisats vara förenade med en ökad risk för utveckling av GDM.

Tidigare studier har även undersökt HLA gener som är förenade med hög risk för typ 1-diabetes, men resultaten från dess studier har inte varit entydiga, varför det fortfarande är oklart om det finns ett samband mellan GDM och HLA.

Behandlingen av GDM innebär en noggrann kontroll av blodglukos, en balanserad kost och en regelbunden fysisk aktivitet. Om detta inte leder till normala blodglukosnivåer inleds behandling med insulin.

Diabetes efter förlossningen

I våra studier har målet varit att undersöka genetiska faktorer som skulle kunna vara förenade med GDM och även till utveckling av diabetes efter förlossningen.

I vårt första arbete jämförde vi fördelningen av HLA-DQ gener hos 764 mammor med GDM med friska personer och vi visade att HLA-DQB1*0602, som anses vara skyddande mot typ 1-diabetes, hade lägre frekvens och därför ett negativt samband hos mammor med GDM.

I vårt andra arbete visade vi att TCF7L2, som är förenad med hög risk för typ 2-diabetes, hade ett positivt samband även med GDM, oberoende av HLA gener och förekomst av antikroppar mot de insulinbildande betacellerna.

Samband med antikroppar

Vårt tredje arbete visade att det inte finns något samband mellan GDM och PTPN22, en gen som tidigare har visats betyda en hög risk för typ 1-diabetes.

I vårt fjärde arbete studerade vi HLA-DQB1 gener och antikroppar i relation till diabetesutveckling efter förlossningen.

Vi visade att HLA-DQB1*0602 hade ett negativt samband med utveckling av diabetes efter graviditeten medan HLA DR3 och DR4, som anses vara förenade med hög risk för utveckling av typ 1 diabetes, inte hade något samband med utveckling av diabetes efter graviditeten. Antikroppar mot GAD65 var positivt relaterade till diabetes efter graviditeten.

Text: ANASTASIA PAPADOPOULOU

Nyhet från Diabetesportalen.se 5 maj 2011

Kan minska kejsarsnitt med psykologiskt stöd

Nina Hult — Mon, 28 Mar 2011 08:15:16 +0000

Mödravården kan bli bättre på att ge stöd åt gravida kvinnor som mår psykiskt dåligt. Foto: Kennet Ruona

Risken för akuta kejsarsnitt hos förstföderskor ökar om mamman under graviditeten lider av psykisk ohälsa. Men med rätt stöd kan antalet kejsarsnitt minska.

– Under de senaste årtiondena har det skett en samtidig ökning av kejsarsnitt och psykisk ohälsa hos kvinnor i fertil ålder. Våra studier visar att risken för akuta kejsarsnitt ökar signifikant för förstföderskor om mamman rapporterat oro, stress eller sömnproblem vid sina kontroller hos mödravården, säger Anne-Marie Wangel, forskare vid Malmö högskola.

Däremot ökade inte risken för akuta snitt för de kvinnor som angett att de fått professionellt stöd eller antidepressiv medicin under graviditeten.

Inom mödrahälsovård knuten till KK i Malmö finns sedan 1998 ett elektroniskt journalsystem som gör det möjligt att söka på olika ord, markörer, som anknyter till och beskriver psykisk ohälsa. I samarbete har forskare vid Malmö högskola, Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lunds universitet nyligen avslutat en studie bland 6 467 Malmökvinnor.

– Det är välkänt att ett första kejsarsnitt också ökar risken för att nästa förlossning sker med kejsarsnitt. Förutom att risken för allvarliga komplikationer är högre vid kejsarsnitt, så kostar det samhället fyra gånger mer än en normal vaginal förlossning, säger Helena Jernström, docent vid Lunds universitet.

– Vår studie visar att kvinnor berättar hur de mår. Om mödrahälsovården kan utveckla metoder för att systematiskt identifiera psykisk ohälsa under graviditeten skulle man i ett tidigt skede kunna erbjuda exempelvis stressreducerande stöd och därmed minska risken för ett framtida akut kejsarsnitt, säger Anne-Marie Wangel.

Text: KATRIN STÅHL

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne, nr 2/2011.

Skånsk spermakvalitet har inte försämrats

Nina Hult — Fri, 11 Mar 2011 09:00:24 +0000

Närbild på ett mikroskop. Foto: Dreamstime

Den skånska spermakvaliteten har inte försämrats på tio år. Kvaliteten är lika bra i dag som för tio år sen. Det visar en studie vid Reproduktionsmedicinsk Centrum vid Skånes universitetssjukhus.

