Publicerad
Kategori: Psykisk (o)hälsa
Nyckelord:

Visa faktaruta!

Finns det något som kan kallas en depressiv personlighetsstörning, och hur förhåller sig den i så fall till det som läkarna definierar som egentlig depression? Och går det att förändra depressiva personlighetsdrag?

Psykologidoktoranden i Lund, Rachel Maddux studerar dessa frågor.

– Vi har ju alla olika personligheter. Somliga är naturligt gladlynta och optimistiska, andra har en mer negativ och pessimistisk livssyn. Om någon har en extremt svartsynt personlighet kan det ses som en depressiv personlighetsstörning, säger hon.

I denna ingår drag som pessimism, dysterhet, grubbel, dåligt självförtroende, självkritik, en kritisk inställning till andra samt känslor av värdelöshet och skuld. Både arv och miljö anses spela in.

Har inte bra liv

I en studie av 255 vanliga lundabor fann Rachel Maddux att en dryg tiondel hade depressiva personlighetsdrag. Personer med dystra känslor och låg självkänsla beskrev en livskvalitet som låg långt under genomsnittet.

– Detta var frivilliga ur befolkningen, inte sådana som sökt hjälp för depression. Ändå var det väldigt tydligt att de inte levde ett bra liv, säger hon.

Personlighetsdrag går att förändra

Hur ligger det då till med dem som söker vård? I en av sina andra studier har lundaforskaren undersökt hur stor andel av dem som sökt psykoterapi som hade depressiva drag. Det visade sig vara hela 44 procent. Hos många av dessa personer försvann dock de depressiva dragen efter behandlingen.

– Vi kan inte bevisa att förändringen beror på behandlingen. Den kan ju också bero på att personerna i fråga mådde ovanligt dåligt just när de började sin psykoterapi. I vilket fall som helst är det ett positivt fynd, eftersom personlighetsdrag ansetts mycket svåra att förändra, säger Rachel Maddux.

Markör för framtida depression?

I en tredje studie har hon visat att patienter med depressiva personlighetsdrag fått samma resultat av behandling mot kronisk depression som patienter utan dessa drag. Även detta är positivt, eftersom man trott att den depressiva personligheten skulle göra dessa patienter svårare att behandla.

I sin fortsatta forskning vill Rachel Maddux se om depressiva personlighetsdrag kan utgöra en markör för risken för framtida depression. Oberoende av vilket, så önskar hon att något kunde göras för alla dem som går omkring och känner sig dystra, skuldtyngda och värdelösa utan att söka hjälp.

– Min gissning är att de är i riskzonen för en riktig depression. Men även om det inte är så, så mår de redan nu så dåligt av sin depressiva personlighet att de skulle må bra av behandling, menar hon.

Text: INGELA BJÖRCK