Vetenskap & Hälsa

Från svetsrök till nanopartiklar

2012-06-28
svetsning
Foto: Colourbox

Luftvägsbesvär av svetsrök är ett gammalt och välkänt arbetsmedicinskt problem som dock ännu inte är löst. Nu finns det nya infallsvinklar – kan det vara nanopartiklar som ställer till med bekymmer?

Hälsoeffekter i arbetsmiljön

Svetsare utgör en vanlig patientgrupp på vår mottagning. Många har näsbesvär, men hosta och astma förekommer också. När man svetsar alstras luftföroreningar både i form av partiklar och irriterande gaser. Många forskningsstudier har gjorts genom åren, men fortfarande finns mycket att klarlägga, inte minst om hälsoeffekter vid svetsning i svartplåt.

Även om många studier har gjorts tidigare kan man behöva upprepa undersökningarna i nutida modern arbetsmiljö, för att se hur förhållanden har förändrats. Därför planerades en stor forskningsstudie.

Mätningar i arbetsmiljön

Under ett år följde vi en grupp på 106 svetsare från olik arbetsplatser i södra Sverige. De fick föra dagbok över symptom och arbetsförhållanden. Samtidig utfördes exponeringsmätningar på arbetsplatsen. Utifrån denna information beräknades den dagliga exponeringen för varje person och relaterades till de angivna symptomen i dagboken.

Fastän exponeringen vanligtvis låg under de hygieniska gränsvärdena, dvs de til�- låtna halten av olika luftföroreningar på arbetsplatsen, så kunde man påvisa tydliga samband mellan exponering för svetsrök och symptom från ögon och luftvägar.

Experiment: Nanopartiklar i svetsrök

Numera vet man att det bildas stora mängder av partiklar i nano-storlek vid svetsning. Trots det stora antalet partiklar är vikten låg, och man kan därför exponeras för ett extremt stort antal nanopartiklar utan att överstiga det nu gällande gränsvärdet för oorganiskt damm, som mäts i mg/m3. Kanske är det antalet partiklar som man ska mäta i stället?

exponeringskammare
Exponeringskammare vid Lunds universitet. Här kan man på ett mycket kontrollerat sätt exponera försökspersoner för olika luftföroreningar eller andra störningar, och samtidigt mäta hur de reagerar. Man kan mäta hur lungfunktionen förändras under försöksperioden och hur hjärt- och kärlsystemet reagerar. I blodprov eller prov på andra kroppsvätskor som tas under och efter försöksperioden kan man studera hur kroppens försvarssystem aktiveras, och leta efter tidiga tecken på vävnadsskada. Kammaren har hittills mest använts för att studera effekter av små partiklar, bland annat från svetsrök och dieselavgaser, som genereras utanför kammaren och leds in i den.

Forskningen fortsatte med experimentella studier i exponeringskammare. Tre svetsare åt gången fick sitta i kammaren och bli exponerades för nanopartiklar från svetsrök, alternativt ren luft, under sex timmar. Både svetsare med arbetsrelaterade besvär från slemhinnor och luftvägar och svetsare helt utan besvär deltog i försöken.

Avancerade biologiska analyser spårar inflammation

Före, under och efter exponeringen i kammaren mätte vi hur ögon, näsa, svalg och lungorna påverkades av svetsröken. För att undersöka om exponeringen orsakade inflammation i luftvägarna togs blod- och urinprover och samlades in prover från slemhinnorna i näsan och utandningsluften.

Försökspersonerna märkte inte några besvär av den svetsrök som andades in. Däremot kunde man hitta ämnen som frisätts vid inflammation i blodet och i näsans slemhinna. Vad detta betyder forskas det vidare om.

Text: Katrin Dierschke, ST-läkare, och Jørn Nielsen, överläkare, vid Arbets- och miljömedicin i Lund.

Artikeln har tidigare publicerats i Bulletin nr 2/2012 från Arbets- och miljömedicin (AMM) i Lund och Yrkes- och miljödermatologi (YMD) i Malmö.