- Vi gjorde om en undersökning som gjorts för tio år sen på motsvarande åldersgrupp, berättar doktorand Jonatan Axelsson, som gjort huvuddelen av arbetet.

Den nya studien visade på helt oförändrad spermiekvalitet hos åldersgruppen 18-20 år.

300 studerades

De unga männen var cirka 300 till antalet och kom från Malmö-Lund-regionen med en sex mils omkrets. För tio år sedan var gruppen unga män något mindre.

Undersökningen gjordes ihop med docenterna Lars Rylander och Anna Rignell-Hydbom vid Arbets- och miljömedicin, vid Labmedicin Skåne.

Försämrad kvalitet

Från och till förekommer det larmrapporter om att mäns spermieproduktion försämras. Skånska män har dock 40 procent högre spermiekoncentration än motsvarande danska åldersgrupp.

I förlängningen kan det bli så att ökningen av testikelcancer som ägt rum under flera decennier bromsas.

Testikelcancer

- Det har i studier visats att i grupper med låg kvalitet på spermier finns det fler fall av testikelcancer, förklarar RMCs verksamhetschef Aleksander Giwercman. Dock dröjer det innan vi kan se om det finns en tendens till nedgång i antalet cancerfall, först om tio, femton år kan detta konstateras.

Reproduktionsmedicinskt Centrum arbetar med barnlösa par, såväl mannens som kvinnans befruktningsproblem och fortplantningsproblem Vid kliniken bedrivs forskning av internationell hög klass.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND

Nyhet från Skånes universitetssjukhus 7 mars 2011

Tidig diagnos av havandeskaps- förgiftning

Eva Bartonek — Wed, 16 Feb 2011 06:30:31 +0000

Globalt orsakar havandeskapsförgiftning många dödsfall. I länder med bra mödravård är dödsfall ovanliga men en allvarlig havandeskapsförgiftning kan leda till för tidig födsel med alla risker som det medför.

Lundaforskare har hittat två biomarkörer som kan förutsäga havandeskapsförgiftning tidigt i graviditeten. Senaste resultaten öppnar också för en ny behandling som kan förhindra att sjukdomen utvecklas eller åtminstone kan förskjuta förlossningstidpunkten.

Foto: Dreamstime

- I utvecklingsländerna är havandeskapsförgiftning ett gigantiskt problem som leder till många dödsfall. I Sverige och andra länder med bra mödravård är dödsfall ovanliga men en allvarlig och tidig havandeskapsförgiftning kan leda till för tidig födsel med alla risker som det medför, säger Ulrik Dolberg Anderson, läkare vid kvinnokliniken SUS Lund och forskare vid Avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet.

Upp till sju procent av alla gravida kvinnor i världen drabbas av havandeskapsförgiftning (preeklampsi). Siffrorna varierar mellan olika världsdelar, svarta kvinnor drabbas i högre utsträckning än andra kvinnor och i Sverige ligger siffran på cirka fyra procent.

Svårt att förutse

Preeklampsi kan yttra sig i allt från ganska milda symtom till livshotande kramper. Det är viktigt att sjukdomen övervakas och många gravida med preeklampsi läggs in för observation då man bland annat kontrollerar fostrets tillväxt och blodflödet i navelsträngen. I mer ovanliga fall kan sjukdomen snabbt utvecklas till något av de allvarliga tillstånden eklampsi eller HELLP-syndromet. Eklamsi är ett tillstånd då kvinnan drabbas av krampanfall medan HELLP-syndromet kan leda till att lever och njurar sviktar och blodets koagulationsförmåga försämras vilket kan leda till allvarliga blödningar.

Ulrik Dolberg Anderson. Foto: Eva Bartonek Roxå

- Det är idag svårt att förutse vem som kommer att drabbas av de allvarligaste formerna som kan bli livshotande. Förloppet går snabbt och kvinnan måste förlösas akut.

Orsaken ännu okänd

Orsaken till preeklampsi är fortfarande i stort sett okänd men på 90-talet lyckades en grupp forskare konstatera tidiga förändringar i moderkakan, långt innan mamman utvecklar några kliniska symtom.

