Vetenskap & Hälsa

Det behövs fler skonsamma metoder för att undersöka lungornas olika delar

2011-11-01
spirometri
David Aronsson instruerar Per-Gunnar Karlsson som ska göra ett spirometriprov. Foto: Roger Lundholm

Är det KOL, astma, rinit, systemisk skleros eller cancer som ligger bakom patientens lungproblem? Läkarna behöver många metoder för att få en uppfattning av funktionen i lungorna. Helst ska metoderna vara så skonsamma som möjligt.

Inom sjukvården skiljer man på invasiva och ickeinvasiva metoder. De förra innebär att man ”går in i” patienten med allt vad det kan innebära av obehag, personaltid och risker. En traditionell invasiv lungundersökning är bronkoskopi, då läkaren för ner ett instrument i lungan för att titta inuti luftrören och ta prover på vävnaden.

– Det är ett ganska stort ingrepp där patienten får lugnande medel eller sövs. Det kräver också stor erfarenhet av läkaren för att minimera riskerna för patienten, säger docenten i experimentell lungmedicin Ellen Tufvesson vid Lunds universitet.

Utvecklar nya metoder

Hon och andra försöker därför utveckla nya eller förbättrade icke-invasiva metoder, som kan ge så mycket information att man mer sällan behöver göra bronkoskopier. Flera sådana metoder håller nu på att utvecklas.

Spirometri är det grundläggande sättet att mäta lungfunktionen. Vid spirometri mäts patientens lungkapacitet – dels hur mycket en patient kan blåsa ut på en sekund, dels den totala volymen på lungorna. Patientens värden jämförs sedan med normalvärdena för en person med samma kön, ålder och kroppslängd.

Skillnader i funktion

– Om en patient har fibros, ärrvävnad, i lungorna så blir de stela och svåra att helt fylla med luft. En sådan patient kan få ett bra värde på en sekunds utandning, men ett lågt värde när det gäller den totala luftmängden.

– En patient med astma däremot har trånga luftrör och därför det motsatta förhållandet. Hon får inte ut mycket luft på en sekund, men kan pressa ut en stor total luftvolym om hon får tid på sig, förklarar läkaren David Aronsson.

Kan mäta miljön i lungorna

NO betyder kväveoxid och är ett mått på inflammation i luftvägarna. Mätningen går fort och ger ett direkt svar. Metoden används idag delvis som ett sätt att följa hälsan på astmapatienter. NO-metoden håller också på att vidareutvecklas för att visa inte bara om de centrala luftrören är inflammerade utan också hur läget är i de mer svårstuderade perifera luftvägarna.

Utandningskondensat innebär att fukten från utandningsluften kondenseras till en vätska. För att få tillräckligt mycket vätska får patienten andas i instrumentet en längre stund. Kondensatet speglar miljön i lungorna och kan visa inte bara om där är en inflammation utan också vilka inflammatoriska molekyler som i så fall finns hos den aktuella patienten.

Sputum betyder slem. Vid sputum-metoden får patienten andas in förångad koksalt, vilket gör att slem produceras i luftvägarna och kan hostas upp. I detta slem kan man undersöka både innehållet av inflammatoriska ämnen och innehållet av bakterier.

Bra verktyg

Ellen Tufvesson studerar de tre metoderna NO, kondensat och sputum i samband med KOL, lungtransplantation, systemisk skleros och olika typer av astma. Målet är att förfina metodiken och att se hur de olika metoderna kan fås att ge maximal information.

– Vi behöver bra verktyg som är enkla att arbeta med både för forskarna och för de läkare som ska ställa diagnos och följa patienternas sjukdomsförlopp. NO-metoden är den som för närvarande kommit längst, säger hon.

Text: INGELA BJÖRCK