Vetenskap & Hälsa

Att förutsäga ett hjärtstopp

2018-08-06

Jakob Almer, läkare och forskare, berättar här om sin forskning:

Bertil 64, har ibland ont i bröstet när han arbetar i trädgården. Han har inte tagit tag i det, men han vet att han borde. En dag under intensivt krattarbete får han extra ont mitt i bröstet, och det sticker ut i vänster arm. Hans fru Berit ringer 112 och inom en kvart är ambulansen på plats. De tar direkt ett EKG och kan se att Bertil har en akut hjärtinfarkt, men EKG:et ser konstigt ut. 20 minuter senare stannar hans hjärta.

På Sveriges akutmottagningar tar man dagligen emot drygt 27 hjärtstopp varav knappt två överlever. En del av dessa beror på en akut hjärtinfarkt. En akut hjärtinfarkt orsakas oftast av en propp i ett av hjärtats kranskärl. Detta leder till att hjärtat inte får det blod det behöver och man får syrebrist i hjärtmuskeln. På grund av syrebristen kan det uppstå allvarliga rytmrubbningar som leder till i ett hjärtstopp. Alltså redan innan hjärtmuskelcellerna har börjat dö. Att uppskatta allvarlighetsgraden av denna syrebrist i hjärtat är viktigt för att kunna förutspå vem som kommer att få ett hjärtstopp.

Att den elektriska aktiviteten i hjärtat går långsammare i samband med allvarlig syrebrist är känt sedan tidigare. Detta visar sig som att vågorna på EKG:et, som representerar hjärtslaget, dras ut på längden. Att det fungerar så har visats i djurförsök. Man har även gått vidare och jämfört med människor där blodflödet stoppats tillfälligt i ett av hjärtats kärl under en kontrollerad behandling av trånga kranskärl. Där kunde man dessutom koppla denna förlängning på EKG:et med ett sämre blodflöde i området (från de orörda kärlen).

EKG:et avslöjar risk för hjärtstopp

I pågående studier jämför man nu patienter som kommer in med akut hjärtinfarkt med de som har genomgått ett hjärtstopp. Eftersom det är svårt att veta vem som utvecklar ett hjärtstopp så får man titta på EKG som tas efter patienten har återupplivats efter ett hjärtstopp. Resultaten visar att de allra flesta patienter som genomgått ett hjärtstopp och har tecken till akut hjärtinfarkt på EKG:et också har en förlängning av de vågor som motsvarar hjärtslaget. Detta fenomen ses i stort sett inte alls hos patienter som endast kommer in med akut hjärtinfarkt men inte utvecklat ett hjärtstopp.

Men vad hände med Bertil egentligen, och vad hade man kunnat göra annorlunda? Ambulanspersonalen satte genast igång hjärtlungräddning som pågick under färden till sjukhuset. EKG:et man hade tagit skickades trådlöst till sjukhuset och bedömdes direkt av en hjärtläkare. Man bedömde det som en akut hjärtinfarkt och rekommenderade behandling på avdelningen för kranskärlsröntgen. Där finns möjlighet att gå in i kranskärlen och göra en så kallad ballongvidgning. Ett ingrepp som tar bort proppen i kranskärlet. När Bertil togs emot på akutmottagningen hade hans hjärta startat igen och man förflyttade honom direkt till kranskärlsröntgen. Där tog man bort en stor propp i ett av Bertils kranskärl. Bertil kan dock ha fått allvarliga hjärnskador under den tiden som hjärtat stod stilla och det återstår lång tid med vård på intensivvårdsavdelning och utvärdering av hjärnfunktionen innan man vet hur det går.

Ny kunskap öppnar för snabbare behandling

Vad hade man då kunnat göra annorlunda med vår forskning i bakhuvudet? När man ser en förlängning på EKG:et, alltså en mycket allvarlig syrebrist, kan man gissa att patienten har en hög risk att snart få ett hjärtstopp. Med den kunskapen kan man istället välja att till exempel ge ett propplösande läkemedel direkt i ambulansen som verkar på bara några minuter. Att ge den här behandlingen så fort som möjligt ökar antagligen chanserna till att proppen löses upp innan syrebristen orsakar ett hjärtstopp och några eventuella hjärnskador.

Genom den här spännande forskningen på hjärtinfarkt och hjärtstopp försöker man utvärdera sätt att identifiera patienter som har risk att drabbas av ett hjärtstopp. Det krävs dock många studier och hårt arbete innan man kan sätta denna forskning till praktisk användning.

Text: JAKOB ALMER