Ulrik Dolberg Anderson och hans forskarkollegor har jobbat efter teorin att det tidigt i graviditeten uppstår ett läckage av fritt fosterhemoglobin (HbF) till mammans blod. Fritt HbF har kraftiga kemiska egenskaper som kan orsaka skador på moderkakan. Hos mamman kan det leda till bland annat kärlskador, högt blodtryck och njurpåverkan.

Markörer med hög träffsäkerhet

I den aktuella studien ville forskarna undersöka om det var möjligt att använda fritt HbF som en tidig biomarkör för preeklampsi. Deras resultat visade att man, jämfört med en kontrollgrupp, redan i tionde graviditetsveckan kunde mäta signifikant högre koncentrationer av fritt HbF hos kvinnor som senare utvecklade preeklampsi.

Man undersökte också kvinnornas blod med avseende på alfa-1-mikroglobulin, ett protein vars funktion är att binda till olika skadegörare i kroppen, bland annat fritt HbF. Även här visade resultaten på förhöjda koncentrationer av alfa-1-mikroglobulin hos kvinnor som senare skulle utveckla preeklampsi.

- I kombination har dessa två biomarkörer en hög träffsäkerhet och inga andra markörer kan förutsäga preeklampsi så tidigt under graviditeten, säger Ulrik Dolberg Anderson och fortsätter:

Tidig behandling

Forskargruppens allra senaste resultat visar att fritt Hbf inte bara är en markör utan kan vara en viktig bidragande orsak bakom sjukdomen. Idag finns inga botemedel men genom att upptäcka läckaget av fosterhemoglobin tidigt, skulle man till exempel kunna behandla kvinnorna med alfa-1-mikroglobulin för att minska risken att sjukdomen utvecklas eller åtminstone lindra symtomen och därigenom förskjuta förlossningstidpunkten.

- Våra senaste resultat visar att alfa-1-mikroglobulin förhindrar skador på moderkakan och till och med sätter igång läkningsprocesser, säger Stefan Hansson, professor i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet, och fortsätter:

- Användningen av fritt Hbf och alfa-1-mikro som biomarkörer kan vara i bruk på klinikerna inom ett par års tid men att få alfa-1-mikro registrerat som läkemedel tar lång tid. Vi ska börja med djurstudier nu.

Text: Eva Bartonek Roxå

Medicinera under graviditeten?

Nina Hult — Tue, 02 Nov 2010 07:30:52 +0000

Foto: Matton

Bör en kvinna som tar läkemedel mot psykiska problem sluta med medicinerna om hon blir gravid?

Ja, hette det förr – men nej, inte nödvändigtvis, heter det numera.

Kvinnan ska troligen fortsätta med sina mediciner, men följas noga av läkare under graviditeten.

Hela 10–20 procent av alla blivande eller nyblivna mammor lider av psykisk ohälsa, visar olika befolkningsstudier. Det betyder inte att alla mår så dåligt att de sökt vård för sina problem. Men faktum är att det blivit allt vanligare att kvinnor som medicineras mot psykiska sjukdomar får barn.

– Kvinnor med en depression kan med dagens läkemedel må så bra att de vill skaffa barn. Därför ser vi nu en dramatisk ökning av barn vars mödrar tagit antidepressiva medel under graviditeten, förklarar farmakologiforskaren Margareta Reis.

Hon arbetar idag i Linköping men var tidigare vid Lunds universitet. Där har hon tillsammans med Bengt Källén, internationellt känd forskare i reproduktionsepidemiologi (befolkningsstudier kring graviditet, foster och nyfödda), studerat hur psykofarmaka påverkar en graviditet.

Samråd med läkare

Resultaten visar att det finns en sådan påverkan. Barn till mammor som tagit antidepressiva läkemedel föds oftare för tidigt och väger också jämförelsevis mindre. Men alla kvinnor i studierna åt inte psykofarmaka under hela sin graviditet, så det är svårt att avgöra om effekten på barnen beror på medicinerna eller på sjukdomen i sig.

En depression påverkar nämligen fostret negativt på samma sätt, med en ökad risk för att barnet föds för tidigt och väger för lite.

– Oavsett vilket är det viktigt att komma ihåg att kvinnor med obehandlade depressioner har svårt att knyta an till sina barn när de väl är födda, säger Margareta Reis.

Om kvinnan i samråd med sin läkare väljer att fortsätta medicineringen under graviditeten, så tycker hon att mödravårdspersonalen och kvinnans närstående inte bör skrämma eller avråda henne utan snarare stötta henne i detta ibland svåra beslut.

