Publicerad
Kategori: Blodet och immunförsvaret,
Nyckelord: ,

Visa faktaruta!

Vardagen ser i princip likadan ut som för de jämnåriga kompisarna – om man bortser från sprutan morgon och kväll. Kalle Lönn har svår hemofili A. Han visar upp armvecken och berättar att han varvar i vilken arm han tar sin medicin för att inte överbelasta något blodkärl. Med medicinen fungerar hans blod som alla andras, så för Kalle är det inte mycket som är konstigt eller annorlunda.

Kalle Lönn 2

Kalle Lönn. Foto: Roger Lundholm

Vi träffar honom under ett besök på Koagulationsmottagningen vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. Han sitter tillfälligt i rullstol då han har problem med sitt knä, men när knät inte gör för ont så är han en aktiv 13-åring. Han kickar fotboll ute i trädgården, spelar innebandy och har 24,8 handikapp i golf.

Hur pass allvarlig en blödning blir när olyckan är framme varierar, om den ens uppstår.

– Det känns som att det är fifty-fifty om det blir en blödning eller inte. Ofta märks det inte förrän på kvällen, och i så fall gör det ont och stramar – känns nästan som en sträckning, berättar Kalle.

När han skadar sig är det en extra medicin och vila som gäller.

– Det är då jag spelar Playstation, eller kollar Youtube-klipp på iPaden.

Häromkvällen tappade han sin iPad när han låg ner, så att nyckelbenet fick ta smällen. Blåmärket är tydligt, men inte särskilt stort och för något sådant behöver han inte ta någon extra medicin. Annat gällde när han en gång skrapade upp knät på skolgården. Det tog fem dagar innan det slutade blöda, och det är något han minns eftersom det hör till ovanligheterna att det blöder så länge. Det behövs dock inte alltid finnas en anledning till blödning. När som helst kan en spontan blödning uppstå, som näsblod till exempel.

– Då tar jag bara tranexamsyra, men papper funkar också ibland.

Han får förklara att tranexamsyra är tabletter som är till för att stoppa blödningar specifikt från slemhinnorna.

Hemofili A innebär daglig medicinering, men eftersom Kalles antikroppar motverkar medicinen och kan göra den verkningslös behöver han även genomgå särskild behandling. Hittills har han behövt genomgå två stycken. Det märks när det är dags eftersom antikroppsvärdet blir för högt, vilket mäts genom blodprov varannan månad. Senast han behövde behandlingen var förra sommaren, innan dess hann dock knäleden fara illa.

– Jag minns att jag bara råkade vrida det lite konstigt några gånger när jag gick.

Det blev en inre blödning i knät och efterdyningarna känns fortfarande, men Kalle är inte dyster för det. Så länge han tar sin medicin och hans antikroppar håller sig på en rimlig nivå så lever Kalle som vem som helst. Då behöver han varken reflektera nämnvärt över sin situation eller vara extra försiktig. Det enda som är ett måste är att han varje dag tar sina sprutor, morgon och kväll – en vardagsrutin som alla andra.

Text: YLVA NILSSON