Att avsluta en pågående läkemedelsbehandling när man blivit med barn kan i vissa fall göra mer skada än nytta. Det kan t.ex. leda till ett återfall i en mycket djup depression med åtföljande självmordsrisk.

En gammal myt som gör stor skada är idén om den lyckliga blivande modern.

– Att bära på en depression är tungt i sig, både psykiskt och socialt. Om omgivningen förväntar sig att man som blivande mor också ska stråla av lycka blir situationen dubbelt tung, menar Margareta Reis.

Täta återbesök

Kombinationen av kvinnor i fertil ålder och psykofarmaka ställer dock stora krav på läkarna, menar hon. Somliga läkemedel ger en viss risk för missbildningar på foster, och bör inte ges som förstahandsmedel till kvinnor som kan tänkas bli med barn – i varje fall inte utan att läkaren och patienten diskuterar igenom riskerna och hur de kan förebyggas genom preventivmedel.

Kvinnor med depression, den i särklass vanligaste psykiska sjukdomen, bör också följas upp med täta återbesök under graviditeten.

– När kvinnans kropp ökar i vikt mot slutet av graviditeten kan blodets koncentration av ett läkemedel sjunka kraftigt. Då kan dosen behöva ändras så att hon inte återfaller i depression, säger Margareta Reis.

Som expert på psykofarmaka för gravida kvinnor får hon många frågor från läkare och andra inom vården. Hon har också samman med Lars Häggström skrivit en bok som redovisar dagens kunskaper på området.

Text: INGELA BJÖRCK

No related posts.

Från kuvös till student – så klarar sig de för tidigt födda

Eva Bartonek — Fri, 10 Sep 2010 09:05:48 +0000

Många av de problem som för tidigt födda barn visar i 10-årsåldern hänger med ända tills de blir vuxna. Det visar en avhandling från Lunds universitet som bygger på en av de längsta nationella uppföljningar som gjorts av barn födda före 29:e graviditetsveckan.

För psykologen Anne-Li Hallin som arbetat med barn på prematuravdelningar och nu undersökt hur barnen klarar vuxenlivet så är det mest bestående intrycket hur bra de här barnen faktiskt klarar sig.

- Även om det finns vissa skillnader så är likheterna fler och som orolig förälder bör man tänka på att vården av de för tidigt födda ständigt blir bättre.

Skillnader består

Anne-Li Hallin har studerat drygt 100 artonåringar födda på 80-talet. Hälften av dessa föddes före 29:e graviditetsveckan, hälften efter fullgången graviditet. En första uppföljning gjordes vid 10 års ålder av professor Karin Stjernqvist. Då visade det sig bland annat att de för tidigt födda barnen hade koncentrationssvårigheter och svårare att klara skolan än andra barn.

När Anne-Li Hallin intervjuade samma grupp åtta år senare visade det sig att skillnaderna fanns kvar. De för tidigt födda klarade sig fortfarande sämre i skolan och färre valde teoretiskt gymnasium. Även avvikelser i längd och vikt höll i sig upp i vuxen ålder, liksom skillnader när det gäller sociala kontakter.

- För tidigt födda har ofta ett mindre kontaktnät, men de är lika nöjda med sitt sociala liv, vilket ju egentligen är det viktigaste, säger Anne-Li Hallin.

Emotionell utveckling

En annan skillnad gäller de för tidigt föddas förmåga att knyta an till andra människor, ett problem som i det långa loppet kan innebära en större risk att råka ut för mental ohälsa.

– Här behövs mer forskning, säger Anne-Li Hallin som förmodar att man skulle upptäcka samma anknytningsproblematik hos barn som varit svårt sjuka under spädbarnsperioden som hos de här barnen som har haft en turbulent start i livet. Hon hoppas att upptäckten ska leda till att sjukvården blir mer uppmärksam på samspelet mellan föräldrar och barn.

- Idag undersöks ofta den motoriska och neurologiska utvecklingen hos barnen medan man är mindre observant på emotionell utveckling och den oro det innebär för såväl barn som föräldrar att de första månaderna efter förlossningen måste tillbringas på sjukhus.

Färre kriminella

Uppföljningen av de för tidigt födda barnen visade alltså inga större skillnader mellan 10- och 18-årsåldern, förutom i ett hänseende; medan undersökningen i 10-årsåldern visade att de förtidigt födda barnen var mer utagerande, visade uppföljningen på rakt motsatt resultat: I vuxen ålder var de för tidigt födda mindre benägna att ta risker än sina jämnåriga och kriminell belastning var också mindre vanlig i den här gruppen.

Text: ULRIKA OREDSSON

Bild: Dreamstime och Ulrika Oredsson

Pressmeddelande från Lunds universitet 9 september 2010

Snabbare förlossningar

Nina Hult — Fri, 04 Jun 2010 06:01:52 +0000

Ett läkemedel som påskyndar långsamma förlossningar har professor Anders Malmström och nyligen disputerade Anna Åkerud funnit under sin forskning vid Avdelningen för matrixbiologi på Lunds universitet.

Alla gravida mammor drömmer om en snabb och enkel förlossning, men drömmen slår inte alltid in. Foto: Kennet Ruona

– Det tar normalt elva timmar att föda barn, berättar Anders Malmström. Ibland tar det längre tid, vilket kan bero bland annat på att födandet inte är koordinerat mellan livmoder och livmoderhals. Två till fyra av tio förlossningar kan bli utdragna.

Vävnaden i livmoder och livmoderhals är inte densamma. Det är bland annat i samspelet mellan dessa olika sorters vävnader som orsaken till fördröjningen kan uppstå. Under graviditetens slutskede förändras vävnaden speciellt i livmodermunnen genom en inflammatorisk process.

Anna Åkerud studerade i sin avhandling denna skillnad i cellodlingar. Hon jämförde celler från gravida och ickegravida kvinnor och fann att de skilde sig markant framförallt i avseende på mängden inflammationsmolekyler.

Anna Åkerud och hennes kollegor fann också vid studier av journaler att kvinnor som behandlades med heparin för att undvika blodpropp hade en snabbare förlossning än de som inte fått heparin.

Kombination av heparinliknande ämne och oxytocin

Hennes vidare studier visade att en kombination av heparin och oxytocin gav en starkare sammandragningskraft i livmodern, alltså en starkare kraft att föda fram barnet. Dessutom accentuerade heparinet inflammationen i livmodern.

Att ge friska kvinnor heparin är inte lämpligt, eftersom ämnet påverkar blodets koagulation (levringsförmåga) och kan öka risken för blödningar. Forskarna har därför patenterat en heparinliknande molekyl med liten effekt på blodets koagulation. Den utvecklas nu av läkemedelsföretaget Dilafor.

– Vi räknar med att inom tre till fem år ha fått fram ett läkemedel som födande kvinnor kan ha nytta av, förklarar Anders Malmström.

– Medlet stimulerar både livmoderns sammandragningar och öppnandet av livmoderhalsen.

Det nya medlet bär namnet Tafoxiparin och har visat sig skynda på långsamma förlossningar. I den kliniska Fas 2-studie som genomförts hade ingen av de behandlade kvinnorna längre förlossning än tolv timmar. Nu väntar en Fas 2 B-studie.

Anna Åkerud och Anders Malmström kommer också att gå vidare med studier av hur sammandragningskraften kan ökas ytterligare.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND

Skilda synsätt om tidig förlossning utredda

Nina Hult — Fri, 28 May 2010 07:30:44 +0000

Foto: Dreamstime

Om kejsarsnitt enbart är kvinnans eget val bör läkaren säga nej. Om kvinnan däremot säger nej när kejsarsnittet är akut bör läkaren övertala henne att acceptera.

Nu är förlossningsläkarnas och barnmorskornas skilda synsätt utredda.

En förlossning handlar om moderns och barnets säkerhet, men också om att balansera fostrets säkerhet i förhållande till moderns självbestämmande.

Barnmorskan Margaretha Danerek har studerat hur obstetriken upplever det att befinna sig i en etisk svår situation och hur föräldrar hanterar stressen som risken om för tidig förlossning för med sig.

– Att fatta beslut om för tidig förlossning är en av de större frågorna inom en förlossningsklinik. Jag ger inga svar på hur beslut ska fattas utan min avhandling belyser de olika upplevelserna, attityderna och beslut som man ställs inför, säger Margaretha Danerek.

Jämförelse mellan barnmorskor och läkare

Bland annat jämförs barnmorskors inställning till mycket/extremt för tidig förlossning i vården med läkarnas uppfattning, exempelvis huruvida ett kejsarsnitt ska genomföras tidigt i graviditeten.

Obstetriker, förlossningsläkare, var mer benägna att göra ingrepp i tidigt skede än barnmorskor samtidigt som de var mindre benägna än barnmorskorna att informera om uppskattad överlevnad, risk för handikapp och möjligheten att avstå från återupplivning om barnet var mindre än 25 graviditetsveckor.

Beslut om akut kejsarsnitt

Ett annat exempel är när en kvinna vägrar ett akut kejsarsnitt. Barnmorskorna tyckte att obstetrikern skulle övertala kvinna att acceptera ingreppet.

Men om kvinnan önskade kejsarsnitt och enda anledningen var hennes eget val menade barnmorskorna att obstetrikern inte skulle tillmötesgå kvinnans beslut.

– Med hjälp av dessa resultat kan vi utveckla metoder för samarbeten, kommunikation och stöd för att skapa bättre förutsättningar för alla parter att agera i de svåra situationerna och skapa bättre vård för föräldrar och barn, säger Margaretha Danerek.

Text: KATRIN STÅHL

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne, nr 3/2010.

Magnus Ekelund: Markörer för graviditetsdiabetes

Nina Hult — Tue, 25 May 2010 08:46:01 +0000

Foto: Dreamstime

Graviditetsdiabetes är ett diabetestillstånd som upptäcks under graviditet. Ofta beror det på de hormonförändringar som uppträder under graviditet vilka medför en ökad insulinresistens, det vill säga ett ökat motstånd mot insulinets effekter. Diagnosen utesluter dock inte diabetes av annan orsak som upptäcks under graviditet.

Efter förlossning försvinner oftast graviditetsdiabetes (GDM) eftersom hormonförändringarna då går tillbaka. Det är dock ett välkänt faktum att GDM innebär en kraftigt ökad risk för kvinnan att senare i livet drabbas av typ 2 diabetes, så kallad vuxendiabetes. Denna risk uppgick i vår studie till 30 procent inom 5 år.

Risker för fostret

GDM medför också risker för barnet. Obehandlad GDM eller annan diabetes med högt blodsocker hos modern, ger i sin tur högt blodsocker hos fostret. Detta medför en ökad insulininsöndring hos fostret vilket ger risk för alltför kraftig fostertillväxt och förlossningskomplikationer. Det är också visat att GDM för barnets del medför risk för försämrad utveckling under uppväxten.

Släkt med typ 2 diabetes

GDM och typ 2 diabetes har ofta likartade uppkomstmekanismer, det vill säga insulinresistens och bristande insulinproduktion. Släktskapet mellan GDM och typ 2 diabetes är därför tydligt. Maturity Onset Diabetes of the Young (MODY) betecknar andra diabetestillstånd som är stark ärftliga och ofta debuterar före 25 års ålder. I vår studie påvisades MODY-mutationer hos 5 procent av GDM kvinnor med diabetes i släkten.

Skillnader olika befolkningar

Arabiska kvinnor med GDM befanns i vår studie ha en högre grad av insulinresistens och en lägre grad av kompensatorisk ökning av insulinproduktionen jämfört med skandinaviska kvinnor, vilka å andra sidan uppvisade vissa drag som är gemensamma med typ 1 diabetes.

Beräkna framtida risk

Eftersom GDM medför risk för framtida diabetes, särskilt typ 2, hos drabbade kvinnor vore det önskvärt att finna markörer för framtida diabetesutveckling för att kunna ge individuella råd angående grad av risk och rekommendationer om livsstil.

Vår studie visade att högt fasteblodglukos under graviditet, komplicerad av GDM, är förenat med ökad risk för framtida diabetes, vilket andra grupper tidigare också har visat.

Lättillgängliga test

Vad som däremot var ett nytt fynd i vår studie var att HbA1c, glykosylerat hemoglobin, som används som ett mått på långtidsblodsockret, kan användas på likartat vis. Både fasteblodglukos och HbA1c är lättillgängliga och relativt billiga test, som således skulle kunna tjäna som markörer för framtida utveckling av diabetes efter GDM.

Fetmagen

FTO-genen har tidigare visats ha samband med typ 2 diabetes. Vår avslutande studie påvisade en association mellan varianter i FTO-genen och utveckling av diabetes efter GDM, sannolikt beroende på FTO-genens effekt att ge ökad övervikt.

Genetisk testning kan alltså komma att bli ett sätt att identifiera kvinnor med särskilt hög risk att utveckla diabetes efter GDM.

Text: MAGNUS EKELUND

Nyhet från diabetesportalen.se 20 maj 2010.